Träffa grannarna

Kan man göra på många olika sätt.
Ett sätt jag inte rekommenderar är att klockan 02:40 väckas av det centrala brandlarmet och i hast ge sig ut på gatan.

På de fem minuterna det tog mig att samla huvudet, förstå vad det var som lät, ta på mig kläder och traska ner 7 trappor så hade brandkåren redan anlänt. Duktigt jobbat.

När väl brandmännen traskade ut igen från huset och sa att allt var OK och att vi kunde somna om så visade det sig att det hela varit någon som lagat mat på fyllan och villan och lyckats glömma den i stekpannan - dvs mycket rök men lite eld, inte så allvarligt.

Allvarligt eller inte, man vaknar rätt kvickt och det tar tid att återgå till sömn efter en sådan rusch.

Jag tänkte igår att "jag har inte bloggat på ett tag nu, men det händer ju inget intressant, bara jobb och jobb och lite träning". Well, be careful what you wish for, som de säger...

Mmm.. Riktig chili!

Visst är det härligt när man ser sådana här varningsetiketter på sina kryddor?

"Handskar och ansiktsmask(!) på när du hanterar den här chilin".

Ghost chili, eller Bhut Jolokia som den egentligen heter, är en av världens starkaste chilisorter och nu har jag äntligen fått tag på den i annat än färdigmalt format. Den är riktigt riktigt god, men man får vara mycket försiktig med mängden. Skall bara komma ihåg att köpa gummihandskar innan jag lagar vindaloo nästa gång. Imorgon eller på söndag skall jag svänga förbi en lokal odlare här i Seattle och hämta frön att ta med till Sverige åt en vän som odlar egen chili. Kanske försöker jag mig på att odla en planta själv också, det vore ju ännu trevligare att ha chilin färsk när det är dags för matlagningen...

En annan sak jag skall göra mer av imorgon (jag började nu ikväll men är lite för trött för att bygga färdigt) är att bygga IKEA-möbel. Dags för en byrå den här gången. Det finns ju inga hyllor i garderoberna här så jag var tvungen att köpa mig lådor istället... Var skall man annars ha alla sina t-shirts, strumpor och kalsonger?

Karlsson på taket

Nämnde jag att vi har en takterrass här där jag bor?
Mhm. Sju våningar upp och huset ligger ju dessutom på en av Seattles höjder.

När man kliver genom dörrarna och ut på taket så möts man av den här vyn:

Inte illa får jag väl lov att säga.

Det är dock mycket av ytan på taket som tas upp av annat än plats där man kan gå/sitta. Som den här...eeeeh...Ja vad det nu är för något...

Och så alla dessa små gräs/blomplantor i platsbyttor över hela taket också. Det är säkert något miljö-tänk med det, de är väldigt måna om sin miljöprofil i det här lägenhetskomplexet. Det där var för övrigt söderutsikten från norra änden av taket.
Tittar man nordväst så ser det ut så här istället.

Och så försökte jag få en känsla för hur nära "downtown" trots allt ligger. Hm. Jag måste verkligen ta tag i det där med att skaffa en Riktig Kamera. Men det är så mycket att tänka på och jag är för dåligt insatt i alla termer och tekniska detaljer. Får plugga ett tag till och sedan ge mig in i det träsket.

Bortsett från bänkar utställda utmed hela "gångvägen" uppe på taket så finns det också ett par solstolar för de där riktigt härliga sommardagarna. Jo, här uppe kan man nog spendera någon timme när man inte kan ta sig iväg till en strand eller har någon pool att ligga och päsa vid.

Jag gillar verkligen det här stället.

Det börjar bli lite mer ordning i lägenheten också. Har fått upp en bokhylla vid datorbordet, så snart är det som en riktig arbetshörna där. Måste bara dra lite kabel tvärs över lägenheten först så jag har nät både i vardagsrummet och vid "den fasta datorn". Nej, jag kör inte trådlöst till annat än "vardags-surf" med laptopen. Servera filer mellan TV och lagringsplatsen gör jag enbart över trådat, och står de då i varsin ände av lägenheten så måste man tatta kabel. Men det får bli Någon Annan Dag.

