Still Young...

I tisdags var det dags för det årliga firandet av att ha lyckats födas...eller hur det nu är. 🙂 Som vanligt är jag inte så mycket för det där med stora fester, utan valde att spendera kvällen med ett par goda vänner bara. Det var ju trots allt mitt i veckan, så då kan man ju inte ha storfest, eller hur? 😉

Bestämde mig för att stanna i Seattle över kvällen, så jag inte behövde kuska hem i taxi i en halvtimme efter middag och utekväll. Ibland behöver man ju unna sig lite. Hotellet välkomnade mig med en födelsedagschoklad:

Och inte nog med det, de uppgraderade mig till ett onödigt stort rum också. Eller snarare, två rum, för sovrummet hade dörr... Jag hann ju knappt med att sitta i soffan under de timmarna jag hade rummet, men det är ju alltid skoj att bli yuppgraderad så klart.

Efter att ha dumpat väskan, ätit en bit choklad, och sedan tagit en dusch så hade klockan blivit dags att ta sig till restaurangen. Bord hade bokats på ett ställe som heter Carello. Det är italiensk stil på maten, men med lokala och årstidsanpassade råvaror. För en gångs skulle var jag inte först till restauragen, så samtidigt som jag satte mig så kom serveringspersonalen med champagne till bordet. ☺️

Medan vi väntade på att maten skulle börja anlända så fick jag en påse med fördelsedagspresent.

Och ja, oavsett hur gammal man blir så är det alltid lika skoj att få födelsedagspresent!

Fluga på? Ja, det var ju födelsedags och det var alldeles för länge sedan jag hade smoking på mig, så jag tänkte att det var dags att klä upp sig ordentligt.

Sedan började maten anlända. Rätt efter rätt i vad som kändes som en oändlig parad av mums...

Ja, vi blev mätta. Så pass mätta att vi inte åt upp all efterrätt! 😱

Efter att ha ätit så mycket mat behöver man en promenad, så vi styrde stegen tvärs genom Capitol Hill till Canon. Det är lite av en tradition numera, är jag i stan på min födelsedag så blir det en whisky på Canon. Sagt och gjort, medan sällskapet beställde drinkar så satt jag och bläddrade i den fånigt långa whiskylistan. Jag gick fram och tillbaka mellan länder och sorter innan jag bestämde mig. Jag får ju erkänna att lite av andledningen till att det blev just den här whiskyn var namnet. 😅

För ja, det är nog sista året jag kan komma undan med att påstå att jag fortfarande är ung. 😉😂

Sedan var det bara till att börja röra sig mot hotellet igen, med en trevlig kväll i minnesbagaget. Tydligen hade jag så roligt att jag "dansade sönder skorna" (nej, det var ingen dans under kvällen), för när jag skulle dra av mig den ena skon på hotellrummet så hände det här:

Klacken åkte av! Hah! Ja, det fnissades en del åt situationen. Men så kom jag på att de här skorna nog är närmre tjugo år gamla nu, så att de hållit så här länge är väl lite av ett under. Nåja, de går att klacka om, så kanske håller de tjugo år till? 🙂 Vi får väl se på 69års dagen helt enkelt, men då kommer jag inte undan med en "Fortfarande Ung" i glaset... 😅