Nu med etikett

Jag hittade ett par enkla etiketter på QFC när jag var nere och handlade igår och tänkte att jag testar med dem nu så får jag göra riktiga saker inför nästa batch istället.

Japp, alla flaskor är numrerade och numren är handskrivna.
#002 och #003 finns inte i nummer-serien, de två flaskorna lämnade hemmet innan de fått etikett. Se det som "special collectors' edition" eller nåt. ;-)

Etiketterna är inte 100% rätt för bläckstråle insåg jag när delar av trycket hamnade på mina fingrar... Nåja, det är ju bara för skojs skull och inget som skall säljas så det är inte hela världen. Nästa vända får det bli bättre etiketter eller en laserskrivare...

Framtiden™

När jag var en liten palt och precis fått (delvis betald av min sparade månadspeng, delvis betald av mina underbara föräldrar som förstod att det här var något riktigt riktigt viktigt för mig) min första egna dator (en MSX SVI-728) så drömde jag då och då om Framtiden™.

I Framtiden™ skulle jag ha all den där kraften från min MSX i fickan!
Jag skulle inte bara ha processorkraften, den där saken i fickan skulle också ha en display så man inte behövde koppla in den till en TV.

Några år senare skaffade pappa en PC för att köra CAD på. Jag behöver väl kanske inte säga att jag ockuperade den mer än min far? :-)

Här förändrade sig Framtiden™ lite. Pappa fick en bärbar (släpbar?) dator på jobbet och jag funderade på om inte Framtiden™ kanske skulle kunna ha en sådan i lite mindre och lättare format, kanske dessutom med ett modem i sig så man kunde ringa upp BBS:er bara man hade ett telejack i närheten!

Framtiden™ hoppade ikapp mig ytterligare något år senare då det installerades en mobiltelefon ("klumpofon" kärt kallad av somliga subkulturer) i vår bil. "Wow!" tänkte jag och minns att jag drömde om en framtid där den där saken i min fick inte bara kunde ringa BBS:er när man hade ett telejack i närheten utan man kanske till och med kunde sitta ute i skogen och komma åt BBS:erna på den där bärbar PCn. Visserligen kanske man behövde ha med sig en väska extra batterier om man ville stanna ute i skogen hela dagen, men i alla fall - Framtiden™ såg riktigt cool ut.

Så gick det ytterligare något år och jag fick smaka på det där med internet. Wow! Det var som om man kopplat samman en massa BBS:er och kunde gå mellan dem utan att behöva koppla ner och koppla upp igen, man kunde skicka meddelanden till "vem som helst oavsett vilken 'BBS' de fanns på". Tänk om det där gick att komma åt på den där saken jag skulle ha i min ficka i Framtiden™... Internet ute i skogen. Fortfarande med en väska batterier, men i alla fall. WOW!

Framåt senare delen av nittiotalet skaffade jag min första mobiltelefon. En Nokia 3110 (jag vill minnas den som en 2110i, men efter att ha läst specar och googlat bilder på telefonerna så måste det ha varit en 3110 hur fel det än känns på tungan med den nummerserien, eller så blandar jag ihop den första mobilen med den tredje eller nåt...). Här någonstans insåg jag att min syn på Framtiden™ nog lika gärna kunde läggas åt sidan och bara vara en syn på Morgondagen™ för här accelererade saker så snabbt att jag inte kände att jag hann med att fundera på hur Framtiden™ skulle se ut på samma sätt som när jag var yngre. Ja, annat än flygande bilar, resor till månen/Mars, jetpack och självkörande bilar då, DET var Framtiden™ det...

Well. Saker som PalmPilot, Casio Camera Watch, Diamond Rio MP3 player, Toshibas Protege laptops, Ericsson's T68 (pytte-liten mobil med färgskärm!!!) trillade in en efter en och den där bärbara framtiden med ett mobilt modem och konstant tillgång till internet i fickan började vara en verklighet för många.

Vart vill jag komma med allt detta? Ingen aning. Jag bara hade ett "future moment" på bussen hem här om dagen:

Jag satt i en buss någonstans mellan kontor och hemma, med hörlurarna på mig och lyssnade på musik från en tjänst i Europa som sände live från en festival i Miami. Detta på en sak som är mindre än min hand och med en ljudkvalité som är bättre än vad radio och TV var när jag var tonåring! Och SAMTIDIGT på den här lilla saken kunde jag svara på mail, uppdatera världen om vad jag höll på med, läsa intressanta artiklar och snacka skit med polarna.

