Mätt igen

Jag hann bli lite hungrig under dagen trots all mat igår. Så pass hungrig att jag traskade till affären och tittade lite på vad man skulle kunna tänkas bygga till middag.

Kände mig lite inspirerad efter att ha varit i Marcs kök, men var kanske inte riktigt i läge att bygga otroligt komplicerad mat just idag...

De gröna äpplena i fruktståndet lockade dock mina ögon - men vad gör man med äpplen som inte är efterrätt? Klurade lite och kom på att man kan ju blanda dem med blomkål och lite annat smått och gott och göra en soppa av det. Det är ju trots allt höst och då är det utmärkt tid för soppor.

Så sagt och gjort. Soppa it is!
Men man kan ju inte bara äta soppa heller. Inte till middag på en söndag! Man måste ha någonting till soppan också. Så...

Det finns ett par saker som är "klassiker" här borta. En av dem är "mac&cheese" vilket är makaroner blandade med ost. En annan klassiker är "PB&J" - peanut butter and jelly. Dvs jordnötssmör och sylt, oftast läggs det på smörgåsar och det är en ganska vanlig "lunch" för de stackars amerikanska barnen... Anyways. Det var ingen av dessa som poppade upp i huvudet på mig när jag tänkte soppa nej. Istället var det den fina klassikern "grilled cheese" som knackade på och sa att jag borde nog göra en sådan till soppan.

"Grillad ost?", tänker ni och undrar kanske hur man får ost att bli grillad utan att det bara blir en sörja av det. Nej, det är naturligtvis inte grillad ost det handlar om här, det är bröd som steks med ost mellan så den smälter mumsigt mellan de två frasiga skivorna bröd.

Long story short.
Det som "bara skulle vara lite soppa" blev en stund i köket...

Jag gjorde först en chili&paprika-ost, dvs blandade riven ost med finhackad jalapeño och paprika, pressade ihop den och lade i kylen en stund.
Sedan byggdes det en curry-blomkålssoppa.
Och medan soppan puttrade sin sista stund så stektes så den där mackan med min egna "pepper jack" ost.

Nej, jag bakade inte brödet själv. Jag äter så sällan bröd att det inte lönar sig, det hinner bli frystorkat innan jag äter upp ens en limpa. Så jag köper "petit loaf" (smålimpa) när jag får ett ryck och vill ha smörgås, sedan får jag slänga halva den i alla fall för den torkar ut innan jag vill ha bröd igen...

När jag väl var färdig tyckte jag att jag nog förtjänade en öl till den där middagen efter allt slit i köket. Det är ju söndagsmiddag trots allt. :)

Gott blev det.

Och jag får nog lov att säga att den där grillade mackan blev bland de bättre jag ätit. Ost is good stuff!

Nu har jag dock soppa nog för några dagar till eftersom det är stört omöjligt att göra bara en portion soppa. Fast de kommande dagarnas soppätande blir utan så väl öl som grilled cheese.

Mätt

Igår var jag bjuden på middag hos ett par nya bekanta. Eller. Ptja. Jag hade inte ens mött dem innan igår, men vi har en gemensam vän som bjudit med mig eftersom "jag gillar god mat och är köksnörd".

Well. Jag kan ju inte sticka under stol med att så är fallet. Jag gillar att pilla i köket och jag njuter verkligen av välkomponerad mat.

Och ja. Den här middagen var...otrolig!
Killen som stod i köket, Marc, har en blogg som man kan få en lite inblick i hurdan matupplevelsen var. Det jag hade hört om hans matlagning innan var det som fick mig att säga ja till att följa med till en middag med för mig enbart okända människor. Hans specialitet är asiatisk mat och introduktionen till honom fick jag då jag sa att jag funderade på att boka bord på Herbfarm till min födelsedag till en bekant. Reaktionen blev: "Oh. I know a guy who used to cook there, knows the chef and trained him in Szechwan cuisine". Det följdes upp med ett "Och han har en middagsbjudning om ett par veckor, vill du hänga på?".

