Avslut i San Francisco

Igår var sista hela dagen och kvällen här nere. Det var en underbar dag. Solen sken och det var varmt nog att gå utan jacka. En stor del av dagen spenderades med att promenera runt i Chinatown. Jag hittade för ett tag sedan en karta från sent 1800-tal som beskrev "baksidan" av Chinatown som jag nu mindes och laddade ner som guide för en promenad genom dagens område.

...jag skulle haft med mig en riktig kamera. Så jag hade kunnat berätta historian om vad som idag fyller platserna där det förr var opium-hålor och bordeller... Kanske nästa gång, men en bild tog jag som jag log lite åt:

Jag hade ingen aning om att Frimurarna fanns i de kinesiska grupperna också. Konspirationen tätnar...

Det blev kambodjansk nudelsoppa till lunch. Det hittar man inte så ofta så det fick passas på.

Allt serverat i härliga plåtkärl... "Snabbmat" i Chinatown är alltid ett äventyr.

Och ja, naturligtvis blev det ett par koppar snobbigt och bra kaffe också. Ett ställe jag besökte var Farm:Table. De har mat också, men kaffet är det viktiga där. Stället är så litet att det är ett under att man kommer fram till beställningsdisken alls.

De hade ett par bord utanför, men de var fullsatta de också så jag fick nöja mig med en "take-away". Kaffe i pappmugg är inte samma sak som kaffe i porslinskopp, men det var bra dryck så det blev inte dåligt i alla fall.

Kvällen bjöd på fantastisk vegansk mat. Ja, vegansk. Inte en tillstymmelse till djurprodukt i närheten av tallriken. Och vet ni, det var inte "wokade grönsaker" eller "bön/lins-gryta"! :-)

Nej, vi hade bokat bord på Millennium här i stan. Jag läste om stället för si så där tio år sedan men varje gång jag varit här har det antingen varit annat på schemat eller så har det varit fullbokat de kvällarna jag haft lediga. Men nu fick jag äntligen se vad som går att göra med "fine dining" utan att blanda in djurprodukter.

Och ja. Det var precis så gott som jag hoppats på. Och presentationen var också riktigt bra. Det enda jag inte var nöjd med var servicen. Vi fick vänta alldeles för länge mellan rätterna och det tog nästan en halvtimme för kyparen att komma med dessert-menyn efter att vi avslutat varmrätten. Ingen Michelin-stjärna där inte...

Efter den riktigt mumsiga middagen smet vi iväg till Ruby Skye och dansade ett par timmar medan Shogun vände plattor. Trött och glad landade jag i sängen på hotellrummet och somnade gott. Bra avslut på ett par riktigt sköna dagar här nere.

Idag ligger dimman tät över viken och stora delar av stan, så det känns inte så illa att lämna stan trots allt. Men jag vet ju vad som väntar i Seattle, så helt roligt känns det ju inte heller. Välkommen hem till kyla och regn, med lite "tur" snöar det i morgon bitti när jag skall springa en halvmara... Vi får se hur det blir med det.

Tackgivningskväll

Oj oj oj vad mätt jag blev...

Fem personer runt ett bord med mat nog för en mindre armé... Och sedan var det efterrätt på det... Ouff... Men jag kan ju se det som "kolhydratsladdning" innan loppet på söndag. ;-)

Det var en mycket trevlig kväll. Vi satt och smuttade vin och pratade till långt in på småtimmarna. Och ja, jag tog en taxi tillbaka till min säng, men det var mer för att tunnelbanan slutat gå än för att jag inte kunde röra på mig av all mat.

Vad äter man på en Thanksgiving middag då?
Kalkon så klart. Men som en av polarna uttryckte det "Kalkonen är bara ett transportmedel för såserna". Såserna i det här fallet var det som amerikanerna bara kallar för "gravy" och vad vi i Sverige nog skulle kalla en gräddbaserad brunsås, och en tranbärssås. Den senare var mycket mumsig.

Potatismos, makaroner-och-ost, "stuffing" som är någon slags brödhistoria som man haft i kalkonen medan den tillagades, kalkon, och såserna. Och ja, där på ena kanten kan man se lite grönt också. Brysselkol. Se, vi var allt lite nyttiga också. ;-)

Efterrätten var hemlagad jordgubbsglass, pumpa-paj och äppelkaka med vaniljglass (inte hemlagad, vi hann inte med mer än en sort). Ja, två sorters paj. Sa jag att vi blev mätta?