Framtiden™ händer hela tiden. Det är inte något luddigt borta i horisonten längre, det är "in your face". Det som kändes nästintill omöjligt igår är vardag idag. Och det riktigt balla - jag har varit en del av att ta fram och forma den där framtiden i nästan tjugo år nu... Det är rätt jäkla coolt när man tänker på det så.

Well. Bortsett från de flygande bilarna då... De har jag fortfarande inte sett röken av. Och så kan jag inte semestra på Mars än. Fast det senare är nog närmre än man kan tro...och kommer troligen innan de flygande bilarna. ;-)

You have to wear clothes

På eftermiddagen idag hade vi ett "för-möte" inför konferensen. Mest för att gå igenom lite "bra att veta"-punkter och få alla på samma sida vad gäller meddelande och riktning. En av punkterna som fanns med på dagordningen var "What to wear" - dvs vad man får och inte får ha på sig.

Well...

"Basically, it can be summed up to 'you have to wear clothes'."

Heh. Det var ju fint.
Men jo, det fanns ett par regler - inga trasiga kläder, inga "öppna tår" på skor. Dvs inga flip-flops eller sandaler.

Annars är det alltså fritt fram för det mesta. Det gör att jag nu har oändligt med svårighet att bestämma mig för vad jag skall ha på mig. Men som en av mötes-hållarna också sa "You need to look credible, don't wear a suite if you're not comfortable in it an can rock it". Så... Well... Hm... Jaja. Jag tar med mig halva garderoben och så kan jag ha beslutsångest på hotellet på morgonen. ;-)

Jag nämde tidigare att vi har avslutat projektet/produkten vi jobbat på sedan jag anlände på Microsoft. Idag firades det med lite öl/vin/cider och snacks. Och så var det en liten basket-turnering också, för mars är basket-månad här borta.

Well. Det fanns inte bara snacks i snack-form, det fanns även det här:

En bänk med bacon!
Det ni. Det ser man inte så ofta på en fredags-öl skulle jag nog påstå. Och ja, bacon går ju alltid hem. Men nej, jag varken drack en massa öl eller åt en massa bacon.
Jag smuttade på en halv öl en stund och umgicks med kollegorna, sedan packade jag ihop mig och åkte hem - långt innan "Mobile Beer March Madness" var över. Anledning - den där förkylningen är nog verkligen på gång. Seg, lättirriterad, maten smakade inget bra till lunch, lätt huvudvärk, aningens täppt i näsan, liiiite känns det i halsen också. Urk.

Nu blir det soffa, te och kanske en film om jag lyckas hitta något som är värt att ses. Lite gammal samuraj- eller ninja-film kanske? Sedan blir det nog en tidig kväll. Hoppas det inte blommar ut mer än så här, vill ju inte vara sjuk nu...

En kopp te

På väg hem från jobbet idag passade jag på att stanna till vid remedy teas (ja, namnet skall skrivas med gemener). Det är ett litet te-hak ett par kvarter bort från där jag bor. De har smarriga vegan-mackor och te. Men man kan också köpa med sig te hem och det var det jag var där för.

Lite "Jade Dew" tyckte jag att jag nog behövde. Jag lämnade ju mitt förråd hos syster när jag flyttade hit och den lilla burken jag köpte med mig hem från Japan förra hösten är slut.

Ja, det är ett mycket gott grönt te. Men nej det är inget jag dricker mycket av - det är lite för dyrt för det... Vi snackar inte Lipton här om man säger så.

57gram är det i min lilla påse, och det fick jag lämna iväg 150kr för att få ta med mig hem. Ischk. Som sagt, inget man dricker mycket av...

Kryssen i rutorna där är för att tala om vad det är i påsen och hur det bör bryggas:
"green", dvs det är ett grön te.
"175 monopol-grader" (dvs Farenheit, så i riktiga grader blir det ungefär 80C eller 353K), är gradantalet som vattnet skall ha som man brygger teet med.
"-1", skall utläsas "upp till 1" och är antalet minuter som teet skall dra.
"med caf", hur mycket koffein det är i teet. Dvs inte så väldans mycket.
"3-4 steeps", antalet gånger man kan "doppa om" sin te-kula i nytt vatten. Dvs för varje dos te kan man få ut 3-4 koppar.

Ja. Det är en lite nördig butik. Naturligtvis...

Så det blev en kopp gott te i soffan ikväll.

Annars då? Jodå, jag ändrar fortfarande i den där presentationen...

Och så tror jag att jag har en förkylning på gång för näsan är lite täppt och jag har en begynnande huvudvärk. Typiskt. Nåja, det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag får ta en bastu på klubben imorgon, det sägs att bastu är bra mot/för det mesta... Sedan får jag väl testa den där absinten när jag kommer hem, för stark dryck sägs ju också vara bra för/mot det mesta. Och så lite vila på det då...

