Cabin In The Woods

I lördags bar det så av på utflykt. Äventyr ut i ingenstans! Siktet var inställt på Lopez Island och iväg kom vi nästan på utsatt tid...

För att ta sig ut till ön behöver man först åka norrut i ca 1,5 timme till Anacortes där färjorna går ifrån. Vi anlände färjeterminalen dryga timmen innan färjan skulle avgå bara för att mötas av ett "den är full, nästa går fyra timmar senare".

Oups... Så det var ju bara att vända bilen och hitta på något annat ett par timmar då. Anacortes är en sömnig liten småstad, vi tog en lunch på ett ställe i stan och frågade servitrisen vad som var värt att se om man hade två timmar på sig.

En utsiktspunkt och en park, var svaret.
Vädret var väl inte det bästa för den typen av aktiviteter, men det lät vi inte hindra oss.

Utsiktsplatsen var lite blåsig, så det blev luva upp för att inte frysa om den nyfriserade skalpen.

Och vi kraschade ett bröllopsgäng också. Det var fotografering med brud, gum, brutärnor och...eeh...ja vad heter mannens följe? Grumgossar? Fasen vet, men där var de i alla fall och tog kort. Vi var snälla nog att inte fotobomba dem. ;-)

Efter att ha tittar på utsikten och sedan stannat och handlat lite matvaror så styrde vi bilarna mot färjekön så att vi inte skulle missa nästa avgång också.

Vi kom med den färjan.
Väl framme på Lopez så tog vi "turistvägen" till huset vi hyrt. "Turistvägen" innebär att istället för att ta sig från norra till södra sidan av ön den korta vägen mitt inne på ön så tog vi den längre och mer sightseeing-vänliga vägen. Fin utsikt.

Så kom vi efter mycket om och men fram till kvällens boplats:

Stort hus, mycket tomt. Vi var sju personer, så huset var alldeles lagom stort för oss.
Efter lite husesyn så tog vi tag i aktiviteten som det var tänkt att vi skulle ha gjort bra mycket längre än det nu blev - cykling.
Tanken var att vi skulle ha spenderat eftermiddagen med att cykla runt ön. Nu fick det istället bli en liten kvälls-runda. Och med facit i hand så tror jag nog att det var alldeles lagom för sällskapet. Ett par av de som var med hade inte suttit på en cykel på säkert tjugo år, och aldrig på en cykel utan tramp-broms.
Det var lite av ett äventyr att få hela flocken att röra sig framåt...

Då vi gav oss ut precis i skiftet mellan dag och skymning så var det däremot massor med vilda djur att beskåda längs vägen, så att det stods still mycket gjorde kanske inte så mycket i alla fall. :-)

På ett ställe var fältet så fullt av rådjur att jag inte lyckades fånga alla på samma bild. Vi räknade till lite över tjugo stycken...

När skocken började se ut som om de ville vända hemåt igen då det började mörkna (cyklarna saknade lysen) och det var en del backar att ta sig tillbaka över så tänkte jag att "well, det borde finnas lite vatten alldeles runt kröken från där vi är" så jag tog en liten sväng iväg medan de andra började paddla hemåt, "jag hinner i kapp" var ledordet.

Swisch iväg nedför backen och genom svängen och...
Där stod ett rådjur mitt på vägen och såg ut som om det inte hade några bekymmer i hela världen. AIGH! Jag lyckades bromsa och väja OCH hålla mig kvar på cykeln samt hålla cykeln kvar på vägen. De ni, inte illa. Först efter att jag stannat så skakade rådjuret lite på huvudet och trampade lojt iväg in i buskaget. Sicken slacker!..

Väl förbi rådjurshindret kom jag i alla fall fram till vattnet, och även om vägen fortsatte så var det stopp.
Dels på grund av den här skylten

men också på grund av att det blev grusväg. Jag hade en landsvägsracer, smala däck - inte skoj på grus.

Här är den lilla krabaten:

Och här är ett par bilder från utsikten där nere vid vattnet:

Den sista bilden var åt andra hållet. Mer vass och sumpmark en bit först innan det blev vatten igen.

