Årligt stick och kontroll

Idag var jag och vaccinerade mig mot årets influensa. Vi får ju sådant gratis genom företaget här borta och för varje person som vaccinerar sig så donerar Microsoft 50 vaccionationer till behövande. Bra skit helt enkelt.

I samband med nålsticket kan man välja att göra en väldigt enkel hälsokoll också. Det tas blodprov för att kolla kolesterolvärden, man vägs och mäts och lite sådant och i slutet får man en "wellness score".

Förra året hade jag 76/100.
I år hade jag 75/100.

Hm. En försämring alltså. Inte bra. Vad hade hänt tro? Well.
Mina kolesterolvärden hade förbättrats. Ok. Bra, bra, varför vet i sjutton för jag tycker inte att jag lever sundare nu än för ett år sedan.
Mitt blodtryck var bättre. Fast fortfarande lite högt... Men det har jag alltid haft så jag oroar mig inte så mycket över det.
Min blodsockernivå var bättre. Mycket bättre. Trevligt. Också lite fundersam över varför det var så, men det är ju bara att tacka och ta emot och kroppen bestämmer sig för att bli bättre på saker...

Men... Något måste ju ha blivit sämre för att ha tappat i totalen? Jodå.

Jag har blivit fet. :-)
Trind som en liten spädgris minsann...

5.5kg tyngre i år än förra året. Aj aj aj. INTE bra. Nej, det är inte bara muskler, även om jag helt klart fått mer kött på benen av de många gymsessionerna per vecka. Eller, nåja, inte på benen-benen utan mer på de tidigare ganska trådiga armarna och axlarna och så...

Men som sagt, en hel del fett på kroppen också. Så där så jag börjar störa mig på det till och med. Kanske dags att se över kostvanorna en extra vända... Problemet är ju att min fot fortfarande är kajk så jag har inte kunnat springa på hela sommaren - så snart jag slutade springa så gick vikten upp. Man måste vara försiktigare med vad man stoppar i sig när man inte bränner 4-5000 extra kalorier i veckan helt enkelt...

Och on that note så skall jag till gymmet en sväng innan det är dags att ta kväll. :)

Vad ger man en som "har allt" - del 2.

Jag ser ett tema i de presenter som redan dykt upp i mitt hem och relaterar till det där med att jag tydligen har en födelsedag även i år...

Först var det ju syrran som dumpade kanske världens nördigaste film-bok i mitt knä. Och idag hittade jag ett paket i min brevlåda när jag kom hem från jobbet:

 Inuti det STORA paketet låg det ett lite mindre paket:

 Och inuti det var det ytterligare ett paket:

 Nästan så jag började fundera på om paketet i sig var en matryoskha docka... För ja, det var ett lager till av omslag när jag väl fått upp det tredje lagret:

Men här kunde man i alla fall börja ana vad som fanns där under allt omslag. Ett tränat öga ser i alla fall två paket choklad, och bara det är ju anledning nog att le och bli glad.

Det var dock inte allt som fanns där i. Den här saken kom fram när jag väl fick av bubbelplasten... ooooh bubbelplast. *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp**popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp*
Ehm. Oj. Var var jag? Ah. Just ja.... I paketet så fanns även det här:

En bok som visar hur man gör Star Wars origami! Wiiieee! Så fantastiskt nördigt och så riktigt roligt. :-D
Jag måste se till att lära mig ett par utantill som jag kan sitta och vika i tid och otid och lämna på caféer, flygplan, hemma hos folk, ...

Tack, tack, tack Annie för den fina boken och den goda chokladen och bubbelplasten  *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* *popp* ... Neeee. Slut på bubblor! Ah ja, allt roligt måste ju ta slut någon gång eller nåt. Men resten av sakerna kommer ge skoj under en längre tid - och när ni minst anar det hittar ni en liten ATAT eller Darth i en hylla där hemma.

Sake #2

Idag var det dags att tömma tunnan och låta saken hamna i stor flaska där den skall få vila ett par månader innan den kan/bör/ska förtäras.

Det är lite pilligare än det kanske låter.
Först måste man låta russin-säcken rinna ur lite.