En helt vanlig onsdag

På en helt vanlig onsdag så tränar man på morgonen. Sedan tar man sig till tandläkaren för lite halvårskontroll.

Efter det äter man en snabb lunch för att sedan sitta i möten med "user interaction designer" och diskutera nästa version av plattformen man jobbar på. På väg till det mötet så kan man hitta det här i korridoren och spela bort en stund innan mötet:

Ibland känns min arbetsplats lite som en lekplats. Men jag lovar, vi jobbar mycket och hårt mellan lekstunderna. :-)

Efter sådana möten får man mail om att vi nu har OK på att skeppa versionen av produkten som vi jobbat på sedan jag började (och de hade jobbat på den några månader innan dess också). Woho! Så. Releasefest med öl och lekar på fredag. Hur var det nu - ja vi jobbar också, jag lovar. :-)

Sedan kommer man iväg från jobbet lite för sent, för att man sitter och jobbar på sin presentation, så att man får förmånen att sitta i bilkö och sakta sakta sakta ta sig fram i regn. Underbart. Det här är anledningen till att jag så sällan tar bilen till jobbet...

Nu är det nedräkning till konferensen. Om åtta dagar står jag på scen. Jag känner mig inte redo... Men det är väl som med det mesta här i livet - man får ta det när det kommer och göra vad man kan av situationen. Jobbar fortfarande på innehållet, ändrar, uppdaterar, gör om, gör om igen, byter ordning, byter ord, ... Jag kommer nog inte vara färdig ens när det är dags att vara färdig...

Skoj blir det dock att vara i San Francisco och vara en del av det här. Det är skräckblandad förtjusning helt enkelt.

Regn, regn, regn

Igår var det minsann solsken och värme och vår och underbart.
Idag bara regnar det...

Så jag spenderar kvällen i soffan.
Te, lite musik, en god bok. Behövde nog varva ner lite i alla fall.

Jag bjuder på en klisterlapp jag såg på väg hem från jobbet i dag.

Lite småstress

Det är en vecka kvar till den där konferensen jag skrev om tidigare.
En vecka!

Argh! Inser ni hur lite tid det är? Och jag behöver öva mer på presentationen, och fixa lite med innehållet efter feedback idag från "conference review board".

Var lite stressad i morse så jag hoppade över morgonträningen, men efter att ha kört review:n och dessutom hunnit med utvecklingssamtal med chefen så tog jag en eftermiddagsträning i alla fall.

Skönt. Det var ju nästan en vecka sedan nu... Resten av veckan blir det nog morgonträning igen, det var rätt skönt att ha avverkat träningen innan jobbet de tidigare veckorna.

Dagens middag blev en lite underlig kombo - bacon och pannkakor. Man tager vad man haver, eller nåt. Orkade inte fixa med att handla och dona, så det fick bli lite av vad som fanns i kyl och frys, och så visste jag att om jag inte åt upp de där pannkakorna nu så skulle de troligen aldrig ätas upp...

Home sweet home

Upp vid 05 i morse. Ouff... Så kan det gå när man inte tänker på hur man bokar sin biljett utan mest snikar lite efter den billigaste resan. ;-)

Taxichaffisen som plockade upp mig untaför hotellet körde "Christian Science" radio i bilen. Jag försökte hålla god min, men jag tror att jag inte lyckades helt då den som ringt in började svamla om hur hon fått "...words direct from God! And the morning after I KNEW that I HAD to teach Christian Science! To save the world from eternal damnation!". Ehm... Jag tror mig vara en rätt så tolerant människa, var och en får ha sin egen tro och övertygelse (så länge de inte skadar andra med den eller tvingar på den på andra - between consenting adults och allt det där ni vet...), men ibland känner jag att jag mest vill krama om dessa människor och säga "Du behöver inte hitta på en gud för att någon skall tycka om dig". Fast det skulle säkert inte hjälpa.

Nåja. Det var en lite halvlustig start på dagen. Jag försökte ignorera radion, men han höjde volymen halvvägs till flygplatsen och jag kände inte att jag orkade ta en diskussion kring det hela så det fick skvala i bakgrunden.

Eftersom jag lämnade hotellet så tidigt så fanns det ingen frukost att tillgå, så det fick bli flygplans-lounge-frukost. Sockriga flingor, fet mjölk, bagels, söt juice och blaskigt kaffe...

Serverat i engångstalrik/glas och med plastbestick. Bättre frukostar har man ju haft i sitt liv, men mätt nog att stå mig tills jag landade i Seattle blev jag i alla fall, och kaffet lyckades jag ju hitta en porslinsmugg till...

