Alarm!

Ja så var det ju det här med att uppdatera vad som händer här borta.

Well. Det var ju så att jag var i New York förra helgen och helt missade att posta något om det...

Det var regn och snö:

Men ut en vända i Central Park skall man ju i alla fall. Visst?
I snålblåst och motregn sick-sackade vi mellan pölarna. Vi blev blöta och kalla, men vad gör väl det när man är i NY? Och det finns ju alltid restauranger, kaféer och hotell-lounger att värma sig i.

Fast allt var ju inte bara regn och snö. Det var solsken hela söndagen.
Så då får man passa på att åka upp på 102:a våningen i Empire State Building och titta ut över stan en stund.

 För att sedan ta sig ut till Brooklyn och promenera tillbaka över bron till Manhattan.

Fin vy av stan när man promenerade åt det hållet.
Men slår det Seattles stadsprofil när man kommer från flygplatsen på väg hem? Nej, inte riktigt. Fast jag är nog lite jävig i frågan förstås.

Hem kom jag också på nästan utsatt tid. Detta trots att det skulle vara "århundradets snöoväder" på östkusten.

Såg ut att bli inställt en stund där. Men som sagt hemresa blev det och fram kom jag.

Väl hemma åkte jag dock på lite res-sjuka. Frukost nummer två på jobbet på onsdagen såg inte mycket ut för världen:

Men genom dagen kom jag och på torsdagen var jag nog frisk igen. Jaja, fysiskt frisk i alla fall. :)

Det har varit en sjuhelsikes vecka jobbmässigt. Alldeles för många timmar spenderade på jobbet. Blir väl så ibland, men det känns som att om man är ledig två dagar så läggs de liksom bara till på dagarna man är tillbaka. 16 timmar som behöver klämmas in på de fyra dagar som varit i veckan. Och det stämmer nog rätt bra om jag tittar på timmarna som blev.

Det är ju lite release på gång.
Och på tal om release:

En väckarklocka...

"Men," tänker ni "har han inte en mobiltelefon som kan larma på morgonen?".
Well... Om man nu håller på att jobba inför en release så vill man ju testa det man skall släppa så mycket som möjligt. Så alla mina telefoner kör senaste senaste senaste versionen av mjukvaran. Vilket ju gör att ibland kommer det en bugg och gör så att något inte fungerar en stund. Och ibland innebär det alltså att tex larmet inte går... Nu visste jag om det _innan_ jag eventuellt drabbas den här gången, så jag köpte larmklockan i förebyggande syfte. Förra gången blev det ett par sovmornar, känner inte att det behöver upprepas. :)

Nu är det dock helg igen, ingen resa till fjärran stad den här helgen. Men det är SPORTSBALL på söndag. Sådan där amerikanifierad rugby. Seattle har gått till final i år igen så det är lite tjo och tjim på stan.
Igår var det "super blue Friday" på jobbet. Drinkar till frukost, någon? Nåja, som att äta brunch fast på arbetstid alltså. Och så var det ju Seahawks-inspirerad amerikansk frukostmat:

Blått och grönt på allt. Och socker i mängder...
Och ja, det är bagels där till höger:

...formade som 12:or.
Jaja. Det är ju roligt att de har skoj de små liven. ;-)

Skall jag se sportbollsmatchen? Ptja. Det är ju så att om man INTE gör det så är man ju en förrädare och hatar Amerika, eller nåt, så det är väl bäst att göra det. Och om inte annat är det ju trevligt att umgås med lite folk och dricka ett par öl. :)

Joråmensåatteeeeh...

...och bilen går bra?

Nej, det här inlägget har inget med min bil att göra. Även om det kanske vore dags för ett inlägg om vad jag funderar på att byta ut den till eftersom leasingen går ut om två månader. Dags att bestämma sig snart...

Tänkte mest "ouffa" och "onka" och "gruffa" av mig lite för att jag spenderat de senaste fem timmarna med att läsa "legalese", eller "advokat-engelska". Ja, det är (vad jag hoppas) sista rycket inför det permanenta uppehållstillståndet.

Man blir lätt trött i hjärnan av att läsa advokat-språk.

Men nu bör det värsta vara över. Eventuellt har jag ett par dokument jag måste ha ut från Sverige eftersom jag har gjort militärtjänst och eventuellt måste styrka att jag inte längre är anställd av eller krigsplacerad inom det svenska försvaret. Mer papper alltså... Mängden träd som har gått åt från första L-1A ansökan med ST-Ericsson tills nu är skrämmande. Det blir ju inte bättre av att man hela tiden måste skaffa nya kopior för att de gamla blivit "för gamla" även om inget i dem ändrats. Möh!

Nåja.Nu får det vara nog för den här helgen i alla fall. Ska istället ge mig ut i spöregnet och ta en kvällspromenad till något hak som serverar något gott, har inte energin att laga något hemma ikväll.

Just ja. På tal om att laga mat. Börjar nog få ordning på en meny. Kanske blir det av under februari om jag hinner få tag på allt jag behöver och finner ro nog att ställa mig i köket ett par timmar i sträck också. Det blir i så fall både rök och sfärer... Vi får se om jag lyckas.

Just ja igen.
Skägget rök idag. Tröttnat lite på att vara hårig på hakan nu.