Sedan samma visa med ris-säcken...

Och när man väl låtit dem rinna ur lagom mycket så var det dags att "slanga över" från hink till flaska.

Ehm. Jag har uppenbarligen inte övat tillräckligt på att slanga bensin i min ungdom, så det tog ett par vändor innan jag fick igång flödet. Men igång kom det ju i alla fall och flaskan började fyllas så sakteliga.

Och ja, en del sake i munnen blev det. Tur att man har sinnesnärvaro nog att inte svälja i alla fall. :-) Smakade lite surt gjorde den, så vi får väl se hur slutresultatet blir...

Så här o-suspekt ser man ut när man slangar sake. Tur att ingen ser mig... eller vänta lite nu...

Flaskan blev full. Jag får nog tappa över lite på en annan flaska också när väl riset och russinet runnit av ordentligt. Ja, de hänger i hinken och droppar, de skall få göra det ett dygn ungefär, det är en del vätska kvar i dem.

 
Så mycket jobb för något jag inte ens vet om jag kommer tycka om. :) Jag är ju ingen stor fantast av sake, men som sagt, lite skoj att pyssla med det är det ju.
Kan man smaksätta den med lakrits kanske?.. Ja, det skall jag nog testa med en liten skvätt av den i alla fall.

Om ett par dagar skall det tillsättas lite till socker, sedan skall den vila vila vila. Om en månad kan man smaka av den och testa alkoholhalten för att sedan se om och hur mycket man skall späda den.
Jag har bestämt mig för att låta halva satsen fortsatt vara "mjölkig" medan jag tänkte klarna resten. Två sorters sake ur samma tunna. :)

Ett himla långt inlägg alltså.

Veckan som var var allt annat än lugn och avslappnad. Det var mycket strul på jobbet och många timmar framför datorn, i möten och med telefonen. Ibland blir det så.
Jag hann dock smita iväg på en konsert på onsdagskvällen. Det var _the Breeders_ som jag egentligen inte kände till alls innan jag klev dit. Jag kände igen en låt när jag lyssnade igenom deras "top 10" på Spotify i måndags. De var tydligen stora på nittiotalet och en stor "claim to fame" är att de öppnade för Nirvana när de slog igenom.

Anyways. Det var väl som indi-rock är mest. Sångerskans röst är ju lite speciell så de får ett unikt sound tack vare det. Var väl inte riktigt min typ av musik men jag skyller allt på sällskapet som "släpa med mig". ;-)

Förbandet var lite roligare - The Neptunas. Det var surfer-rock-punk. Fart och fläkt och färg (...i vårt fraggelberg. Sorry, kunde inte låta bli...) framfört av tre rejält rockande kvinnor. Då låtarna inte hade så mycket text blev det dock en anings långrandigt efter 30minuter, det var lite svårt att höra skillnad på låtarna...

Men men, det var inte konserter jag tänkte skriva om ikväll. Nej, det skedde ju "viktigare" saker i helgen. Fredag kväll spenderade jag med att springa runt som en virrig höna och plocka i ordning allt jag behövde packa inför lördagens hike+camping. Det är inte likt mig att vänta med att ordna med en hike till sista minuten, så därav virrandet. Jag skyller på jobb och jobb och jobb som kom i vägen tidigare i veckan, för trött för att göra allt jag borde helt enkelt.

Så det blev lite snabb-shopping på REI på vägen hem, en snabb vända till mataffären och så rota reda på alla attiraljer och kläder som skulle ner i ryggsäcken.

Visst, vi skulle ju bara campa en natt. Men då de andra inte campat i vildmarken tidigare så tänkte jag att jag skulle "go the extra mile" och se till att de fick en bra upplevelse. Mitt ansvar var frukosten efter camp-natten. Är det något som kan stjälpa en upplevelse så är det en taskig start på dagen, så "all in" på den uppgiften helt enkelt. Mer om det senare.

Klockan 05:00 ringde klockan och jag hoppade upp ur sängen, tog en snabb dusch - en sista bit civilisation - och så ned med lite frukost och iväg till platsen där vi skulle mötas upp.

