Så fick man sig en bekräftad plats då...

Jag anmälde intresse att traska upp på Mt Rainier tidigare i år. Det var fullt hos precis alla guider så jag sa "ok, sätt upp mig på väntlista, allt efter juli funkar".

Igår fick jag mail om att det fanns platser lediga och att jag behövde fylla i lite mer formulär om jag vill ha en av dem.

Sagt och gjort. Skriva ut och skriva under på 9(!) sidor av ansvarsfrihetsförklaring. Heh. De där papprena täckte i stort sett allt från myggbett och skavsår till dödsfall och hur man "knowingly and willingly" deltar i expeditionen och att företaget som anordnar det hela är helt utan ansvar för dessa saker. :)

Så. Var är det jag föresatt mig egentligen?
Det är totalt tre dagar av hiking.
Dag ett är att ta sig från Pradise till Camp Muir. Tar 6-8 timmar beroende på väder och vind och form.
Dag två är att ta sig ytterligare lite högre till "camp 2" (vid "Ingram Flats" på bilden nedanför). Tar inte så otroligt lång tid mellan de två basstationerna, bara en dryg timme, men resten av dagen spenderas med glaciär-utbildning (säkerhet och "mountaineering"-teknik) och efter det är det tidigt, tidigt i säng.
Dag tre är upp vid midnatt och så ta sig sista biten upp till toppen. 5-8 timmar, åter igen beroende på väder och vind och form. Njuta av soluppgång på vägen och ha ungefär en timme på toppen. Sedan traska hela vägen ner igen med lite stopp för vila och energiintag. En hike på 12-14 timmar från start till slut sista dagen alltså.

Här är en höjdkurva för den som undrar:

Och för den som funderar lite på hur det hela ser ut på en karta så är det här en rätt bra approximering även om kartan i sig kanske är lite liten och svår att se på. Hittar dock ingen bättre just nu.

Ja, det är troligen det mest ansträngande jag satt mig för att göra hittills i mitt liv.

Så imorgon (1:a mars) börjar "mitt nya liv".
Jag behöver bli av med lite överflödig vikt, få upp styrkan lite till, samt få tillbaka en kondition som gör att jag kan promenera i fem-sex timmar i sträck i uppförsbacke...med 25kg ryggsäck...

Jag har ungefär sju månader på mig att komma i mitt livs form alltså. "Promenaden" startar den 20:e september. Och ja, jag ser verkligen fram mot det här!

Just ja - jag behöver naturligtvis skaffa lite nya hiking-prylar för det här äventyret. Mot REI med kreditkortet i högsta hugg! :-D

Alla hjärtans dag

Bättre sent än aldrig som det heter. Här kommer en liten rapport om hur 14:e februari kan vara...

Alltså det här med Valentine's Day här borta är...för mycket.
Det är nästan mer kommersiellt än jul! Argh!
Men men, man skall ju ta seden dit man kommer så det var ju bara att ordna med en date och se till att köra hela balunset. Go native! ;-)

Nu råkade jag ju kanske inte ha en date med en alldeles helt normal amerikanska då... För nej, det var inte någon dag fylld av nallebjörnar, smycken, rosa ballonger, glitter, flådiga middagar och gullenussiga aktiviteter för två.

Nej, det började med ett besök på ett museum. Och inte vilket som helst - EMP. Det är lite av det nördigaste museum som finns och som grädde på det moset var det Star Wars utställning! *squeeee* Bra start. :-)

These ARE the droids I've been looking for!

MASSOR med kostymer från Star Wars utställda med historier bakom dem och förklaringar till designval mm. Nööööördigt. Men attans så skoj. :)

Och ja, där fanns naturligtvis en Vader kostym. Ingen utställning kan ju vara komplett utan en. Eller hur?

Trillade runt i nästan en timme bland dessa ikoner.

Dagen avslutades i sann 14:e februari-anda med en skräckfilm och champagne. ...och somna i soffan... Ouff. Det var en lång vecka helt enkelt.

Och ja, jag skrev det där den 15:e eller 16:e men glömde att posta. Sa jag att det är mycket jobb just nu? :)

Tre år

Tiden den går. Ibland känns det mer som den flyger fram. Swoooooosh sa det så var tre år passerade. Det är nu så länge sedan som jag "klev av planet" och satte ner min väska här på USAs västkust.

Egentligen var det för två dagar sedan som det var tre år sedan som jag klev av planet. Men den dagen tillhör en av världens starkaste och klokaste kvinnor, inte mig.

Så. Vad har man gjort på tre år egentligen?
Uj uj uj. Mycket, inser jag när jag lite snabbt skummade igenom blogg och bildarkiv. Men det som känns störst fortfarande är att jag lyckades trassla in mig på Microsoft efter alla dessa år. Ja, jag gillar verkligen mitt jobb. :-)

Sedan måste man ju bara älska Seattle som stad också. Var annars hittar man saker som det här en fredagkväll i februari?

Biljetten är redan använd så att streckkoden syns gör inget. :)

Det var alltså live-musik till filmen, framfört av gruppen Roladex på gamla analog-synthar och laptops. Skojs i massor. Fast det var lite udda att se filmen som stumfilm. För nej, de lät inget av orginalljudet vara med, så det var textat genom hela filmen. Det blir en helt annan upplevelse kan man ju lugnt säga...
Och ja, eftersom det var artsy-fartsy bio så fick man dricka vin/öl medan man tittade på filmen. Trevligt koncept.

Resten av den här helgen har spenderats lite på sparlåga. Det känns lyxigt att "inte göra något" när veckorna är knökfulla med jobb, så jag lyxar.

Visst ja. Titta syrran, jag kan minsann också "fixa med bilen":

 :-)

Och på tal om bil så går leasingen på den där ut i slutet på mars så det börjar bli dags att skaffa en ny... Nej, jag tänker inte köpa loss denna även om jag tycker rätt bra om den. Problemet är ju bara att den bil jag egentligen vill ha (nåja, den jag vill ha som faller inom min budget då) inte har introducerats här i USA än. Så frågan är om jag skall vänta och "leva utan bil" tills den dyker upp, eller om jag skall ta andrahandsvalet. Svåra beslut. I alla fall för mig som helst tar år på mig att ta beslut när det är så mycket pengar inblandat...