Under radarn

Hoppla.
En vecka försvann otroligt snabbt. I ett sudd av jobb och jetlag.

Jag hann inte med mycket mer än att jobba och träffa ett par bekanta. Att inte ha två hela helger på resan gjorde att det blev kort om tid till precis allt... Då vet jag det till nästa gång - försök att boka resa så att det blir åtminstone två lördagar borta.

Men visst, lite mer än bara jobb hann jag ju med. Dels den trevliga 40-årsfesten hos en mycket mycket god vän som egentligen var huvudsyftet med resan (ja, jag hade åkt även om jag inte lyckats få till jobb-anledningar) och så träffade jag vänner jag inte sett på ett långt tag också. Den ena hade jag inte sett sedan...hmm...hösten av 2009 tror jag det var vi kom fram till, och det trots att vi bott i samma kommun under de åren och har en överlappande bekantskapskrets (bortförklaringar var allt från "så mycket jobb, så lite tid", "så många resor, så lite tid", till "småbarnsförälder, så lite tid", jaja, vi är lika dåliga båda två på att hålla kontakten utanför mail-världen).

Nu är jag i alla fall tillbaka i Seattle igen och det där med jetlag hann jag ju precis bli av med innan resan åter. Så nu är jag sned åt andra hållet igen då. Upp tiiiiidigt på morgonen och lär väl tycka att det är dags att sova innan klockan hunnit slå sju.

Seattle ler inte direkt åt mig idag. Morgonen/förmiddagen har varit runt 16C och molnigt, även om det nu ser ut att spricka upp lite. Perfekt löparväder iofs... Om jag bara kan motivera kroppen att röra på sig trots den underliggande tröttheten.

När jag blir stor skall jag lära mig att teleportera mig mellan olika platser, det börjar bli lite trist att sitta på flyg (är det RLS jag börjar känna av tro? Fasen också!) och jag lyckas inte "slappna av" på samma sätt som jag gjort tidigare. Eller så är jag bara i fel synk med världen just nu. Jag får testa igen när det blir dags för Japan i november (den årliga födelsedagssemesterresan ju) och se hur det känns.