05:30 var jag på plats...men ingen annan. Heh. Så ovanligt, eller inte. Fem minuter efter utsatt tid trillade två till in, och ytterligare en kvart senare kom personen vars bil vi skulle åka med. Vi hann med färjan vid 06:10 i alla fall...

Eftersom vi alla gått upp i ottan så bestämde vi oss för att stanna i Port Angeles som ligger på vägen mot slutdestinationen för lite "brunch" eftersom vi i alla fall var tvungna att stanna där och hämta "björnbehållare" - nej, inte en behållare med björn i utan en behållare som man lägger maten i som björnarna inte kan få upp, på så vis slipper man få sin mat uppäten av björnar eller andra vilda djur när man sover... Port Angeles har inte mycket att komma med här i världen men rejäl och god frukost visste i alla fall det ställe vi lyckades hitta hur man gjorde. Mycket mumsigt.

Med mätta magar och energidepåerna i topp så satte vi av till sista biten av resan. Yttersta spetsen av nordvästra hörnet av Washington state.
På vägen stannade vi och tittade lite på utsikten

Men några musslor blev det inte plockade den här gången för den här fina varningsskylten satt uppsatt

Giftiga saker vill man ju inte äta. Hade vi plockat musslor om de inte var giftiga? Ja, varför inte, det är ju gott och kunde ha förgyllt lunchen lite. :-)

Innan vi tog oss till "den riktiga" hiken och campingplatsen så åkte vi ut till yttersta punkten av vår delstat. Det måste man ju när man är i närheten.

Remy och jag hittade ingången till leden. Inte för att det var svårt, men ibland måste man fåna sig lite och om man har suttit fem timmar i en bil så börjar man bli lite fånig får jag nog erkänna. Och av kortet att döma ser han väldigt lång ut, men det är han inte...

Promenaden ut till utsiktsplatsen hade trägolv eller stora stubbar som underlag hela vägen.

Så det var ju ingen "riktig" hike i min bok. Men det var en del fina vyer får jag ju erkänna.

Jag gillar verkligen grottor i kombination med vatten.

Kan tänka mig att det vore rätt nice att paddla in bland dem. Och här tyckte jag att det kunde vara dags för utflyktens första selfie

Och för att förstå varför jag valde just den här platsen så svänger jag kameran ner lite...

Jo men alltså... Om man vill ha riktigt bra bilder måste man ju ta sig utanför de vältrampade lederna där "alla" går. Nog pirrar det lite i magen när man står så nära en kant utan räcke, men samtidigt är det underbart att vara så nära naturen utan påverkan av människan.

Oroa dig inte mamma, jag är alltid försiktig. :)

Väl ute på utkiksplatsen var det mest hav åt alla håll, utom rakt ut där det fanns en ö med en fyr. Fint som bara den och hade det inte varit för att det plötsligt blev så många besökare så hade jag nog gärna suttit här och ätit lunch.

Istället traskade vi tillbaka till bilen, transporterades oss en bit söder ut och stannade vid en strand där vi bredde ut en filt och åt lunch.

Mat igen ja. Ehm. Well. Det gick ingen nöd på oss på den här utflykten kan jag ju lugnt säga...

Efter att ha parkerat så var det bara att haka på väskorna på ryggarna och börja promenera. Eller. Well. Jag hakade på min väska på ryggen och de andra...well...de hakade på varsin mindre väska på ryggen och tog tält/kasse/liggunderlag/björnburk/annat i händerna. Det var inte vana campare som gav sig ut på promenaden med mig nej. :-)

Men vad gör väl det när man har roligt och ingen klagar under resans gång? Jag ger guldstjärna i kanten till vännerna som tog sig hela vägen dit och tillbaka på det viset, själv hade jag nog gett upp och kastat något om jag behövt gå en halvmil så där. :)
Ja, det var ungefär en halvmil till platsen vi skulle slå upp tälten på. Själva promenaden var rätt fin den med. Mycket av stråket var ordentligt underhållet med så väl brädgång, riktiga broar som grusade gångar.

Jag gillar verkligen Olympic park. Regnskog är cool även när det är i tempererat klimat. Mossan som hänger från träden gör att allt blir extra grönt och murrigt. Det är lite som att gå i en fantasy-roman...

