De som besökte //build/ i år fick en Xbox One... Disco.
Well. Rättelse - de som betalade för att närvara på //build/ fick en Xbox One. :-)
Som talare fick jag ingen, fast å andra sidan har jag ju redan en så vad skulle jag med en till till?
Men vi fick en annan leksak:
Mhm. En Nokia Lumia 1520. STOR telefon. Mer som en liten tablet än en telefon kanske. Men den är riktigt trevlig. Svår att ha i fickan och man ser hur löjlig ut som helst om man pratar i telefon i den. Så om jag skall ha den här som telefon så får jag nog skaffa ett headset igen...
Annan swag var en hoodie och en t-shirt. Inte något att "skriva hem om" direkt, men man kan ju som bekant varken ha får många t-shirts eller hoodies...
Hur känns det nu dagen efter då?
Jag är hård mot mig själv. Jag tycker aldrig att jag gör saker bra nog, särskilt inte när jag fått tid att analysera vad jag gjort och hur jag skulle kunnat ha gjort det... Till nästa gång jag måste hålla föredrag inför hundratals lyssnare - öva på presentationen flera gånger om dagen under flera veckors tid. För ja, det gör skillnad. Nu hann jag inte öva tillräckligt. Till nästa gång jag "ärver" information - skriv om allt från scratch, även om det i slutänden blir samma informationspunkter på sidorna. Att använda andras slides är inte att rekommendera, det är "någon annans ord" där och det blir alltid lite styltigt och man inte "känner för" materialet. Eller - be den som lämnar över presentationen att köra den en gång först, så att du får koll på flödet och hur det var tänkt att informationen skulle presenteras och hänga ihop innan du tar tag i det själv.
Jag har i skrivande stund en "speaker score" på 4 i utvärderingarna. Det får jag väl vara nöjd med som förstagångstalare på //build/. Högsta poäng på "speaker score"-skalan är 5. Ingen av kollegorna har fått full pott, men de flesta ligger runt 4.5 så jag har helt klart lite att jobba på för att komma ikapp. In all fairness - alla andra har presenterat på //build/ tidigare.
Om man vill se mig svettas och snubbla över innehåll kan man nu göra det.
"WARNING : Contains me." ...som en av mina favoritförfattare skriver på twitter när han gjort en blogpost som har foton på honom själv i sig.
Här är länken till sidan med video, där finns också det slide-deck jag hade för presentationen.
Poäng/godis/leksak/cudos till de som "gets the reference" i min otroligt simplistiska och riktigt fula demo-app. :-)
Den andra demo-appen blev det inte av att köra, det hanns inte med och jag fick inte in det i ett "naturligt flöde", den var snyggare... Nästa gång kanske...
Nu är dagen slut här, vi har varvat ned med lite promenad längs kajen och officiellt stängt vår //build/-närvaro med en öl i solskenet. Nu är det helg.
A place to rant and rave about my move from Sweden to the USA. A place to keep up to date with friends and family.
Legal blurb: This is my personal blog. The opinions expressed here represent my own and not those of my employer.
Friday, April 4, 2014
It didn't suck
...som vi säger när saker går OK.
Låt mig klippa lite från utvärderings-responsen:
"Good explanation." - Då gick i alla fall de grundläggande bitarna fram.
"Super informative" - Vem du än var som skrev detta: TACK! Det där gjorde min dag!
"90% of this I knew already, but I did get some phone tips out of it...thanks!" - Åter igen, tack tack. Det fanns i alla fall _något_ nytt jag kunde komma med.
"Could have gone a bit faster" - Ja, fast inte om jag skulle hålla på en timme... Jag har jobbat i en dryg vecka på att göra om en halvtimmes-presentation till en hel timme. För nej, jag ville egentligen inte har mer än just en halvtimme till presentationen, men man öppnar inte upp 30min frågestund... Särskilt inte på //build/.
Den mest negativa feedback jag fick var denna:
"Should have taken questions during the talk as assumed a lot of knowledge. talk of most use to phone devs coming from Silverlight but assumed windows knowledge a lot. didn't seem very well rehearsed"
Jag vet precis vem som gav den... Han började räcka upp handen och avbryta mig redan på andra eller tredje slide:n tror jag. Men nej, det funkar inte att ta frågor under presentationen. Det var inte ett "introduktion till..."-snack jag höll, det var ett "intermediate"-snack. Dvs det krävs "viss kännedom om området" för att kunna ta till sig innehållet.
Och låt mig avsluta med detta:
"Good session. Speaker was clearly nervous (I would be too). Remember you're the expert on your topic and everyone is there to hear what you have to say. If you don't know just say so (which you did)."