Efter att ha tittat lite på utsikten så vände jag cykeln åter och testade hur snabb den var. Den var snabb men inte fullt så snabb som min egen... Det saknades minst en nivå av växlar för att verkligen ge fart i nedförsbackarna och på planmarken. Skoj var det i alla fall att cykla lite. Kanske skulle jag lasta in min egen cykel i bilen en helg och åka ut till någon av öarna och trampa runt i många fler timmar? Kanske det...

Well, well. Jag kom ikapp och förbi ett par av polarna, ett par hade hunnit tillbaka till huset. Så jag kom nästan ikapp i alla fall.

Väl tillbaka i huset åts det lite snacks och dracks champagne. Det var ju födelsedagshelg för den ena av tjejerna så champagne it was. Snacksen tog slut och magarna kurrade fortfarande, så medan tjejerna satt och skvallrade eller pratade seriösa saker - jag vet ärlig talat inte vad de pratade om för de talade hindi med varandra när vi grabbar inte satt på samma plats - medan pojkarna ställde sig i köket och byggde mat.

Inget avancerat, klockan var på tok för sent för det. Det blev pasta med en tomatbaserad sås och så lite parmesan på det.

Efter att ha ätit hittade vi en riktig skatt i TV-rummet.

Top Gun på VHS! \o/
Tjejerna var helt ointresserade av denna kulturskatt och skakade mest på huvudet åt oss så vi hämtade lite öl och bunkrade oss i vår improviserade "man cave" medan de fortsatte att sippa champagne och prata. :-)

Natten kom och sömnen kallade. Jag var (och är fortfarande) jetlag:ad och kunde knappt hålla ögonen öppna efter Goose spelat Great balls of fire på dinern...

Morgonen var det i stort sett bara att äta frukost och ta sig till färjan för hemfärd. Det var födelsedagskalas planerat till halv fem...

Men innan jag stänger vistelsen på ön helt så måste jag dela med mig av lite annat kring huset. Det var...lite udda.

Hur många fågelholkar och fågelmatplatser kan man ha på en tomt?
Svaret är: fler än vad som verkar sunt.

Och här började jag seriöst fundera på om vi inte klivit in i en skräckfilm...

Ja, det är en råttfälla på utsidan där ja. What!?


För är det inte lite klassiskt skräckfilmsaktigt att vara sju polare som åker ut till en stuga i ödemarken? :-)

De andra uppskattade inte alls mina skräckfilmsassociationer eller funderingar på vad filmen skulle kunna heta och vad som skulle vara mördaren. Meh! Jaja, alla kan ju inte ha en sund och fin humor så som jag. :-)

Nu stänger jag dock butiken för den dagen. Det var en mycket trevlig dag, om än lite kortare än planerad.

Födelsedagsfirande

Jag har en indisk vän som fyllde år igår. På sant indiskt manér så skall saker firas i tre dagar. Got to love that!

Igår var det dags för första delen av firandet: Middag och klubb.

Min vana trogen dök jag upp ett par minuter före utsatt tid - inbjudan sa 7:30 och jag anlände 7:25. Så det var ju bara att sätta sig i baren en stund med en drink och vänta på att fler skulle dyka upp.

Födelsedagsbarnets vana trogen så dök värdparet inte upp förrän åtta...

Efter middagen delades det ut goodie-bags till gästerna. Oh. Nice. Jag borde gå på fler födelsedagsfester där gästerna får presenter istället för att ge bort dem. :-D

Och extra credit för att det är en bläckfisk på kortet. Bläckfiskar är coola saker, fler bläckfiskar åt världen!

I påsen var det "beauty products".

Kiehl's är bra skit. We like.

Nu får jag hoppas att min present matchar det här...
Vad det är får ni se senare, jag har inte paketerat ihop det hela än...

Efter att maten ätits upp, vinet tömts ur glasen och goodie-bags:en stoppats ned i fickorna så kastades vi in i en limo för färd mot klubb. Det var ju inte igår man åkte limo då... Hummer-limo därtill. Fast som födelsedagsbarnet snabbt noterade: De hade ju inte lagt någon skumpa på kylning för den lååååååånga bilfärden!

