I åtta år och åtta månader har jag bott i Seattle nu. Åtta år och sex månader av dem har varit i den lägenheten jag sitter och skriver det här.
Åtta år och sex månader. Det är en lång tid. Jag försöker komma ihåg hur länge jag bott på andra platser i mitt liv, och jag tror att det här faktiskt är det längsta jag bott i samma hus. Kan vara så att "barndomshemmet" i Forserum var lite längre än så, men jag kommer inte riktigt ihåg exakta månader för när vi flyttade in i nya huset och när jag flyttade ut för lumpen och sedan högskolan. Men det är i ungefär samma längd, så vi kanske kan kalla det oavgjort...
Flyttlasset går dock inte så långt den här gången, bara "över bron" så att säga. 2.5mil öster om där jag befinner mig nu. Redmond alltså.
Det här eländet med att jobba hemifrån har nått den punkt där jag inte kan bo kvar där jag gör helt enkelt. Jag blir galen av att ha jobbet i knät 24timmar om dygnet. Jag behöver helt enkelt ett till rum som jag kan ha som kontor, så jag kan stänga dörren om jobbet efter att arbetsdagen är slut. Och att skaffa ett rum till inne i Seattle är väldigt dyrt. Det är inte så att det bara är en liten slant extra, nej, det är nästan 50% påslag på hyran hur jag än bollade med storlekar på lägenheterna och lägen för dem. Inte vad jag känner är skoj helt enkelt. Så Redmond it is.
Redmond har ju andra fördelar också, inte bara sänker jag min hyra och ökar min bostadsyta - jag får en balkong också, och parkeringen ingår i hyran. Win-win som de säger här borta. Sedan blir det ju närmre till gymmet också, faktiskt så nära att jag kan gå dit på mornarna om jag vill (tar nog cykel iofs, kortare tid ute när det regnar - för det kommer det att göra från nu och si så där sex månader framöver - välkommen hösten!). Och OM det skulle vara så att vi kan börja komma tillbaka till kontoret för saker så har jag cykelavstånd dit också. Smidigt alltså.
Och ja, även om det käns lite vemodigt att lämna Seattle och denna underbara lägenheten, så är jag övertygad om att det här blir bättre med hur livet just nu ser ut. För det är så att när en stad stänger ner alla sina restauranger, gallerier, barer, museum, konserter, osv så har en stad inte så mycket kvar att erbjuda. Hade jag haft ett till rum och en privat uteplats kanske jag hade stannat iaf, men det blir snabbt väldigt instängt och trångt i stan när den är mer "död än levande".
Och ja, det där med att ha en balkong att traska ut på och ta ett djupt andetag av luft utan att behöva springa ut bland folk känns som en fantastisk sak just nu också.
Nya lägenheten får jag tillgång till på lördag, men flytten går nog inte förrän i nästa vecka eller nästa helg i alla fall. Dels för att jag måste få in nätverk och sådant så jag kan jobba där, men också för att jag kanske inte vill flytta allt mitt i en hällregn. :) Det skall bli bättre väder igen i nästa vecka, så jag tar de större sakerna då i alla fall. Har inte så mycket saker trots allt nu när jag börjar inventera och packa ihop dem, det är mest kläder, böcker, och elektronik. Får nog över allt i en liten skåpbil om det är så. Det enda som är otympligt är sängen, allt annat skulle jag kunna flytta på egen hand. Men det är ju flyttar man har vänner till, visst? Dags att "cash:a in" på det kapitalet alltså. :)
Pinga mig för uppdaterade adressdetaljer om jag inte redan skickat över dem.
Nu känner jag ett stort behov av att ta en veckas semester och "göra Seattle" så jag maxar ut det innan jag blir öst-boende. ;-)
Men ja, jag kommer ju helt klart att sakna den här utsikten...