Oh ja. Nervös var bara förnamnet. Jag svettades om händerna innan jag klev upp på scen. Det tog säkert 10min innan jag kom ihåg att andas ordentligt. Och inte hjälpte det av att jag "kom av mig" genom att arrangörerna ville att jag skulle göra ett "announcement" i början av min presentation heller. Ouff!
Jag försökte balansera mig innan genom att lyssna på bra musik i ena hörnet av salen. På med lurarna och igång med musiken. Jag såg kanske lite lustig ut när jag stod där och "nickade" till det som var i öronen. Men ja, det hjälpte nog. Det hjälpte nog också att ta en vända med lite träning innan - inte mycket, bara att få igång kroppen, sedan lite meditation och så gå igenom slides:en en vända till.
Men ja. Jag håller med om den där negativa feedbacken där uppen "didn't seem well rehearsed". Jag hade bara hunnit köra snacket tre gånger "på riktigt" innan och jag kände mig inte tillräcklgt bekväm med delar av innehållet. Jag glömde bort en del saker, jag tappade tråden på ett par ställen, jag är säker på att jag upprepade mig och jag var så nervös nervös nervös.
Jag tror jag hanterade de efterföljande frågorna OK också. Inga bloopers. Visst, det var en hel del jag inte kunde svara på - men vad sjutton, jag har varit på Microsoft i knappa åtta månader!
Nåja. Ett par gånger till så kanske jag känner mig "hemma" med så väl material som att stå på scen och hålla låda.
En gång i tiden hade jag ju inga problem med det, men sedan ändrade sig något. Jaja. Det går säkert att lära sig att hantera igen.
Jag hade slips på mig förresten. :-)
Det var lite för att en kollega satt ribban dagen innan. En utvecklare som hade slips, väst och skjorta på sig - då kan ju inte jag vara sämre. Eller hur?
Ja, det råkade vara den andre svensken på avdelningen. Så det blev lite av en "fashion-off" mellan oss enligt resten av teamet. Skojs. :-)
Efter att ha presenterat så gick jag på skakiga ben tillbaka till hotellet, dumpade min väska och bytte om till en mer avslappnad stil:
Se. Ingen slips! Alltså mer avslappnat ju. :-)
Jag har fått det inofficiella priset för "bäst klädd på konferensen" av kollegorna. :-)
Det blev film som "party" ikväll. Microsoft hade hyrt hela biograf-komplexet på andra sidan gatan från konferensen sett och de visade senaste Captain America, som har premiär först imorgon, i alla salongerna. Jag lyckades få plats i en IMAX 3D-salong. Mmmm. Godis för ögonen. Värt tiden det tog att se filmen, helt klart. Gå och se den om ni gillar Marvel. Och just ja, sneak-peak efter eftertexterna bådar MYCKET gott för Avengers 2. :-D
Efter att ha biografat med popcorn och öl så var vi en bunt som tyckte att vi nog behövde riktig mat också. Så vi landade på en irländsk pub i närheten där vi åt, drack lite mer öl, pratade strunt och gratulerade varandra till att ha "överlevt" våra presentationer.
Det här har varit ett par mycket nervösa dagar, men det har också varit bland de absolut roligaste hittills.
Nu skall jag sova och imorgon är sista dagen med konferens. Efter det stannar jag en dag till i San Francisco och träffar lite vänner. Förhoppningsvis blir det god mat, gott kaffe och goda drinkar i gott sällskap.
Nu - god natt!
Låt mig klippa lite från utvärderings-responsen:
"Good explanation." - Då gick i alla fall de grundläggande bitarna fram.
"Super informative" - Vem du än var som skrev detta: TACK! Det där gjorde min dag!
"90% of this I knew already, but I did get some phone tips out of it...thanks!" - Åter igen, tack tack. Det fanns i alla fall _något_ nytt jag kunde komma med.
"Could have gone a bit faster" - Ja, fast inte om jag skulle hålla på en timme... Jag har jobbat i en dryg vecka på att göra om en halvtimmes-presentation till en hel timme. För nej, jag ville egentligen inte har mer än just en halvtimme till presentationen, men man öppnar inte upp 30min frågestund... Särskilt inte på //build/.
Den mest negativa feedback jag fick var denna:
"Should have taken questions during the talk as assumed a lot of knowledge. talk of most use to phone devs coming from Silverlight but assumed windows knowledge a lot. didn't seem very well rehearsed"
Jag vet precis vem som gav den... Han började räcka upp handen och avbryta mig redan på andra eller tredje slide:n tror jag. Men nej, det funkar inte att ta frågor under presentationen. Det var inte ett "introduktion till..."-snack jag höll, det var ett "intermediate"-snack. Dvs det krävs "viss kännedom om området" för att kunna ta till sig innehållet.