Idag skall jag mest promenera runt i det fina vädret och inte äta mat. :-)
Kanske lite fint kaffe kan "bränna hål" genom allt som stoppats ned i magen så jag hinner bli hungrig till ikväll?

Thanksgivukkha

Japp, i år heter det så här borta för Hanukkha och Thanksgiving sammanfaller. Det händer inte särskilt ofta så det plojas mycket om det bland komiker och bloggare...

Anyways. Jag är i San Francisco över Thansgivukkha. Flög ner i går kväll. Det var nästan lite läskigt hur folktomt det var överallt! Det brukar alltid vara fullknökat med folk på flygplatserna, och i United-loungen vid fyra-fem på eftermiddagen är det som fullast. Men inte igår...

Och trots att flyget var fullsatt så blev jag ensam på den lilla skytteln mellan terminalen och BART (tåget från flygplatsen till San Francisco).

Spooky...
Kändes lite som jag hamnat i en postapokalyptisk bubbla. Men när jag väl klev på BART:en till centrala SF så fylldes det på med folk. Phew! Jag var inte ensam kvar i världen trots allt...

Kom fram till hotellet klockan sent, checkade in och insåg att jag hamnat på en av "executive" våningarna och fått en riktigt nice utsikt:

Den där vyn känns lite framtid på något sätt...
Dumpade väskan och gav mig ut på stan för att möta en bekant jag sällan träffar nu för tiden som visade sig vara i stan - opportunity not to miss! Blev en sen dumpling-middag i Chinatown (enda ställena där köket är öppet efter tio) och sedan drink på något lagom fancy plejs i SOMA. Sen kväll, men den följdes av en tidig morgon för jag hade glömt att stänga av larmet... Så 06 vaknade jag och muttrade lite över telefonen.

Pallrade mig till min Hilton-frukost efter lite morgonstök. Och plötsligt var jag tillbaka i den där postapokalyptiska bubblan...

Och inte blev det bättre ute på stan heller. Tomt tomt tomt.

Jag var på jakt efter bra kaffe. Riktigt bra kaffe. Det var inte det lättaste denna dag... Alla fancy-pansy snobb-kaffe ställen var stängda. Jag promenerade omkring i nästan två timmar på jakt efter något bättre än Starbucks. Inte mindre än åtta (8) ställen försökte jag mig på - alla stängda på grund av Thankgivukkha. Men så tänkte jag "Nej, jag tar en sväng bort till Revielle också, om de inte har öppet så får det bli te någonstans i Chinatown istället".

Tack hipster-barista gudarna!

De hade öppet! Jag fick mig en ruskigt bra cappuccino trots allt!

Efter att ha njutit denna underbara cappuccino så promenerade jag en sväng genom Chinatown i det fantastiska vädret innan jag vände åter mot hotellet för lite fot-vila. Om en stund skall jag ge mig iväg till en av vännerna här nere i SF och få mig en Amerikansk Upplevelse™. Dags att få vara med om en riktig Thanksgiving. Jag har lovats att jag inte kommer kunna gå tillbaka till hotellet efteråt på grund av all mat jag ätit, så jag har lagt till Über på min start-skärm på telefonen så jag lätt kan få tag på en taxi. ;-)

Welcome to your new home sweet little device of mine...

Oj oj oj. Igår fick jag en present som jag väntat läääääänge på.
Eller ptja, present och present, jag har ju betalt för den ur egen ficka. Men eftersom det är en leksak så är det ju en present, för en investering är det då rakt inte med tanke på hur snabbt teknik tappar i värde... :-)

Mhm. En Xbox One. Då jag förbeställt min lilla leksak för si så där fyra månaders sedan så fick jag den levereras som "dag ett utgåva" i speciellt designad svart förpackning.

