Mina ben är som gelé, mina armar känner sig lite trötta de också.
Magen säger att den nog gärna skulle vilja vila imorgon, bröstmusklerna skulle nog inte heller ha något emot att bara vara still.
...Jag var och träffade en personlig tränare idag.
Uj, uj, uj. Om man sticker ut hakan får man vara beredd på att betala för det också.
Jag har nu ett träningsschema för de närmaste 12 veckorna som innebär 6 dagar med träning varje vecka.
Det är inte 100% fys varje dag nej, men det är heller inga direkta mjukispass (annat än löp-passen då förstås, de är jag ju van vid). Dagens session var, förutom att sätta mål, nuvarande fys-nivå etc, till för att gå igenom det jag skall göra på fyspasset framöver, så det var en rätt tung start och under stretchingen i slutet av passet så skakade mitt ena ben så mycket att jag helt enkelt inte kunde göra stretchingen ordentligt. Och jag skrattade så jag höll på att dö...
Jag hade innan den här sessionen nämnt att jag behöver en personlig tränare med lite ruter, som kan pressa mig och se till att jag faktiskt gör det jag ska och som inte har bomullshandskarna på så att säga. Jag fick vad jag bad om. Definitivt.
Personkemin klickade och jag kommer nog trivas med den här setupen, även om (och tack vare att) jag kommer vara helt slut om kvällarna ett tag framöver.
Just ja. Hon tyckte att jag dessutom skulle fortsätta med mitt squash-spelande någon gång i veckan och det "skadade inte" om jag simmade någon gång då och då också. Ohmigod... Hon kommer att piska mig till döds och sedan knuffa mig över kanten med ett leende och hejarop i stil med "Kom igen! Snabbare kan du!". Perfekt!
Nu jäklar skall det nog bli lite ordning på dököttet igen.
Det kan ju löna sig.....
ReplyDelete