Och låt mig avsluta med detta:
"Good session. Speaker was clearly nervous (I would be too). Remember you're the expert on your topic and everyone is there to hear what you have to say. If you don't know just say so (which you did)."
Oh ja. Nervös var bara förnamnet. Jag svettades om händerna innan jag klev upp på scen. Det tog säkert 10min innan jag kom ihåg att andas ordentligt. Och inte hjälpte det av att jag "kom av mig" genom att arrangörerna ville att jag skulle göra ett "announcement" i början av min presentation heller. Ouff!
Jag försökte balansera mig innan genom att lyssna på bra musik i ena hörnet av salen. På med lurarna och igång med musiken. Jag såg kanske lite lustig ut när jag stod där och "nickade" till det som var i öronen. Men ja, det hjälpte nog. Det hjälpte nog också att ta en vända med lite träning innan - inte mycket, bara att få igång kroppen, sedan lite meditation och så gå igenom slides:en en vända till.
Men ja. Jag håller med om den där negativa feedbacken där uppen "didn't seem well rehearsed". Jag hade bara hunnit köra snacket tre gånger "på riktigt" innan och jag kände mig inte tillräcklgt bekväm med delar av innehållet. Jag glömde bort en del saker, jag tappade tråden på ett par ställen, jag är säker på att jag upprepade mig och jag var så nervös nervös nervös.
Jag tror jag hanterade de efterföljande frågorna OK också. Inga bloopers. Visst, det var en hel del jag inte kunde svara på - men vad sjutton, jag har varit på Microsoft i knappa åtta månader!
Nåja. Ett par gånger till så kanske jag känner mig "hemma" med så väl material som att stå på scen och hålla låda.
En gång i tiden hade jag ju inga problem med det, men sedan ändrade sig något. Jaja. Det går säkert att lära sig att hantera igen.
Jag hade slips på mig förresten. :-)
Det var lite för att en kollega satt ribban dagen innan. En utvecklare som hade slips, väst och skjorta på sig - då kan ju inte jag vara sämre. Eller hur?
Ja, det råkade vara den andre svensken på avdelningen. Så det blev lite av en "fashion-off" mellan oss enligt resten av teamet. Skojs. :-)
Efter att ha presenterat så gick jag på skakiga ben tillbaka till hotellet, dumpade min väska och bytte om till en mer avslappnad stil:
Se. Ingen slips! Alltså mer avslappnat ju. :-)
Jag har fått det inofficiella priset för "bäst klädd på konferensen" av kollegorna. :-)
Det blev film som "party" ikväll. Microsoft hade hyrt hela biograf-komplexet på andra sidan gatan från konferensen sett och de visade senaste Captain America, som har premiär först imorgon, i alla salongerna. Jag lyckades få plats i en IMAX 3D-salong. Mmmm. Godis för ögonen. Värt tiden det tog att se filmen, helt klart. Gå och se den om ni gillar Marvel. Och just ja, sneak-peak efter eftertexterna bådar MYCKET gott för Avengers 2. :-D
Efter att ha biografat med popcorn och öl så var vi en bunt som tyckte att vi nog behövde riktig mat också. Så vi landade på en irländsk pub i närheten där vi åt, drack lite mer öl, pratade strunt och gratulerade varandra till att ha "överlevt" våra presentationer.
Det här har varit ett par mycket nervösa dagar, men det har också varit bland de absolut roligaste hittills.
Nu skall jag sova och imorgon är sista dagen med konferens. Efter det stannar jag en dag till i San Francisco och träffar lite vänner. Förhoppningsvis blir det god mat, gott kaffe och goda drinkar i gott sällskap.
Nu - god natt!
Tuesday, April 1, 2014
Vi far, vi flyger
Om ett par timmar går flighten ner till San Francisco.
Det är dags för min första konferens som anställd på Microsoft. Inte bara är det att närvara, jag skall ju stå på scen och prata också.
Nervöst? Japp, som bara den...
Jag känner inte att jag har 100% koll och det är jobbigt. Jag tycker om situationer som jag har koll på, jag gillar inte okontrollerad osäkerhet och eller överraskningar. "Calculated risk" är något jag kan hantera, "unpredictability" är något helt annat... Sedan hjälper det ju inte direkt att jag har lite svårt för stora folksamlingar, särskilt om jag är i fokus.
