Som tex att åka till Washington DC för att förnya sitt pass.
...men glömma ta med passet, och inte upptäcka det förrän man redan är i DC och alltså få boka om sitt ambassadbesök och flyga dit igenom om två veckor. Hej och hå så det jan gå.
Jag brukar inte glömma viktiga saker. Är det något jag är så är det otroligt strukturerad och nästan OCD vad gäller att packa inför en resa. Så hur kunde jag missa att få med passet den här gången?
Well. Det har inte varit min vecka alls. Tänker jag efter så har det nog inte varit min månad.
Det har varit sjukt stressigt på jobbet, inte bara i antal timmar utan också i press på att verkligen landa saker. Det har varit mycket stök, många saker som hela tiden pockat på uppmärksamhet, många saker som ändrats flera gånger om - ibland flera gånger per dag.
Och är det något jag hanterar lite sämre i min värld så är det när många(TM) saker ändrar sig samtidigt och det inte finns tid och ro till att "grunda" igen mellan förändringarna. Det tillsammans med en deadline som faller tidigare än vanligt, efter att ett projekt startats senare än tänkt, har knuffat mig farligt nära den där stress-gränsen där saker går helt åt fanders.
Jag upptäckte hur illa det var tidigare i veckan då jag konstant kom på mig själv med att slå mig för pannan och säga "Just jävlars!" när jag kom på vad jag glömt. Och inte bara jobbsaker, det spillde över i privatlivet också. Jag glömde bort att plocka upp en bekant efter jobbet. Jag glömde ta med mig rätt gympadojjor till träningen. Jag glömde att jag bokat ett träningspass(!). Jag glömde att hämta upp ett paket jag väntat länge på, trots en påminnselse precis innan jag åkte hem. The list goes on, and on.
Jag är säker på att jag höll i passet och stoppade ner det i väskan. Fast jag kan nu se framför mig hur det var FEL väska. Dvs den "vanliga" väskan, den jag har varenda dag till jobbet, den jag INTE tog till resan för jag tänkte att jag ville ha lite bättre ryggsäck så jag slapp checka in bagage.
Ah well. Det är bara tid och pengar det handlar om. Det är inte så att jag dör av att missa den här tiden och ta en ny om två veckor. Det är inte så att jag inte kan skramla fram pengarna för att resa igen. Det är mer att det är så otroligt onödigt.
Och så det där med att det är en varningsklocka förståss. Den biten är lite mer att fästa sig vid. Så kanske var det rätt att det blev så här, så jag tänkte efter och noterade vad som faktiskt snurrar här. Och så får jag ju ta två dagar ledigt igenom två veckor. Det kanske är behövligt med tanke på stressnivån.
Det är med andra ord dags att ta ett djupt andetag och försöka hitta den där tråden att ta tag i så jag kan grunda mig igen.
Så idag, dagen då jag egentligen skulle förnyat mitt pass, klev jag upp vid strax efter 05, drack en proteindryck, och joggade ett par kilometer till ett lokalt CrossFit gym.
Traglade mig igenom WOD:en med ett förvånat ansiktstuttryck - för jag behövde inte "skala ner" på mina chin-ups! Strikta chin-ups hela WOD:en! Wooohoo - there be Gains!
Efter att ha tränat en timme så tackade jag för besöket och tog en lite längre löprunda. Iväg genom "National Mall" innan folk hunnit ut i större skaror. Det är lugnt, vackert, och stooooort. Man kan springa länge genom alls små grusgångar hit och dit och mellan alla monument och museum osv. Jag tog bara en kort sväng, totalt kanske 8km inklusive sträckan från gymmet ner till National Mall.
Efter det tog jag en riktigt lång frukost, med nyhetsläsning och påtår på påtåren av kaffet. Sedan traskade jag runt i Washington resten av dagen helt utan mål och mening. Aouuummmm.
Hittade det här monumentet/minnesstatyn som jag inte sett vid tidigare besök.
Nu sitter jag på flygplatsen och skall alldeles strax boarda. Hemma sent ikväll och tillbaka till vardagen imorgon.
Fast kanske inte riktigt till samma vardag, den får nog gå lite långsammare en stund...
Vet du om att han bredvid dig sagt; Minne är den den dummes intelligens. Hoppas du får en liten paus varje dag.
ReplyDelete