Just ja. Försäkringsbolaget har hört av sig och det kommer en möbelsnickare och tar en titt på min trasiga bordsdel i veckan så skall han se hur enkelt det är att fixa det. Antar att det är smuttenkelt för någon som kan sina saker, så jag hoppas på att ha bordet i ordning innan jag flaxar iväg för besök i Sverige i början av maj...

Inte som tänkt

Jag hade tänkt att helgen skulle vara lite mer aktiv än att ligga på soffan.
Men efter att ha gett mig ut på en löprunda i går morse så var det som om någon drog all energi ur kroppen på mig. Först avskrev jag det hela som att jag är en vek person som inte klarar lite uppförsbackar och tänkte att jag nog bara behövde vila en timme eller två så kunde jag ta tag i dagen igen.

Det blev inte så. Framåt kvällen kom feber och muskelvärk. Jag har en infektion någonstans i kroppen och det hårda träningspasset sparkade igång det hela med raketfart.

Så istället för att promenera runt i det vackra vädret låg jag på soffan och läste, utmattad och inte helt glad.

Idag är det bättre. Febern har lagt sig igen, men musklerna i rygg, nacke och armar värker (benen lite också, men det kan ju vara träningsvärk). Det blir till att hålla tummarna att det går över på ett par dagar, det är inte långt kvar till Göteborgsvarvet nu ju och jag "har inte tid" med avbrott.

Nåja, nu har jag ju en ursäkt att ligga på soffan och läsa böcker istället för att "göra vettiga saker".

Fredag

Oj oj oj!
Här har solen skinit hela dagen och det har varit svårt att hålla sig inomhus och koncentrerad på jobbet. Tack och lov är det fredag, så vi tog en långlunch i utomhus - burgare på Red Robin följda av kaffe på närmaste Starbucks. Vi skojade om att ta "en svensk fredag", dvs att gå redan vid 15, men kom inte loss förrän vid 16. Solen sken på oss även när vi anlände Seattle, så gänget tittade på varandra och utbrast nästan i kör "Är det inte läge för en uteservering med öl?". Sagt och gjort så hamnade vi på ett av ställena snett över gatan där jag bor och avnjöt två öl medan solen värmde oss. Lagom till solen sjönk ned bakom byggnaderna så var ölen slut och det var dags att traska hem och bygga sig en middag.

Härlig fredag. Dagar som den här välkomnar jag gärna fler av.

Tyssssssssstnad

Nej jag har inte slutat skriva eller gått under jorden. Jag har bara haft en helt vanlig vecka utan några som helst intressanta/roliga upptåg att rapportera om.

Det har med andra ord börjat bli ordentligt med vardag... Helgerna fylls med aktiviteter, men vardagarna blir mest jobb, träning och sömn.

Det kommer lite bilder på en mer uppackat och iordningställd lägenhet snart. Dock en lägenhet utan köksbord, för ena svetsningen på ett av ben-fästena hade gått sönder så just nu försöker jag reda ut med försäkringsbolaget hur vi skall lösa den saken - jag kan inte köpa ett nytt likadant bord för de tillverkas inte längre (företaget som gör dem finns dock fortfarande, om än inte här i USA). Ah well, det löser sig säkert på ett eller annat sätt. Även om jag tycker väldigt mycket om mitt bord så är det ju just bara ett bord...

Den här och nästa vecka är det Seattle Restaurant Week, då kan man gå ut och äta en tre-rätters middag för under 200kr på restauranger där man annars knappt får mer än en förrätt för de pengarna eller möjligen bara en huvudrätt. Dryck ingår inte i priset, så det får man lägga till på den prislappen. Men det är en bra deal oavsett vilken restaurang man går till. Jag har inte varit iväg någonstans under veckan men tänkte ta mig till en vietnamesisk fusion restaurang ikväll eller imorgon - Monsoon. Den skall vara riktigt bra och jag hade i alla fall tänkt att besöka den, så varför inte passa på när det är specialerbjudande. Billigt är bra, gratis är gott, som det ju heter. ;-)

Mätt

Söndag = påskmiddag i USA.

Ouff. Lamm äter man tydligen på påsk här. Med massor av tillbehör och så citronpaj till efterrätt i det här fallet. Till detta dricker man även upp allt vin som alla tagit med sig dit. Ouff igen.