Så ja, jag försöker "öva in" så mycket som möjligt av det jag skall säga, men samtidigt skall det ju inte låta som om en robot står och maler fram innehållet. Och de som känner mig väl vet ju att jag som bekant blir uttråkad av att upprepa saker "jag redan kan", så jag tenderar att ändra formuleringarna varje gång jag går igenom materialet för att inte själv somna av uttråkning - dvs jag sabbar för mig själv eftersom det ju aldrig blir samma presentation två gånger och därmed så kan jag inte fullt ut "öva in den". Argh! Ja ja, jag kommer säkert att snubbla på orden, tappa tråden och vara lite virrigt - vi kanske kan kalla det för "charmigt"? ;-)
Samtidigt, i en annan del av universum:
Jag har ju inget att ha pååååååå mig!
Ja, jag är ju lite fåfäng också. Jamenkomigen, det har man väl rätt att vara om man vet att man kommer att spelas in på film och läggas ut på Intörnätt för all framtid? Är det ok med smoking tror ni?
Hur var det nu, jag skulle sluta noija över det här sa jag nog... En del av mig säger att det inte är så viktigt, att det egentligen inte spelar någon roll och att saker blir som de blir. Det här är inte det mest viktiga här i världen.
Så, i en helt annan del av universum:
Jag har ett par (betalda) dagar i San Francisco! Woho!
Snobbigt kaffe, goda drinkar, fantastisk mat, underbara vänner.
Visst, det är ju jobb så det blir mest springa på konferens, men lite annat hinner man med, särskilt om man som jag inte har minsta intresse av att pimpla gratis-sprit på kvällen... Nej, det gäller att passa på medan man kan så jag tänker försöka få bord på några riktigt bra restauranger, käka världens kanske bästa dim sum i Chinatown (I know just the place...), återbesöka Millennium som är en av de absolut bästa vegan-restauranger jag varit på, ta en drink någonstans i The Mission och så hälsa på lite vänner.
Man kan inte gräva ner sig i bara jobb, man måste passa på att njuta av livet också...
Just ja, jag har packat ned träningskläderna också så om vädret tillåter (prognosen säger...regn?) skall jag vara en av "de där" som är hurtiga på morgonen och joggar en vända genom ett sömnigt San Francisco innan frukost. ;-)
Det är dags för min första konferens som anställd på Microsoft. Inte bara är det att närvara, jag skall ju stå på scen och prata också.
Nervöst? Japp, som bara den...
Jag känner inte att jag har 100% koll och det är jobbigt. Jag tycker om situationer som jag har koll på, jag gillar inte okontrollerad osäkerhet och eller överraskningar. "Calculated risk" är något jag kan hantera, "unpredictability" är något helt annat... Sedan hjälper det ju inte direkt att jag har lite svårt för stora folksamlingar, särskilt om jag är i fokus.
Så ja, jag försöker "öva in" så mycket som möjligt av det jag skall säga, men samtidigt skall det ju inte låta som om en robot står och maler fram innehållet. Och de som känner mig väl vet ju att jag som bekant blir uttråkad av att upprepa saker "jag redan kan", så jag tenderar att ändra formuleringarna varje gång jag går igenom materialet för att inte själv somna av uttråkning - dvs jag sabbar för mig själv eftersom det ju aldrig blir samma presentation två gånger och därmed så kan jag inte fullt ut "öva in den". Argh! Ja ja, jag kommer säkert att snubbla på orden, tappa tråden och vara lite virrigt - vi kanske kan kalla det för "charmigt"? ;-)
Samtidigt, i en annan del av universum:
Jag har ju inget att ha pååååååå mig!
Ja, jag är ju lite fåfäng också. Jamenkomigen, det har man väl rätt att vara om man vet att man kommer att spelas in på film och läggas ut på Intörnätt för all framtid? Är det ok med smoking tror ni?
Hur var det nu, jag skulle sluta noija över det här sa jag nog... En del av mig säger att det inte är så viktigt, att det egentligen inte spelar någon roll och att saker blir som de blir. Det här är inte det mest viktiga här i världen.
Så, i en helt annan del av universum:
Jag har ett par (betalda) dagar i San Francisco! Woho!
Snobbigt kaffe, goda drinkar, fantastisk mat, underbara vänner.
Visst, det är ju jobb så det blir mest springa på konferens, men lite annat hinner man med, särskilt om man som jag inte har minsta intresse av att pimpla gratis-sprit på kvällen... Nej, det gäller att passa på medan man kan så jag tänker försöka få bord på några riktigt bra restauranger, käka världens kanske bästa dim sum i Chinatown (I know just the place...), återbesöka Millennium som är en av de absolut bästa vegan-restauranger jag varit på, ta en drink någonstans i The Mission och så hälsa på lite vänner.
