Kultur i kvadrat

Igår var en kulturkväll.

Var iväg och såg Tjechov's "Måsen" av en lokal teaterensemble. Underhållande och många skratt blandat med seriositet och en del knip i magen. Och så en ytterst deprimerande slutscen. Så... Ryskt.

Tack och lov hade producenten av den här uppsättningen gjort den till en två-aktare istället för originalets fyra. Två och en halv timme med bara 15min paus i mitten var precis vad jag klarar i kulturväg av den här sorten tror jag. ;-)

Efter kulturkvällen blev det en väldigt sen middag på en restaurang jag bara passerat tidigare men hört mycket gott om. Och jag får nog säga att stället levde upp till recensionerna ja. Det där är en sak jag gillar med Seattle, även när klockan börjar närma sig elva på kvällen går det att hitta bra restauranger där köket fortfarande är öppet, man behöver inte falla tillbaka på falafel/kebab/pizza/hamburgare bara för att det blivit mörkt ute.

Sedan tog vi en promenad genom Seattle-kvällen och avslutade den med en bourbon-stund på Canon. Canon är en fantastisk liten bar, med betoning på liten - de tar inte emot sällskap på fler än sex personer och det är oftast kö utanför för att få en sittplats ens vid baren(!). Men så har de ett oslagbart bourbon- och rye-utbud också och de blandar drinkar som får drinksnobbar att gråta av lycka. Vi lämnade beslutet om vad vi skulle smaka på till kvällens bartender och jag får säga att jag tyckte han gjorde ett bra jobb att gissa sig till vad som kunde slinka ner efter att ha fått lite ledtrådar om smakpreferenser från oss.

Vi fick en "photo op" med flaskorna eftersom det var lite speciella sorter. :-)

De två längst till höger var, enligt min smak, de bästa och om jag kommer ihåg namnet på dem kanske jag ber om dem igen vid tillfälle...

Tandläkare - del två

07:15 infann jag mig hos specialisten för att få min lilla tand ompysslad.
Lite administrativt jobb först med försäkringar, betalningsalternativ, etc, sedan in för en undersökning och nya röntgenbilder innan det större jobbet.

Och gissa om det blev ett större jobb... 3 timmar senare klev jag upp ur stolen. TRE timmar! Så länge har jag nog aldrig spenderat på en tandläkarmottagning, än mindre gapandes i en stol.

To be fair, jag gapade nog bara drygt två av de tre timmarna, det var ju lite röntgenbilder och så en stund att vänta på att bedövningen skulle sätta in.

Jag får ge mig själv något fint i present för den här prestationen, för jag panikade inte alls (bara lite kallsvett i handflatorna när stora borren kom fram), jag bet ingen! (Varken oavsiktligt eller avsiktligt) Jag bara låg där och gapade och nickade när jag skulle göra det.

Saker jag nu vet om mina tänder som jag inte visste innan:

1. Jag har "långa tänder". Jag skulle ta det som en komplimang för det är tydligen bra att ha. Varför vet i sjutton men den som är nyfiken kan säkert fråga sin tandläkare om saken.
2. Jag har en del "lite komplicerade" rötter på mina tänder. Det var i det här fallet två av tre rötter som var lite "vågformade" och inte raka eller svagt böjda som de flesta annars är. Den tredje roten var dock "vackert kurvad". Ja, både tandläkaren och sköterskan använde det uttrycket "beautifully curved". Man blir nog lite skadad av det yrken man utövar skulle jag tro...
3. Jag har "well set" visdomständer. Jag tror det betyder att de sitter djupt och de sitter bra i förhållande till de andra tänderna.

Kalaset rockade loss på nästan niotusen, men som tur är har jag en helt OK tandförsäkring så jag behövde bara hosta upp två av de tusenlapparna ur egen ficka. Tur att man har en buffert nu för tiden...

Nu har bedövningen just släppt och för tillfället känner jag ingen kvarvarande smärta alls, vilket jag hoppas håller i sig resten av dagen också. *tar i trä*

Nu dags att ta ikapp de där timmarna jobb som inte blev av i förmiddags...

Håll för ögonen mamma

För den här posten nämner tandläkare... :-)

Japps, efter alldeles för många månader släpade jag mig idag iväg till en tandläkare för att titta på en tand vars lagning jag delvis tappat. Well. Jag är lite som min mor, jag tycker inte att det där med tandläkare är så skoj, närmre bestämt är det inte skoj alls. Så jag liksom drar ut på det till dess att det inte går att ignorera längre.

Nu visade det sig att jag lyckats pricka in en riktigt trevlig tandläkare. Mycket professionellt bemötande, bra på att förklara saker även utan "tandläkarmumbojumbo" (läkarmumbojumbo kan jag en hel del av, men tandläkarvärldens latjolajbansord är jag inte ens intresserad av att lära mig nej) och ingen stress i mötet, gott om tid för "småprat" och svar på frågor. Bra start helt enkelt. Sedan hjälper det ju sådana nördar som mig att jag fick se röntgenbilderna direkt de togs på en skärm vid stolen - digital röntgen rockar. Jag gillar sådant, det ger en känsla av transparens som annars saknas ("vad håller de hemligt på bilderna jag inte fick se!?!?").