Slumrade lite på flyget men sov inte ordentligt. Så nu när klockan är fyra på eftermiddagen börjar jag bli lite kvälls-seg...

Seattle hälsade mig i alla fall varmt välkommen hem. Solen skiner, kaffet är gott och magnoliorna har börjat blomma. Underbara magnolior!

Nehepp, om man skulle ta en promenad till i eftermiddagssolen medan den finns. Man vet ju aldrig när det är sol nästa gång här i Seattle. ;-)

Got books?

Trötta fötter pausar just nu på hotellet.
En kopp kaffe bredvid mig och fötterna i högläge på bordet framför mig. Jag är ensam i executive loungen så jag kan göra så då. ;-) Kommer någon annan in får jag väl ta ner fötterna och vara lite mer civiliserad...

Dagen började med sovmorgon. Det blev lite sent igår. Efter att ha varit på en fantastisk pizzeria som en vän tipsat mig om så promenerade jag tillbaka mot hotellet. Fastnade på Quill, en riktigt trevlig cocktail lounge. Dämpad belysning men fortfarande ljust nog att man kunde läsa om man ville, ett "lagom" sorl av dämpade konversationer, lounge-musik i bakgrunden (klassisk musik blandad med lättsmält jazz och vad man nu kallar sådant som Sinatra pysslade med). Drinkarna var dyra men goda. Klientelet var snobbigt men ändå avslappnat. Jag trivdes.

Så. Som sagt. Lite sovmorgon i morse. Upp vid halv nio alltså...
Frukost och sedan snöra skorna ordentligt och promenera. Målet för dagen var att ta mig till Library of Congress, mer om det senare.

Eftersom jag ville ha lite utsikt så promenerade jag ner till National Mall, ni vet den där gräsplätten jag skrev om igår där bland annat obelisken står. Stora ytor, mycket gå...

Runt den här gräsplätten ligger det som lite slarvigt kallas "The Smithsonian". Det är ett antal olika museum som går under det namnet... Och alla ligger inte här runt gräsplätten heller nej. Men visst, det är enklare att säga att man varit på the Smithsonian än att rabbla upp alla del-musuem man varit inne på kanske...

Iaf. Om man går längs den där gräsplätten åt andra hållet än jag gick igår så kommer man till the Capitol.

Det är den där byggnaden som alla aliens i filmer verkar vara så förtjusta i att zappa med gigantisk laser så den exploderar, eller ockupera och sedan spränga. Här snubblade jag in i ett gäng som höll på att ta några promo-bilder för något, det är de till höger i bild - fotografen ligger alltså ned på marken och tar kort.

När jag stod där och trocklade med min kamera och försökte få till en selfie som hade med både mig och The Capitol så frågar en av "modellerna" om jag ville ha hjälp. Så jag sa ja, kan ju vara skoj att ha en bild där det syns att jag har två armar också? :-)

Kanske skulle jag ha flaxat lite mer med dem så det syns att jag kan röra på dem också?
Tack för kortet.

Promenerade vidare upp till huset i fråga för lite närmre inspektion. Tog ett varv runt det och insåg att jag ju faktiskt redan kommit fram till målet för dagen:

Library of Congress.
Mmm. Böcker.
Mmm. Böcker i underbar arkitektur.
Mmm.
Byggnaden i sig är underbar inne. Så mycket att titta på i målningar och detaljer.

Inte mycket böcker gick att skåda... Men så var ju det där "hallen" också.

Tyvärr fick man inte komma in i läsrummet, där får bara de som fått inbjudan vara, de som studerar något obskyrt ämne eller text och så. Attans. Man fick alltså inte komma nära böckerna. Ingen bokdoft! Ett bibliotek utan bokdoft! Nåja. Man fick titta in/ner i läsrummet iaf och det var ju imponerande i sig det också.

Tänk att få sitta där nere och bläddra i en gammal vetenskaplig bok... Philosophiae Naturalis Principia Mathematica tex. Fast den får nog inte ens komma upp i läsesalen skulle jag tro...

Vackert hela vägen upp i taket...
Men guiden sa något som fick mig att bli glad och samtidigt lite ledsen... Ta en kik i bokhyllorna här när man zoomat in lite ned i en av gångarna:

En hel del av hyllorna är tomma. Varför? Jo, de håller på att digitaliserar alla sina böcker. Yay! Det innebär att man så småningom faktiskt kan få titta i texterna, läsa böcker man annars aldrig skulle ha tillgång till, och böckerna kan nå så många fler än de få som får OK på att komma in och bläddra i dem här.

Men varför lite ledsen då? Jo, för som guiden sa, när de väl digitaliserats så kommer de inte att ställas upp på hyllorna igen, då kommer de att läggas i "perfekt förvaring" så att de inte slits av ljus, luft och fingrar.

