Min tur...

...att vara sjuk på julafton?

Lite hosta, ont i musklerna, känns som feber men är det nog inte.

Jag skyller allt på att tåget i lördags morse var fullt av små barn. För alla vet ju att det är barn och vårdcentraler man blir sjuk av. ;-P

Eller så är det en två-dagars flyg-flunsa, jag åkte ju på något sådant i våras också. Nåja, det skall inte hindra mig från att äta GODIS idag och alldeles för mycket mat imorgon.

Oj vad jag sprang!

Det var ju som sagt lite snö i Seattle i morse. Det är de inte särskilt vana vid så det blev naturligtvis strul med avgången.

Jag tittade lite nervöst på klockan när vi väl taxade ut på startbanan och insåg att vi var ungefär en timme försenade. Inte så extremt farligt, tänkte jag då jag ju vanligtvis skulle ha nästan 2,5 timme på mig att byta i Chicago.

Well. Det blev kanske lite mer stress under skalpen när vi fick avbryta inflygningen och lägga oss i "holding pattern" och vänta på ny inflygning då det var fullt på flygbanorna. Uh oh...

Vi landade så småningom och det var ytterligare 20min som försvann från bufferten. Nåja, fortfarande görbart. En timme skall man ju hinna utan problem med.

GAH! Världens längsta taxing på flygplatsen! Vi landade på banan lääääääängs ut och skulle till gaten lääääääängst bort åt andra hållet. Och där försvann ytterligare 15 minuter! FEMTON! Nu började det rycka lite i ögat, det här blir tight...

När jag väl kom av planet tittade jag på klockan och inser att jag har 30minuter på mig. Det kan tyckas mycket men då skall man ta ett litet tåg mellan terminalerna först. Det blev en rask språngmarsch från första flyget till tåget. Benen skakade av att plötsligt slitas från att ha suttit still i fyra timmar till att sprinta ett par hundra meter.

Och vad händer. Jo, jag fick VÄNTA på tåget... FLERA minuter. Gnnnnnnnh!

Av tåget på rätt terminal, springa som om jag hade en eldkastare jagandes mig och flåsa som en flodhäst när jag når security. För ja, det var ju terminalbyte så då blev det ju en ny säkerhetskoll.

Och som om inte det här var nog med hinder mellan flygen så tycker säkerhetsvakten att det är perfekt läge att prata lite med mig...
- Jaha, på väg till Stockholm?
- Japp.
- Trevligt. Men du. Då har jag en fråga.
- Ja...
- Är köttet bättre här eller där?
- Eh. Va?
- Ja. Kött. Är det bättre i Sverige än i USA?
- Eh.. Nej?
- Men! Det är ju massa hormoner i vårt kött!
- Eh... Köp ekologiskt? Närproducerat?
- Hm. Ja det förstås.

Jag KÄMPADE för att inte studsa av stress. Så iväg genom själva säkerhetskollen, av med skor, upp med laptops, av med bälte, genom scannern. Vääääääänta på att väska och dator och allt kommer på bandet. KASTA på sig allt och...

INGEN INFO TAVLA!
ARGH! Vilken gate skall jag till då?

Då plingar det i högtalarna och det ropas ut att de som vill hinna med SK945 till Stockholm minsann bör ta sig till gate M15 OMEDELBART då dörrarna stängs inom fem minuter. Jag står då vid gate M6...

Iiiiiiik!

Men se. Där står då en sådan där liten rolig bil precis framför säk-kollen. Killen som sitter i den tycket "Behöver du skjuts?". Och jag kan inte annat än ropa "YES!" följt av ett tacksåhimlamycketduräddarmindag.

Fort gick den biten i alla fall och jag hoppar av den lilla bilen och springer till dörren ut till planet och får ett "Hej du, det där var minsann i sista minuten." . Nähä?! Säger du det...

Jag hinner in och sätta mig ner så slås dörrarna igen och kabinpersonalen ropar ut "boarding complete".

Phew!

Resan gick sedan utan minsta lilla störmoment. Det var som att åka i honung. Inte en endaste liten turbulens. Jag lutade mig tillbaka i sätet, slog på lite musik och läste. Aaaah... Avslappning.

Väl i Stockholm blev det intressant på annat sätt. Alla tåg var visst ganska så fullbokade... Hoppsan. Just ja. Julhelg. Heh. Jaja. Det ordnade sig, jag sprang in på biljettkontoret och tittade med stora hundögon på tjejen bakom kassan och hon ordnade fram sista platsen på tåget åt mig! Det är en rullstolsplats med stol, den går inte att boka via nätet eller automaterna. TACK! Dagens ros till dig. Nu sitter jag på tåget och kära syster hämtar upp i Nässjö, så jag behöver inte försöka hitta bussar och annat stök nu, det här var sista biten av dygnets resa. Kanske kan blunda en stund nu. *tar i trä*

Saker man inte ser så ofta

Vaknade tio minuter innan larmet i morse. Dvs 05:20. Ouff... Nåja, det är ju en res-dag och då är det sådana tider det blir ibland.

Det varnades för snöoväder igår. Jag tänkte att det nog blir med det som det blivit alla andra gånger de varnat för det.

