Transportsträcka

Det känns lite som att det är en sådan nu ett tag. Transportsträcka.

Jag har inga "äventyr" planerade förrän i november då jag drar till Tokyo och Kyoto veckan över min födelsedag. Nej, jag flyr inte min ålder, jag bara tycker om att unna mig något jag verkligen uppskattar när jag fyller år. Det blir tredje året i rad som jag befinner mig i Japan på min födelsedag. En gång är ingen gång, två gånger är en gång-gång och tre gånger är tradition. Så hädanefter måste jag vara där varje år, för man vill ju inte vara den som bryter traditioner!

Idag håller jag på med sådant som är nödvändigt men inte nödvändigtvis särskilt roligt. Jag städar och tvättar. När jag väl är färdig skall jag unna mig en timme ute i det sista av eftermiddagssolen med joggingskorna på. Ja, det har tagit hela dagen. Ja, jag har varit lite "off" och inte riktigt städat så ofta som man kanske bör. Men jag har fått annat gjort, som tex att gå ner några kilo (några till kvar att ta bort runt midjan ja), se till att ha regelbunden träning i över en månad utan några undantag/ursäkter, läst lite böcker, sett film, jobbat och hunnit med en hel hög med konserter.

Går man på konsert kan man tex se ut så här:

Heter turnén "The Masquerade" så måste man ju... Och det är inte varje dag man får användning för sin mask heller, så det gäller att passa på.

Nehepp. Om jag skulle ta tag i den där sista biten städning så jag får ge mig ut och springa innan det blir kväll... "Skjut upp till morgondagen det du kan göra idag" eller hur det nu var.

Hit the road

Jag hade en vag plan om att hike:a upp på Grouse Mountain idag. Men vädret är verkligen inte skoj. Det är ju utsikten där uppe som man tar sig dit för, och med den dimma och de låga, tunga moln som ligger över Vancouver nu så är det ingen mening med den utflykten.

Så jag tar en lite extra lång frukost-stund på hotellet, packar ihop mina saker så sakteliga och planerar att vara tillbaka i Seattle till en sen lunch eller kanske en eftermiddagsfika beroende på hur trafiken är när man närmar sig Seattle...

Jag kommer definitivt att åka hit fler gånger, Vancouver är en trevlig stad och jag har bara skrapat lite på ytan än så länge.

Vancouver

Mycket promenerande har det blivit idag. Bästa sättet att se en ny stad tycker jag, även om det tar lite tid.

Jag insåg att jag saknade något när jag klev upp i morse... Det enda bortsett från pass och kreditkort som jag anser att man bör ha med sig till ett nytt land eller en ny stad.
Lonely Planet...
Så det var bara att googla en lämplig bokhandel från hotellet och memorera kartan över hur man tog sig dit.

När den väl var i min hand kändes dagen mycket bättre.

Så. Lite bläddrande i boken och så ta sikte på Chinatown - ett måste i varje ny storstad.

Millennium Gate hälsar en välkommen in. Jag var tidig besökare, så det var ännu inte så mycket folk i rörelse på gatorna.

Lite promenerande in längs gatan, läsandes skyltar om vad som var historiska områden, snubblade jag över en söt "re-branding" av en trafikskylt.

Revolution åt både höger och vänster?

Gata upp och gata ner, gata fram och gata tillbaka.

Så svängde jag tillbaka på "huvudgatan" jag börjat på och hittade en kinesisk trädgård. De är lite som japanska trädgårdar, fast ändå inte.
Döm själva:

Roligt nog så pågick det en utställning samtidigt. En utställning i en speciell typ av japanskt blomarrangemang. He he. Japanska blomarrangemang i kinesisk trädgård. Lite skoj med tanke på hur spänt det är mellan de två länderna just nu.

För den som vill veta mer om det så kallas det för ikebana. Somliga arrangemang är otroligt vackra. När jag blir snuskigt rik skall jag ha någon som arrangerar sådana åt mig och ställer dem i mitt hem, och byter ut dem lagom ofta så de alltid är nya och vackra. Mhm...