Microsoft har lärt sig det där med att även lådan som sakerna levereras i spelar roll. Om man nu investerar över tre tusen i en pryl så vill man känna att det är lite exklusivt, inte bara nedkastat i första bästa kartong de hittade på lagret. Så ja, att öppna och plocka ur sakerna var en fröjd i sig. SVART. SVART. SVART. :-)

Ok, det gömde sig faktiskt lite färg där i lådan. Instruktionsbladet för hur man kommer igång med prylen var i standard grönt.

Till och med skyddsfilten runt konsolen var svar!

Och här är alltså prylen. Den skall ersätta så väl min Xbox 360 som min PS3 så småningom. Det tar nog ett tag att "rotera ut" dem, men det kommer att ske.

Ja, även skyddsfilmen runt handkontrollen var svart.

Och här syns det vad det är man får som lite "extra" när man nu varit så snäll att man förbeställt sakerna. På handkontrollen står det "Day One 2013". Lite skoj är det ju.

Alla sakerna uppradade innan det var dags för inkopplingen av dem. Många sladdar bakom TVn är det nu...

Jo just det, man fick en sak till som trogen förbeställare. Det här svarta kortet låg i lådan.

Och när man vände över det så står det så här:

Man får alltså en digital "pokal" (achievement kallas de på engelska, men översättningen "prestation" känns inte rätt) som syns på ens spelar-profil. Tack tack.

Och så var det dags. Alla kablar inkopplade, tungan rätt i mun och så fingret på knappen som drar igång allt. Wooooooooo.

Den bootade som den skulle, uppdaterade sig som den skulle och satte upp sig som den skulle. Det blev ett par timmar bilspel efter att jag fått igång allt, men jag var nog lite trött och sliten efter arbetsveckan för jag satt inte uppe längre än vanligt ens med ny leksak...

Idag har jag mest varit ute för det har varit fantastiskt väder! Solen skiner, det är kallt men skönt, inte ett moln på himlen och nästan ingen vind. Underbart!
En liiiiiiten stund funderade jag på att sätta mig och spela efter att jag varit ute och sprungit på förmiddagen, men jag kunde höra min mors röst där i bakhuvudet som sa "Inte skall du väl sitta inne när det är så fint väder? Se så, ut och passa på att få lite sol medan den är här!". Och alla vet ju att man skall lyssna på vad mamma säger...

Nu är det eftermiddag och jag har fixat en (ganska rejält) försenad lunch, skall ut igen en stund efter maten och njuta av solen innan den försvinner ned över horisonten, sedan blir det nog att testa de andra spelen en stund när väl mörkret kommer krypande...

Lite återladdning

Lördagen försvann väldigt snabbt... Utan att jag egentligen gjorde något alls.

Fast det där var nog inte sant. Jag gjorde ju glögg t.ex.. Nu är det ju så att jag har haft glöggbasen stå och "gotta till sig" sedan några månader tillbaka, så det jag gjorde igår var bara att blanda allt i rätt proportioner till det som i slutänden skall värmas och drickas.

Glöggbasen (sprit+glöggkryddor) silades av, späddes ut med vin och fick ett lass med socker i sig, sedan värma upp för att lösa upp sockret, och så ner på flaska igen.

Första omgången gjorde jag på den gamla vodka-basen jag försökte mig på att göra förra året. Well, efter ett år i kryddor så hade faktiskt vodka-eftersmaken försvunnit. :-)
Men hoppsan vad stark den blev... Vuxensaft helt klart.

Glöggen blev dock lite skum

Jag vispade nog lite för mycket när jag skulle lösa upp sockret. Så det var bara att skumma av den innan den åkte ned på flaska igen. Glöggskum. hm. Kanske hade gått använda till någon efterrätt eller så. Men nej, det åkte i slasken.

Nu har jag tillräckligt med glögg för att sänka en mindre armé tror jag, så det borde räcka både till att bjuda ett par av polarna på "a Swedish Winter Tradition" samt att se till att kollegorna får lite lucia-stämning den 13:e nästa månad.

