Nu har det börjat

Årets upplaga av //build/, vår utvecklarkonferens där vi presenterar vad vi gjort det senaste året och även lite om vad som komma skall innan året är slut, är nu i full gång.

Vi anlände igår, efter en mycket försenad flight, registrerade oss och fick våra namnbrickor:

Det känns även i år lite overkligt att se mitt namn på en sådan bricka...

Och det är ju inte utan att man blir nervös när man inser hur många personer det är på konferensen. Här är en liten blick ut över entren 10minuter innan keynote skulle starta i morse:

Den där kön ringlade sig upp två våningar som ett lämmeltåg. Wow.

Jag har dock gott om tid att vara nervös och gå igenom min presentation ett par gånger till - jag skall inte hålla låda förrän på fredag morgon.
Fast min presentation är samtidigt som ett snack om HoloLense, så jag får väl se det som en vinst om fler än tre dyker upp till mitt... Jag skulle välja att gå på HoloLense-snacket om jag kunde i alla fall. :-)

Ikväll blir det middag med kollegorna, en årlig tradition för de som är här nere, och morgondagen blir väl mest att gå igenom presentationen...igen...innan det är dags för förhandsvisning av Age of Ultron. Yay! Det ser jag fram mot.

På tal om hiking...

Så beställde jag just hem 22 detaljkartor över "The Cascades". Dvs bergskedjan som ligger öster om Seattle.

Det skall väl räcka en liten stund för årets hikes. :-)

Och det är ju inte långt kvar tills säsongen sätter igång på allvar nu. En vecka till bara så bär det ju av på första rundan av "skogspromenader".

Men först skall jag ta mig igenom konferens-veckan nere i San Francisco. Som vanligt är jag otroligt nervös och går igenom min presentation om och om igen. Den känns inte helt rätt, det saknas "ompf" och jag snubblar på innehållet hela tiden. Det är lätt att sväva ut i detaljer eller exempel... Gah! Jag är inte riktigt gjord för att stå på scen helt enkelt. Visst, jag tycker om att få prata om det jag gör, men på en scen inför en massa folk? Kanske inte riktigt lika mycket.

Nåja. Det ordnar sig säkert, och i värsta fall får jag väl helt enkelt leva med vad det nu blev av det. Kanske ska jag inte anmäla mig som frivillig nästa år? Det här tär på psyket...

Men men. Det blir ju lite sol och värme i alla fall, det är ju Kalifornien, och träffa vänner jag inte ser så ofta. Och så en och annan god kaffe förstås, det är ju San Francisco...

Nu skall jag dock gå igenom den där presentationen en gång till bara... :-P

Sista natten med...

...bilen.

Imorgon är det dags att lämna iväg bilen.
En dryg månad utan bil väntar efter det. Eller, ptja, utan egen bil skall man väl säga. För bil kommer jag nog ha i alla fall, om än inte varje dag. Det är stökigt att leva utan bil här borta, i alla fall om man vill ta sig utanför stan då och då.

Den har tjänat mig väl under de tre år som varit, men nu är det dags för en ny.

Vad det blir? Det får ni se när jag hämtar upp den.

När jag hämtar upp den? Förhoppningsvis i mitten av juni.

Varför det dröjer så länge? Den skall byggas i Tyskland först och skeppas hit, de hade ingen färdig i lager...

Skall bara komma ihåg att plocka ur allt ur bilen innan jag lämnar iväg den. Mest en del papper och lite teknikprylar som behöver plockas upp, men det vore ju lite trist att tex glömma kvar dörröppnaren till garaget tex...

Helgnöjen

I lördags började jag dagen med att jobba. Det är ju kanske inte så nöjsamt, men efter det tog jag en promenad ner till vattnet och slöt upp med ett par bekanta. Kastade lite frisbee i halv orkan, satt i solskenet och tittade på sälarna som lekte och gjorde sig löjliga inför publiken. Sälar är allt bra roliga djur.

Efter att ha applåderat lite åt fånerierna så styrde vi stegen mot en indisk restaurang för lite kvällsmat. Gott och mättande, fast trots att jag sa "hot" som svar på hur jag ville ha min vindaloo så var det knappt att jag svettades av den. Tsss.

Söndagen var det inget jobb på. Efter att ha sovit längre än jag tänkt, tydligen var jag lite trött, drog jag på mig hiking-prylarna och styrde bilen mot vad jag tänkt skulle bli dagens hike.

En liten lätt och bekväm hike upp till "lake Serene". En timmes bilresa bort ungefär.
Men så blev det inte. Parkeringen var full när jag kom dit så jag bestämde mig för att det fick bli en annan hike. Jag traskar ju ut i vildmarken för att få vara i fred, vill jag vara bland folk kan jag ju stanna i stan...

Så det blev en timmes bilresa till för att ta en annan hike...som visade sig vara stängd när jag kom fram då en bro kollapsat i någon vårflod eller så förra året. Men som tur var fanns det en till hike precis intill den som såg ut att vara rätt lagom även den enligt kartan.

Oj så fel jag hade...
2,5km uppförsbacke så snart man kommit in på själva leden. 500m rakt upp. Ouff.

Och inte var leden särskilt vältrampad heller den här säsongen. Jag var en av de första att promenera där tror jag.

På en del ställen låg det stora träd fallna över leden, på andra ställen var det nedfallna stenblock som man fick sick-sacka över.

Jag var genomsvett och ganska trött i benen när jag nådde fram till målet för dagen. Men oj vad det var värt det.

Två sjöar. Den första fanns det en liten camping-plats vid, men den var full av snö så det gick inte att sitta där. Så jag tog mig genom snötäckta stigar till en andra sjö.

Ibland var det svårt att hitta stigen för all lera, snö och vatten som var där det borde ha varit en stig.