Traskade så vidare ut bland gatorna och hittade det som jag verkligen gillar med Chinatown (bortsett från de roliga restaurangerna då förståss) - de galna marknaderna med alla dess torkade, inlagda, färska, levande, allt... Frön, nötter, kryddor, svampar, insekter, djur, frukt, grönsaker, saker du inte visste fanns...

Och efter att ha promenerat runt bland alla dessa marknadsstånd så blev jag ju lite hungrig. Tur då att jag snubblade över det här stället:

Phnom Penh. En kambodjansk (och vietnamesisk) restaurang! Woho! Jag älskar när jag hittar kambodjansk mat utanför Kambodja, det är inte särskilt vanligt. Så jag traskade genast över gatan och klev in genom dörren.
...och möttes av en fullproppad lokal.

Ohmy... Jag tror hela Chinatown var där och åt. Minst. Jag fick vänta i nästan 30min på ett bord. Bra. Mycket folk på restauranger i Chinatown betyder att det är ett bra ställe. Och ja, när jag fick in min "seafood amok" så insåg jag att jag verkligen snubblat över en vinstlott.

Den doftade fantastiskt gott. Och smaken. Mmmm. Underbar! Jag blir hungrig igen bara av att tänka på det...
Efter att jag ätit färdigt så såg jag att restaurangen även stod med i Lonely Planet och att den dessutom vunnit många utmärkelser senaste två åren. Niiice. Ibland ler Lady Luck mot mig extra mycket.

Jag hittade även i boken att det skulle finnas ett "Jimi Hendrix shrine" i närheten. Ett litet tempel i Chinatown tillägnat en rocklegend? Det kan man ju bara inte missa.

Tyvärr var det stängt. Attans. Ah well, nästa gång kanske.

Promenerade så iväg från Chinatown och upp mot "Downtown". Insåg att jag nog svängde in i "fel" kvarter plötsligt då det vimlade av hemlösa. Hm. Jag får erkänna att jag blev lite tagen på sängen där. Jag hade inte alls en bild av att det skulle "vimla" av socialt utslagna i Vancouver. Man har ju hört så mycket om hur bra Kanada är i jämförelse med USA på den punkten. Jag tog inga bilder i den delen av stan, det kändes inte som rätt tillfälle att flaxa runt med en telefon även om jag passerade en del intressanta byggnader och affärer på vägen.

En sak man måste stanna till och titta på när man är i Vancouver är den här:

En ångdriven klocka! Kan det bli mer steampunk än så? Disco! Den spelar en liten truddilutt varje hel och halvtimme med visslorna på toppen. *squeee* Jag tittade mig om efter luftskeppen och de ångdrivna bilarna också, men de uteblev tyvärr...

Promenerade sedan runt lite mer kring kajen och i Downtown, tog inga fler bra bilder dock. Frammåt tidig kväll så åkte jag tillbaka ut till hotellet för lite löpning och skall nu göra mig i ordning för kvällen. Jag tror det blir indiskt till middag, det känns som det är dags för det.

Oh Canada...

Resan upp gick utan problem och incidenter. Total tid inklusive gränskontroll - 3 timmar.

Inte så tungt lastad överfart direkt. Gott om filer och hyfsat bra fart på genomsläppet.

Det är allt lite annorlunda mot USA det här. För det första så var gränsvakten riktigt trevlig, log och det kändes mer som vi småpratade än att jag blev utfrågad. Jag kände mig faktiskt riktigt välkommen när hon avslutade med att ge mig mitt pass och säga "Welcome to Canada, sir.".

Det första jag märkte när jag började komma in i trafiken nära Vancouver var att den flöt på trots att klockan var "rusningstid". Blixtlåsprincipen funkar här uppe! Woho! Det finns inte många Washington-bor som behärskar den, så i WA blir det alltid kaos vid av- och påfarter när det är mycket trafik, här flöt det istället på riktigt bra som sagt.

Checkade in på hotellet och tog en löptur på bandet i gymmet. Sedan ut och äta lite middag.