Resten av dagen spenderades med bok, det blev inget spelande men det blev desto mer läst. Och framåt kvällen satte jag mig med ett par vänner på en riktigt trevlig liten krog och smuttade på en burbon medan det pratades resor. Två av dem skall till Thailand i början av december så vi bytte lite Bangkok-tips. Samtalet vindlade sig sedan på konstiga vägar fram till Berlin och där stannade vi länge med något nostalgiskt längtande skimmer i blicken på två av oss medan de andra mest rullade med ögonen och inte alls förstod vad vi suckade så längtansfullt över... Det svårt att riktigt förklara vad det är som är så underbart med staden för någon som inte varit där och inte har några andra referensramar än "det är en stad i Tyskland"... De andra tröttnade på oss när vi var inne på tionde klubben vi saknade eller så och fjärde vändan om vilket område i stan som var bättre än de andra och varför, så vi muttrade lite och släppte motvilligt ämnet för att segla tillbaka till mer närliggande ämnen - som att en uttalad socialist har valts in till "city council" (motsvarande kommunfullmäktige). Det har inte skett på hundra år. Skall bli intressant att följa och se hur/om det påverkar något.

Idag är det mysko väder ute. Sol, moln, och regn - på en och samma gång. Det ser ut att blåsa rätt friskt också. Så idag skall jag nog göra som jag gjorde till största delen igår - koka glögg! ...nääää. Läsa bok menade jag ju.

Jungiansk personlighets-teori

Det är populärt med personlighets-test på amerikanska företag. Jag har sett trenden växa i Sverige över de senare åren också i och för sig, men det är vanligare med dessa bland amerikanska arbetsgivare än bland svenska.

Det är inte så att testet görs vid anställning och används som någon slags sorterare för ja/nej. Nej, det är till för att stärka team och lära sig hur olika personer kommunicerar, hanterar förändring, tar beslut, osv. Teorin om varför man gör detta är bra, jag är för att personer lär sig se och tänka på hur andra personer uppfattar situationer och inte bara agerar utifrån sin egen värld hela tiden.

Men i praktiken... Well... Jung är Jung. Jag ger ungefär lika mycket cred till de underliggande teorierna som jag gör till horoskop. Det går att plocka fram personlighetsbeskrivningar med båda metoderna som sedan de flesta kommer att nicka instämmande till i stort och peka på små saker som inte stämmer.

Men, men. Om det är sådan här "träning" som behövs för att folk skall lära sig att läsa sig själva och andra personer och hantera kommunikation så är det väl bra att det görs. "Bättre än inget" så att säga.

Själv tycker jag mest att det är slöseri med tid. Jag vet hurdan jag är om jag får välja själv och inte behöver anpassa mig till andra - jag är analytisk, jag är introvert och jag är en diplomat som helst vill se konflikter lösta genom sansade samtal med rationellt och objektivt tänkande snarare än "in your face"-skrikande, vevande armar och känslomässiga svallvågor. Jag vill att beslut tas på väl genomtänkta grunder, inte på "magkänsla" eller utifrån att "någon annan tycker att det verkar bra". Ja, jag kan vara lite svår att få beslut ur ibland, särskilt om det rör större saker. Att jag sa ja till tjänsten i Redmond för snart två år sedan och hoppade på flyget till Seattle utan att ens ha varit i den här delstaten var inte typiskt mig nej... Men jag kan ju låtsas att beslutet var baserat på nästan trettio års tanke på att jobba med/på Microsoft. ;-)

Nåväl. Tillbaka till den där utvärderingen.

I system vi gjorde testet den här gången betyder det att jag är övervägande "blå och grön". Systemet kallas "Insight Personality Discovery" och företaget som håller utvärdering/kurser heter kort och gott Insights. Vi fick ett par legobitar att sätta i ordning av våra "energier" (kom igen! Ingen ordentligt vetenskapligt grundad teori skulle använda sig av termer som "gröna energier"! ARGH! Flumm!). Mest uttalad typ överst och sedan fallande skalla nedåt. Vi fick göra det först en vända innan vi sett resultatet av testet, sedan igen när vi väl visste.
Kort kan man sammanfatta färgerna så här:
Blå = analytisk & introvert
Grön = kännande & introvert
Röd = analytisk & extrovert
Gul = kännande & extrovert

Jag satte de två över legobitarna i samma ordning innan som efter att jag "fått resultatet". Och vad gäller de två andra kunde det vara hugget som stucket (det var nästan samma procentsats på dem i testet)... Jag visste ju det där redan innan vi klev in i rummet för "kursen" även om jag inte gjort just det här testet tidigare, och jag hade även placerat mina kollegor rätt OK på min mentala karta med avseende på deras "översta" personlighetstyp.

