Thanksgiving

Den här veckan var det Thanksgiving här. Det är lite som midsommar för oss Svenskar skulle man nog kunna säga... Dels för att den här högtiden är mer "viktig" än jul men också för att den är fylld av mat, vänner, mer mat, dryck, mer mat, mer dryck, och så mer mat.

Jag spenderade årets Thanksgiving hos samma vänner som förra året. Skillnaden i år var dock att de just skaffat hus ute vid kusten, så vi fick bygga våra egna drinkar istället för att gå till cocktailbaren på andra sidan gatan efter middagen - för på andra sidan gatan nu fanns bara havet.

Vågorna gick höga - mäktigt så det förslog. Det var en och annan surfade ute under dagen, dock inte just där jag tog det där kortet, för det är ju inte så skoj att surfa bland sten...

Kvällen bjöd på en härlig solnedgång

Största delen av kvällen spenderades dock vid spisen. Eftersom jag "tycker om att laga mat" så får jag varje år det "struligaste, klurigaste, jobbigaste" receptet att arbeta med. I år var det gnocchi. Dock inte vilka gnocchi som helst - mjölfria sådana. Argh! Det tog mig tre timmar att få ihop "degen", att forma gnocchisarna, att koka dem, att bryna dem i smör, osv.

Holy crap!

Det gick sådär... De smakade bättre än de såg ut. Och jag skyller allt på att riccottan var för våt så "degen" blev lösare än den borde ha varit. Ah well, man kan inte lyckas varje gång på första försöket.

Efter att maten var äten och vinet drucket tog vi en promenad för att smälta maten - sedan var det ju bara att sätta igång att ta sig igenom de fyra(!) olika efterrätterna. Ouff... Ingen gick till sängs hungrig kan jag garantera.

En mycket trevlig Thanksgiving, väl värt att flyga ned till San Francisco för.

Idag var det dock den totala motsatsen mot en avslappnad Thanksgiving - idag var det dags för en halvmara. Första halvmaran på tre år.

Det gick förvånansvärt bra. Ja, jag var trött på slutet, och de sista backarna var som att springa i sirap och allt var jobbigt som bara den just då. Men så snart backarna avklarats kändes det rätt fint i benen och löpstegen var inte allt för tunga.

[edit]
Min klocka sa att jag tog mig runt på 1:53:05. Det är i så fall ett personbästa. Officiell tid postas om en vecka eller nåt, vi får väl se hur det gick då.
Officiell tid sa 1:52:58! Det är ett personbästa och en förbättring mot föregående PB med över två minuter! Yikes! Tack Becca för alla ben-träningar alltså! :-)

Kändes bra efteråt i alla fall, var inte helt "trasig" och slut, kunde nog ha skalat av en minut till om jag verkligen pressat mig, men det vågade jag inte för jag visste ju inte hur bra det skulle gå. Men, men, det kommer nog fler lopp jag kan testa att öka takten i om det skulle vara så.

Resten av dagen skall jag spendera med så lite promenerande som möjligt. Helst bara i soffan tror jag. Fast jag måste nog ut för att hitta mat till eftermiddagen om inte annat. Och ja, idag är jag minsann värd pizza!

Ibland tar det en stund

Ja, jag vet att jag varit lite dålig på att skiva på senare tid, jag skyller allt på att jobbet tar upp så mycket av min mentala tid att det blir svårt att sätta sig vid datorn och skriva annat än email, specifikationer, scenarios och kod.

Men nu så... En liten sväng i alla fall. För det är inte bara mitt skrivande som det tar en stund mellan omgångarna för, det finns andra saker som tar tid också. Som att få ett par handblåsta glas till exempel.

Förra året, efter att ha klättrat upp på Mt Rainier så hittade jag ett par fantastiska glas som jag tänkte skulle få mig att minnas den vinande vinden, dimman och snöfallet, isen som bildades på allt, värken i benen, tröttheten i kroppen...och det stora leendet på läpparna och den fantastiska känslan inombords.

Glasen i fråga hade nämligen Mt Rainier i botten. Ett "tryck" upp i botten med topologiskt korrekt version av Mt Rainier alltså. Fantastiskt fina glas.

"Tyvärr" så var de handgjord (inte alls "tyvärr" egentligen nej), så de som tillverkar dem gör så i små batcher, och varje måndag morgon öppnar de sin webbutik för att sälja de glas som tillverkats under veckan.

...och varje måndag morgon hade jag ett möte som jag drev så jag missade att få några glas.

Tills nu!

I måndags lyckades jag time:a ett inköp. Och ja, de är fantastiska! Och har bra "tyngd", och sitter bra i handen när man dricker, och, och, och... *sqquuueeeee*

Och ja, med en skvätt whisky i dem är de fina också. :)

Nackdelen är så klart att jag nu vill upp där igen... Men det finns det säkert tillfälle till så småningom igen.