Hittade en restaurang som såg lovande ut - Cactus Club Cafe. Och det var riktigt bra. Cajun-kycklingen jag fick in var perfekt tillagad och fantastiskt god. Satt i baren då det var knökfullt i restaurangen - att gå ut och äta vid 20-tiden på en fredag är tydligen inte rekommenderat utan att först ha reserverat ett bord.

Fördel med att sitta på kanten av baren - man kan prata lite med servitriserna medan de väntar på nästa beställning eller tar en paus. Mycket trevligt.

Jag fick dock lära bartendern hur man gör en Caipirinha. Det blev helt OK på andra försöket... Jag hängde kvar en stund i baren med min drink och av-och-till sällskapet av servitriser.

Idag skulle det enligt väderprognosen vara "mostly cloudy". Tittar jag ut genom mitt fönster ser det mer ut som "mostly rainy". Jag har verkligen inte tur med vädret på mina helgutflykter den här månaden... Ah well, på med regnjackan och ut i Vancouver!

Adventure awaits!

Nu har jag planerat lite...

Först så har jag nu bokat mig en flygresa till Sverige i december. Ja mamma, jag kommer hem över jul och hoppas att jag blir så där på gränsen till olidligt mätt igen, det är ju så ont om mat i det här landet... ;-)

Vågade inte vänta längre med att beställa resan då alla billiga biljetter börjar ta slut, så jag har inte stämt av med bossen att det verkligen är OK med andra veckan också... Ah well. Det reder sig nog. Skillnad i flygrutt den vändan - jag landar på Arlanda och flyger även hem därifrån. Så, det är högst troligt att jag är i Stockholm en dag eller två innan jag flyger hem...

Det är jul/nyårs-resandet det. Och då insåg jag att året börjar ta slut. Och när året börjar ta slut så går jag igenom vad jag gjort/inte gjort på min fåniga(?) att-göra-i-livet-lista. "Bucket list" kallas det i de engelsktalande länderna. Dvs saker jag vill ha gjort innan jag trillar av pinn.

En av sakerna jag vill ha gjort är att ha varit i varenda land på jorden. Nu vet jag ju att jag inte riktigt kommer att lyckas med det, eftersom det inte är direkt överst på listan och alltså inte alltid prioriterat i mina livsval. Men jag tänkte att jag i alla fall skulle besöka minst ett nytt land varje år. Hittills i år har jag inte gjort det, och året börjar ta slut. Well... Det finns ett ganska stort land norr om mig som jag inte besökt än - och det är mindre än tre timmars bilresa dit!

Så jag tänker sätta mig i bilen och dra till Vancouver, Kanada, över helgen. Får se om jag drar på fredag direkt efter jobbet eller om det blir avresa tidigt lördag morgon. Rapport om hur kanadensare och Kanada är kommer när jag väl är/varit där.

Nu är det däremot dags för film. Jag har äntligen fått tummen ur och det är dags för _Batman - The Dark Knight Rises_.

Uppäten av björnar?

Nopes. Inte uppäten av björnar trots att varenda en som hört att jag skulle till Alaska över helgen har sagt att det kommer bli så. Inte ens sett en björn ju (om man inte räknar alla de uppstoppade sakerna som finns i butikernas fönster lite här och där).

Fast björnarna kanske inte tycker om att vara ute när det regnar? Det skulle förklara varför jag inte blivit uppäten än, för det har regnat sedan jag landade i går kväll...

Det blev inte mycket äventyr igår. Mest bara landa, checka in på hotellet och sedan ta en liten promenad genom "Downtown" och några kvarter runtomkring.

Hotellrummet har en balkong - men vad gör väl det när det bara regnar hela tiden? Utsikten verkar rätt ok, om det bara hade varit solsken...

Priset för roligaste butiksnamnet går definitivt till det här stället. :-)

Jaja, det är bara för oss svensktalande som det där blir roligt. Men JAG skattade i alla fall.

Lördag morgon - upp tidigt, i med frukost, på med hiking bootsen och ut i regnet!
Eller. Först till bilen då. En kort bilfärd bort var tanken att jag skulle ta mig upp till Flattop Mountain. Vi får se hur det gick med det...