En hel dag av "påtvingad" social gemenskap och "konstlade" gruppövningar, där man måste vara mer utåtriktad och "högljud" än man egentligen är, tär på energin. För mig. Ja, jag kan vara "bubblande party-person" eller "peka med hela handen och prata högt" om jag vill, men jag vill oftast inte det eftersom det tar så mycket energi som jag skulle kunna lägga på annat... Så den här helgen kommer inte att innehålla något annat än sådant som ger mig energi tillbaka.

Jag började med att springa 16km efter frukosten. Underbara, härliga löpning! Det blåste ganska ordentligt idag och var kallt, men solen sken och kilometrarna lunkade på sakta men säkert. När jag var tillbaka vid porten var det ett leende på läpparna igen och jag kände mig utvilad även om musklerna värkte och svetten rann.

Bok, TV-spel, matlagning, kaffe, musik... Kanske en whisky i gott sällskap framåt kvällen.

Torsdag

Jag har nu lyckats synka med "nördbussen" flera gånger i rad. Dvs jag har åkt bekväm buss till och från jobbet. Så här ser bussarna ut som åker mellan jobbet och där jag bor:

Just den där går inte dit jag bor, men den är av samma sort. Det finns mindre och det finns större modeller också, jag verkar bo på en plats som är så där mitt-i-mellan i resstorlek.

Anyways. Det är torsdag idag, det är exakt en vecka sedan jag fyllde år, och idag hade jag pakeeeeeeeeet i brevlådan!
Tulldeklarationen sa "Kaffe", så jag tänkte att nu har nog min syster hittat på något skoj... När jag öppnade det var det lite mer än bara kaffe...

Ett care-package! Skånerost och lösgodis, och så ett par skoj strumpor.

Det blir smågodis till filmen i helgen, och så ordentligt starkt kaffe så jag vaknar på söndag morgon. Tack, världens bästa syster!

I övrigt är det mest jobb nu. Vi är inne på slutspurten av produkten så det blir lite stressigt med allt som skall hinnas med.

Planeringsdag

Idag har hela vår avdelning (alla program managers) varit instängda i ett rum och pysslat med idé-bollande inför nästa version av plattformen. Det är första gången jag sett så många av mina kollegor inne på jobbet redan vid 9 på morgonen. ;-)

Skoj dag. Många intressanta idéer, en hel del lite tokiga idéer, en del idéer som redan är på väg att implementeras. Inte alla saker kommer att bli av, det är ju tyvärr så att man inte har oändligt med resurser och tid.

Dagen avslutades med lite öl, mingel och eftersnack och jag är hemma tidigare än jag brukar.

Och som vanligt när man är "avstängd" en hel dag så innebär det naturligtvis att man kollat mailen regelbundet, svarat på frågor, tagit telefonsamtal och försökt göra det dagliga jobbet _också_.

Nu skall jag ta mitt fullstoppade huvud (mycket information att ta in, många nya idéer som triggas igång av andras idéer) och luta mig tillbaka i soffan med en kopp te, en bra skiva och en god bok.

Leaving Las Vegas

Så... Det här hände alltså idag:

Ett par polare gav mig en upplevelsen i present. Att få ratta en Ferrari F430 Spider. I 20 minuter var den min, bara min.

Eller. Nja. Inte bara min, jag hade en co-driver. Började med en liten genomgång av hur växling funkar med "paddlar" på ratten och att jag fick känna på hur accelerationen och inbromsning kändes. Jag får erkänna att det pirrade lite i magen när han körde och att jag kanske var lite nervös för att själv sätta mig bakom ratten.

Han beskrev sedan rundan vi skulle köra och hur jag skulle köra den, och så tyckte han "Och när du kommer ut på en av raksträckorna kommer jag att be dig 'trycka plattan i mattan' och växla upp till 5:an när du nått 7500 rpm, sedan säger jag till när du skall släppa gasen och börja bromsa för att ta kurvan som kommer efteråt". Well. Jag kanske framstod som lite avvaktande till det, lite nervös som sagt det är ju mycket muskler i maskinen, så han följde upp med ett "Men kör inte fortare än du känner dig bekväm med, det är du som bestämmer".

