I Sverige igen

Resan tillbaka har klickat fint.
Först blev jag uppgraderad till Economy Extra igen. Dock hamnade jag på en plats med ett ofungerande benstöd - fast det gjorde inte så mycket, jag hade en vägg framför mig som jag kunde sätta upp fötterna mot och "spjärna" lite så det blev nästan som att ligga i en hängmatta. ;-)
Fast inte sov jag för det. Några minuters blund blev det väl, men inte mycket mer.

Fast sedan har det klickat otroligt. Först var SAS 25minuter tidiga. Wow! Med lite tur i bagagehanteringen tänkte jag att jag nog skulle lyckas komma med ett tidigare tåg. Och hade jag tur i bagagehanteringen då? Jodå, något alldeles enormt! Det tog inte ens fem minuter från det att jag kommit till bagagebandet förrän dess att min väska dök upp! Det där händer inte på Kastrup! Väskorna tar alltid runt 20min att dyka upp, men så icke idag. Wow igen! Så ja, då var det ju bara att boka om tåget då.

Istället för att vara framme vid 21-tiden ikväll är nu siktet inställt på 19-tiden, och än så länge verkar SJ hålla tiden också. Disco, det kan ju bli en "normal" kväll med andra ord och kanske en vettig dygnsrytm hyfsat snabbt? (Well, man kan ju alltid drömma lite...) Nu skall bara den där förbenade huvudvärken (troligen för lite vätska) gå över också så är livet riktigt bra faktiskt.

Näst sista, och sista, dagen/kvällen/natten i Tokyo

Jag spenderade eftermiddagen i en park, läsandes en bok istället för att skriva om gårdagen. Men jag tar igen det nu och skriver om både gårdagen och dagen.

Vi kör väl i kronologisk ordning då.

Lördagen började med att jag hade glömt att ställa larmet, så jag vaknade i precis lagom tid till att hinna duscha och sedan missa frukosten på hotellet... Ah well, man kan ju inte lyckas varje gång. Så jag laddade väskan med det jag behövde för dagen och gav mig ut på stan. Började som så många andra dagar i Tokyo med en "frukost" (macka+kaffe) på Dou Tour, ett kaffehak som är som Starbucks ungefär fast ändå inte. Jag kan nästan beställa allt det jag skall ha på japanska nu, och det blir inte fel mer än ibland. :-) Nej, de har inte engelska menyer, i alla fall inte på de jag varit på hittills.

När frukosten var avklarad satte jag mig på tåget och tog mig ut till Akihabara, eller "Akiba" som japanerna kallar det. Den här resan tog mig de första gångerna närmre timmen att göra, eftersom jag inte hade koll på tåg/tunnelbanesystemet och därför höll mig till den lätta cirkel-linjen "Yamanote line". Nu när jag hittar tar samma resa, med "rätt" tåg, knappa 20minuter.

Jag gillar verkligen Akiba. Om man går längs huvudgatan möts man av en konstant ström av en myriad olika tema-sånger, försälningsutrop och folk som försöker få dig att gå till just deras "maid café". Till detta en konstant ström av blinkande skyltar, rullande ljus, animerade filmer på storbildsskärmar... Det är som att få alla sinnen tryckta till max och man kan inte annat än släppa tankarna på precis allt annat.

Men här i Akiba gömmer sig också små bakgator med udda butiker. Butiker som bara säljer högtalare, eller en som inte har annat än tangentbord.

Mellan husen sätts det upp små butiker, inget utrymme lämnas outnyttjat.

Eller som här, där ett garage öppnats och en bunt prylar staplats upp på bord och i backar. Krimskrams för elektronik-nördar. Tokigt billiga prylar, helt onödiga prylar, prylar du inte visste fanns och prylar du inte visste att du inte kunde leva utan innan du såg dem...

Den här grafitti-väggen hade jag missat tidigare. Verkar vara en pub, och som alla andra pubar var den naturligtvis stängd när jag gick förbi tidigt på dagen. Ställen där man kan dricka alkohol tenderar att inte öppna förrän framåt kvällen.

Det här var en ny butik. Och namnet är fantastiskt roligt om man sett TV-serien "Chuck"..

Det här är den kortaste kö jag någonsin sett till Gundam Café. Börjar hypen släppa så här drygt trettio år efter att TV-serien skapades? Nja. Det var säkert bara något tillfälligt.

Efter att ha promenerat runt och tittat på elektronik-skrot och anime-prylar till förbenelse så tog jag mig ett par stationer tillbaka mot Shinjuku. Jag hade läst om en shopping-gata i närheten av Iidabashi som skulle vara skoj. Inte nog med att den skulle vara full av bra butiker, den har också massor med fånigt bra restauranger och så finns det gamla geisha hus i området fortfarande. Mhm. Inte återuppbyggda eller så, utan verkligen från "den gamla onda tiden".
Well... Det var ett virrvarr av smågator som jag snabbt gick vilse på, men det är ju skoj. Själva huvudgatan hade inte så värst mycket att komma med tyckte jag.