Gott och trevligt. Nya bekantskaper som jag hoppas byggs till något mer.
Just i det här gänget är de flesta lite träningsnördar. Ena tjejen tränar för en halv iron man, en annan springer minst två maraton om året och en av killarna leder ett par olika gym pass. Så ja, jag passade ju in direkt där. ;-)
 Nästa gång det är middag med det här gänget är det tydligen min tur att bygga efterrätt (det röstades enhälligt fram då jag råkade nämna att jag eventuellt kanske spenderar en del tid i köket och tycker det är skoj, samt att jag ju inte fått någon uppgift (mer än att ta med vin) till den här middagen - fair enough), det lär bli en Death By Chocolate för att sätta ribban...

Innan denna trevliga middag spenderade jag dagen med att först ha en nättekniker här och fixa internet - så nu funkar det som det skall. Sedan promenerade jag lite på stan och så sprang jag en dryg mil i det underbara vädret - det börjar bli vår här nu. Solen skiner, värmen börjar krypa upp mot behagliga temperaturer och folk rör sig mer ute på stan och verkar allmänt gladare. Vår.

Nu skall jag luta mig tillbaka i soffan här och spjälka maten medan jag tittar på lite dåliga TV-serier med en kopp te.

Lördag

Det här skulle ha postats igår, men då fungerade inte mitt internet så det blir postning idag.
Så här var min lördag:

Solen har skinit hela dagen. Verkligen hela dagen, från det att jag klev upp vid strax innan sju till dess att den sjönk ned bakom horisonten. Underbart.

Så vad har jag då ägnat denna underbara lördag åt?
Utflykt i det blå.

Efter att ha kontaktat Comcast för support då bredbandet inte fungerar (troligen är kabeln frånkopplad i kopplingsplinten i huset, för det blir aldrig någon kontakt med deras managementsystem och de lyckas inte kontakta åt mitt håll heller) och spenderat nästan en timme i telefon för detta så packade jag en picknick-korg (nåja, inte mycket till korg, men det är tanken som räknas) och satte mig i bilen.

 Ett mål hade jag redan från start - jag skulle ut till havet. Så jag satte riktning västerut, ingen adress inmatad på GPS:en utan bara ha den som stöd för karta och färdriktning. Det är långt till havet... Tre timmar tog det att ta sig fram till strandkanten.

Jag hade tänkt att äta lunch vid havet, titta ut över vågorna och filosofera i solskenet, men det blåste så in i bängen mycket att jag promenerade tillbaka till bilen och bara åt en av smörgåsarna jag hade gjort.

Där ute vid kusten saknade min telefon täckning och de enda radiokanalerna jag fick in på stereon var antingen Country eller någon kristen talkshow. Av två onda ting valde jag det som gjorde minst ont. Men jag får erkänna att när jag mitt ute i ödemarken (lite senare i skogen, se nedan) gled fram i min bil till country-toner så fick jag lust att ropa "Yeeehaw!" och skjuta pistol mot vägskyltar eller spotta tuggtobak omkring mig... Fast hur mycket redneck jag än kände mig där i min bil så var jag nog inte redneck nog att få komma in här i alla fall

Från kusten satte jag sikte norrut och tänkte att jag borde kunna åka först lite norr och sedan tvärs över öster ut, genom Olympia National Park och tillbaka mot Seattle. Då borde jag vara hemma lagom till middagstid.

Kom nu ihåg - jag använde bara GPS:en som karta, inte som vägvisare...

Och där på kartan såg det ju ut som det borde gå. Och se jag hittade en väg in åt öster i lagom höjd med parken, så det såg ju lovande ut. Visst? Det här verkade ju vara en fantasiskt plan!

Efter att ha stannat vid en avkrok (Humptulip. Ehm. Vilket namn...) och tankat (för att vara på den säkra sidan, jag kände inte för att leka soppatorsk ute i ödemarken där min telefon inte fungerade) så började jag mitt äventyr österut genom vildmark och regnskog.

Ja, ni läste rätt. Det är faktiskt en regnskog här. En tempererad regnskog. Det är hur coolt som helst! Och vackert. Abbans vackert.

Jag får ju erkänna att jag blev lite fundersam på om det här var en så vidare värst bra idé när den asfalterade vägen tog slut...

