Ett år

...har gått sedan pandemin tog grepp om min del av världen. Igår var årsdagen av "jobba hemifrån på heltid" och jag har reflekterat lite över jobbåret som gått.

När man väl har ett kontor att vara i under arbetsdagen så är det helt OK att jobba från sitt hem, för det blir inte riktigt ens hem. Jag går upp på morgonen, tränar, äter frukost, läser min privata mail, snackar strunt ett tag med folk i Europa, och läser lite nyheter och artiklar. När jag känner mig färdig med det så tar jag min "pendling" från frukostbordet och soffan in till rummet där jag har ställt i ordning mitt kontor.

Sedan spenderar jag dagen på kontoret och gör jobbsaker. När jobbdagen är slut lämnar jag kontoret och går inte in där igen annat än för att hämta en bok, gå till "linneförrådet", eller annat kort ärende. På så vis separerar jag jobb och fritid, och det fungerar bra.

Så det jobbiga är inte jobbet så att säga. Jag tycker det funkar bra nu och kan nog tänka mig att fortsätta jobba så här även efter att pandemin är över. Tekniken funkar bra nog, och om folk lägger manken till och verkligen ger sig hän till förändringen så funkar sammarbete över video-konferens och delade dokument faktiskt riktigt bra det med. Men vi får väl se vad Reglerna(TM) säger när det väl är över, jag gissar på att många chefer har problem med det här, för de har svårt att "tillföra värde" när de inte kan hoppa in på folks kontor eller gå runt med en laptop under armen. ;-) Ok, ok, de har mer värde än så, men det är svårare att vara "ledare" i en remote-värld än på ett kontor där alla är samtidigt. Jag förstår deras frustration, men jag tycker inte att den är värd mer än vad många så kallade "individual contributors" önskan om lugn, ro, och icke-öppet-landskap är...

Nej, det jobbiga är att inte ha den sociala kontakten med människor. Att inte träffa vänner "på riktigt", att inte sitta i samma rum som den man pratar med. Att inte sitta tyst i varsin ände av en soffa och läsa en bok. Att inte "vara tillsammans". Och den biten kommer ju tillbaka när pandemin är över tänker jag. Så då behöver man inte ha kontoret på kontoret, för man får den sociala närvaron privat i alla fall.

Men det börjar bli lite långdraget det här nu... Jag hoppas på en tidig vår, så man i alla fall kan sitta på en gräsmatta på behörigt avstånd och prata med varandra.