Framåt slutet av promenaden kunde man börja skönja platsen vi skulle ner till.

Sa jag förresten att jag såg till att det inte skulle gå någon nöd på oss och att jag täckt upp för allt som eventuellt de andra inte skulle ha tänkt på? Det här var min packning:

Nästan allt i min packning var av lättviktsmaterial så egentligen skulle ryggsäcken inte ha vägt så mycket. Men så tillkom frukostmaten i den svarta björnbehållaren på toppen och så åtta liter vatten...så totalt vägde den runt 20kg. Ja, ni läste rätt - åtta liter vatten. Varför så mycket? För att jag visste redan innan att om man är ovan hiker så räknar man fel på hur mycket vatten det går åt till att dricka medan man går, laga mat, brygga kaffe, borsta tänder... Och ja, jag hade inte så fel, när vi svängde in på parkeringen hemma igen så hade jag knappt två liter vatten kvar i väskan...

Men men. Tillbaka till promenaden där. Den var som sagt väldigt välunderhållen...fram till sista biten. Där väntade en "brand nedfart till stranden". Brant var ordet. Och den hade nog blivit värre av senaste årens skyfall också. Äventyr!

 Någon hade iaf satt upp lite rep som man kunde använda till att hålla balans eller iaf greppa om "ifall saker skiter sig". Inget sket sig för oss, men det tog ganska god tid att ta sig ned. Enda missödet var en tappad sovsäck. Tack och lov träffade den ingen på vägen ner och eftersom det var en sovsäck så gick ingen sönder heller.

Ett försöka att visa hur brant det var. Svårt att få på bild. Men ja, det var lite knivigt att ta sig ned med 20kg på ryggen...

Väl nere kom vi dock ut på det här stället:

Och allt krångel var som bortblåst och varenda steg att ta sig hit var värt det.

Medan tjejerna promenerade iväg och letade drivved till lägerelden så tog Remy och jag tag i att sätta upp tälten.

Det tog mig bara två försök att få ordning på det hela. Alltid lite struligt första gången med ett nytt tält - alla tillverkare verkar ha olika lösningar för hur innertältet skall fästas i stängerna och hur yttertältet skall säkras.

Som synes hann solen börja gå ner på allvar innan vi var färdiga så vi pausade och satte oss och njöt av spektaklet som en solnedgång över havet på en molnfri himmel innebär.

Där försvann det sista av arbetsveckan...

Så snart solen gått ned så började vi bygga middag. Ja, jag sa ju att vi inte behövde gå hungriga. ;-) I sann fransk anda (Remy är fransman för den som inte visste) var det förrätt, huvudrätt och så ost och kex med en liten drink till efterrätt. Lyxcamping kan man väl lugnt kalla det. Men skall man bara vara ute en natt så kan man kosta på sig allt det där extra eftersom man ju inte behöver bära på prylarna någon längre stund.

Efter att ha ätit middag så slockande dock vår lägereld. Vi hann inte få tag på tillräckligt med ved helt enkelt och de stora stammarna behövde man yxa för att få loss något från. Men vad gör väl det när man har en stjärnklar himmel att vila ögonen på?

För det gjorde vi. Ut med filten igen, fram med en sovsäck och så ligga där på filten och titta upp på natthimlen och prata strunt i ett par timmar.
Underbart!

Tyvärr blev det inga norrsken trots att prognosen var god för det. Antagligen kom de inte igång förrän framåt 2-3 på natten och vi gav alla upp långt innan dess. Strax efter tolv tog jag mig in i mitt tält och bytte om till nattkläder och kröp ned i min sovsäck.

Trots lite olycklig lutning - huvudet nedåt - så sov jag som en stock hela natten. Strax efter sju vaknade jag och öppnade tältet.

Att vakna med den utsikten gjorde ju inte ont.
Dimman hade dragit lite slöjor över världen också, det var fantastiskt vackert. Lite svalt så där på morgonkvisten men inte så det störde.

Inne i tältet såg det ut så här - dags för en selfie igen med andra ord:

Orakad och jäklig, Men som sagt, rätt så välvilad.
Efter att ha sträckt på mig och njutit av utsikten en stund så satte jag igång med frukostbestyren. Det blev mycket uppskattat.

