Vi far, vi flyger

Om ett par timmar går flighten ner till San Francisco.

Det är dags för min första konferens som anställd på Microsoft. Inte bara är det att närvara, jag skall ju stå på scen och prata också.

Nervöst? Japp, som bara den...

Jag känner inte att jag har 100% koll och det är jobbigt. Jag tycker om situationer som jag har koll på, jag gillar inte okontrollerad osäkerhet och eller överraskningar. "Calculated risk" är något jag kan hantera, "unpredictability" är något helt annat... Sedan hjälper det ju inte direkt att jag har lite svårt för stora folksamlingar, särskilt om jag är i fokus.

Så ja, jag försöker "öva in" så mycket som möjligt av det jag skall säga, men samtidigt skall det ju inte låta som om en robot står och maler fram innehållet. Och de som känner mig väl vet ju att jag som bekant blir uttråkad av att upprepa saker "jag redan kan", så jag tenderar att ändra formuleringarna varje gång jag går igenom materialet för att inte själv somna av uttråkning - dvs jag sabbar för mig själv eftersom det ju aldrig blir samma presentation två gånger och därmed så kan jag inte fullt ut "öva in den". Argh! Ja ja, jag kommer säkert att snubbla på orden, tappa tråden och vara lite virrigt - vi kanske kan kalla det för "charmigt"? ;-)

Samtidigt, i en annan del av universum:
Jag har ju inget att ha pååååååå mig!

Ja, jag är ju lite fåfäng också. Jamenkomigen, det har man väl rätt att vara om man vet att man kommer att spelas in på film och läggas ut på Intörnätt för all framtid? Är det ok med smoking tror ni?

Hur var det nu, jag skulle sluta noija över det här sa jag nog... En del av mig säger att det inte är så viktigt, att det egentligen inte spelar någon roll och att saker blir som de blir. Det här är inte det mest viktiga här i världen.

Så, i en helt annan del av universum:
Jag har ett par (betalda) dagar i San Francisco! Woho!
Snobbigt kaffe, goda drinkar, fantastisk mat, underbara vänner.
Visst, det är ju jobb så det blir mest springa på konferens, men lite annat hinner man med, särskilt om man som jag inte har minsta intresse av att pimpla gratis-sprit på kvällen... Nej, det gäller att passa på medan man kan så jag tänker försöka få bord på några riktigt bra restauranger, käka världens kanske bästa dim sum i Chinatown (I know just the place...), återbesöka Millennium som är en av de absolut bästa vegan-restauranger jag varit på, ta en drink någonstans i The Mission och så hälsa på lite vänner.

Man kan inte gräva ner sig i bara jobb, man måste passa på att njuta av livet också...

Just ja, jag har packat ned träningskläderna också så om vädret tillåter (prognosen säger...regn?) skall jag vara en av "de där" som är hurtiga på morgonen och joggar en vända genom ett sömnigt San Francisco innan frukost. ;-)