Fast med tanke på att det tog mindre än tio minuter dörr-till-dörr så var det nog bra, champagne skall ju inte stress-drickas det skall njutas.

Jag valde dock att vinka hejdå vid entrén till klubben då jag vid det laget såg dubbelt av jetlag-trötthet. Klockan var ju nästan midnatt och jag vaknade vid halv fem på morgonen. Det är ju så att det är legitimt att vara trött även utan jetlag då.

Idag är det dags för del två av firandet: Roadtrip till San Juan islands där vi stannar över natt. Vad som är planerat för dagen/kvällen har jag inte fått reda på i förväg men jag skall vara chaufför iaf då jag ju har en bil som kan ta fler än två personer... To the unknown!

Hårdningen återställd

Sex månader med hår.

Nästan så man skulle kunna skriva en bok med den titeln va?

Så här såg jag ut för en timme sedan

Mad scientist potential!

Femton minuter senare såg jag ut så här istället:

En liten homage (som Firefox tycker att jag borde "stava rätt" till komage istället...) till ett spel jag spelat tills tummarna blött - Tekken. Var ju bara tvungen när jag ändå gjorde mig av med håret.

Nu ser jag istället ut så här

Ordningen återställd alltså.

Jag kommer behöva vara ute i solen så mycket jag kan ett tag nu för att jämna ut färgen på skalpen, det ser lite småfånigt ut just nu

Man ser ju hurdant hårfäste jag har om man säger så... Nåja, det ordnar sig på ett par dagar.

Det är underbart härligt att ha rakat av sig på skalpen igen. Inte bara för att jag trivs utan hår, utan också för att det innebär att det gått bra för pappa.

Hemma

Så var man tillbaka i Seattle då.

Resan hem gick helt ok. Slitsam sistasträcka, men man kan ju inte bli uppgraderad varje gång man flyger antar jag... Lyckades somna eller i alla fall slumra lite under resan, vilket är mer än vanligt så det togs tacksamt emot.

Mellanlandningen i Chicago var intressant.
I immigration (passkontrollen) frågades det en massa saker om mitt liv och leverne. Hur länge hade jag jobbat för Microsoft? Hur länge hade jag varit i USA? Vad hade jag för titel på jobbet? Tyckte jag om USA? Varför hade jag varit i Sverige? Hade jag släkt i USA? ...det var första gången in på nytt pass, det blir så då - tjugo-frågor och alla fingrar scannade.

Men in kom jag ju...

Så var det till att vänta på väskan. Läääääänge trots att jag hade "priority"-lapp på bagaget. Jag var inte den enda business-resenären som fick stå och vänta länge iofs så det var nog alla som skulle vidare österut som fick vänta helt enkelt. Och när väskan väl kom så

...saknades det ett hjul på den.

Kan ju säga att det var lite intressant att balansera runt den samtidigt som man släpade på en bag och sitt handbagage också... Väl framme vid transfer-bagagebandet tyckte jag "hur gör jag med det här" till en United-anställd. Svaret var att ta det när jag landade i Seattle. så det gjorde jag. De skall utreda om det är SAS eller United som skall betala för skadan, sedan kommer det en check i min brevlåda. Tar ett par veckor. Nåja, det var säkert dags att byta ut den där väskan i alla fall, den har ju hängt med ganska många resor över jorden nu.

I tullen frågades det om jag hade med mig någon mat in. Mat. Hm. Är godis mat? Nej. Är choklad mat? Nej. Är kaffe mat? Hm... Det berodde på hur mycket och om det var rostat eller inte. Så där blev det ett litet stopp en stund. Men tullkille nummer två tyckte att två kilo rostat kaffe i vacuumförpackning inte var mat, eller i alla fall inte mat nog att bry sig om i tullen. Så, då vet jag det till nästa gång och behöver inte svara "mnja, kanske?" på den frågan framöver.

Vaknade halv fem i morse. Börjar bli lite trött nu. Skall på födelsedagsmiddag ikväll. Det blir nog till att sova en timme eller så innan jag tar mig iväg, annars somnar jag väl med näsan i efterrätten... Något klubbande efter middagen blir det nog inte för min del iaf, det vore nog att tro för mycket om sin förmåga att ignorera sömn det - jag börjar ju trots allt bli gammal. ;-)

Sverige?