 Den kändes i stort sett som vilken annan gata som helst i Tokyo. Kanske lite tätare mellan restaurangerna, och kanske en och annan "juste" butik mer än annars.

Men så snart man svängde av...

 Små prång med sidogator.

Somliga så smala att jag nästan fick gå sidledes mellan husen. Men ja, det är verkligen en gata som man kommer någonstans på, det är inte bara ett tomt utrymme mellan två hus. :-)

 Plötsligt står man i en annan tid... Här finns restauranger som inte har en endaste västerländsk bokstav i varken namn, information eller meny. Ooooooh vad jag vill gå hit och faktiskt kunna förstå!

 Och om man vet var man skall titta efter så... Well, då hittar man de gamla geisha-husen.

 Eller bostadshusen som verkar sjukt nice:a. Undras vad det kostar att bo här...

Så snubblade jag på Tokyo University of Science där mitt i all historia och restauranger...

Och utanför universitetet fanns ett par riktigt skoj statyer. Kolla på dem. De är helt skeva. Och fulla av detaljer. En hel värld i varje staty, jag stod och tittade på dem i säkert en halvtimme. Underbara!

 Skeva saker. Underbara som sagt.

Well. Sedan promenerade jag genom Tokyo och när jag väl kom tillbaka till hotellet bytte jag om och njöt av ett glas gratis champagne i loungen medan jag väntade på att kvällen skulle komma. Dags för lite "galenskap"...
Galenskapen definierar jag som två rock-barer. Den ena är så liten att om den fylls på alla fjorton platserna så kan man knappt lyfta ölen utan att stöta ihop med någon. Den andra är inte fullt så liten men bjuder å andra sidan på karaoke om man vill.

Well. Jag promenerade genom kvällen och tittade på ett Tokyo i neon.

Och det där sista kortet är från Rock Bar Mother. En institution i Tokyos hårdrocksvärld. Det är öronbedövande musik, men det är obeskrivligt skoj.
Man får beställa låtar medan man sitter där med sin öl/drink och den här kvällen hamnade jag i en "music battle" med en japan. Vi var de enda som var där just då. Han önskade en jazzig låt, jag önskade Maiden. Han önskade Iggy Pop, jag önskade Black Flag. Han önskade The Doors, jag önskade Sisters of Mercy... Så höll vi på ett bra tag och vi hade riktigt skoj. Sedan dök det upp ett gäng australiensare som önskade "cheesy" musik så då gick jag över på att bara önska gammal Megadeth och Metallica. Be gone foul spirits of mainstream! ;-)

Jag hade en riktigt rolig kväll. Hamnade med ett gäng japaner och en amerikan. Vi sjöng karaoke, eller försökte i alla fall. Det blev sent, men till skillnad från japanerna drack jag inte mer än ett par öl och kunde ta mig hem utan problem medan de fick ledas till taxin... Ja, det är så det är i Japan...

Söndagen då. Vad har jag gjort med min sista dag i Tokyo?
Till att börja med så missade jag inte frukosten i morse i alla fall. ;-D

Jag gav mig ut på stan och hamnade mitt i...

 En demonstration. Verkligen en riktig sådan. Upprörda människor. Slagord. MASSOR med poliser... Wow. Det har jag aldrig sett i Japan förut.
Jag fick också se på nära håll hur polisen arbetar med att "hålla nere" demonstrationerna. Civilare som identifierar "oroselement" och markerar dem, uniformerad polis som "föser bort" oroselementet från demonstrationsledet, kravallpolis som omringar och utan att lägga en hand på personen håller kvar honom/henne utanför demonstrationen till dess att demonstrationståget passerat bort ett kvarter. Sedan försvinner polisen och "oroselementet" är fritt att göra vad han/hon nu vill igen. Om de återgår till demonstrationen sker samma sak igen, och igen, och igen... Och det verkar funka. Intressant att se som sagt.

Sedan gick jag hit

Sanrio Store i Shinjuku. Här finns "världens största Hello Kitty" och jag shoppade lite saker. Inget till mig nej, men det finns andra som vill ha sådana prylar...

Sedan sprang jag in i de här.

 Snacka om händelserik dag...

 Ingen koll på vad de pysslade med eller vilka de var, men det var säkert något lagom religiöst som jag i alla fall inte var menad att förstå. ;-)

Så loopade jag tillbaka kring Shinjuku stationen och såg det här...