Man kan inte gräva ner sig i bara jobb, man måste passa på att njuta av livet också...
Just ja, jag har packat ned träningskläderna också så om vädret tillåter (prognosen säger...regn?) skall jag vara en av "de där" som är hurtiga på morgonen och joggar en vända genom ett sömnigt San Francisco innan frukost. ;-)
Sunday, March 30, 2014
Nu med etikett
Jag hittade ett par enkla etiketter på QFC när jag var nere och handlade igår och tänkte att jag testar med dem nu så får jag göra riktiga saker inför nästa batch istället.
Japp, alla flaskor är numrerade och numren är handskrivna.
#002 och #003 finns inte i nummer-serien, de två flaskorna lämnade hemmet innan de fått etikett. Se det som "special collectors' edition" eller nåt. ;-)
Etiketterna är inte 100% rätt för bläckstråle insåg jag när delar av trycket hamnade på mina fingrar... Nåja, det är ju bara för skojs skull och inget som skall säljas så det är inte hela världen. Nästa vända får det bli bättre etiketter eller en laserskrivare...
Japp, alla flaskor är numrerade och numren är handskrivna.
#002 och #003 finns inte i nummer-serien, de två flaskorna lämnade hemmet innan de fått etikett. Se det som "special collectors' edition" eller nåt. ;-)
Etiketterna är inte 100% rätt för bläckstråle insåg jag när delar av trycket hamnade på mina fingrar... Nåja, det är ju bara för skojs skull och inget som skall säljas så det är inte hela världen. Nästa vända får det bli bättre etiketter eller en laserskrivare...
Saturday, March 29, 2014
Framtiden™
När jag var en liten palt och precis fått (delvis betald av min sparade månadspeng, delvis betald av mina underbara föräldrar som förstod att det här var något riktigt riktigt viktigt för mig) min första egna dator (en MSX SVI-728) så drömde jag då och då om Framtiden™.
I Framtiden™ skulle jag ha all den där kraften från min MSX i fickan!
Jag skulle inte bara ha processorkraften, den där saken i fickan skulle också ha en display så man inte behövde koppla in den till en TV.
Några år senare skaffade pappa en PC för att köra CAD på. Jag behöver väl kanske inte säga att jag ockuperade den mer än min far? :-)
Här förändrade sig Framtiden™ lite. Pappa fick en bärbar (släpbar?) dator på jobbet och jag funderade på om inte Framtiden™ kanske skulle kunna ha en sådan i lite mindre och lättare format, kanske dessutom med ett modem i sig så man kunde ringa upp BBS:er bara man hade ett telejack i närheten!
Framtiden™ hoppade ikapp mig ytterligare något år senare då det installerades en mobiltelefon ("klumpofon" kärt kallad av somliga subkulturer) i vår bil. "Wow!" tänkte jag och minns att jag drömde om en framtid där den där saken i min fick inte bara kunde ringa BBS:er när man hade ett telejack i närheten utan man kanske till och med kunde sitta ute i skogen och komma åt BBS:erna på den där bärbar PCn. Visserligen kanske man behövde ha med sig en väska extra batterier om man ville stanna ute i skogen hela dagen, men i alla fall - Framtiden™ såg riktigt cool ut.
Så gick det ytterligare något år och jag fick smaka på det där med internet. Wow! Det var som om man kopplat samman en massa BBS:er och kunde gå mellan dem utan att behöva koppla ner och koppla upp igen, man kunde skicka meddelanden till "vem som helst oavsett vilken 'BBS' de fanns på". Tänk om det där gick att komma åt på den där saken jag skulle ha i min ficka i Framtiden™... Internet ute i skogen. Fortfarande med en väska batterier, men i alla fall. WOW!
Framåt senare delen av nittiotalet skaffade jag min första mobiltelefon. En Nokia 3110 (jag vill minnas den som en 2110i, men efter att ha läst specar och googlat bilder på telefonerna så måste det ha varit en 3110 hur fel det än känns på tungan med den nummerserien, eller så blandar jag ihop den första mobilen med den tredje eller nåt...). Här någonstans insåg jag att min syn på Framtiden™ nog lika gärna kunde läggas åt sidan och bara vara en syn på Morgondagen™ för här accelererade saker så snabbt att jag inte kände att jag hann med att fundera på hur Framtiden™ skulle se ut på samma sätt som när jag var yngre. Ja, annat än flygande bilar, resor till månen/Mars, jetpack och självkörande bilar då, DET var Framtiden™ det...