Så... Vi bytte plats, jag vred om nyckeln och gled ut på vägen. Oh my... Oh. My.

Det var en dröm att köra den där bilen! Den reagerade direkt och låg som en slickad vante mot marken. Och när vi kom till punkten där han tyckte "Floor it!" så gjorde jag verkligen det. VROOOOOOOOOOOOOOOM! Hoppla. Oj vilken kick det var! Ooooooh... Och så ner till "vanlig" hastighet igen och en stor kurva och en liten acceleration till efter det och så tillbaka ner till normal hastighet. Yikes vad skoj det var!

När vi kommit ner till vanlig hastighet och vänder tillbaka mot stället vi kom från så säger co-drivern "Wow! I really didn't think you'd floor it! You seemed a little uncertain. But you really did, all the way until it was time to break! Wow! Check my goose bumps!" Well. Mitt svar var att man får nog inte så många sådana här chanser, så det var ju bara att ta den och göra det mesta av den. 136mph, eller 218km/h, toppade jag på innan det var dags för inbromsning till kurvan. Det är rätt snabbt det. Och skoj var det. Riktigt skoj.

Och det var under säkra och kontrollerade former, vilket gjorde att gick att göra det och att det blev skoj.

Jag log som ett barn på julafton efteråt och adrenalinet verkligen pumpade genom ådrorna. Vilket fantastiskt avslut på en härlig Vegas-helg! :-)

Nu på flygplatsen och på väg tillbaka till regn och kyla. Att köra min lilla Audi A4 kommer aldrig mer att vara detsamma... ;-)

Lite till Vegas

Får väl mannekänga lite först... Jag hoppas att jag inte skämde ut någon.

Skjortan och kavajen är nya. Jag passerade en Hugo BOSS butik och de där liksom ropade mitt namn och lät mig inte gå utan att ta dem med mig...

Vegas på kvällen är neon i oändlighet.

Det är inte många delar av staden som inte pryds av lampor och neon-rör. Det är skoj en stund, men jag blir mätt rätt snabbt. Allt är plastigt i den här stan, men visst är det skoj att klippa vardagen och kliva in i en fantasi ett par dagar.

Inne på Bellagio var det fortfarande någon Halloween-pyntning i ett av områdena. Alla bilder blev dock suddiga, det var lite skumt ljus, kanske har mobilkameran problem med UV? Den här bilden var den enda som blev skarp, tyvärr visar den inte så mycket av det som var där. Det var oändligt med blommor i alla fall.

Kvällen var mycket trevlig. Sensi var en otroligt mumsig restaurang. Jag valde genomgående fisk (och skaldjur) fram till efterrätten som blev något med mer choklad än jag äter på ett år. ;-) Gott gott gott.

Showen var också bra. Inte den bästa Cirque du Soleil jag sett men bra. Kanske skulle den bli bättre om jag läst igenom vad storyn är tänkt att vara innan? Men men, det är alltid imponerande med akrobatik, och det blev inte sämre av att det blandades in vatten...

Kvällen blev sen. Vi landade på nattklubb på Cosmopolitan. Vackra människor i vackra kläder som gled runt och drack vackra drinkar. Det är inte utan att man känner sig som kusinen från landet ibland...

Idag återvänder jag till regniga Seattle. Men jag har en aktivitet kvar på att-göra-listan. Vad det är? Det får ni veta när jag gjort det. Jag måste ju ha något att skriva om ikväll eller imorgon också ju. ;-)

Fortfarande Vegas

Solen värmer på dagen. Vid lunchtid var det nästan så jag funderade på att hitta skugga en stund. Men så tänkte jag att det ju är så att jag inte kommer känna sol och värme på rätt länge nu så det är bäst att passa på medan den serveras.

Försökte ta ett kort på utsikten från hotellrummet igår. Tyvärr är det lampor på utsidan av fönstret så det reflekteras och sabbar bilden. Utsikten är norrut på The Strip, så det enda casino som kan ses från mitt fönster är Stratosphere.