Mindre bra - lagningen hade trillat bort lite för mycket, så hålet har växt och det har öppnats ett liiiitet hål in till tandrotkanalen. Ajdå. Det innebär alltså att det blir en rotfyllning.

Nåja, någon gång skall väl vara den första antar jag. Tadläkaren tyckte sonika att "sådant är jag inte expert på, så jag skickar över dig till en som är det." och vipps så har jag tid i morgon bitti hos en expert. Den typen av hastighet på saker är jag inte van vid från Sverige nej...

Så. Får se hur morgondagen blir. Viktigaste frågan är ju dock - kan jag spela squash direkt efter ingreppet? ;-)

Nu skall jag passa på att äta något som inte är "mjukt eller rinnande" för det får jag inte göra igen förrän kronan är på plats (och det sker tidigast på fredag) och är "fast".

Det tuggar på

Har inte skrivit så värst mycket här på ett tag, det beror på att det har varit lite väl mycket vardag över livet nu sedan jag kom tillbaka till Seattle. Helgäventyr har lyst med sin frånvaro ett tag. Jag skyller på att det är svårare att ge sig ut på äventyr på egen hand i vinterlandskap än det är i sommarsol... Ah well, det ändrar sig nog med veckorna.

Så det är mest jobb och träning på schemat under veckorna.

Morgonen började som vanligt med dimma och tråk (ja, det har varit sådant väder hela veckan nu), så jag stannade inne och tog tag i saker som tvätt och städ. Inte skoj, men det måste göras lite nu och då... Men framåt eftermiddagen sprack dimman upp och molnen försvann från himlen, så då gav jag mig ut på en liten promenad. Första stopp Vivace för en kopp riktigt bra kaffe att ha som sällskap på min promenad.

Snurrade runt lite på gatorna och landade till slut i Volunteer Park. Där tog jag mig upp i det gamla vattentornet som står där.

Inte så värst högt, men det står på en kulle så det räckte nog på sin tid när det inte fanns några höghus i området.

Snirklande trappor tar en upp till en utsikt som är rätt ok. Väl värt flåset tycker jag.

Tyvärr hade jag bara mobilen med mig, så bilderna är inte de bästa direkt. Men om man kisar lite och har bra fantasi kan man se Mt. Rainier där till vänster om masten. Jodå, jag lovar, det syntes om man använde ögonen...

Åt annat håll hade man Space Needle i blickfånget. Inte heller den fastnade bra på bild med mobilen. Nåja, det var en fin utsikt i verkligheten i alla fall. :-P

Om man nu skulle ha blivit trött av trapporna upp så fanns det bänkar att sitta och vila lite på också. Den typen av genomtänkthet är man inte så bortskämd med på "public places" här får jag nog säga. Positivt överraskad även om jag själv inte behövde dem.

Nu börjar eftermiddagen gå över i kväll och solen som sakta försvinner ned i väst lyser upp Mt. Rainier utanför mitt vardagsrumsfönster.

Ja, det är lite disigt fortfarande och det är en lyftkran i vägen för en riktigt fin utsikt, men oj vad jag gillar det här stället... Har jag sagt det förut kanske? Ja ja, det tål att upprepas. Nu dags för middagsstök. Det blir nog en enkel japansk omelett med lite strimlad biff och en melonsallad med chilidressing; känns som en lagom söndagsmiddag tycker jag.

Inte fullt så soligt

Idag möttes jag av den här sörjan när jag vaknade

Förstår inte varför men jag får inte alls samma lust att ge mig ut utanför lägenheten idag. ;-)

Sunny Seattle

Det eviga regnandet som varit sedan första november har gett sig av någon annanstans för en stund.

Det var så strålande härligt väder redan från dagens start så jag började med att ta en löprunda utomhus istället för på löpbandet. Halkade lite på frosten i backarna, drattade på ändan två gånger, men trots detta var det en riktigt skön löptur. Sedan en lång skön promenad genom stan efter lunch. Inget mål, inget måste, bara promenera runt i det härliga vädret och njuta av stan.

USA igen

Så har jag landat i USA igen då. Inte hemma än på länge, det är 4 timmars väntan kvar innan sista flyget och så 4-5 timmar till på flyget innan jag når Seattle.

Det var trevligt att vara i Sverige en stund. Alltid skoj att träffa vänner och familj. Men det skall bli riktigt skönt att komma hem igen. Att gå runt i egen lägenhet. Sova i egen säng (även om den är lite sliten och nog behöver bytas ut snart). Slunka runt i eget bo utan att krocka med andra. Och så tillbaka till vardagen igen, jobb och så.

Nytt år. Vi får se vad det bär med sig. Förhoppningsvis något roligt.

Hoppas ni som läser hade ett bra 2012 och att ni får ett riktigt bra 2013 också. God fortsättning.