Men ack så fel jag hade.

SNÖ!
Det där kortet är taget genom fönstret på flygplans-loungen, så det är inte det bästa i världen men man ser iaf vad som finns på marken och trädet utanför.

Och ja, det var den långsammaste taxiresa jag någonsin gjort tror jag. Fort gick det inte, men fram kom jag utan incidenter.

Nu kaffe i loungen sedan iväg upp i luften, om ungefär 16 timmar står jag på Arlanda och väntar på väskorna (ja det blev två)...

Packning pågår

Snart är allt framlagt på golvet framför TV'n för att sedan packas ned i väskor. Eller kanske bara en väska den här gången. Ser ut som jag kan få plats med allt i den stora resväskan. Kruxet är nog snarare vikten i så fall. Det är ju lite saker som väger med i väskan. De flesta av dem skall lämnas kvar i Sverige, så jag tar nog en "hopfällbar" väska som väska nummer två i så fall så jag slipper släpa en stor tom väska tillbaka...

Igår var sista dagen på kontoret för året. Jag spenderar dagen jobbandes hemifrån idag och i morgon bitti bär det ju av. Många timmar i flygstolen så jag tar med böcker, musik och så laptopen så jag kan skriva om andan faller på - året är ju snart slut så det är väl dags att påbörja krönikan om inte annat.

På tal om sista för året så var det igår sista träningspasset på gymmet för året också. Precis som förra året fick jag en liten julklapp av min tränare efter att passet var avslutat.

En riktigt bra vattenflaska! Inga stora saker alltså, men himskans genomtänkt. Dels för att jag dricker rätt mycket vatten under passen (jag svettas som en eskimå i Sahara och behöver därför mycket vatten) så vattenflaska är en viktig del av min gymutstyrsel, och dels för att färgen matchar de t-shirts jag brukar ha. Ticketitack.

Nu skall jag lägga undan datanmaten och ge mig ut på en löprunda medan det strålande vädret håller i sig. Fördelen med att jobba hemifrån är att man kan ruska om lite i schemat och ta en timme extra med laptopen på kvällen istället...

Inte-julklapp

Vi pysslar ju inte med julklappar längre. Men ibland hittar man saker som man bara MÅSTE köpa till någon annan än sig själv. Tur att man kan kalla det för "en spontan present" då, trots att det är jultider. :-)

...och i just det här fallet är nog pappret dyrare än innehållet tror jag.

Undras vem det kan vara till...

Glugg, glugg, glugg

Eller "glögg" som vi säger på svenska då...

Icke-svenskar är ju inte så vana vid "ö"-ljud så glögg blir lätt glugg. Och ibland passar det rätt bra, som igår på vår lilla improviserade "julavslutning" - för det var ungefär det ljudet som spred sig när kollegorna upptäckte glögg-grytan.

Närmre tre liter glögg försvann ner i glada magar. Alla som testade fällde kommentarer om hur gott det var och tog med rosiga kinder en påfyllning, eller två, eller tre, ...

Lussebullarna gick åt nästan allihop också, pepparkakorna blev det dock kvar en hel del av så dem får jag väl antingen äta upp själv eller ge bort på stan... Sött är uppenbarligen mer uppskattat än kryddigt helt enkelt. ;-)

Idag är jag lite täppt i näsan. Jag hoppas att det inte är en stor förkylning på gång, vore ju rätt trist att sitta och snora på ett flyg eller vara sjuk över julen. Så det får väl bli till att lada med te, honung och frukt. Inte för att det egentligen hjälper, men det känns bättre.

*gnuggar ögonen*

Det blev lite sent igår ja. Filmen var inte slut förrän vid 03 och klockan hann bli halv fyra innan ögonen slöts.

Det var värt det dock. Filmen var episk och ödesmättad. Det var lagom med action mellan promenaderna, men jag blev lite ledsen över att spindel-biten av äventyret var så...avskalad och att de verkligen begått slakt på storyn om hur de tog sig från fängelset. Men det blev ju bra action av det, så de flesta är säkert nöjda med den biten i alla fall. Smaug var...ungefär som jag själv tänkte mig honom när jag var liten och läste boken. Och herr Benedict Cumberbatch gör en utmärkt röstprestation, han känns verkligen ond och kallt beräknande.

Så var det det där med Persbrandt då...

Det suckades ju från svensk journalistkår om att han blev flyttad till andra filmen och inte fick sin tid i rampljust förra året. Det här skulle ju bli hans stora internationella genombrott! Well. Jodå, han passade väl som Beron. Men jag slås alltid av hur internationellt kända svenskar har så taskig engelska, eller talproblem... Det finns ett par undantag, visst, men på det stora hela känns det lite som "kusinen från landet".

Är jag bättre själv då? Troligen inte, men det hindrar mig ju inte från att tycka som jag gör. :-)

Anyways. Jag lär se om filmen. Jag hade inte "perfekt plats" så jag känner att jag missade delar av vyerna, vilket ju måste åtgärdas. Men kanske inte på ett par dagar i alla fall, det är annat som måste hinnas med innan jag hoppar på ett flygplan nästa Fredag...