Utflykt

Idag tog jag mig till ett ställe jag inte hade varit på tidigare.
Jag började dagen strax efter värsta rusningstrafiken lagt sig (dvs jag mötte otroligt mycket folk på väg till tåget, men inte så många som åkte åt mitt håll) med att skumpa nordväst på ett tåg i nästan en timme.

Man ser inte så mycket skoj genom fönstret på den här resan... Men det var ju inte heller resan som var målet den här gången, utan målet som var målet.

Här är precis utanför stationen på min slutstation:

Ser inte så mycket ut för världen nej.
Stället jag landat i heter Kawagoe. Det enda som drar turister hit är en gammal butiksgata som ser ut som förr och dess handlare, samt att ett av templen har den enda nu existerande orginal-byggnaden från Edo slottet (resten har brunnit ner) - den flyttades hit som en gåva från dåvarande Shogun.

Lite gamla lagerbyggnader som såg ut så här fanns det längs gatan och "höjdpunkten" (risk för ordvits här...) var det gamla klocktornet som användes för att ringa i vid brand förr.

Ironiskt nog är det inte orginalbyggnaden utan en återuppbyggnad efter en brand... Det är iaf från 1894, så några år på nacken har det ju.

Jag hittade skumma statyer lite här och där i stan. Ingen aning om varför de har sådana här, det fanns inga förklarande skyltar någonstans.

Vad säger man? Vill inte alla ha den där kaninen i sin trädgård där hemma?

Efter en hel del irrande åt fel håll då kartan inte riktigt stämde med verkligheten så kom jag i alla fall fram till Kita-in, det där templet jag nämnde tidigare.
Det pågick restaureringsarbete så det var inte så många photo-ops och inne i templet fick man inte heller ta kort - fast jag har nu sett Shoguns toalett. ;-)

I anslutning till huvudtemplet finns en liten plats med 540 stycken "desciples of Buddha". Ingen är den andra lik.

En ganska kort visit blev det. Dels för att templet som sagt var till största del täckt i presenningar och byggnadsställningar, och dels för att jag vid den här tidpunkten började bli lite lunchsugen - klockan hade tickat iväg till ganska precis 12.

Det finns inte så mycket mer att göra i Kawagoe, så jag tog tåget in till stan igen och åt en sen sushi-lunch.
Efter lunchen tog jag mig iväg till en park jag inte besökt tidigare - Kitanomaru Park. Och ja, det visade sig verkligen vara en park och inte en trädgård. Dvs inga tillrättalagda stenar och buskar på samma sätt, utan mer en skönt avslappnande plats där man kan sitta på en bänk ett tag eller picknicka på en filt.

 Portarna in till området var som vanligt stora nog att ta emot jättar.

Det var skönt med lite svalkande skugga efter alla timmar i stekande solsken.

Vid parken ligger också Budokan, en stor arena. Där pågick någon jippo idag. Tror det var konsert på gång, det var fullt av köande folk i alla fall.

Det här kortet togs när jag var på väg tillbaka från att ha promenerat runt i parken en timme - fortfarande massor med folk i kö utanför och en ständig ström in genom dörrarna...

Nu är jag tillbaka på hotellrummet och skall låta mina stackars fötter vila lite innan det är dags för middag.

Konnichiwa

Igår (första dagen) försvann i en dimma av jetlag och trötthet. Jag promenerade runt en del i Shinjuku under dagen och lät sedan knoppen vila på hotellrummet ett par timmar innan middag och sedan direkt i säng.

Idag har det varit underbart.
Solen har skinit från klar himmel, det har varit runt 25C och jag har njutit hela dagen. Förmiddagen gick åt till att promenera runt i Shibuya i jakt på en guide-bok för Tokyo - jag hade ju inte med mig min, och jag tycker om att ha fysiska kartor med mig och inte blint förlita mig på att nätkopplet funkar och batterierna håller... Jag gick dock bet på det uppdraget. Så efter lunch tog jag mig till min älsklings-park och spenderade ett par timmar i ljuv avslappning.

Jag glömde naturligtvis att ta med mig en kamera på min resa, så det blev bara ett par mobilbilder...
Tog mig min sedvanliga kopp med matcha (grönt te) och liten sötsak till och tittade ut över "havet" och bara var. fick då besök av den här lilla krabaten på fingret

Maken till oberörd fluga har jag aldrig stött på tidigare... Den flög inte ens iväg när jag skakade på handen. Sanslöst. Krävdes att "knäppa" bort med andra handen för att den skulle ge sig av.

Sedan fick jag det här mönstret i mitt te-skum efteråt. Några spådomar att komma med?

Jag tycker det ser ut lite som en fisk (bakfenorna åt vänster, munnen åt höger) så jag spår massor med sushi i min nära framtid! ;-)

På väg tillbaka från Rikugien så stannade jag till på Yodobashi och köpte mig en liten kompaktkamera som i alla fall tar lite bättre bilder än mobilen, den ligger nu på laddning och imorgon hoppas jag kunna använda den istället.

En del av japan-upplevelsen är de skumma sakerna man kan hitta att äta och dricka. Den här versionen av Fanta har jag tex aldrig sett någon annanstans:

Och det skeva är att det är den godaste Fanta jag druckit i mitt liv. Den smakar inte alls så sött som de andra gör...

Men men, nu är klockan natt-dags. Imorgon skall jag försöka mig på en liten utflykt utanför stan. Mer om det när jag är tillbaka från den...