Men fram kom jag, och det var värt varje minut av promenaden dit.

 Glad och nöjd slog jag mig ned och tog upp den medhavda matsäcken.

Det är svårt att slå den här typen av lunchutsikt.
Vilade lite i solen en stund och kontemplerade om jag skulle ta mig vidare upp på bergstoppen intill, men beslutade mig för att det nog var bättre att ta mig tillbaka till bilen. Dels för att hiken blivit längre än planerad men också för att om det var så mycket snö på sina ställen på den här låga höjden så var det nog rätt illa på leden upp högre.

På promenaden tillbaka stannade jag vid en utsiktsplats och njöt en stund medan benen fick vila. Det är otroligt vackert här borta.

Nu tillbaka hemma. Avnjutit lite middag och gjort hushållssysslor som att tvätta lite.

De är fantastiskt vad fem timmar i naturen kan göra för stressnivån. Inga bekymmer med något ikväll, jag gissar på att jag kommer sova otroligt gott i natt.

Det där med semester

Jag har planerat att ta semester efter vår konferens i slutet på April. Det är kulmen av ett års jobb så det känns som rätt tid att ta ett avbrott och tömma huvudet.

Först hade jag tänkt att jag skulle åka till Arizona och köra ett par dagars hike i ett av indian-reservaten utmed Grand Canyon. Hade hittat en fantastiskt hike med bra camp-site och lagom mycket gå mellan övernattningarna.

Well. Det blev inget med det för de hade inga övernattningsplatser lediga förrän i november. Gah! Hur kan folk planera sina resor så långt i förväg?

Nåja. Det var ju semester jag tänkte ha så varför inte åka till Hawaii istället då? Det är ju sol och sand och vatten och så.

Well. Nja. Hittar inga riktigt bra hike-möjligheter. Jag vill inte ligga på stranden och päsa, det var inte riktigt det jag tänkte mig ju.

Så, efter att ha promenerat ett par timmar runt krokarna här hemma så bestämde jag mig för att semestern blir en runda runt "Mountain loop highway" med dagsturer ut på hiking-stråken. Övernattning sker i tält på camping-platserna utmed vägen, eller så får jag hitta mig ett motell någonstans om vädret är alldeles för hemskt.

Nästan "staycation" alltså.

Well. Det kanske blir en helg i San Diego i slutet på semesterveckan, för att få liiiite sol och värme också. ;-)

Joråmensåatteeeh...och bilen går bra?

Som ni kanske vet (eller inte) så är det dags att avsluta min leasing och byta bil.
Det är alltså tre år sedan jag kom till USA... Huj vad tiden går fort!

Anyway. Jag har velat fram och tillbaka och till och med tänkt att "Äh, jag köper loss den här bilen bara. Enkelt och smidigt. Slippa stöka med bilförsäljare och så.". Men så fick jag tummen ur i förra veckan och besökte Audi lite snabbt utan att prata med någon försäljare alls. Bara titta på bilar och provsitta lite och så.

Det var ju trevligt. Audi har många fina modeller och ja, jag trivs så fantastiskt bra med min A4 att jag liksom inte ens vill titta på andra märken.

Så, veckan går och jag kontaktar den försäljaren som har hand om "Microsoft-kontot" (ja, jobbar man på Microsoft får man automatiskt lite bättre pris än om man inte gör det...) och vi bestämde att jag skulle komma förbi på lördag förmiddag och testköra den bil jag mer eller mindre bestämt mig för redan - en Audi S3.

Jupp. Lite sportigare än min A4, men samtidigt lite mindre också. Och ja, jag vill ha något som är "roligt" samtidigt som det är komfort och lyx. Skall man nu byta bil så kan man ju göra det lite roligare när man ändå är i ett land där det här med bil är lite mer överkomligt än i Sverige.

Men visst. Prislappen styr mycket av mitt val fortfarande. Om månadskostnaden för en S3 är milsvidd ifrån en A3 så räcker det ju med en A3 säger logiken i huvudet.

Jag har gjort min research. Länge. Jag har titta på alla modeller som är inom min budgetram. Jag har tittar på vilka "tillval" jag vill ha, oavsett om det blir en A3 eller S3. Kort sagt, jag har gjort min "due diligence".

Iväg till Audi då. Dags att provköra en S3. Skoj.

Well... Nu blev det inte riktigt så dårå...
När vi skulle upp till parkeringen där S3:an stod så passerade vi en S5 och jag sa lite på skoj att "den här har bara två dörrar så den måste vara billigare, visst?". Vi fastnade vid bilen och prata lite om prisklass, möjliga val osv och till slut tyckte killen att "Vill du ta en sväng i den här först kanske?" och jag tänkte att. Well. Man kan ju prova i alla fall, det är ju inte så att man springer ut och provkör bilar varje helg direkt. Och man måste ju inte köpa den bara för att man suttit i den. Visst?

Men argh! Nooooo! Attans!
Den var sååååååå nice! Sååååå nice! Det var tryck i den ut på motorvägen, den hanterade kurvor som gjuten vid marken, den var tyst men man "kände" motorn iaf som man skall på en sådan bil, den var fantastiskt mjuk i stadstrafik. Den satt med andra ord som en smäck... Fasen då, jag tror minsann att jag blev lite kär där.

Varför skulle jag på och göra det där för? Hur ska jag nu kunna intala mig att "det räcker med en A3"? Det kommer ju bara inte att gå.

Kan jag räkna det här till någon slags medelålderskris kanske? Inte för att det är en cabbe iofs, och inte är det en riktigt racer heller. Det är ju fortfarande en lyxig komfortabel bil.

Attans. Nåja. Vi får se vad han kan skaka fram för priser åt mig och vad månadskostnaden blir på det olika paketen och så ser vi efter det...