Rock'n'Roll

Igår var det konsert på schemat efter arbetsdagen.
Tog oss iväg i god tid för att slippa trafiken, men fick istället stå och häcka utanför området i en dryg timme eftersom de inte släppte in folk förrän en timme innan förbandet gick på... What? Ja, de vill tydligen inte att besökarna spenderar sina pengar på mat och dryck inte... Nåja, vi var ju inte där för att äta i alla fall. ;-)

Förbandet var...Ptja...Hårigt? Killen som sjöng hade ett burr som får Cousin It i Adam's Family att verka korthårig. Musiken i sig var inte så mycket att hurra över, de rev ner mest applåder när de körde en cover på en gammal Dio låt.

Arenan var...liten? Visst, det går in närnmre 20.000 besökare, men den taktäckta delen rymmer bara 9000 och ståplatsen ett par hundra på sin höjd.

Det kändes lite som att ha bandet hemma i sitt vardagsrum. Intimt. Jag gillade det, gav en mycket större närhetskänsla och man drogs med mer i stämningen (som var på topp).

Det avverkades klassiker på löpande band och det var första gången jag hörde Afraid to Shoot Strangers live sedan Fear of the Dark turnén på nittiotalet. Att sedan Wasted Years kördes, som är en av mina absoluta favoriter, gjorde ju inte konserten sämre heller...

Så idag har jag en lite raspig hals men är en glad skit.

Swoosh

...sa det så försvann Vegas-vistelsen och vi är nu tillbaka i Seattle.
Seattle välkomnar oss med solsken och värme - dock inte på långa vägar så varmt och soligt som i Vegas, men jag får väl se det som ett steg i acklimatiseringen tillbaka till verkligheten.

04:00 klev vi upp i morse och det gjorde att jag lyckades sova lite på första flyget i alla fall. Men flygsömn till trots så får jag erkänna att det är lite segt mellan öronen nu framåt kvällen - särskilt som det inte blev så mycket sömn innan flyget heller...

Imorgon är det tillbaka till jobbandet, men måndagskvällen bjuder på konsert så helt och hållet vardag är det inte riktigt än.

Dagens skratt:

Mina kära vänner som lånade lägenheten över (förra) helgen vek hotell-veck på toapappret innan de lämnade "hotellet i Seattle". Knäppgökar, men jag tycker om er som ni är. ;-)

Det är öken...

Idag har vi tagit oss från LA till LV.
Fem timmar genom öken. VÄRME! Men attans vackert landskap. Långa raksträckor och hög höjd (ja, faktiskt, över 1200m över havet som högst). Tur att moderna bilar har AC så man slipper koka bort även om vattnet i flaskorna blev ljummet väldigt fort. Hur klarade sig folk förr i tiden?

Nu är vi i Las Vegas - Sin City. Än så länge har vi syndat med god burgare, god öl och god glass på kvällspromenaden genom neonet.

Imorgon får syrrans "Top 10 Las Vegas" leda vägen genom staden så får vi se vad det är vi Bara Måste se, till kvällen skall vi försöka få tag på någon show att se (eller om det blir på lördag, beror på om det finns bra biljetter eller inte).

Sol, sand och salta bad

Jag brände mig nog lite också...
Så. Det var dagen det.

LA-la land

Idag har vi...promenerat.
Ett stenkast från hotellet börjar Hollywood Walk of Fame, och som turist måste man ju ta kort på sig själv bredvid en stjärna eller två. Här är mitt första val

Ja alltså. Om man nu hade kunnat se vad det står på stjärnan så är det alltså "BRUCE LEE". Nu råkar jag ju bo i Seattle numera så det är ju inte så att jag har ont om Bruce Lee-spots hemmavid, men en stjärna är ju en stjärna...

På vår fortsatta promenad sickade vi oss in på Sunset Blvd och Santa Monica Blvd. På någon av gatorna (tror det var Sunset) såg jag detta och var tvungen att ta ett minneskort. KAKOR!!1!!!

En braaaaa bit ned på Sunset så nådde vi första Riktiga™ kulturpunkten i allt Hollywood-fejk - Whisky A Go Go.

Så här dags började det bli ordentligt varmt i solen. Och skugga finner man inte mycket av i en storstad där det inte är fullt av skyskrapor.
Men vi hittade den, skuggan alltså, ute i Bevvan. Träd längs gatorna ger skön svalka i sommarsolen.

Japp. Man måste ticka av så många saker som möjligt på en och samma dag. Vi intensiv-turistar. På vår väg ned mot Rodeo Drive för lite fönstershopping så passerade vi Beverly Hills polisstation - och för oss som växt upp under åttiotalet så är det ju en kulturikon, om än en ganska dålig sådan.

Efter Rodeo Drive-vändan bar det av vidare in mot Down/Korea/Japan/China-town. Men här såg vi oss slagna av värme och avstånd - så vi tog bussen.
Väl framme besökte i LAs äldsta gata som tyvärr fått en massa krims-krams-stånd i sig så man ser knappt något av det gamla längre.

Mat blev det naturligtvis i Chinatown eftersom vi ändå var i krokarna. Inte den bästa kinamat jag ätit, inte heller den sämsta, men troligen närmre den senare än den tidigare. Jaja, man kan inte lyckas hitta pärlor varje gång.
Vi tog tunnelbanan "hem" igen och så passade vi på att fotografera den kända skylten också. Den är lååååångt bort och tyvärr får man inte traska upp till den. Tssk, fånigt.

Och på kvällspromenaden var det dags för stjärna nummer två. Ett absolut måste.

Och med den lämnar jag er för ikväll - Live long and prosper.

Brum brum

Idag har vi åkt bil.
Närmre bestämt ca 700km. Wroooooooooooooooooooooom! Vacker utsikt hela vägen.

Nu är vi i Hollywood, har lämnat bilen på Valet Parking som sig bör, checkat in, tagit en kvällsmacka och en öl, och slappar nu lite inför morgondagens turistande.

Baaaaaah!

Vilken skön söndag.
Upp som vanligt vid åtta, äta god frukost, promenera i en dryg timme och sedan ta taxi sista biten (som annars skulle ha tagit ytterligare en timme att traska) till en nice filt att sitta på och drick champagne och rosé, umgås med vänner, äta god plockmat, och lyssna på...ehm...inte fullt så bra musik.

Nåja, musiken försvann i bakgrunden och sällskapet vägde upp. Underbart skön söndag helt enkelt.

Kvällen avslutades med ruskigt bra indisk restaurang - DOSA - där jag åt en av de bättre vindaloos jag ätit i mitt liv (och jag har ätit många). Den var inte överjävligt stark (den var "stark nog") men den smakade mmmmmmmmmmmmmmums!

Nu lutar jag mig tillbaka på sängen och låter som en mätt och glad säl medan min kropp blir mer och mer spolformad. Jordan kommer att piska mig extra mycket när jag väl är tillbaka i Seattle om en dryg vecka... Imorgon bär det av ner till Los Angeles.