Vid 17 idag fick jag ett sms som sa "Vi dyker upp vid 20 med en flaska vin, du har middagen färdig då antar vi".
Hoppla! Tre timmar att komma på vad man skall laga, införskaffa ingredienserna och faktiskt tillaga det också. Kändes nästan som att vara med i Top Chef och få en "quickfire challenge"...
Jag tänkte att jag nog inte kunde komma undan med bara en varmrätt, så förrätt eller efterrätt. Efter att ha klurat en stund och insett tidsbegränsningarna blev det förrätt.
Iväg tvärs över gatan till QFC och ränna runt i butiken efter alla ingredienser som jag inte redan hade hemma. Jag glömde en insåg jag när jag väl kom hem, men det gick att approximera en purjolök med en gul lök istället i soppan.
Till förrätt blev det en grön ärtsoppa, serverad med en klick crême fraîche och en bit bröd.
Och så huvudrätten..
Så klassiskt svenskt det kan bli och ändå vara turkiskt, eller hur det nu var:
Med potatis, brunsås och en klassisk svensk sallad (isbergssallad, gurka och tomat).
Det blev mycket uppskattat.
Jag kryddade köttbullarna med lite enbär också, inte så det tog över utan bara så det fanns en hint av det i eftersmaken. Mumma.
Ingen efterrätt idag, det hanns inte med på den givna tiden. Jag hann preciiiiis färdigt med alla delarna tills det ringde på dörren.
Nu har gästerna gått igen och jag har "fuskat" med efterstöket genom att slänga in allt i diskmaskinen istället för att ta tag i det för hand. Så jag lutar mig tillbaka i soffan med det som är kvar av vinet i mitt glas och väntar på att maskinen skall gå färdigt så det blir tyst nog att kunna gå och lägga sig.
En bra avslutning på kvällen.
Efter väl förrättat värv är vilan belöningen.
ReplyDelete