Thanksgiving

Så var det slutet på november då. Året har passerat snabbt känns det som så här i backspegeln.

Som vanligt tog jag mig ner till Kalifornien för lite häng med vänner över den här högtiden.

Först en dag i San Francisco, träffa polare jag ser typ en gång om året, äta lite god mat, dricka lite god öl.

Förra året blev jag uppgraderad till ett "tränings-rum" på hotellet jag bodde på. Jag fyllde i en utvärdering av det då det var en ny pryl de gjort. Tydligen var det något som gjorde att jag nu markerats som "tycker det är bra att ha ett gym på rummet" i deras system, för...

även i år blev jag uppgraderad till ett sådant rum.

Skillnaden i år är att jag inte bara har en personlig tränare, utan att jag har en bra relation med min tränare och därför händer då detta:
Janelle: Aha! Ett gym på rummet? Lista all utrustning som finns där och vikter på saker!
Jag: *rabblar upp alla saker som finns på rummet*
Janelle: Ok, ge mig ett par minuter så sätter jag ihop en "WOD" åt dig.

Ha ha, hon skämtar, tänkte jag.
Men ack så hon inte skämtade, för ett par minuter senare dök det upp ett lååååång sms som jag flyttade över till papper och här var alltså min träningsrunda för torsdagsmorgonen:

Ouff...
Tog mig nästan 90minuter att ta mig igenom det där. Tack och lov lyckades jag klocka in mina burpees på 1:44 så jag slapp göra om allt igen! ;-P

Efter den starten på dagen var det bara att ge sig av söder ut från San Francisco - nästa stopp Half Moon Bay! Dags för Thanksgiving-middag!

Vanligtvis är det kalkon, potatismos och sallad på ett Thanksgiving-bord. Vi gör saker lite annorlunda... En av sakerna som alltid sker är att jag utsätts för ett "svår recept". Det är för att jag ju tycker om att laga mat, så jag skall utmanas lite tycker mina kära vänner.

I år var det ett recept ur en fransk kokbok. Fransmän komplicerar gärna sina maträtter. Så varför inte en inbakad lax. Fast inte bara inbakad, den skall naturligvis bakas in i filo-deg (croissant-deg alltså), och filo-degen skall man ju göra själv från grunden också!

Och inte nog med att allt skall göras från grunden, det skall också vara lite artistiskt och slutresultatet skall se ut något i stil med detta:

Och för att komplicera saker lite extra så skulle det inte bara göras en sådan, det skulle även göras en vegetarisk huduvrätt också. Gärna på samma "tema" (dvs filo-deg).

Well. Skam den som ger sig. Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång:

Sex timmar senare kom de här sakerna ut ur ugnen:

Kanske inte de vackraste av konstverk, men de smakade bra i alla fall.  Den vegetariska versionen blev rostade grönsaker och portobello-svamp med lite getost och fetaost, så den fick bli en slags svamp i formen.

Nåja, man har inte roligare än man gör sig. Det var mycket slit men det blev helt ok. Det blev också lite deg över så jag kunde göra ett par corissants till morgonkaffet dagen efter.

Resten av helgen spenderades med att göra så lite som möjligt, mest äta dricka och prata strunt. Avslappnande och trevligt.

Nu har jag tagit mig hem igen och skall börja återvända till rutinerna. Ut och springa om en liten stund, sedan försöka komma på vad jag vill ha som middagar i veckan.

Att varva ner med fysisk aktivitet

Igår gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra i mitt liv - jag tävlade i fitness.

Whaaaaat!? Ja, ni läste rätt. Tävling i att vara bra på att lyfta saker, hänga i saker, hoppa över saker, ro på saker, ... Dvs CrossFit.

Min tränare började peta lite på mig om det hela strax innan jag drog i väg till Ryssland och klättrade upp på berg. Sedan fick hon mig att hänga på och titta på hur en tävling går till när hon och en bunt av de andra tränarna på gymmet deltog i en tävling här i stan i september. Och sedan dess har hon liksom inte gett upp. Och nu, två veckor efter min Spartan Beast, var det alltså dags att testa på det hela.

Nu är det ju så att det här var en väldigt opretentiös tävling. Det var bara folk från vårt gym, och domarna var en bunt av tränarna från gymmet. Men upplägget, bedömningarna, osv var som det är på alla CrossFit-tävlingar. Ingen slack här inte!

Det var team-tävling. Dvs man delar på momenten mellan teammedlemmarna och försöker klara saker så snabbt eller så många reps som det bara går på den tid man har på sig.

Uff...

Vi var två i varje team, och jag hade parat upp med en kollega (han är inte i samma grupp som jag längre, men kvar på Microsoft).

