Det är jag inte.
Jag är i San Francisco.
Varför är jag i San Francisco och inte i Sverige då? Oh boy... Where do I begin...
Det hela kan sammanfattas till "jag hade en biljett på världens näst sämsta flygbolag - United" (ja, Southwest är faktiskt sämre än United, och det säger en del ;-) ). Det brukar inte vara några problem med flighterna när det är SEA-SFO-CPH och saker bokade genom SAS. Men den här gången föll allt som ett korthus...
Det började med en _en_ minuts försening. Ja. En minut. De uppdaterade till och med den officiella tiden så alla mina "rese/flight-tracking" appar plingade om det. Ok. Det är ju inget konstigt, de hade väl en lite anal flygledare helt enkelt.
Well... När det börjar närma sig dags för boarding så plingar det igen - nu med 30min försening! Aj aj aj. Nåja, inget att stressa upp sig över. Anknytningen i SFO var på 1h30min så att tappa 30 av dem är helt ok. Det är inte SÅ långt mellan terminalerna och gaterna. Det här är lugnt.
Man oh man was I wrong.
Går ut till gaten i alla fall med tanken att OM de lyckas dra in tiden lite så skall iaf inte jag vara den som är sist på i boardingen och den som gör att flyget inte kommer iväg snabbare än tänkt. Vad får jag då se vid gaten? Jo ett annat plan som står där och bara står...
Och som också har en försening på sin info-tavla. Men dörrarna är stängda och "boarding complete", men det bara står där och rör inte på sig.
Då blev jag ju lite fundersam. Så jag tar upp min flight tracker app och kollar var det ankommande flyget är. Det visar sig att det ankommande flyget faktiskt redan landat och att det står på taxi-banan och bara väntar på att gaten skall bli ledig.
What. The. Actual. Fuck!?
Vi försenas alltså av att det flyg som står i den gate som vårt plan skulle till inte kommer iväg, inte för att flyget in är försenat! Och det ÄR EN LEDIG GATE TILL HÖGER OM OSS!!!
Men inte då. Det går ju inte att öppna en till gate, det vore ju att vara serviceinriktad och kundfokuserad. Här är det ett amerikanskt flygbolag vi har att göra med, där är det bara kostnad och vinst som räknas tydligen...
Det tar över 40min för flyget att ta sig iväg från gaten... När vi äntligen kommit på flyget och de slår igen dörrarna så rapporterar min rese-app att jag har 18min på mig att byta mellan flighterna i San Francisco och att det nog inte är troligt att jag hinner med det.
Fuck you lilla app! Jag är en jävel på att springa genom flygplatser, klart jag kommer hinna det här! ;-P
Först ut ur flyget, laserfokuserad på kortaste vägen genom terminalerna, inser att man faktiskt kan ta sig genom hela SFO utan att behöva gå genom security en gång till - Yay! Win! Det här skall gå! Springer som en gasell (ehm, kanske inte, kanske mer som en brölande flodhäst med skoskav) och försöker att inte krocka med allt för många personer på vägen.
Ser min gate. SER FLYGET STÅ KVAR! Yaaaaay! I WILL MAKE IT!
Springer ner för rulltrappan, rundar hörnet, sprintar mot boarding-fållan...
...och ser ansiktsutrycket på tjejen bakom disken och inser att det är kört...
- Sorry sir, the door is closed and the plane has pulled out, we cannot let you board.
Damn... Vänder mig om och tittar på planet, och jodå, mycket riktigt så är gångbron borta från planet och det står där och väntar på att rulla iväg.
Mindre än två minuter tidigare var dörren fortfarande öppen. MINDRE ÄN TVÅ MINUTER! Fattar ni hur surt det känns...
Jag var rätt förbannad på United där alltså, som strulat till detta så in i bängen. Men samtidigt är jag inte så glad på SAS heller. Vi var fyra pers på United-flighten, vi var alla framme vid gaten innan den officiella avgångstiden för flyget. De kunde fasen ha väntat känner man ju, särskilt som de ju blivit informerade om förseningen från United.
Nåja. Det är utanför min kontroll. Jag log, var lung och vänligt genom hela interaktionen med både SAS och United för hur jag skulle komma vidare på min resa.
Blev ombokad till "samma flight dagen efter". Den biten var inte svårfixad. Men sedan då? Tänk om jag inte känner någon i SF? Skall jag sitta och glo på flygplatsen i en obekväm stol i ett dygn? Nejdå, det går fint att boka ett hotell och skicka in en "claim form".
Och det är nu det visar sig att det är bra att behålla sitt lugn och vara trevlig. Medan jag hör hur de tre andra Upprörda Priviligierade Medelålders Männen stökar och bökar och klagar och gnäller vid disken intill - saker som "här hjälper det tydligen inte att man har ett 'diamond card'" och "Nu får ni minsann uppgradera oss till Business imorgon!" - så talar tjejen som hjälper mig om hur jag kan fixa eget hotell istället för att de bokar ett ute på flygplatsen åt mig, hur jag gör en "blanket claim" på $500 (utöver hotellutlägget) utan att behöva ett enda kvitto som visar på att jag faktiskt lagt ut så mycket pengar, och så skriver hon en "note" i systemet om att bumpa mig till "first in line för uppgradering på morgondagens flight" för United kan inte sjäva fixa det på en SAS-flight - jag frågade inte ens om det! Jag vill liksom bara komma fram... Men jag håller en tumme för att Business inte är utsålt på flighten då. :)
Efter att ha stökat runt och verifierat att allt är ordnat för morgondagen så tog jag mitt handbagage och drog in till San Francisco.
"A series of unfortunate eventes" tog mig hit, men då dagen slutade med att jag fick en kväll med härliga vänner jag inte ser så ofta, och dessutom ett par nya trevliga bekantskaper, över ett par goda öl och lite mat så kunde det ju ha varit värre.
Trist att jag inte kom fram idag som tänkt, men ibland tar livet lite omvägar och då är det bara att hänga med i svängarna så man inte trillar omkull. Men det är första gången någonsin som jag missar en långflight. Så nu vet jag hur det känns och behöver inte göra det igen. ;-)
No comments:
Post a Comment