Ehm. Jo. Det var som att köra på grusväg i småländska skogarna där. Och sedan blev det värre... Inte nog med att det var grus och lera, det var stora hål i vägen här och var så man fick sick-sacka fram och köra mycket långsamt och försiktigt. Värst var det vid de små broarna över bäckar och åar, det var med nöd och näppe att jag lyckades undvika de stora hålen där och ändå träffa rätt med bron. Jag borde kanske ha vänt tillbaka vid första bron? Det var ju uppenbart att här behövde man egentligen en jeep eller en stor pickup, och de få andra bilar jag mötte ute i vildmarken var alla stora rejäla saker och det kändes som att dess förare skrattade åt mig och skakade på huvudet då jag puttrade fram där i min lilla Audi. Men men. Äventyr ju!

Och hela tiden denna vackra skog runt mig. Underbart. Jag stannade lite här och där och klev ur bilen och promenerade in en bit i skogen och bara njöt. Efter två månader av storstad var det som balsam för tankarna att omges av skogens ljud istället för bilar, sirener och festande människor.

Jag kom nästan halvvägs genom nationalparken innan vägen tog slut. Doh! Det stod inte "dead end" när man körde in på den här vägen, så jag förutsatte att den faktiskt skulle gå hela vägen genom parken. Men se icke. Stopp mitt i, så snopet. Så eftersom jag inte kom längre så plockade jag ut min lunchlåda och satte mig på en stock och åt lunch och filurade lite i solskenet som trängde ned mellan träden.

Så var det ju bara att vända om...

 Och med facit i hand så hade jag nog hunnit åka 101 runt hela Olympia-området på den tid det tog mig att åka in där i skogen och vända tillbaka. Men då hade jag ju inte fått se denna underbara natur på samma sätt.

 Drygt 400miles avverkade jag bakom ratten, dvs ungefär 65mil.

Det är en del timmar bakom ratten det. Och det är naturligtvis så att ju mer man åker desto mer tid spenderar man i trafik, och ju mer tid man spender i trafik desto större är risken att något händer... Inget hände idag, men jag fick en hjärtklappande upplevelse en halvtimme från att vara hemma.

Trafiken lunkade på i ~90km/h och det var inget konstigt, inga vansinnesomkörningar, bara lugnt flyt. Så plötsligt inser jag att bilen en bit framför mig TVÄRSTANNAR! Ohshit... Jag får uppleva hur snabbt min bil kan gå från 90 till 0. Det kändes som en evighet, men det gick på nolltid och kort sträcka. Jag är glad att det var soligt och torra vägar... Och det värsta är ju att efter att "hinner jag stanna?"-upplevelsen lagt sig så ser man i bakspegeln först en stor bil komma farandes och med nöd och näppe hinna stanna ett par centimeter bakom mig för att sedan se ytterligare en stor pickup vobbla sig till ett stopp SNETT bakom. Dvs den andra bilen hann inte få stopp på sträckan han hade att tillgå, så han vek in bredvid på väggrenen och hamnade med ungefär samma avstånd som den första.

Ingen krockade, varken bakom, framför eller vid sidan av mig. Men det var en lite svettig upplevelse. Vad som orsakade det plötsliga stoppet har jag inte heller någon aning om, det var en gigantisk kö som sedan plötsligt upplöstes och jag såg inget utmed vägen efter stoppet heller.

Så, det var lördagens påskäventyr det.
Jag måste ut til Olypia naturområdet frammåt sommaren också, fast då hyr jag nog en jeep så jag kan åka på de mindre skogsvägarna och ta mig in djupare i den fantastiska naturen. Gärna med ett tält och övernattning också, det finns ett par bergstoppar att promenera upp för, om man ger sig av efter jobbet på en fredag så kan man nog ha fått rikligt med upplevelser och ända hinna hem till söndag kväll...

Inget påskägg att leta reda på för mig i år, men jag hade ett ägg i min lunchsallad. Räknas det?

På söndag skall jag iväg på amerikanskt påskfirande, eller iaf en påskmiddag med amerikaner, och se vad det innebär, för här "firar" man påsken på påskdagen inte på påskaftonen.

Bohag!

Jag skulle ha bloggat igår kväll, men jag lyckades inte få till något nätverk i nya lägenheten där sent på kvällen, och efter att ha packat upp kartonger och sprungit en kvällstur på löpbandet var jag helt enkelt för trött för att orka reda ut problemen.