Så här såg det ut när jag klev ur bilen vid början av hiken. (Den bortre bilen är den jag har hyrt - man kan inte åka i annat än en SUV med 4WD när man är i "ödemarken" juh!) Hm. Hade det varit Roberth-för-ett-år-sedan så hade han vänt om och åkt hem igen. Men nu kändes regnet mest som det var en del av upplevelsen. USA är antingen bra eller dåligt för mig, jag kan inte bestämma mig för vilket. ;-)

Lerigt och vått men vackert och färggrant. En rask promenad tog mig ut ur buskaget och fram till bergs-hikingen. Vackert. Vackert. Vackert.

Det ser inte mycket ut för världen på fotona kanske, men det var storslaget hela tiden. Jag fick använda min lilla kompakt-kamera för jag vågade inte ta upp den ordentliga ur sin vattentäta påse... Dessutom blåste det så mycket att jag kände att jag ville ha händerna fria om jag skulle trilla omkull, och inte dessutom behöva tänka på att "rädda" dyrbar elektronik. Så ja, färgerna tappas lite i bilderna mot vad det var "på riktigt".

Delar av hiken var ordentligt tillrättalagd med grusad gång och "inte trilla ner"-räcken. Men vad hjälper det när det regnar så mycket att man får gå åt sidan för att komma fram i alla fall?

Men det där var bara i början. Snart försvann det välvårdade och ersattes av mer utmanande hike. Man blir ju lite fundersam när man möter den här skyltningen:

Tur att jag varken har husdjur eller småbarn då. ;-)

Osäker på ordningen på alla kort här, så jag slänger upp en radda bara. Det var, som jag sa tidigare, vackert, vackert, vackert.

Och om det inte går att se på de lite större bilderna så kryllar bergssidorna av detta:

Blåbär! Nu var jag lite se ute, men ett och annat bär fanns kvar här och där. Kvittar, den där röda färgen gjorde att sidorna lös upp. Sprakande.

Så kom jag ju då nästan upp till toppen.
Här vände jag:

Varför? För att jag höll på att blåsa av stigen där runt krönet... Ja, det blåste något fruktansvärt och jag kände att det inte var riktigt smart att fortsätta utan bättre utrustning och minst en till att promenera med. Surt. Men bättre att vara lite sur över att behövt vända än att rulla hela vägen ner igen...

Se. Jag ser inte så sur ut trots allt... ;-)

Så. Jag tog mig ner till bilen igen och då pep min mobil att den fått ett meddelande om "SEVERE WEATHER ALERT!". Oups. Dvs det var vädervarning - extrema vindar. Nähä? Säger du det lilla vädertjänsten. Se det noterade jag också...
Våt (men bara på utsidan och i ansiktet) och lite kall (blåst och regn ger kyla även om man rör på sig och har flera lager av kläder) satte jag mig i bilen och funderade på vad jag skulle göra med resten av dagen då det där med hiking verkade vara uteslutet.

Så. Vad gör man då? Well, man sätter sig naturligtvis i sin bil och åker någonstans. För min del blev det söderut mot en liten håla som heter Seward. Det finns egentligen ingenting där, men jag tänkte att det kanske kunde vara lite fint på vägen dit i alla fall. Och ja, det var det. Trots regn och rusk så var det storslaget.

Highway 1 i CA kan slänga sig i väggen. Det här var otroligt! Jag undrar hur irriterande vackert det är när det är soligt... Jag förstår varför folk fastnar här uppe...

I Seward åt jag löjligt goda fish'n'chips. Chipsen var inte mycket att hänga i granen, men fisken. Mmmmmm!
Tro det eller ej, men i Seward regnade det ÄNNU MER än det gjort på vägen dit. Efter varm mat i magen satte jag mig i bilen igen och åkte tillbaka till Anchorage.

Trist att vädret inte är på min sida, men men, man kan inte lyckas varje gång.

Vädertjänsten säger att det skall bli ORDENTLIGT oväder över natten, storm och hällregn, så jag har nu bänkat mig i fåtöljen på hotellrummet med ett glas vin och några chokladtryfflar. Kan man inte vara ut och njuta får man njuta här inne, det gäller att göra det bästa av det man har.