Som vanligt på måndagar traskar jag upp ur sängen vid 05:30, tar på mig gym-kläderna, sveper en protein-drink och..går sedan och lägger mig en halvtimme igen. :)
Sedan ringer vanligen klockan vid 06 och så drar jag iväg till gymmet. Den där lilla tuppluren är mest för att jag behöver få i mig min frukost i god tid innan träningen, men jag känner inte riktigt för att göra något vettigt med tiden innan jag måste börja ta mig till gymmet - så att vila på soffan en stund till är lagom.
Idag blev det dock annan väckning... Strax innan 06 händer detta:
Hårda slag på en dörr: *BOOOM* *BOOOM* *BOOOM*
FEDERAL AGENTS! OPEN THE DOOR!
Hårda slag på en dörr igen: *BOOOM* *BOOOM* *BOOOM*
FEDERAL AGENTS! OPEN THE DOOR!
Två sekunders tystnad där jag lite sömdrucket hinner fundera "Holy shit! Var det där på min dörr!?", men sedan följs det av ett "ON YOUR KNEES! HANDS BEHIND YOUR HEAD!"
...Och jag inser att det måste vara hos min granne de är.
Ehm. Ok. Nu blev jag ju klarvaken iaf, så det var väl lika bra att ta sitt pick och pack och dra till gymmet då...fast jag såg till att ta si så där 5min fördröjning på det så jag inte skulle traska rakt ut i något jag inte borde traska ut i... Man vet aldrig hur nervösa fingrar det är på saker "mitt i hettan" så att säga.
Anyways. Jag tar väskan på ryggen och min kemtvättspåse i handen. Öppnar försiktigt dörren...och står näsa mot näsa med en kille i full kamoflage, body armor, hjälm och automatvapen.
Eeeek!
- Good morning sir!
- Eeh. Good morning...
- You want to take *THAT* way out today. [pekar åt andra hållet från grannen sett]
Ehm. Ja. Jo. Jag gissade det. Korridoren åt hållet mot grannen till var full av fler folk i body armor och en hel hög med personer i FBI-jackor. Det var minst fyra fullt beväpnade killar som den som jag nästan krockade med utanför min dörr, och så en handfull blå-jackor och en kvinna i vit skjorta med en bricka om halsen.
Såg inte grannen...
Man blir ju lite fundersam - vad var anledningen? Om det är full "combat gear" på supportfolket så lär det ju inte ha varit "white collar crime" riktigt...
Anyway, det kryllade av "civila" runt huset utanför också när jag åkta ut med bilen. De försökte se ut som om det bara stod och liksom inte alls var FBI... De misslyckades kapitalt med det kan jag säga. Hah! Det är ALDRIG folk runt huset vid den tiden på dygnet, särskilt inte i kombination med örton svarta bilar med tonade rutor!
Btw. FBI verkar föredra Dodge Chargers. ;-P
Får väl ta en kik i lokalpressen senare idag och se om det skrivs något så man kan få en pekare om vad det handlade om... Om det någonsin kommer något om det, FBI kan ju vara lite hemliga ibland. Det kan vara saker som inte avslöjas på ett år eller mer, eller inte alls.
Anyways. Det var min morgon det.
Så tillbaka till det där inlägget jag började skriva igår då. :)
Någon gång i februari började jag ta min träning på allvar.
Visst, jag har gått till gymmet regelbundet ett par år, jag har sprungit hyfsat regelbundet och jag har hike:at av och till på helgerna under sommarhalvåret.
Men efter senaste årets klättringar (Kilimanjaro och de mexikanska vulkanerna) så har jag insett att det inte går att göra den här hobbyn lite halvhjärtat bara. Att släpa runt på för många kilon redan innan ryggsäcken åker på, och att på det inte ha rätt styrka i kroppen, gör att hobbyn blir lidande.
Visst kommer jag upp på mina berg, och visst är det härligt när jag väl är där - men samtidigt är det tyngre än det behöver vara...