Ett bibliotek utan "riktiga" böcker? Ett tomt bibliotek? Kan ni tänka er något mer sorgset? Då är det inte ett bibliotek längre, då är det en gravplats... Usch. Jag hoppas att de inser hur illa den idén är och låter böckerna flytta upp på hyllorna även efter att de scannats och sparats digitalt...

Men, men, det är långt kvar innan det här stället blir en gravplats. Det finns något som jag tror aldrig kommer att plockas undan i alla fall. Något stort historiskt sett. Ett verk som förändrade världen. Jag pratar naturligtvis om...

Gutenberg-biblen!
Wow... Det är lite maffigt att faktiskt ha sett ett exemplar av den. Sådant här gör ett nördhjärta alltdeles mjukt och fluffigt. Det här är stort det, större än alla stridsmonument, kyrkor och regeringsbyggnader.

Jaja, det fanns en annan bibel i andra änden av rummet som är lite stor (höhö, skämtet blir snart uppenbart) den också, fast inte alls på samma sätt:

The Giant Bible of Mainz.
Tyvärr var den uppslagen på sidor som inte alls visar hur otroligt vacker den är. Varför har de gjort så för? Det förtog lite av upplevelsen av att se den får jag ju erkänna.

Gick ett varv genom Jefferson's Library också. Hans privata samling böcker var rätt imponerande för den tiden får man väl säga. Där inne fick man dock inte ta kort. Alla böcker var bakom glas så man kunde bara titta på ryggarna och le åt titlarna.

Efter att ha spenderat alldeles för mycket tid här så insåg jag att det där med lunch nog vore en bra sak...helst redan för en timme sedan eller så.
Just där jag befann mig var det dock ont om matplatser så jag styrde stegen upp mot Union Station som låg ett par kvarter bort. Järnvägsstationer brukar ha nöd-mat om inte annat.
Hittade mig en macka och en flaska vatten och satte mig ner och tittade lite på den fina arkitekturen.

Efter att ha mumsat i mig mackan så promenerade jag via en rätt rejäl omväg tillbaka till hotellet. Benen var allt lite stumma så paus kändes som en bra idé.
Nu har eftermiddagen också snart passerat och jag antar att jag borde fundera på var jag tänkte jag skulle äta middag. Blir till att ta en kik på den där listan med ställen jag fick, och hoppas på att något av dem har lediga bord när jag dyker upp - för jag hittar ingen bordsbokningsinformation...

Vi går och går och går...

Det är STORA hus i den här sta'n. Så man får gå långt och länge för att komma mellan dem.

Målet med dagen var som sagt att ta mig till den svenska ambassaden och förnya mitt pass. Min besökstid var inte förrän vid två på eftermiddagen så jag tänkte att jag skulle jobba på förmiddagen, ta lunch och sedan traska iväg.

Nu blev det lite ändring iden planen eftersom jag inte hade så mycket mail att gå igenom och presentationen är i stort sett färdig så det skall bara övas lite på att framföra den. Det senare känns som jag kan göra bättre vid annat tillfälle, gärna med "publik" i form av någon som kan ge feedback. Så, lite förmiddagsturistande hanns det med...

Rakt ned för gatan där jag bor hittade jag det här lilla plejset.

Tyvärr hade jag ju glömt att ringa Obama i förväg så jag fick inte komma in. ;-)
Det är mindre än det ser ut på film...eller nåt. Har för mig att jag sa samma sak om Buckingham Palace första gången jag såg det också...

Runt det där lilla vita huset finns det en bunt andra byggnader, lite parker och en del statyer också. Jag har inte järnkoll på vilka som är för vad och varför, men de fyller säkert någon funktion och har någon historisk relevans. Här är ett par bilder från min tur runt kåken.

Traskade sedan vidare ned mot "National Mall" där i stort sett alla andra sevärdheter i stan ligger.

Till exempel den här lilla stenhögen:

Ursäkta den konstiga minen, men det blåste, var kallt och var ett skumt ljus - bländande utan att solen riktigt var framme. Nåja. Den är inte så liten faktiskt, nästan 170m hög är den. Man fick lite ont i nacken när man tittade på den på nära håll. Fram till den fick man dock inte komma, det var byggarbeten på gång. Så då var det ju bara att traska vidare då...

 Lång gång. Lååång gång. Gå, gå, gå... Så kom man fram till detta:

Till åminnelse av andra världskriget. Mycket krigsmonument även i den här delen av världen alltså...