Här är ett exempel på en frukosttallrik:

En lite trasig pannkaka (men ändå en pannkaka!), bacon och färsk frukt. Och så hade jag fixat äggröra, grillat ett par toasts och bryggt kaffe. Lyx, lyx. Eller som Pooja, Remys fru, konstaterade - det var en bättre frukost än de ordnat själva hemma på hela sommaren. :-)

Efter frukost var det dags att packa ihop allt. Inget blir lika litet när det packas "i fält" så även om maten och mycket av vattnet nu var borta ur väskan så kändes det som den var lika stor. Och jag använde ett par rejäla kraftord innan jag fått ned tältet i dess påse igen... Måste öva lite på att vika ihop det tror jag.

Vägen hem var mest bilkörning. Vi stannade till och tog en kaffe på vägen på ett ställe som hade den härliga kombinationen av "galleri, massage, kaffe och antikviteter". Heh. Snacka kombo va?

Jag hittade min nya bil där också. Jag fick ju trots allt min bonus idag så jag borde kanske slå till?

$800. Som hittat. Den hade någon slags motor i sig i alla fall. Fasen vet om den funkade dock. :-)

Sista stoppet på vägen hem var vid en "big sequoia".

Och jo. Nog var trädet stort alltid. Men tyvärr ganska dött så det imponerade kanske inte lika mycket som det skulle gjort om det fortfarande varit i god hälsa...

Halv tio på kvällen rullade vi in på parkeringen och det vinkades hejdå. Efter att ha duschat av mig vildmarken (mest rök från elden i och för sig) trillade jag i säng och sov nöjd fram till måndagens arbetsdag. Jag njuter verkligen av att vara ute i naturen på det här viset. Jag önskar jag kom iväg lite oftare på övernattningar bara. Måste ta mig i kragen inför nästa säsong, det är verkligen värt det.

Nu dags att knyta ihop och lägga sig igen. Det blev en sen dag och det ser ut att bli en sen dag imorgon igen. Kanske är det en bra helg den här helgen som kommer också. Kanske kan jag komma ut en dag till i alla fall...

Bröllop

I söndags blev brudgummen utpetad från hemmet för att bruden skulle kunna "ordna med all".

Tur att jag har en liten plats man kan ställa i ordning för nattgäster så han slapp sova på gatan. ;-)

Så vi tog tillfället att ha svensexa. Eller. Well. Kanske inte vad de flesta tänker på när de tänker svensexa. Vi traskade iväg och tog ett par goda drinkar på en trevlig bar, sedan käkade vi god mat med gott vin till och samtalade om allt och inget. Lungt och stillsamt alltså.

Måndagen kom och med den eftermiddagen och bröllopsbestyret.
Möte hemma i lägenheten, omsvidning till kostym, knytande av slips, etc. Och så en ring i min ficka så att den kanske liiiite nervöse brudgummen slapp tänka på att ha koll på den i alla fall...

Vi kom iväg lite senare än vi först planerat, och på vägen ut till taxin fick vi uppdaterade order från bruden om att de inte skulle hinna förbi blomsteraffären så det blev nu vårat uppdrag att hämta brudbuketten. Nåväl, det skulle vi väl hinna innan utsatt tid.

Och jodå. Det gjorde vi.
Trots lite sen taxi och omväg så var vi på "King County City Hall" en minut före utsatt tid.

Men var var bruden och hennes vän?.. De satt fast i trafikstockning...

Well. Utsatt tid var 15min innan den egentliga tiden hos domaren så det var ju lugnt.

Vi (brudgummen och jag) hängde i korridoren utanför salen och vinkade åt passerande advokater och fick flera gånger förklara att "ja, det är giftermål på gång, men nej det är inte vi två som gifter oss". Det är ju inte helt ovanligt med gay-vigslar här borta och eftersom bruden inte var på plats var det kanske inte så konstigt att vi fick frågan...

Fem minuter före vigseltiden så tittar domarsekreteraren ut och frågar om vi är redo. Nopes. Bruden sitter fortfarande fast i trafiken... 5-10 minuter bort...