Nej. Jag har verkligen ingen aning om vad den där fågeln är för något...
På andra sidan stationen fick jag mig lite skvalpop till livs:

Det lät inte alls hemskt, men var inte min typ av musik. Lite folk stod i närheten och diggade, så några fans verkade de ha i alla fall.

Efter detta gick jag till en park (Shinjuku goyen) och lade mig på gräsmattan med utsikt över den japanska trädgårdens sjö och lästa ut en bok. Underbart skönt.

Kvällen har bjudit på en god middag.

Först tog jag mig en fördrink och lite snacks i loungen på hotellet. Gratis är ju som bekant gott. :-)
Sedan dags för lite Kaiseki middag. Inte alls på samma nivå som den jag får när jag bor på mitt favvis ryokan i Kyoto, men fortfarande gott.

Jag fick ett liiiiiitet liiiiiitet fiskben i den där fisken. Jag petade undan det och lade det på tallrikskanten. Det märkte tydligen servitrisen för strax efter att hon plockat undan tallriken så kom kocken ut och bugade utmed mattfransarna och bad om ursäkt hur många gånger som helst på både japanska och knackig engelska. Inga problem tyckte jag, men han ursäktade sig en gång till. När notan kom in undrade jag om något blivit fel eftersom drycken inte var med på den, servitrisen sa att "nejdå, det var helt i sin ordning. Kocken bjöd på drickat.". Tack, tack, men det hade inte behövts, det var ju bara en liten benbit...

Men nu är klockan på tok för mycket och jag borde låta huvudet falla ned på kudden istället för att sitta här och skriva.
Som vanligt går det inga riktigt bra förbindelser i tid med flyget, så jag får traska upp vid 06 så jag hinner få lite frukost innan bussen ut till flygplatsen vid 07. Flyget går inte förrän strax innan 11, men det tar nästan två timmar ut och nästa buss som går blir på tok för tight med avgångstiden.

Så. Imorgon kväll är jag tillbaka i Sverige. Jag saknar redan Tokyo och vill hit igen...

Park...igen

Idag somnade jag om en stund efter att klockan ringde på morgonen. Jag var så trött att ögonen knappt orkade öppna sig för att se att stänga av klockan. Jag har ju semester, så jag tänkte att jag nog kunde få somna om en timme utan att skämmas...

När jag väl vaknat så begav jag mig till en annan favorit bland parkerna i Tokyo. Den ligger "mitt i smeten" och jag har inte varit där på många år nu - Koishikawa Korakuen.

Men ajdå... Man skall nog läsa skyltarna ordentligt innan man betalar och går in på sina trädgårdar för...

Det där var den vackra "centrala trädgården", den som jag blev lite kär i första gången jag var här. Allt bortplockat och upprivet för restaurering. Tydligen skakade en hel del sönder i jordbävningen 2011 och nu restaurerar man större delar av parken.

Attans.
Men några delar var "orörda" och jag spenderade en timme vandrandes längs stengångarna.

Jag gillar särskilt den här orangea bron över en ravin i skogen. Nedanför (där jag står och tar det här fotot) är det en liten sjö och ett par "sitt-stenar" där man kan sitta och filosofera över saker medan man tittar in i skogen och över bron.

Tydligen brukade den 3:e Shogun göra just det på en av stenarna. Just _den_ stenen kan man naturligtvis inte komma åt att sitta på nu då, så jag fick inte nöta rumpa på samma plats som han. ;-)

Efter att ha spatserat runt här i lugnet tog jag mig åter ut på stan och styrde stegen mot en mer surrande del av stan - Harajuku. Sushi till lunch sedan lite försök till shopping på Kiddyland (en stor leksaksbutik) och så bara traska runt bland "galenskapen" som är Harajuku.

Nu har klockan blivit tidig kväll och jag har bytt hotell. Lyxar med lite Hilton över helgen. Snart dags att slänga sig genom en dusch för att sedan ge sig ut på stan och hitta mat.
På tal om dusch så kan man stå i duschen och titta ut på Tokyo om man vill, för den har en glasvägg ut mot rummet och är i direkt linje med fönstret...

Ja, det finns en rispappersvägg man kan dra för på utsidan av duschväggen också. Samma sak för ytterfönstret...
Den lilla asken på sängen? Ja, den innehåller ett par chokladpraliner. Mhm. Det är lyx att bo på Hilton.

Och så har vi det här med färger för att indikera på/av, ledig/upptagen osv i Japan. Vilken tror ni betyder vad? Är lampan på om knappen lyser grön, eller är den av?

Grön är för "av" och röd är för "på". Taxibilar lyser röda om de är lediga och gröna om de är upptagna. Logiskt va? Det där tog mig en stund att få rätt i hjärnan första gångerna jag var här. Tack och lov är övergångsställena precis som hemma "grön för gå" och "röd för stå". :-)