Att resa hem

Dagen innan avresa skjutsade min underbara syster ner mig till Malmö så jag skulle slippa släpa på väskorna så långt. Tack syster! Vi åt god lunch och drack gott kaffe innan hon åkte hem igen, sedan fikade jag med en vän jag inte lyckats synka med tidigare under min vistelse och efter det tog jag en stund på hotellet och synkade mail mm.
På kvällen träffade jag en mycket god vän för lite småprat och god mat, Sedan slöt vi upp med lite andra vänner och drack ett par öl och pratade om allt mellan himmel och jord i några timmar.

Bland annat testade jag en isländsk öl, det hade jag inte gjort förr. God var den. Jag landade i hotellsängen vid två ungefär och somnade gott.

Det var nog en så perfekt avslutningsdag på Sverige-vistelsen som man kan ha. Tack alla underbara vänner och familj för tiden i Sverige.

På lördagen tog jag mig upp, gjorde mig i ordning och förflyttade mig ut till flygplatsen "i god tid". Dvs jag tänkte att jag lika gärna kunde sitta i loungen och data som att sitta på hotellrummet - det är bättre kaffe i loungen och inte lika långt till flighten sen om man glömmer bort tiden. ;-)

Det var tur att jag var i tid...
Jag kom till flygplatsen och gick till automaten för att checka in - men möttes av ett "kontakta flygpersonalen". Ahupp, nåja, det där händer ju ibland, inte så mycket med det, så jag traskade till check-in disken och väntade på min tur. Och där möts jag av informationen att jag blivit uppgraderad. Tack SAS! När jag ringde bokningstjänsten ett par dagar tidigare så sa de bara att det var fullt och att det inte gick att uppgradera mig, men nu hade det alltså blivit plats till att få sträcka ut benen i business class - härligt!

Men se, det var inte det enda han sa... Titta på det där boardingpasset:

Ser ni alla de där S:en till höger under boarding-tiden?
"SSSS" - Secondary Security Screening Selection - det betyder extra säkerhetskontroll innan boarding det och att jag var tvungen att vara vid gaten minst en timme innan flyget skulle gå istället för de vanliga 20 minuterna...

Vad innebär då denna "andra säkerhetskontroll"? Det verkar vara lite olika från gång till gång om man läser vad andra skrivit. Det jag tyckte var mest intressant var att killen vid biljett-disken tyckte att jag blivit "slumpmässigt utvald" medan tjejen vid gaten tyckte att jag "blivit utvald av de amerikanska myndigheterna". Eeeeh. Hmmm. Det senare fick naturligtvis mitt hjärta att hoppa igång lite extra och paranoian att snurra på ordentligt... Efter att ha tänkt igenom det lite själv så inser jag ju att det var för att jag bokat om resan så många gånger och inte ha en resa tillbaka till Europa bokad - lite "suspekt" är det ju att inte kunna bestämma sig för färd-datum, eller nåt...

Anyways. Vid gaten fick jag gå in i "det lilla rummet vid sidan om". Där fick jag packa upp allt ur mitt handbagage och köra genom röntgenmaskinen. Jag fick också gå igenom en extra metalldetektor-koll och genomgå en "pat down" (manuell "känna efter så inget finns på kroppen") och få all min elektronik och mina händer kontrollerade för sprängmedel. Efter det fick jag starta all avstängd elektronik och sedan svara på lite frågor om vad jag skulle göra i USA. Det var ganska "laid back" och tog mest bara en massa tid och jag var ute ur den extra-kontrollen ungefär samtidigt som det var dags att kliva på planet, så då slapp jag ju sitta sysslolös vid gaten i alla fall. ;-)

I Newark fick jag köa... Och vid gränskontrollen fick jag papper inspekterade och stämplade, fick svara på frågor om mitt tidigare jobb, mitt tidigare boende, min långa vistelse i Sverige, mitt nya jobb och så fick jag en liten kurvboll i form av frågan "What is it that makes you want to work and live in the US?". Hoppla! Jag blev lite ställd, för jag har funderat en del på det där och det är ju lite tve-eggat egentligen - jag älskar naturen, folket, företaget etc, men gillar verkligen inte avsaknaden av socialt ansvar och stora delar av politiken här borta... Men det senare kan man ju inte riktigt säga, så jag duckade den halvt-om-halvt med att svara att det var för jobbet på ett av mina drömföretag och svamlade något om "land of opportunities"...

Men men - det gick bra, jag fick min stämpel i passet och blev insläppt i landet. Nu kan jag ÄNTLIGEN sätta igång och jobba snart igen. Woho! \o/

Själva flighterna var händelselösa i stort sett. Sällskapet på första flighten satt mest och tittade på film och sa inte många ord, jag lyckades till och med sova/dåsa bort en dryg timme och maten var helt ok.
Andra flighten var inte lika bekväm (men så var det ju inte business class heller), och sällskapet sov istället för tittade på film... Och tro på fasen om jag inte lyckades sova lite på den flighten också! Sådant händer inte mig annars. Wow! Resten av resan spenderades med att läsa bok och sedan titta ut på ovädret som vi passerade genom strax innan landning i Seattle - maffigt och inte utan att det kittlar lite i magen när flyget "plötsligt" sjunker i höjd och du inte har några som helst referenspunkter utanför fönstret, bara en grå-svart smet. Disco, disco.

Tog en "limo" från flygplatsen (nej inte någon lång limousine, bara lite lyxigare taxi) och var hemma vid tio. Det är när man kommer hem till en tom kyl som man verkligen uppskattar det där med att ha en dygnet-runt-öppen riktig matbutik tvärs över gatan...

Vaknade vid 04 första gången i morse men bestämde mig för att det minsann inte alls var dags att gå upp då och lyckades somna om i ett par timmar till. Vid 06 var det helt ok att traska upp ur sängen tyckte jag så det gjorde jag.

Nu sitter jag i min soffa, lyssnar på min radio, äter min frukost, dricker mitt kaffe och tittar ut över min stad efter en natt i min säng. Känslan är underbar.