Efter det monumentet skall det finnas en välkänd bassäng som man kan titta ut över från Lincoln Memorial och få en fin spegelbild av världen i. Well... Det var naturligtvis byggarbeten på gång även där. Så det såg mest ut så här när jag traskade bredvid den mot Lincoln Memorial:

Den uppmärksamme noterar kanske att det är ett mörkt streck där på mitten. Well...

Lite spegelbild blev det, men inte alls så maffigt som jag gått och hoppats på få se...

Så då var jag vid Lincoln då. Den där snubben i skägg som sitter på en tron och ser bister ut. Check!

Notera att de faktiskt skriver "tempel" där. Dvs det är en plats att tillbe Lincoln? Ehm. Känns lite udda för att vara ett land som är så uttalat kristet. Hur var det nu med "inga andra gudar jämte..."? Ah well, det menade säkert inte så...

Jag upptäckte att man kunde promenera runt templet. Det var jag i stort sett ensam om att göra. Jag stötte bara på en till flanör på mitt varv runt byggnaden. Det var en helt ok utsikt även åt andra håll från den byggnaden, och så fick man en rätt fin obelisk-bild till också.

Tog mig sedan ned för trapporna igen och spankulerade förbi ytterligare ett minnesmärke för stupade i strid. Den "svarta väggen" med alla namn på. Det var trångt med folk och smal väg att gå på, så det blev väl lite "passera för sakens skull" över den platsen...

När jag passerat där tittade jag på klockan och konstaterade att det nog var dags att traska iväg till en plats där det kunde tänkas finnas lite lunch. På vägen hittade jag den här snubben... Himla trevlig prick, fast han sa inte så mycket. ;-)

Lunchen blev en överraskning.
I min jakt på ställen att äta så passerade jag flertalet "kända kedjor" men kände inte att det var vad jag ville ha. Så såg jag det här stället:

Ett thai-ställe som mest såg ut som ett litet hål i väggen. Där blir säkert bra, tänkte jag och klev in. Hoppsan... Det var lite större på insidan, men inte mycket. Kanske plats för 40 pers totalt. Jag kom i preciiiis rätt tid, för bara några minuter efter att jag satt mig ner så blev det knökfullt och när jag lämnade stället ringlade det kö ut genom dörren.

Ja. Det var gott... En lite gömd juvel alltså, sådant där som guide-böckerna inte skriver om men som "locals" känner till. Disco. Tack för den, slumpen.

Efter att ha blivit mätt och belåten tog jag en kaffe på ett Starbucks, hittade inga andra bra kaffeställen i närheten så det fick duga. Sedan var det ju bara att traska iväg till ambassaden då...

Nästan lite väl svenskt va? "Nordic design" eller nåt. Det var fint som flis kan jag säga. Och inte var det sämre inomhus. Men furu? Runt glasdörrar? Seriously... Nåja, man kan ju inte lyckas överallt och det ropar säkert "Sverige!" för alla som inte är svenskar... Fin utsikt var det också, men den glömde jag att ta bild på. :-)
Efter att ha suttit och väntat och pratat lite strunt med en annan besökare (svenska som också skulle förnya pass) så fick jag ta mitt kort, scanna mina fingrar, skriva min namnteckning (som inte alls blev bra) och betala för det hela, sedan var det bara att traska iväg igen. Passet kommer till Seattle där jag får hämta ut det på konsulatet.

Iväg på raska fötter bar det igen. Inte riktigt samma väg dock. Jag passade på att stanna vid det här stället och ta en bild mest bara för att det var skoj och sådant som säkert inte många andra turister gör:

Ja, de som passerade tittade lite konstigt på mig när jag stod där och försökte få till den där selfie'n... IMF juh! Jaja.

Några som inte är kända för sin humor är ju FBI. Och det märks. Till och med byggnaden är humorlös:

 För att inte tala om IRS (motsvarigheten till Skatteverket):

Inget av ställena var öppna för allmänheten, så man fick inte se om det var lika humorlöst på insidan. Hade varit skoj att traska in på FBI iaf tycker jag, hade velat fråga efter agent Cooper, eller Scully och Mulder. ;-)

Här någonstans tyckte mina ben och mitt huvud att det nog var dags att traska tillbaka till hotellet för lite fotfila. Dessutom hade min telefon pipt MASSOR om nya mail så det var nog dags att jobba lite också.

Passerad dock något på vägen hem som jag var tvungen att fotografera.

Nu tänker ni säkert "en varför i hela friden har han tagit ett foto på H&M för?" och det tycker man ju med all rätta. H&M är ju inget att fotografera. Men titta i det övre fönstret i mitten. Till höger i det fönstret. Den svarta tröjan. Trycket.
Titta ni, så väntar jag lite...