Vill jag hänga på och få fantastisk mat lagad åt mig av en total matnörd som är duktig nog på det han gör att professionella kockar ber om tips och hjälp? Duuuuuh! :-)

Igår hade han byggt en malaysisk middag. Fem rätter. Alla var "to die for". Jag är fortfarande mätt... Och så var det underbart gott vin till det hela och fördrinken var nog första gången jag fått mekongwhisky i ett glas och inte spottat ut det... Tänk vad lagring på ekfat kan göra för smaken även på fotogen alltså...

Nej, jag har inga bilder på maten så ni får tro mig när jag säger att det var gott både för öga och mun. Och så var sällskapet underhållande och jag hade en fantastiskt rolig och trevlig kväll. Ibland hittar man människor som det inte är någon tröskel hos, man bara flyter in i gemenskapen som om man alltid varit där. Underbart.

Och ja... Vi kanske nördade lite i köket också då. Knivar, kokböcker, och ingredienser diskuterades och en och annan kokteknik kanske snöades in på då... Ehm... Mat. Bra saker. Mer mat åt världen. :-)

Atjooo, atjooo, atjooo, atjooo...

Man nyser av chili. Eller i all fall jag gör det om jag får chilistänk i näsan...

Ja, det blev impuls-kok av chilisås idag. Traskade förbi "farmers' market" på väg ned på stan för att shoppa skjortor och jag kunde bara inte låta bli det fina chiliståndet. Så mycket färg, så mycket gott och starkt!

Två sorter fick följa med hem den här gången

Till vänster en hög med "Aji Lemon" och till höger ungefär lika mycket "Henkle Hatz". Båda är ganska milda, Hatz maxar ut runt 130.000 Scoville och den här odlaren hade nog inte fått upp dem i mer än strax under 100.000 skulle jag tro. Aji'n ligger på futtiga 50.000 så den räknas ju inte ens. ;-)

Det blir mycket pill med att rensa och hacka ungefär ett halvkilo chilisar. Eller, ptja, ett halvkilo var vad som var kvar efter att skaften och kärnorna rensats bort.

 Och när man ändå pillar så mycket så kan man ju ha lite roligt också...

 Titta! En hel tomtearmé!!1!! :-)

För att sedan hacka allt till hyfsat små bitar.
Efter att ha vägt allt och konstaterat hur mycket det var så var det dags att väga upp matchande mängd salt.

 Tur att jag har en matnördsvåg då... Blir ju jobbigt att få till 9.7g med ögonmått...

Allt utom "den hemliga ingrediensen" färdigt att blandas.

Ned i pannan och bubbla ihop en stund.

Färgerna är verkligen underbara!

Sedan var det ju då dags att mixa det hela till puré. Och eftersom jag hade så svaga chilifrukter så tänkte jag att jag nog kunde mixa det hela utan att ta till skyddsmask den här gången

 ...ack så jag bedrog mig.
Efter att ha nyst si så där elvahundra gånger på ett par minuter och torkat tårarna från chilistänket som landade i ansiktet så hämtade jag masken:

 ...och livet blev bra igen och det hela pureat som det skulle.
Blandfärgen blev härligt höstig får jag nog säga.

 Och så ned i tunna för att lagra en månad eller två. Får se hur länge den vill ligga till sig.

Om en månad smakar jag av (igen) och kanske knuffar i lite mer av den där "hemliga ingrediensen" för att balansera smaken rätt.

Vad den hemliga ingrediensen är? Tsssk... Ni får gissa.
Det blir nog rätt enkelt om jag säger att jag har ett namn på den här omgången och namnet är... Lemoncilli. :-)

Ja det är naturligtvis en ordlek på "limoncello". Huvudanledningen till namnet är naturligtvis att det är Aji lemon i den...

Det kan vara så att jag kanske trillar förbi marknaden även nästa hel. De hade nämligen chocolate bhut jolokia och det har jag velat testa. Kanske kan man ha den i en chokladsås till efterrättsglassen? Fast man får nog vara försiktig, den är ju lite stark den där jolokia'n då'rå... ;-)
De skulle också eventuellt ha Trinidad Moruga Scorpion nästa vecka och det har jag fortfarande inte lyckats hitta färskt någonstans här, så en eller två frukter borde man ju kunna kosta på sig och göra något vettigt med.