Vi är rätt jämna i vår "nivå" av CrossFit träning, han är bättre på att lyfta tunga saker många gånger fort, och jag är bättre på att hålla ångan uppe på kalori/konditions-övningar (rodd, cykel, löpning, osv) och på att göra burpees - en rätt bra matchning för en tävling alltså. :)

Det första man måste göra inför en CrossFit-tävling är att hitta på ett bra team-namn. Det skall helst ordvitsas, eller använda fitness-termer som ersättningsord i kända slogans/titlar/etc.

Håll i er. Här kommer vårt team namn.

Straight Outta METCON.

Oh yeah... För den oinvigde så är det alltså så att vi tog filmtiteln "Straight Outta Compton", och bytte ut det till METCON som är en CrossFit-term för en typ av träningsupplägg. Det blir lite extra roligt eftersom det var METCON-delmoment i tävligen. :)

Vi är så lustiga så. Vi skrattar hela tiden. Mhm.

Tävligen bestod av tre delmoment. Det första var individuellt, men summerades för "team score". Moment ett var ett typiskt "lyfta tunga saker".
Det gick riktigt bra. Med lite jefvlaranamma och påhejjande av så väl domaren som min team-kollega så tog jag ett personligt rekord på alla tre momenten i den övningen. Woohoo! Började ju bra.

Mellan varje delmoment blir det lite paus. Lagom för att få i sig en liten energi-boost, stretcha och värma upp för nästa moment, och hejja på de som håller på med sitt "heat" en stund till.

Delmoment två började med något som inte är min grej. Hopprep.
CrossFit-folk håller dessutom på med det som kallas för "double unders", dvs för varje hopp så skall repet snurra två gånger runt en. Fort skall det alltså gå. Nej, jag kan inte göra sådana hopp alls, och min teamkamrat är inte heller bra på dem. Så vi fick köra tre gånger så många vanliga hopp helt enkelt. Och här börjar vi alltså dela på övningarna.

300 hopp med hopprep - swoosh. Gick rätt fort.
100 "air squats" - dvs knäböj - gick också riktigt fort.
75 tyngdlyft av 52kg - Tur Varun var i mitt team, han drog iväg dem snabbt som bara den. Jag gjorde 30 av lyften, han 45 (10/15, 10/10, 10/10, 10).
75 partner sit-ups. Dvs man gör sit-ups mitt emot varandra och "high five" i varje sit-up. Här tappade vi farten. Jag är rätt bra på att göra sit-ups, men Varun har lite mer kroppshydda att flytta på, så det gick lite långsammare. Vi hann igenom våra 75 sit-ups i alla fall.
50 Wall-balls som avslutning. Nope... Vi hann bara 12 av dem, sedan var våra 12 minuter slut.

Där blev man i alla fall ordentligt svettig. Nu kändes det att man gjort ett "träningspass".

...och plötsligt var det dags för sista momentet. Var tog den pausen vägen?!?

Sista momentet var ett "så många reps som möjligt" på viss given tid.
Fyra övningar, 2,5minut på varje övning, ingen paus mellan övningarna.
Rodd - yaaay, my thing! Start med mig och swoosh så hade vi 37 "calories" på dryga minuten, byte (man tappar ca20 sekunder i byten) till Varun och så 26 cals till. Summa 63 cal. Ett bra resultat.
Ring Rows - ok, 10 åt gången. Vi hann nästan fyra omgångar var - landade på 79 reps.
16kg hantel "hang clean & jerk" - ta en hantel, "flippa" upp den till axeln, lyft den sedan rakt upp över huvudet. Upprepa. Urgel... Det gick inte fort för mig, tror Varun gav oss nästan alla reps här. Vi landade på 51.
Och så sist, naturligtvis, bara för att jävlas med oss - burpees over rower. Dvs burpees, fast man måste hoppa över roddmaskinen mellan varje. Nåja, burpees är jag bra på, det har jag drillats till att göra många så snabbt jag kan. Vi hann 40 stycken. Vi var ensamma om att komma över 30. Nice!

Efter det där var vi allt lite trötta. Men nöjda med vår insats.

Det var en skön stämning på tillställningen. Folk hade skoj, jag hade skoj, det hejjades på. Det var helt enkelt roligare än jag hade trott det skulle vara...

Kommer jag att göra något sådant här igen? Vi får väl se. Det är väl lite annorlunda när "lilla klubben" kör en tävling och när det är något där det är "blodigt allvar" (dvs där det finns prispengar inblandade - sådant hade alltså inte vi).

Men en sak är säker - att träna ger mig lugn. Det varvas ner efteråt, kroppen mår bra av det här och då mår huvudet bra också. Så resten av helgen har jag tagit det lugnt och "bara varit". Nu idag (söndag) så tog jag mig en löprunda också, det har jag inte riktigt hunnit med sedan mitt Spartan-race. Löpning är balsam för själen - mer löpning åt mig!

Om en stund skall jag ställa mig och fixa veckans middagar. Bestämde mig för att det får bli färsbiffar den här veckan, med lite sötpotatis och broccoli till det.