Well. Saker som PalmPilot, Casio Camera Watch, Diamond Rio MP3 player, Toshibas Protege laptops, Ericsson's T68 (pytte-liten mobil med färgskärm!!!) trillade in en efter en och den där bärbara framtiden med ett mobilt modem och konstant tillgång till internet i fickan började vara en verklighet för många.
Vart vill jag komma med allt detta? Ingen aning. Jag bara hade ett "future moment" på bussen hem här om dagen:
Jag satt i en buss någonstans mellan kontor och hemma, med hörlurarna på mig och lyssnade på musik från en tjänst i Europa som sände live från en festival i Miami. Detta på en sak som är mindre än min hand och med en ljudkvalité som är bättre än vad radio och TV var när jag var tonåring! Och SAMTIDIGT på den här lilla saken kunde jag svara på mail, uppdatera världen om vad jag höll på med, läsa intressanta artiklar och snacka skit med polarna.
Framtiden™ händer hela tiden. Det är inte något luddigt borta i horisonten längre, det är "in your face". Det som kändes nästintill omöjligt igår är vardag idag. Och det riktigt balla - jag har varit en del av att ta fram och forma den där framtiden i nästan tjugo år nu... Det är rätt jäkla coolt när man tänker på det så.
Well. Bortsett från de flygande bilarna då... De har jag fortfarande inte sett röken av. Och så kan jag inte semestra på Mars än. Fast det senare är nog närmre än man kan tro...och kommer troligen innan de flygande bilarna. ;-)
I Framtiden™ skulle jag ha all den där kraften från min MSX i fickan!
Jag skulle inte bara ha processorkraften, den där saken i fickan skulle också ha en display så man inte behövde koppla in den till en TV.
Några år senare skaffade pappa en PC för att köra CAD på. Jag behöver väl kanske inte säga att jag ockuperade den mer än min far? :-)
Här förändrade sig Framtiden™ lite. Pappa fick en bärbar (släpbar?) dator på jobbet och jag funderade på om inte Framtiden™ kanske skulle kunna ha en sådan i lite mindre och lättare format, kanske dessutom med ett modem i sig så man kunde ringa upp BBS:er bara man hade ett telejack i närheten!
Framtiden™ hoppade ikapp mig ytterligare något år senare då det installerades en mobiltelefon ("klumpofon" kärt kallad av somliga subkulturer) i vår bil. "Wow!" tänkte jag och minns att jag drömde om en framtid där den där saken i min fick inte bara kunde ringa BBS:er när man hade ett telejack i närheten utan man kanske till och med kunde sitta ute i skogen och komma åt BBS:erna på den där bärbar PCn. Visserligen kanske man behövde ha med sig en väska extra batterier om man ville stanna ute i skogen hela dagen, men i alla fall - Framtiden™ såg riktigt cool ut.
Så gick det ytterligare något år och jag fick smaka på det där med internet. Wow! Det var som om man kopplat samman en massa BBS:er och kunde gå mellan dem utan att behöva koppla ner och koppla upp igen, man kunde skicka meddelanden till "vem som helst oavsett vilken 'BBS' de fanns på". Tänk om det där gick att komma åt på den där saken jag skulle ha i min ficka i Framtiden™... Internet ute i skogen. Fortfarande med en väska batterier, men i alla fall. WOW!
Framåt senare delen av nittiotalet skaffade jag min första mobiltelefon. En Nokia 3110 (jag vill minnas den som en 2110i, men efter att ha läst specar och googlat bilder på telefonerna så måste det ha varit en 3110 hur fel det än känns på tungan med den nummerserien, eller så blandar jag ihop den första mobilen med den tredje eller nåt...). Här någonstans insåg jag att min syn på Framtiden™ nog lika gärna kunde läggas åt sidan och bara vara en syn på Morgondagen™ för här accelererade saker så snabbt att jag inte kände att jag hann med att fundera på hur Framtiden™ skulle se ut på samma sätt som när jag var yngre. Ja, annat än flygande bilar, resor till månen/Mars, jetpack och självkörande bilar då, DET var Framtiden™ det...
Well. Saker som PalmPilot, Casio Camera Watch, Diamond Rio MP3 player, Toshibas Protege laptops, Ericsson's T68 (pytte-liten mobil med färgskärm!!!) trillade in en efter en och den där bärbara framtiden med ett mobilt modem och konstant tillgång till internet i fickan började vara en verklighet för många.