Färdiga? Mhm. Vad stod det där? Ramones. Ja. Ramones.
Vadf*n? Sedan när blev H&M punk? Och sedan när sålde de kvarvarande av Ramones ut så mycket att de låter sitt märke saluföras på H&M?

Det går utför med världen...

När jag kom tillbaka till hotellet så stod det en fåtölj i korridoren utanför mitt rum:

Någon som tyckte det var trångt på deras rum? Eller någon som beställt en extra?

Nu dags att fixa det sista med jobbprylarna för att sedan ge mig ut och hitta lite mat. Får se hur det går på en fredag i den här stan, utan bokat bord någonstans... Ah well, om allt jag tipsats om är fullt får jag väl ta en McD då... ;-)

D.C.

Det blev ett försenat flyg. Kom iväg 40min sent och landade 20min efter utsatt tid. Plus att jag fick vänta på väska för den checkade jag in för att vara snäll mot andra resenärer - dvs planen var fulla och det skulle bli trångt i lådorna ovanför sätena.

Så si så där framåt halv två var jag på hotellet.

Inte helt pigg vid sex på morgonen, så jag somnade om en timme till men blev inte mycket piggare av det.

Får se vad jag hittar på fram till lunch, men något skall man väl kunna göra som turist i den här stan. ;-)
Ingen lång-utflykt dock, har ju en tid på ambassaden att passa. Bilder kommer säkert imorgon eller på söndag...

Far och flyg

Idag bär det av.
Syrran åker tillbaka till Sverige och jag flyger vid ungefär samma tidpunkt, dock inte med samma plan, till Washington D.C..

Jag behöver förnya mitt pass och enda stället jag kan göra det i USA är på den svenska ambassaden i D.C.. Nåja, jag ser det inte som att jag "måste stöka iväg till östkusten" utan som att jag får möjlighet att se en ny stad.

För det är väl så att man skall ha besökt huvudstaden i landet man bor minst en gång?

Landar mitt i natten (strax innan tolv) mellan idag och imorgon, har tid på ambassaden vid två på eftermiddagen imorgon och sedan är det "fri lek och spring" fram till söndag morgon då planet lyfter tillbaka hit.

Intensivturism helt enkelt. 56 timmar på plats, får se vad jag hinner med på den tiden...

Such weather! So amazed!

Nu är min lilla fån-app publicerad i Windows Store.

DogeWeather heter den. Här kan man beskåda eländet: Länk till Windows Store.

Har man en windows-telefon så ser man den inte riktigt ännu om man söker i Marketplace/Store, tyvärr synkas databaserna lite random verkar det som.

Det är som sagt en liten skämtpryl.
Det rör sig naturligtvis om en phone-version av den fina websidan med samma innehåll.

Appen i fråga startar en GPS tjänst och frågar efter nuvarande position, sedan tar den kooridnaterna och frågar en vädertjänst efter namnet på platsen man befinner sig på och det nuvarande vädret.

Efter att den fått tag på väderinformationen så gör den lite logik för att välja en lämplig bakgrundsbild och en hundbild med rätt attribut. Om man har igång appen en stund så skriver den ut små fåniga kommentarer om vädret också.

Gör man en "pin to start screen" så får man en Live Tile.

Tyvärr är det så att det var lite osynk med publiceringen så det kan tänkas att den nuvarande versionen inte uppdaterar Live Tile:n med nya glada tillrop varje halvtimme, om den inte gör det så kommer det i nästa version som jag nyss tryckt in i verifierings-röret... Den versionen har också lite inställningar för att uppdatera väderinformationen i bakgrunden, som det är nu måste man starta appen för att tile:n skall uppdatera sig om man flyttat på sig längre än inom samma stad.

Så. Much weather! So amaze! på er. ;-)

Det här var bara på lek alltså.
Det är ett test i att få koll på en bunt ramverk och för att gå igenom hela utvecklarflödet för en Windows Store App-utvecklare. Jag jobbar ju med de där sakerna så jag behöver ha gått igenom det några vändor så jag vet var "pain points" befinner sig.

Av någon anledning listar Windows Store att appen behöver tillgång till en massa saker som den inte alls behöver tillgång till, det skall vara borta med nästa version.

OM någon mot förmodan har en Windows Phone och söker i store efter min app så notera att det finns en annan app som heter "dogeweather" också, den gör ungefär samma sak fast utan Live Tile, det är inte min. Min är silly-capsad: DogeWeather

---End transmission.

Röd bumling på grå-vit-brun-beige sand

Så kan man kanske fritt översätta Red Rock Canyon? I alla fall om man försöker beskriva det som vore det ett konstverk.