Hade ju inte sett den (hakan) på ett halvår eller nåt så det kändes som det var dags att låta den komma fram en stund igen.

Jo alltså...

Jag tror jag sa att jag skulle försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen.
Well... Det gick ju så där får jag väl säga. Så nu gör jag ett nytt försök.

Kom tillbaka till USA för en vecka sedan, ungefär, efter att ha varit i Sverige och Tyskland över jul och nyår.
"Tyskland?" säger somliga av er lite fundersamt. Ja, det är en tradition att åka till Tyskland i mellandagarna för att närvara på en konferens, möta vänner jag inte ser så ofta, dricka tysk öl, äta burritos, och allmänt ha skoj med nördiga och intelligenta människor.

Sverige, inte alls lika oväntat antar jag?
Dagarna innan jul hos syster, den numera tradionsbundna skålen med alldeles för mycket smågodis kvällen innan julafton tillsammans med ett film-marathon av något slag.

Vi har sett slut på gamla klassikern "Familjen Macahan", eller som den hette i USA "How the west was won", så i år blev det Blues Brothers i kvadrat.

Vi har inte julklappar i vår familj längre, det känns liksom onödigt när vi alla är vuxna och det där med presenter kommer lite när andan faller på i alla fall och hela idén bakom jul för oss är att umgås, inte att stressa runt och försöka hitta julklappar...

Men paket fick jag i alla fall. Det var frågan om ett par försenade 40års-presenter.
Min fantastiska syster hade satt ihop en helt underbar fotobok med story över våra liv tillsammans.

...alla foton var inte så smickrande nej. ;-) Men jag antar att det är så livet är, man är inte alltid så schnygg helt enkelt.

Mor och far hade minsann tänkt till de också. "Brukar inte inte fnula med sådan där fancy-pancy mat" kan jag tänka mig att de frågade varandra innan de köpte den här prylen:

Japp, en "rökpistol" och lite olika sorters träflis att stoppa i den.
*squeeee*
Ja, jag har haft ögonen på en sådan där, av precis det märket, en längre tid nu men tänkt att det får vänta till senare då det ju är så många saker "man vill ha"... Supernice! Mina föräldrar verkar känna mig rätt bra. ;-) Nu skall jag bara fundera ut hur jag gör rökfyllda sfärer så jag kan använda det som effektförstärkare i nästa "Modernist Friday" som kryper allt närmre...

Det var riktigt härlig att se familjen en stund igen.

Men ingen semester varar ju för evigt, så det vara bara att stoppa in sig i flygstolen och ta sig tillbaka hem igen...

Ja...nu var ju första sträckan av flygningen inte så besvärande direkt så jag överlevde ganska väl trots "randomly selected for special screening" i säkerhetskontrollen på Arlanda, försenad start på grund av hydralsystemsfel på någon broms, och stark motvind så själva flygtiden blev nästan en timme längre än ursprungligen beräknat.

Andra sträckan var däremot mer av ett litet personligt helvete. Men men, livet blir inte bättre av att man gnäller, och hem kom jag ju utan allvarliga incidenter, så jag är glad i alla fall.

Väl hemma kom ett nyhetsbesked på jobbet. Det var så att ett par personer lämnade avdelningen under julhelgen, en av dem var en team-lead. Nu hade våra team-leads och vår avdelningschef klurat en massa över helgerna och kommit fram till att team-leadern inte skulle ersättas utan att avdelningen skull struktureras om lite så den kunde drivas vidare med en lead mindre.

Det innebar att jag bytte team-lead. Dvs ny manager. Igen...
Det här är nu min tredje manager inom loppet av 17 månader, varav nästan tre månader var utan direkt manager alls. Så tre managers på lite drygt ett år. Woho! Hela havet stormar!

Nu blev jag väl inte direkt ledsen över omorganisationen, jag anser ju att folk här är lite lata och att vår organisation är fet nog som den är, att skala lite i den gör bara gott tror jag.
Och dessutom gillar jag den här killen, han har en bra ledarstil som funkar ihop med mig. Det skall nog gå bra.

Fick en övning att utföra efter vårt första "1:1" (veckomöte) - att sortera en hög med kort i "absolut värde-ordning".

Dvs jag skulle gå igenom kortleken, värdera orden som fanns på varje kort, och placera dem i den ordning jag ansåg att de hade starkast värde eller betydde mest för mig.

72 kort. Ja, ni läste rätt. 72 ord att värdera och sortera. Somliga av dem med i stort sett samma mening, men med olika ord för det. Det här var inte lätt! Oj vad man får rannsaka sig själv och fundera ut argument för varför X betyder mer än Y för en själv. Ganska så ögonöppnande på vissa punkter.

Nej, jag tror inte alla ord skulle hamna i samma ordning om jag gjorde det hela en gång till. De översta 3 - definitivt. De översta 10 - troligen. Men de resterande 62 - högst troligen inte.

Mina tre översta? Family, Integrity, Curiosity (i den ordningen)

Sist i högen? Religion :-)

Intressant iakttagelse när vi pratade kring ordningen av korten: Nya bossen hade samma kort först och sist i sin hög.

Så. Det var väl en snabb re-cap av lite av det som skett sedan december. Nu skall jag väl kunna hålla mig lite mer up-to-date här tror jag. :)