Vi traskade in lite i förväg och började med pappersarbetet medan vi väntade på den anländande taxin. För jodå, bruden dök upp. Det var inte kalla fötter, det var trafikstockning.

Vigselakten var kort men precis lagom. Det lovades kärlek och stöd, i vått och torrt, det utbyttes ringar och det var leenden, de sa båda ja på rätt ställe, och det blev en kyss på slutet - vad mer behövs egentligen?

Efter detta åkte vi tillbaka till brudparets lägenhet och åt tårta och drack champagne, sedan blev det middag på en trevlig restaurang. En riktigt bra kväll. Litet, intimt, och med mycket skratt och glada miner.

Jag var hemma och i säng nästan i vanlig vecko-kvälls-tid. :-)

Jag lovade att det skulle finnas bättre bilder på kostymen (på mig) från själva tillfället. Well. Kameran som användes var brudgummens så de bilderna får vänta. Men det togs ett kort medan vi väntade ute i korridoren innan vigseln. Då såg jag ut ungefär så här:

Sa jag att jag gillar BOSS? Jag gillar BOSS. :-)

Sake, sake, sake och lite svarta kläder

Så börjar vi då...

 Hacka russin, tvätta ris, ånga ris...

 Lägga i nät...

Blanda socker vatten och syra, hälla i hink...

Låta stå 48 timmar...

Om två dagar skall det blandas i jäst och lite mer socker, sedan skall det stå i ett par veckor.

Fasen vet om det här kommer gå att dricka, men lite skoj är det ju att pyssla med det. Hinken står nu under diskbänken, det var enda mörka och hyfsat temperatur-jämna ställe jag har i lägenheten.

Kanske måste investera i en alkoholmätare också då, så jag vet hur illa stark brygden blev när den är färdig.

...och eftersom jag är lite nörd så läste jag naturligtvis på en massa om sake nu och kom fram till att oavsett hur det går med den här omgången av sake så måste jag nog göra en till senare och då enligt konstens alla regler från scratch. Dvs utan att fuska med vissa färdiga lösningar på påse som i det här fallet. :)

Ah, just ja, här är en sneak peek på hur kostymen jag shoppade ser ut:

Inte helt lätt att se eftersom jag såg till att stå med en svart dörr bakom mig och dessutom ha en svart t-shirt på mig under kavajen. Heh. Nåja, det kommer säkert en bättre bild efter imorgon då kostymen skall användas med skjorta och slips och allt det där andra till också. Men jag kan säga att den sitter som en smäck. Damn jag gillar verkligen BOSS!

Shoppa kostym

Det är svårt att shoppa kostym när:
...man för det första vet precis vad man vill ha och inte kan tänka sig något annat.
Det är så att Hugo BOSS helt enkelt bara är perfekta för min kropp. Och så är de ju himskans snygga. Så varför titta på annat?

...man för det andra har en lite udda kropp.
50 på överkroppen. 52 på lår, rumpa och midja.
Det är inte helt lätt att få affärer att sälja udda storlekar på kostymer. Så då måste de till skräddaren. Att köra kostymer via skräddaren tar tid...

Men se. Till slut lyckades jag hitta ett ställe som både hade rätt storlek, färg, modell och dessutom kunde ordna tillfixning innan måndag (då jag behöver ha kostym på mig). Så på söndag hämtar jag upp en ny, svart, BOSS-kostym av diskret och proper modell.

Men att handla kostym är lite farligt. För se de hade ju fler modeller... En blå med ett lite annorlunda vävmönster som var supersnygg också men inte det jag letade efter idag. Så jag kanske tar och köper den i nästa vecka. Eller kanske den nya modellen som släpps i slutet på månaden, som man kunde testa och förhandsbeställa men inte ta med sig hem idag. Den var riiiiiktigt nice den. Uj uj.

Man kan väl inte ha för många kostymer va? :-)
Jag fick ju reda på hur mycket jag får i bonus för förra årets prestationer, kan det ses som en investering att köpa en ny garderob? Kanske inte, men tre kostymer borde jag ju ha i alla fall - party, formell och business. Right?