Så som sagt, i februari började jag bli lite seriösare. Jag ger all credit till min tränare för detta; hon är fantastisk på att motivera, och att pusha precis rätt. Hon har fått träningen att bli inte bara "en bra sak som jag gör för att jag vet att det är det man skall göra", men också till en rolig sak, något jag faktiskt ser fram mot. Det är inte "gå till gymmet och klocka av en timme med lite vikter" längre, det är "pusha, testa nya saker, se resultat, känna resultat" och faktiskt ha roligt även när det är tungt och jobbigt - omväxling i träningen men samtidigt återkommande till övningar så jag ser hur mycket förbättring det är mellan månaderna. Och förbättring sker verkligen...
Och ovanpå detta så har kosten förbättrats. Mina middagar och kvällar har varit det som hållit mig tillbaka i att tappa vikt - jag har helt enkelt inte förberett saker och istället fallit ned i skräpmats-fällan när man kommit hem sent från jobbet och är vrålhungrig - ätit för mycket och för dålig kost.
Well. Här kommer min fantastiska tränare in igen! Till skillnad från både den dietist jag arbetade med ett tag och mina tidigare tränare så har min nuvarande gått "above and beyond". Där min dietist mest stämde av en gång i månaden och kollade vikt och sa "kanske försöka med..." vid våra möten så följer min tränare upp dagligen. Ja. Dagligen. Ibörjan flera gånger per dag för att verkligen få in mig i bra mönster.
Det började med en "låt oss se vad det är du egentligen äter hörru". Tog kort på alla mina måltider och snacks under en veckas tid och skickade över. Ingen dom under tiden, men en utvärdering efteråt. Och ja, middagarna och snacksen var...inte de bästa alltid. Luncherna var "on point" - jobbet har en helt ok salladsbar.
Så vi fortsatte - varje middag tar jag kort på vad jag äter. Även om jag senaste dryga månaden har fixat ordentliga middagar (dvs gjort vecko-kok på söndagarna och fixat "matlådor" till veckans middagar så jag bara behöver värma på dem på kvällen) och ersatt mina dåliga snacks med bra sådana (yogurt utan tillsatt socker, Rx bars, äpplen, ...) så fortsätter vi. Det gör att jag inte vill fuska med maten - någon håller koll på mig lite extra. Det gör skillnad. Så pass skillnad att jag till och med kan få börbi kak-hyllan på QFC utan att plocka något från den ner i varukorgen...
Och vilken skillnad fysiskt sen!
Sedan februari har jag tappat drygt 8kg! Och med träning på det så innebär det att jag inte blir "bara skinn och ben". Nej, det är en sund viktminskning - jag tror inte jag varit i så här bra form och mått så här bra på säkert tio-femton år.
...och så sitter inte t-shirtarna och hikingkläderna lika tight längre heller. :) Bra för världen.
Det är en bit kvar tills alla de onödiga kilona har trillat av kroppen, så vi fortsätter - träning och mat-kontroll. Och ja, jag är fullständigt ärlig - när jag käkar middag ute med vänner en fredag så tar jag kort även på pommesfritsen om den är där...och får tillbaka en suck och en "ät åtminstone bara hälften av dem, ok?" som kommentar. :) Och ja, jag äter mindre av de onyttiga sakerna generellt. Visst är det gott med pommes, men är det verkligen så gott i stor mängd? Oftast är svaret att det inte är det, men äter det gör man ändå så länge de finns framför en - det är där jag lyckas ändra min inställning till mat. Visst äter jag en del "onyttigheter" då och då (en eller två gånger i veckan kanske), men det är inte i den mängd jag brukade sätta i mig det. Jag äter lite av det istället, och njuter av upplevelsen istället för att bara trycka i mig allt som lagts på min tallrik.
...fast jag erkänner - jag är VÄLDIGT sugen på en kaka nu! ;-)
Men nä, det får bli en vända till gymmet istället