Som ni nog gissat så kom alltså mina prylar som utlovat under dagen igår. Strax efter 9 ringde flyttfirman och frågade var de bäst skulle parkera runt huset. Det gick riktigt smidigt med inforslandet av kartonger och prylar, allt var klart på knappa två timmar.

Eller ptja, allt och allt. Efter två timmar hade alla prylar hamnat i min lägenhet, sedan skulle det ju packas upp också.

Som synes har jag inte så mycket prylar jag släpar runt på trots allt. 20 kartonger, ett par cyklar och lite möbler. Plus två resväskor med kläder då... Ah well. Kanske blev en del saker när jag tänker efter - gone are the days när jag hade hela mitt bohag i färre än 10 kartonger, och inga möbler...

Cyklar ja. Jo de dök upp utan skador.

Men naturligtvis hade de ju lossat styrena så jag måste hitta sexkantsnycklar som matchar så jag kan fästa dem igen. Och så hittar jag inte nyckeln till låset på "den vanliga" cykeln. Undras var jag lade den när allt var packat...

Uppackningen går rätt smidigt. Det är mycket papper i kartongerna för att skydda allt och hittills har jag fyllt två flyttlådor med bara papper(!), och då har jag dessutom stampat runt i dem så att det skall vara så kompakt som möjligt... Jag har helt enkelt alldeles för mycket glas. Det är de som har mest papper runt sig. Så här såg köket ut igår när jag gav upp och gick och lade mig:

Två kartonger kvar att tömma, sedan skall allt diskas eller torkas av innan det åker in i skåp och lådor. Men det viktigaste av allt är uppackat och väntar på att användas till helgen:

Skärbräda, knivar, mortel och våg - Jag har ett kök!

Noterar dock att jag måste iväg och skaffa mig en byrå för kläder. Det finns inga garderober med hyllor i, bara en hylla ovanför galghängarna. Inte bra om man har mycket t-shirts tex... Så. IKEA igen? Vi får se.

Äventyret fortsätter ikväll, och förhoppningsvis får jag inloggningsuppgifter mm till bredbandet också så jag har nät i lägenheten. Nät innebär tillgång till musik, och jag har längtat efter att lyssna på musik i riktiga högtalare igen.

Paper cuts!11!

Aj, aj, aj. Det är SYND OM MIG!
Jag har massor med små ytliga skärsår från all papp som har behövts rivas av och vikas ihop för att kunna kastas... Det var en minst sagt sammanbiten upplevelse att tvätta händerna efter all möbelmontering.

Så ja. Nu har jag micklat ihop lite möbler. Jag började i den ände som inte innehöll soffan, för hade jag börjat med den så hade jag nog bara monterat den och sedan lagt mig på den resten av eftermiddagen...

Nu har jag istället fått ihop ett litet bord att ha datorn på och en stol att sitta på.

Den skarpsynte ser ju att där ligger ett litet papper under det ena benet. Ja, det går att skruva benen på bordet och ställa höjden, men noggrannheten är så sunkig att det inte funkar att göra det på ett bra sätt för den lilla svacka som är i brädan längst in i hörnet. Ah well, det är ju inte hela världen.

En TV/stereobänk. Det går att stoppa i ett par hyllor till men jag är lite osäker på måtten på utrustningen jag har så jag får vänta tills sakerna anlänt innan jag monterar i allt så som det skall vara. Kan tänkas att jag tar bort bak-skivan igen också, behöver ju dra sladdarna någonstans...

Så där ja. Då har jag en soffan då. En blå soffa den här gången. Det behövdes något med en ordentlig färg på för att inte rummet skall bli helt beige... Den skall nog funka till det den är tänkt...

Och så där ser det ut just nu i vardagsrummet. När jag väl petat ihop allt tittade jag på klockan (17:00) och insåg att jag inte ätit något sedan frukost... Oups. Dags att fixa lunch-middag nu tror jag. Imorgon efter jobbet tar jag nog och kör upp resten av prylarna, så har jag bara lite städning kvar av temp-lägenheten på tisdag så kan jag lämna in nycklarna redan på väg till jobbet och så sova en natt på soffan i väntan på möbelleveransen. Yay. It's a plan.