Det var i alla fall målet med vår lördag i alla fall. Inte särskilt långt ut från Vegas så vi behövde inte gå upp tidigt - dvs vi tog sovmorgon ända till åtta... Eller jag gjorde i alla fall, tror syrran var uppe tidigare än så och satt väl och läste i solljuset bakom en gardin som vanligt. ;-)

Frukosten blev "riktig" hotellfrukost, men eftersom vi skulle ut och hike:a så ersattes mackan med äggröra och bacon. Stadig frukost även denna dag.

Dagen var solig och varm, så det var ju bara att fälla ned cab:en och njuta av bilfärden, man får passa på när man kan.

Fjuttiga 30 minuters bilfärd senare var vi framme.
Ikonisk bild - check:

Man tar sig runt i Red Rock Canyon med bil. Om man bara kör utan stopp så tar "rundan" ungefär 30-40minuter. Men vi stannade vid i stort sett varenda utsiktsplats. Tror vi missade två...

Man kan ju inte bara sitta i en bil och titta på utsikt, så vi hade som sagt målet att göra lite hiking också. På informations-centret tipsade rangern om den här hiken:

"Ice Box Canyon". Låter väl svalt och skönt så här i ökenvärmen?
Hon nämnde dock inte att den skulle vara "difficult". Nåja. På't bara!

In här i hörnet skulle vi tydligen:

En hike på ca 4km enkel sträcka. Vi hade mycket vatten med oss, så det var väl bara att sätta igång.

Rangern hade varnade lite för att det var "a bit of a rocky hike". Ahm. Well.

Det där var ett enkelt parti att ta sig igenom...
Det var delar där vi var tvungna att klättra över stora klippblock, andra där det var slät stig, delar där man fick balansera längs klippkant för att komma runt ett hörn... Jag förstår varför hon även tyckte att det "inte var så många som tog den hiken". Ibland försvann all markering av var stigen fanns, så man fick gissa lite. Det gick att gå många olika vägar för att komma fram till målet upptäckte vi. Tog vi alltid den rakaste? Högst troligen inte. :-)

Vad hon inte varnat oss för var zombies. Men tydligen hade de siktats i området av tidigare hikers:

Vet inte om det syns så bra på kortet där men det står alltså "Go Back, Walkers Ahead!!".
Jag fnissade massor när jag såg den. Fyndigt och i synk med zeitgeist. Men visst, fortfarande klotter och lite synd att det inte kan låtas bli att klottras ens i nationalparker. Nåja, kids will be kids, eller nåt.

Men ja, om man inte blev uppäten av zombies och inte fastnade på någon klippa på vägen så fick man en riktigt trevlig upplevelse både av hiken in och av hörnet man kom in i.

Vattenfall är alltid vattenfall. Även om de inte är så de dånar av vattenmassorna.

Det var en liten pöl nedanför också, kallas säkert för "sjö" så här i öknen. Allt är ju relativt...

Även här var mackan vi hade med oss JÄTTEGOD. En klart svettigare hike, mycket upp och ner och krypa och vrida och hoppa och sträcka... Skoj!
Utsikten ut från den här lilla undangömda oasen var inte helt illa den heller.

Det siktades en del kaktusar på vägen - det är ju öken trots allt.
Eller som syrran sa "En kaktus, fast på riktigt" när vi såg den här sorten:

Det siktades också spindel-fabriker i en hel del av buskarna. STORA kokonger fyllda av små spindlar på väg att växa till sig så de kan springa ut och skrämma små barn i vildmarken. :-)

Och på tal om vildmark...
Det var ju tur att de satte upp en skylt så man visste när civilisationen upphörde och den började:

Tog sina modiga timmar att ta sig dit och tillbaka och stanna på alla utsiktsplatser och titta på de storslagna vyerna. Trötta i fötterna efter två dagars ganska så påfrestande hikes så var det bara att åka tillbaka till hotellet, tvätta av sig allt damm, byta om till lite bättre kläder och ge sig ut i Vegas-kvällen.

Italiensk middag med ett riktigt gott vin, följt av en promenad längs The Strip tittandes på folk och fä och så en efterrätt på det:

Mango Key Lime Cheesecake på Cheesecake Factory. Mumma!
Inte nyttigt på en endaste liten punkt, men gott som bara den. Because we're worth it!

Det var vår tur till "Vegas" det. Inte ens en enarmad bandit blev det den här gången. Fullt upp med så mycket annat helt enkelt.

Nu är ju varadagen tillbaka och det jobbas på som vanligt på dagarna. Ikväll blir det något litet extra eftersom kära syster fyller år. Kan tänkas att det blir ungefär en sådan där som syns här ovanför... Kan tänkas...