Inne på hotellrummet har jag däremot världens kanske snyggaste fåtölj:

En liten del av mig vill försöka smuggla med mig den hem.Den skulle skära sig mot precis allt jag äger och har. :-)

Jag nämnde att jag hade utsikt norrut från mitt fönster. Well. Det Hilton jag bor på den här vändan ligger på norra delen av The Strip. Den här delen av The Strip ser inte alls ut som det man brukar se i film och TV från Vegas. Det ser mest ut så här:

Byggarbetsplatser eller parkeringar. Det har varit så så länge jag har besökt stan, så fasen vet om de verkligen bygger något eller om det bara är skelett som står och samlar damm...

Utanför Venetian nere på den södra delen håller de på däremot på att bygga något inför ett jippo av något slag. Ingen aning om vad, har inte kollat upp det, men mycket lampor ser det ut att bli.

Det där bygget påminner lite om basen på en Dalek, fast vit. Kanske bygger de en gigantisk Dalek och har ett Dr Who party? Nja, inte särskilt troligt, men det hade varit skoj.

Och åter igen, i USA heter jag Bob...

Dagen blev mest promenera i solen, kanske shoppade jag något också, kanske... Och jag testade att dra i en enarmad bandit på väg ut från lunchen, men inte vann jag något den här gången heller...

Nu skall jag vila benen en stund innan det är dags att göra sig i ordning för alla kvällsaktiviteter.

Vegas

Landade sent här nere och det har varit en lång vecka.
Efter att ha ckeckat in på hotellet tog jag mig ut för en snabb middag innan restaurangerna stängde sina kök (visst, det finns dygnet-runt mat, men jag ville ha något bättre än Taco Bell...), det blev Planet Hollywood och en helt ok burgare.

Efter att ha fått mig lite mat i magen tog jag en sväng genom casinot, spelade bort hela $50 på black jack medan jag sippade på en drink och sedan promenerade jag längs The Strip en stund och tittade på människor och neon.

Idag blir det lite mer ordentligt Vegas.
Kvällen har ett bord bokat på Sensi på Bellagio, och efter en middag där blir det show med Cirque du Soleil - O. En av få jag inte redan sett, jag försöker beta av en show varje gång jag är här i alla fall.

I morse vid åtta var jag i stort sett ensam på The Strip. Ja, jag joggade en vända... Det är kanske inte det de flesta gör när de är i Vegas nej. ;-)

Får se vad dagen bjuder på, jag är ju ingen storspelare direkt så det gäller att hitta annat att sysselsätta sig med dagtid här. Skall se om jag hittar något "udda" att se/besöka...

7:e novemer del två

Dagen försvann i möten och annat jobb. Eftermiddagen kom. Sista mötet för dagen avslutades och jag joggade lite lätt till busshållplatsen för att hinna med första buss in mot stan. GOTT om tid, tänkte jag när jag hade hela 90 minuter på mig från Redmond till Seattle. Klockan var ju innan fem så trafiken borde vara OK, max en timme in till stan.

Men tji fick jag...
90 minuter senare satt jag fortfarande i trafiken och missade därmed kvällens första aktivitet. Inget skoj föredrag om den "gömda" matten i Simpsons för mig inte. Herr Singh är en skoj talare, jag hade gärna lyssnat till honom live, men nu blev det inte så.

Så istället traskade jag till en bokaffär, strosade runt lite bland böckerna och köpte mig lite tröstlitteratur. Satte mig på ett fik med en stor kopp te och en liten kaka och läste fram tills det var dags för restaurangbesök.

Och där blev min kväll genast mycket mycket bättre!
Restaurangen jag hittat visade sig vara autentisk japansk! Det var fler japaner (som inte talade engelska) bland besökarna än "västerlänningar". Maten var som mat är i Tokyo. Ölen var japansk. Och sake-utbudet var riktigt bra. De hade inte bara klar "spritig" sake, de hade flera av den grumliga (kallas "molnig") underbart goda sake-sorten också, den är sötare och inte lika alkoholig. Passar utmärkt till japansk omelett tex. :-)

Vi beställde in åtta rätter totalt, som delades mellan alla vid bordet, och var proppmätta (men inte paltkoma-mätta) och lite rödkindade när vi lämnade denna härliga Izakaya.

Efter den japanska middagen hamnade vi på en lite speakeasy - förbudstids-pub - som ligger undangömd på en bakgata med en anonym dörr. Väl inne var det knökfullt i den lilla lokalen, god stämning och goda drinkar.

