Oj, oj, oj... Hur summerar man det här äventyret? Hur får jag ner alla känslor i text? Det går nog inte, men jag skall göra ett försök. Det blir inte en komplett beskrivning av äventyret, det får bli lite från varje dag och lite övergripande delar, så tar vi resten över en kaffe/öl när vi ses. 🙂
Vi kom ju iväg en dag senare än beräknat, men iväg kom vi. Flyget var ju ett "vanligt" plan, inga disco ryska transportplan längre, så det kändes inte riktigt som att äventyret börjat än där jag satt i min stol (ensam på hela raden) och tittade på Casablanca medan molnen passerade under mig.
Men så flög vi in över Antarktis...
Och när vi väl landat (vilket var en upplevelse i sig - landa på blankis! Hooo boy! "Det är lugnt, glaciären är ett par mil lång så de har tid på sig att få stopp på planet" tyckte vår guide. 😂 ) och tog det där första steget ut i kylan så flödade känslorna. Den där knorren i magen, det knöt sig i halsen, det var som en djup suck, en känsla av att "det här är inte vardag, det här är 'en gång i livet'", ögonen tårade upp sig lite och jag skrattade, mitt leende satt fastklistrat resten av resan tror jag...
På Union Glacier där vi landade, finns inga fasta installationer, det är inte någon forskningsbas, bara temporära saker för sommarsäsongen och folk som är där för att klättra eller "hoppa vidare" till sydpolen. Det är en udda känsla. Det är snö/is åt alla håll och avstånden är omöjliga att förstå - det som ser ut att vara "ett par hundra meter" är i själva verket "ett par kilometer". 🤯
Landningsbanan är 10km från "basen", så man får åka coola stora bilar över snö och is till/från flyget, man känner sig lite som i en Mad Max-film, fast det är kallt.
Väl framme vid basen är det lite mer civiliserat igen - mat-tält med värme, stolar, bord. Toaletter, dusch, "bibliotek", sjukstuga, osv. Men sova får man göra i tält. Och eftersom vi inte skulle komma vidare till Vinson Base Camp (VBC) samma dag så var det bara att släppa väskorna på marken och börja resa tält.
Efter att ha avnjutit en middag, druckit en halv öl, och socialiserat lite så kröp vi in i tälten och slocknade. Upp i hyfsad tid dagen efter, packa ihop allt, och så hoppa in i en "puddle jumper" - ett litet tvåmotorigt propellerflyg. Dags att ta sig till berget!
Det blir lite trångt med bagaget inne i kabinen, men det var ju bara 40min flygning så.
Och så var vi där! Vinson Base Camp! Vilken känsla!
Ja, flygplanen landade verkligen ett stenkast från våra tält. 😃 Äventyr!
Efter att ha fått upp tälten och promenerat runt lite i basecamp så var det dags för middag och genomgång av "next 24 hours". Japp, på berget har vi sällan längre framförhållning än så - det är så mycket som kan ändra sig och påverka planerna att det inte är någon idé att prata om saker längre fram i tiden än så. Det avlånga orangea tältet där var vårt mat-tält. Det är utgrävt under det så att man kan sitta utmed väggarna och inte behöva stöka med skräddarsits i stora bylsiga kläder och kängor...
Det är inte så stort, men hjärterum och allt det där... Kortet är från en frukost i camp 1 (pannkakor med choklad!) och som kan ses är vi bara fem klättrare plus guider där, till skillnad från flygplansbilden där det är två andra närvarande.
Storyn bakom det? Well, det var helt enkelt två personer som inte alls var beredda på vad de gett sig in på. Den ena bröt efter en natt i basecamp, hon tyckte helt enkelt att hon var för kall och att hennes föttre frös trots 3-lager-boots, det var nog lite hjärnspöken också, men "to each their own". Efter ytterligare en natt gav en till upp. Ungefär samma orsak, men med "det var för svårt upp för backen, massa skavsår, etc.etc." efter en "carry and stash" dag. Så innan vi nått camp 1 hade vi alltså tappat två personer.
Men där gick vi lite i förväg... Anyways, dag två på berget börjar och vi packar våra slädar för att göra en "carry to camp 1". Dvs man tar utrustning som inte behövs under själva klätterdagen, bär upp den till ett högre läger, lägger den där och går sedan ner till det lägre lägret igen. Så vi packade ryggsäckar och slädar, satte rep mellan oss (för det är en glaciär även om det inte ser ut så, så det kan finnas sprickor) och började trava upp för berget. Men eftersom en av klättrarna alltså stöka ut och gett upp så tog det en massa tid från oss och ompackning innan vi kom iväg, så vi kom inte hela vägen upp till camp 1 den dagen.
Vi lade prylarna typ 2/3-delar vägen upp. Gräva hål, dumpa saker, täcka med snö, sätta markör.
Och så var det ju bar att traska ner igen då...
Och här kom första "problemen" för mig. Mina strumpor hade halkat ned i bootsen, så jag fick "skavsår" runt smalbenen av kanterna på bootsen. Well. Det är inte mycket att göra åt det mer än att tejpa så det inte blir värre, bita ihop, och sedan försöka göra det bättre genom att ha långkalsongerna på sig så det garanterat blir tyglager mellan benen och bootsen. Det gick bra, eller, det gick i alla fall. Mer om det senare, men så kan det gå när man inte har haft tid/möjlighet att verkligen testa sina skor innan man ger sig ut på äventyr...
Sedan var det bara att dra på sig sovmasken och försöka få ett par timmar sömn i solljuset. För ja, det är solsken 24-timmar om dygnet. Så här nära polen så står solen ungefär lika högt hela dygnet. Det enda som ger någon slags ljusskillnad är när den passerar bakom bergstopparna åt ena hållet - 2-4timmar av skugga...
Dag tre började lugnt med en frukost runt 11-tiden på morgonen. Om man nu ansåg att vi var i Punta Arenas tidzon. Vi höll klockorna till det iaf, för det var enklast att synka oss på det viset. Well, mitt-på-dagen-frukost och sedan iväg med ryggsäckar och slädar igen. Samma väg upp som dagen innan. Vid vår "cache" så stannade vi och plockade upp allt ur marken, lade det på slädarna, och tog oss sakta vidare till Camp 1. Det blev rätt tung last sista två timmarna får man väl lov att erkänna. Var rätt gott att få upp tälten och få sätta sig och äta middag.
Dagen efter var det tänkt att vi skulle ha en vilodag, men så blev det inte riktigt... Väderprognosen sa att det skulle bli starka vindar högre upp på berget, och att det kanske kunde nå ner till vår nivå också. Så det var bara att "rulla upp ärmarna" och bygga vindskydd. Vindskydd byggs med snöblock. Man sågar/gräver ut dem och sedan är det bara att bygga mur av det. De fryser ihop naturligt, så den biten behöver man inte göra något åt, men det är ett tungt jobb, särskilt när det är fyra tält som skall säkras - blir en del block att såga, gräva, bära och stapla. Och tur var det ju att vi gjorde det, för det blev lite vind. Inte så det slet i tälten, men tillräckligt för att det skulle vara lite jobbigt, och med vinden kom snön.
Vi fick ungefär 20cm under natten, så det var bara upp och skaka tält med jämna mellanrum. Inte det roligaste att göra när man ligger i en varm och go sovsäck, men måste det göras så måste det göras...
Jag tror jag pausar här. Det är ett lagom stopp innan nästan "steg" av äventyret. Tar nog någon dag att skriva ihop nästa del, men den bör komma runt helgen om inte annat.
No comments:
Post a Comment