Vart vill jag komma med allt detta? Ingen aning. Jag bara hade ett "future moment" på bussen hem här om dagen:
Jag satt i en buss någonstans mellan kontor och hemma, med hörlurarna på mig och lyssnade på musik från en tjänst i Europa som sände live från en festival i Miami. Detta på en sak som är mindre än min hand och med en ljudkvalité som är bättre än vad radio och TV var när jag var tonåring! Och SAMTIDIGT på den här lilla saken kunde jag svara på mail, uppdatera världen om vad jag höll på med, läsa intressanta artiklar och snacka skit med polarna.
Framtiden™ händer hela tiden. Det är inte något luddigt borta i horisonten längre, det är "in your face". Det som kändes nästintill omöjligt igår är vardag idag. Och det riktigt balla - jag har varit en del av att ta fram och forma den där framtiden i nästan tjugo år nu... Det är rätt jäkla coolt när man tänker på det så.
Well. Bortsett från de flygande bilarna då... De har jag fortfarande inte sett röken av. Och så kan jag inte semestra på Mars än. Fast det senare är nog närmre än man kan tro...och kommer troligen innan de flygande bilarna. ;-)
Friday, March 28, 2014
You have to wear clothes
På eftermiddagen idag hade vi ett "för-möte" inför konferensen. Mest för att gå igenom lite "bra att veta"-punkter och få alla på samma sida vad gäller meddelande och riktning. En av punkterna som fanns med på dagordningen var "What to wear" - dvs vad man får och inte får ha på sig.
Well...
"Basically, it can be summed up to 'you have to wear clothes'."
Heh. Det var ju fint.
Men jo, det fanns ett par regler - inga trasiga kläder, inga "öppna tår" på skor. Dvs inga flip-flops eller sandaler.
Annars är det alltså fritt fram för det mesta. Det gör att jag nu har oändligt med svårighet att bestämma mig för vad jag skall ha på mig. Men som en av mötes-hållarna också sa "You need to look credible, don't wear a suite if you're not comfortable in it an can rock it". Så... Well... Hm... Jaja. Jag tar med mig halva garderoben och så kan jag ha beslutsångest på hotellet på morgonen. ;-)
Jag nämde tidigare att vi har avslutat projektet/produkten vi jobbat på sedan jag anlände på Microsoft. Idag firades det med lite öl/vin/cider och snacks. Och så var det en liten basket-turnering också, för mars är basket-månad här borta.
Well. Det fanns inte bara snacks i snack-form, det fanns även det här:
En bänk med bacon!
Det ni. Det ser man inte så ofta på en fredags-öl skulle jag nog påstå. Och ja, bacon går ju alltid hem. Men nej, jag varken drack en massa öl eller åt en massa bacon.
Jag smuttade på en halv öl en stund och umgicks med kollegorna, sedan packade jag ihop mig och åkte hem - långt innan "Mobile Beer March Madness" var över. Anledning - den där förkylningen är nog verkligen på gång. Seg, lättirriterad, maten smakade inget bra till lunch, lätt huvudvärk, aningens täppt i näsan, liiiite känns det i halsen också. Urk.
Nu blir det soffa, te och kanske en film om jag lyckas hitta något som är värt att ses. Lite gammal samuraj- eller ninja-film kanske? Sedan blir det nog en tidig kväll. Hoppas det inte blommar ut mer än så här, vill ju inte vara sjuk nu...
Well...
"Basically, it can be summed up to 'you have to wear clothes'."
Heh. Det var ju fint.
Men jo, det fanns ett par regler - inga trasiga kläder, inga "öppna tår" på skor. Dvs inga flip-flops eller sandaler.
Annars är det alltså fritt fram för det mesta. Det gör att jag nu har oändligt med svårighet att bestämma mig för vad jag skall ha på mig. Men som en av mötes-hållarna också sa "You need to look credible, don't wear a suite if you're not comfortable in it an can rock it". Så... Well... Hm... Jaja. Jag tar med mig halva garderoben och så kan jag ha beslutsångest på hotellet på morgonen. ;-)
Jag nämde tidigare att vi har avslutat projektet/produkten vi jobbat på sedan jag anlände på Microsoft. Idag firades det med lite öl/vin/cider och snacks. Och så var det en liten basket-turnering också, för mars är basket-månad här borta.
Well. Det fanns inte bara snacks i snack-form, det fanns även det här:
En bänk med bacon!
Det ni. Det ser man inte så ofta på en fredags-öl skulle jag nog påstå. Och ja, bacon går ju alltid hem. Men nej, jag varken drack en massa öl eller åt en massa bacon.