I veckan som gick var jag hos mor och far.
Det blev solbränna trots att så många klagar över det kalla och gråa vädret. Så pass mycket sol fick jag att jag nu sitter och flagar på näsa och i pannan...

Det blev midsommarfirande med icke-sill. Och det gör mig inte det minsta då jag fick förmånen att stå i köket och fixa mat. Flera timmar tog det. Härligt. :-)
Och det var riktigt skoj att se att ALLT gick åt. Oj oj oj. Antingen var familjen vääääldigt hungrig eller så gjorde jag bra mat helt enkelt, för "för lite" var det i alla fall inte...

Igår anlände jag det där landet som ligger mellan Sverige och Danmark:

Lokalbefolkningen pratar fortfarande lite lustigt här...
De jag träffade var dock inte urinvånare så jag slapp anstränga översättnings-modulen. ;-)

Passade på att stanna till på Lilla Kafferosteriet på morgonen för ett par riktigt goda koppar kaffe och trevligt sällskap. Att vara i Malmö utan att stanna till där går ju inte, det är nästan bättre kaffe där än det går att hitta i Seattle ju. Men bara nästan. ;-)

När jag blir stor skall jag ha ett eget kafferosteri tror jag. Tänk så gott kaffe man kan få varje dag då, precis så som man vill ha det. Kanske skall börja med att skaffa en liten rostare först?

När man är i Sverige

...passar man på att äta sill.

Löksill. Svartvinärssill. Senapssill.

Svartvinbärssillen var riktigt riktigt god.

Mors lilla Olle i skogen gick

Igår var det ju som bekant Sveriges nationaldag.
Mina två favorit-baristor jobbade morgonpasset och hälsade mig välkommen denna "beautiful sunny Friday morning!". Då de vet att jag är svensk och vi ibland pratar lite om vad som skiljer mellan länderna, kulturerna, maten, musiken, osv så sa jag glatt att idag var det vår nationaldag men att de inte skulle förvänta sig några stora saker för det - vi svenskar är ju måttliga i allt vi gör, utom när vi åker på charter som 20-åringar förstås...

"Inte som norrmännen alltså?" tyckte en av baristorna, och nej, det är ju inte så att vi firar vår nationaldag på samma sätt som norrmännen. De är ju, som bekant, inte riktigt kloka. Men jag fick följdfrågan om hur vår nationalsång gick.

Jag funderade en stund, och så stämde jag upp i allt annat än skönsång:

"Mors lilla Olle i skogen gick,

Rosor på kinden och solsken i blick,

Läpparna små utav bär äro blå,

Bara jag slapp att så ensam här gå.

Brummeli-brum vem lufsar där,

Buskarna knaka en hund visst det är,

Pälsen var lurvig men Olle blev glad,

Å en kamrat det var bra se goddag"

Nej, hon trodde mig inte... Förstår inte, det är ju rätt nära i alla fall. Visst?

Och på tal om Olle i skogen och björnar och andra flygfän så hade jag planer på att packa min ryggsäck och traska ut i skogen i helgen.

Men se det blev det inget av för jag sov bort hela förmiddagen nu på lördagen...
Jag hade ju till och med köpt björnspray eftersom tanken var att tälta ute i ingenstans natten mellan lördag och söndag.

Björnspray är i stort sett en väldigt stark pepparspray. Man vill INTE att vinden vänder när man trycker på spray-knappen...

Tanken på att möta en aggressiv björn är lite läskig får jag väl erkänna, men det är få som råkar ut för det. Jag har ju som sagt hittills inte ens sett en på avstånd på mina promenader ute i skog och mark här. Men det är ju som bekant bäst att alltid vara förberedd. Hellre en sak för mycket med på resan än en för lite...

Kanske åker jag ut en vända till någon mindre skog i morgon istället, bara över dagen. Det borde vara öppet runt Mt Rainier även om det inte är öppet upp till de övre hiking-lederna. Vi får se hur det blir, veckan var tyngre än jag trott helt enkelt.