Oyasuminasai

Tokyo

Min syster var snäll nog att ge mig den här refrängen på hjärnan innan vi skildes åt:

Tokyo Jag Tänker På Dig Nu, Snart Är Jag På Väg
Aha...
Jag Längtar Att Få Se Dig
Tokyo Jag Tänker På Dig Nu, Jag Tar Steg För Steg
Aha...
Mot Allt Du Har Att Ge Mig, Det Bor En Geisha I Mig

Tack kära syster för att du ger mig en Carola-låt på hjärnan som jag glömt att jag mindes...

Anyways. Om ett par timmar bär det av till kära Tokyo. Jag ser verkligen fram mot det.

Göteborg

01:52:45

Det där är slut-tiden för årets Göteborgsvarv.

Det är ganska precis åtta minuter snabbare än mitt första Göteborgsvarv 2011 och därmed också det snabbaste jag gjort.

Jämför man med Stockholm Halvmarathon så är det tre minuter bättre, så det är alltså även mitt bästa halvmarathon.

Är jag nöd med resultatet?
Ptja. Ser man det så här: De första åtta kilometerna var som att springa i en ugn fast med trängseln och irrandet som är på IKEA på en lönings-söndag. Sedan kom regnet, och haglet, och orkanen som blåste i sidled så man höll på att trilla omkull när man passerade mellan husen. Även det i klungor av människor som fick IKEA-helgen där att framstå som gott om utrymme och avkopplande. Sedan släppte det och det blev bra och trevlig löpning en stund i moln och utan att behöva sick-sacka och start-stoppa som en galning för att inte springa in i folk. Och så var det dags för sista 4-5kilometrarna. Även de i den där trängseln.

Ser man på det så så var det ett helt ok resultat. Ett resultat man kan vara nöjd med.

Ser jag på det som så att jag springer milen på under 50minuter om jag har vägen för mig själv så är jag inte nöjd nej. Det är minst tre minuter för mycket på resultatet för att jag skall luta mig tillbaka och säga "Good job ol' chum".

Kanske höll jag igen lite mer än jag hade behövt också. En liten viskning i bakhuvudet om det där med att inte bränna ut sig i värmen... Nåja. Det gick bra. Jag gjorde et bättre resultat än jag gjort tidigare - det går åt rätt håll.

Men kommer jag att springa Göteborgsvarvet igen?
Nej, troligen inte. Det är på tok för trångt nu, för stora startgrupper, för många löpare ute i spåret, det blir som sagt som att springa inne på ett IKEA under en löningshelg.

Men det finns ju andra lopp att springa, sådana som är lite närmre hemma. Tex kan man springa i San Francisco framåt augusti eller så. Vi får se, men något lär det bli för jag vet att jag kan komma ner under de där 1:50:00...

Så här kan man se ut när man sprungit en halvmara. Mina fötter var som russin av att ha varit i blöta skor i 13km...

Smålands mörka skogar

Igår förflyttade jag mig lite söderut. Efter en kort visit i Vetlanda landade jag i Emmaboda-trakterna.
Så här ser det ut i Småland:

Eller. Ptja. Kanske inte riktigt överallt i Småland, men det är en ganska typisk skog trots allt. Nu ser det inte riktigt ut så där just där jag är, men vi var iväg och skulle leta reda på en utkiksplats här i närheten. Det var inte det lättaste att hitta till den, för markeringen var allt annat än uppenbar. Eller vad sägs om denna fina skyltning någonstans mitt ute i ingenstans utmed en grusväg?

Det är ju uppenbart att där är en utkiksplats någonstans åt det hållet. Eller hur?
Väl uppe på den lilla kullen, för ja det var inte mycket mer än en kulle, så möts man av den här storslagna vyn:

Nu gör ju kanske inte den här gamla mobilkameran sitt för vyn heller, men långt där borta mellan topparna syns kanske lite av en sjö om man kisar lite och står på tå. Det var nog så att det var en fin vy här för si så där 30 år sedan - guideboken behöver uppdateras...

Swoosh

Sa tiden och en vecka flög iväg.

Barnförkylningarna eller vad det nu var har passerat genom systemet och idag var jag pigg och kry nog att springa ungefär en mil. Det var en snabb mil. Om den här formen håller i sig till Göteborgsvarvet så vore det själva fasiken om jag inte slår personbästa.

Sverige har verkligen välkomnat mig med fantastiskt väder. Det har varit soligt och varmt sedan jag landade (nåja, värmen kanske tog någon dag på sig att dyka upp dårå) och jag börjar få färg. :-)

Imorgon tar jag mitt pick och pack och åker ner till Nässjö där min kära syster hämtar upp mig i sin bil och skjutsar mig till våra föräldrar som bor mitt ute i mörkaste Småland. Kanske kan det vara så att mamma ger mig lite mat när jag kommer dit, så att jag inte tynar bort. ;-)

Nu dags för sömn.

Saker jag saknar med Seattle: Vivace.

Sverige

Sverige har hälsat mig välkommen med sol och en del värme, det känns bra. Än finns det hopp om en vår här också. ;-)

Testade att springa lite i onsdags - attans vad snabbt man springer här! Inga backar och inte en vägkorsning att vänta på trafik i var 400:e meter. Skoj, det kan nog gå bra om två veckor då.

Om nu bara den (för mig) klassiska "umgås med barn"-febern inte drar iväg och blir mer än den var i natt... Nya basilusker för kroppen att bearbeta, så idag är jag lite sliten. Tror febern toppade i natt, just nu känns det rätt ok i alla fall. Nåja, bara att bita ihop och ta sig igenom. This too shall pass, som det ju heter.