Jag smuttade på en halv öl en stund och umgicks med kollegorna, sedan packade jag ihop mig och åkte hem - långt innan "Mobile Beer March Madness" var över. Anledning - den där förkylningen är nog verkligen på gång. Seg, lättirriterad, maten smakade inget bra till lunch, lätt huvudvärk, aningens täppt i näsan, liiiite känns det i halsen också. Urk.
Nu blir det soffa, te och kanske en film om jag lyckas hitta något som är värt att ses. Lite gammal samuraj- eller ninja-film kanske? Sedan blir det nog en tidig kväll. Hoppas det inte blommar ut mer än så här, vill ju inte vara sjuk nu...
Thursday, March 27, 2014
En kopp te
På väg hem från jobbet idag passade jag på att stanna till vid remedy teas (ja, namnet skall skrivas med gemener). Det är ett litet te-hak ett par kvarter bort från där jag bor. De har smarriga vegan-mackor och te. Men man kan också köpa med sig te hem och det var det jag var där för.
Lite "Jade Dew" tyckte jag att jag nog behövde. Jag lämnade ju mitt förråd hos syster när jag flyttade hit och den lilla burken jag köpte med mig hem från Japan förra hösten är slut.
Ja, det är ett mycket gott grönt te. Men nej det är inget jag dricker mycket av - det är lite för dyrt för det... Vi snackar inte Lipton här om man säger så.
57gram är det i min lilla påse, och det fick jag lämna iväg 150kr för att få ta med mig hem. Ischk. Som sagt, inget man dricker mycket av...
Kryssen i rutorna där är för att tala om vad det är i påsen och hur det bör bryggas:
"green", dvs det är ett grön te.
"175 monopol-grader" (dvs Farenheit, så i riktiga grader blir det ungefär 80C eller 353K), är gradantalet som vattnet skall ha som man brygger teet med.
"-1", skall utläsas "upp till 1" och är antalet minuter som teet skall dra.
"med caf", hur mycket koffein det är i teet. Dvs inte så väldans mycket.
"3-4 steeps", antalet gånger man kan "doppa om" sin te-kula i nytt vatten. Dvs för varje dos te kan man få ut 3-4 koppar.
Ja. Det är en lite nördig butik. Naturligtvis...
Så det blev en kopp gott te i soffan ikväll.
Annars då? Jodå, jag ändrar fortfarande i den där presentationen...
Och så tror jag att jag har en förkylning på gång för näsan är lite täppt och jag har en begynnande huvudvärk. Typiskt. Nåja, det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag får ta en bastu på klubben imorgon, det sägs att bastu är bra mot/för det mesta... Sedan får jag väl testa den där absinten när jag kommer hem, för stark dryck sägs ju också vara bra för/mot det mesta. Och så lite vila på det då...
Lite "Jade Dew" tyckte jag att jag nog behövde. Jag lämnade ju mitt förråd hos syster när jag flyttade hit och den lilla burken jag köpte med mig hem från Japan förra hösten är slut.
Ja, det är ett mycket gott grönt te. Men nej det är inget jag dricker mycket av - det är lite för dyrt för det... Vi snackar inte Lipton här om man säger så.
57gram är det i min lilla påse, och det fick jag lämna iväg 150kr för att få ta med mig hem. Ischk. Som sagt, inget man dricker mycket av...
Kryssen i rutorna där är för att tala om vad det är i påsen och hur det bör bryggas:
"green", dvs det är ett grön te.
"175 monopol-grader" (dvs Farenheit, så i riktiga grader blir det ungefär 80C eller 353K), är gradantalet som vattnet skall ha som man brygger teet med.
"-1", skall utläsas "upp till 1" och är antalet minuter som teet skall dra.
"med caf", hur mycket koffein det är i teet. Dvs inte så väldans mycket.
"3-4 steeps", antalet gånger man kan "doppa om" sin te-kula i nytt vatten. Dvs för varje dos te kan man få ut 3-4 koppar.
Ja. Det är en lite nördig butik. Naturligtvis...
Så det blev en kopp gott te i soffan ikväll.
Annars då? Jodå, jag ändrar fortfarande i den där presentationen...
Och så tror jag att jag har en förkylning på gång för näsan är lite täppt och jag har en begynnande huvudvärk. Typiskt. Nåja, det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag får ta en bastu på klubben imorgon, det sägs att bastu är bra mot/för det mesta... Sedan får jag väl testa den där absinten när jag kommer hem, för stark dryck sägs ju också vara bra för/mot det mesta. Och så lite vila på det då...
Subscribe to:
Posts (Atom)