Tanken var att komma hem i hyfsad tid, men även om vi bara tog en drink där så blev vi kvar länge. Klockan hade hunnit bli 8:e november när jag väl steg in i lägenheten.

Bra kväll.

Nu jobb, sedan iväg till Las Vegas över helgen. Ser fram mot det.
Just ja, fick en födelsedagspresent av ett par av vännerna, ett presentkort som jag kan lösa in i Vegas. Får se om det blir av, det vore lite skoj men det måste timea rätt.

7:e november

Det blev den 7:e november i år igen. Konstigt. Jag blir ju inte äldre så hur kan datumet dyka upp varje år i alla fall? :-)

Syrran väckte mig nästan... Jag hade tryckt på snooze en gång, så larmet gick igång en andra gång 06:09 och syrran ringde vid 06:10. Timing...

Dagen är regnig. Mycket regnig. Så pass regnig att jag tog på mig hela regnstället för att traska till bussen nu på morgonen.

Men jag blev inbjuden till ett möte i Singapore lite hastigt och lustigt. Synd bara att mötet var redan idag och att jag inte skulle hinna dit i tid. Annars hade jag ju gärna spenderat dagen där istället för i ett regnigt Seattle.

Dagen fylls med möten, API-review och exempel-kod skrivande. Dvs en helt vanlig dag.

Framåt kvällen skall det dock lyssnas på föredrag av Simon Singh. Matte och humor - en mycket bra kombination. Efter föredraget blir det lite japansk mat i avslappnad Izakaya miljö med ett par vänner, och eftersom det ju är födelsedag så tänkte jag nog unna mig en riktigt bra sake till maten.

Inga vilda planer för kvällen alltså, men så är jag ju Lastgammal™ och Ansvarsfull™ och det är en arbetsdag imorgon också som man ju måste ta sig upp i tid till.

Jaja. Dessutom är det ju så att sena kvällar sabbar träningen dagarna efter, och så kan vi ju inte ha det... ;-)

Nu är det slut på veckan det är dags för fredags myyyyyyyyyyyyyys...

Så säger ju jingeln där på östra sidan pölen. Vi har ingen sådan jingel här, så fredagarna är inte mer mys än någon annan dag i veckan.

Jag blev sen från jobbet, vi fastnade i intressanta diskussioner på "unwindern" idag. Kom nyss hem och tänkte att jag skriver väl lite medan maten värmer sig på spisen och teet drar i kannan.

Jag tror eventuellt att jag håller på att få en släng av någon förkylning eller nåt. Öm i nackmusklerna och lite seg i kolan och en lätt men molande huvudvärk med tryck bakom ögonen. Ho hum. Nåja, det är ju helg så jag har ett par dagar på mig att "få ut det" ur systemet. Det är trist att vara sjuk ju!

Kan ju passa på att mannekänga lite eftersom jag har ytterligare en shoppad pryl på mig idag, t-shirt nummer två från Hot Topic:

Det är samma storlek på den här som på Green Lantern t-shirten jag shoppade samtidigt, men den här är tightare. Varför är inte storleksangivningar samma överallt? Nåja, den sitter inte som ett ålskinn i alla fall så den funkar.

På tal om ål, eller nåt så hittade jag det här i snacks-automaten på jobbet:

Tonfisk-sallads-kit!
Det ni! Och vad innerhåller ett sådant kit tro - tonfisk (förstås), majonnäs och kex. Mhm. Så man skall ta kexet, lägga tonfisken på det och hälla majonnäs över det hela och då kallas det tydligen för sallad här borta. *skakar lite på huvudet*

Och när man är inne på udda saker i mathyllor så såg jag den här smaksensationen när jag passerade genom matbutiken på vägen hem:

Bacon och lönnsirap-smak på chips. Det blir ju som en amerikansk frukost det - potatis, lönnsirap och bacon. Fattas bara lite äggsmak för pannkakorna eller så.


Jaja. Så är det att bo i USA, bara att vänja sig. Men nej, jag köpte inte påsen till fredagsmyset, det får räcka med te och kanske en knäckemacka om jag det blir en film efter maten.