Monday, June 30, 2014

Cabin In The Woods

I lördags bar det så av på utflykt. Äventyr ut i ingenstans! Siktet var inställt på Lopez Island och iväg kom vi nästan på utsatt tid...

För att ta sig ut till ön behöver man först åka norrut i ca 1,5 timme till Anacortes där färjorna går ifrån. Vi anlände färjeterminalen dryga timmen innan färjan skulle avgå bara för att mötas av ett "den är full, nästa går fyra timmar senare".

Oups... Så det var ju bara att vända bilen och hitta på något annat ett par timmar då. Anacortes är en sömnig liten småstad, vi tog en lunch på ett ställe i stan och frågade servitrisen vad som var värt att se om man hade två timmar på sig.

En utsiktspunkt och en park, var svaret.
Vädret var väl inte det bästa för den typen av aktiviteter, men det lät vi inte hindra oss.
Utsiktsplatsen var lite blåsig, så det blev luva upp för att inte frysa om den nyfriserade skalpen.
Och vi kraschade ett bröllopsgäng också. Det var fotografering med brud, gum, brutärnor och...eeh...ja vad heter mannens följe? Grumgossar? Fasen vet, men där var de i alla fall och tog kort. Vi var snälla nog att inte fotobomba dem. ;-)
Efter att ha tittar på utsikten och sedan stannat och handlat lite matvaror så styrde vi bilarna mot färjekön så att vi inte skulle missa nästa avgång också.

Vi kom med den färjan.
Väl framme på Lopez så tog vi "turistvägen" till huset vi hyrt. "Turistvägen" innebär att istället för att ta sig från norra till södra sidan av ön den korta vägen mitt inne på ön så tog vi den längre och mer sightseeing-vänliga vägen. Fin utsikt.

Så kom vi efter mycket om och men fram till kvällens boplats:



Stort hus, mycket tomt. Vi var sju personer, så huset var alldeles lagom stort för oss.
Efter lite husesyn så tog vi tag i aktiviteten som det var tänkt att vi skulle ha gjort bra mycket längre än det nu blev - cykling.
Tanken var att vi skulle ha spenderat eftermiddagen med att cykla runt ön. Nu fick det istället bli en liten kvälls-runda. Och med facit i hand så tror jag nog att det var alldeles lagom för sällskapet. Ett par av de som var med hade inte suttit på en cykel på säkert tjugo år, och aldrig på en cykel utan tramp-broms.
Det var lite av ett äventyr att få hela flocken att röra sig framåt...

Då vi gav oss ut precis i skiftet mellan dag och skymning så var det däremot massor med vilda djur att beskåda längs vägen, så att det stods still mycket gjorde kanske inte så mycket i alla fall. :-)
På ett ställe var fältet så fullt av rådjur att jag inte lyckades fånga alla på samma bild. Vi räknade till lite över tjugo stycken...

När skocken började se ut som om de ville vända hemåt igen då det började mörkna (cyklarna saknade lysen) och det var en del backar att ta sig tillbaka över så tänkte jag att "well, det borde finnas lite vatten alldeles runt kröken från där vi är" så jag tog en liten sväng iväg medan de andra började paddla hemåt, "jag hinner i kapp" var ledordet.

Swisch iväg nedför backen och genom svängen och...
Där stod ett rådjur mitt på vägen och såg ut som om det inte hade några bekymmer i hela världen. AIGH! Jag lyckades bromsa och väja OCH hålla mig kvar på cykeln samt hålla cykeln kvar på vägen. De ni, inte illa. Först efter att jag stannat så skakade rådjuret lite på huvudet och trampade lojt iväg in i buskaget. Sicken slacker!..

Väl förbi rådjurshindret kom jag i alla fall fram till vattnet, och även om vägen fortsatte så var det stopp.
Dels på grund av den här skylten
men också på grund av att det blev grusväg. Jag hade en landsvägsracer, smala däck - inte skoj på grus.

Här är den lilla krabaten:

Och här är ett par bilder från utsikten där nere vid vattnet:


Den sista bilden var åt andra hållet. Mer vass och sumpmark en bit först innan det blev vatten igen.

Efter att ha tittat lite på utsikten så vände jag cykeln åter och testade hur snabb den var. Den var snabb men inte fullt så snabb som min egen... Det saknades minst en nivå av växlar för att verkligen ge fart i nedförsbackarna och på planmarken. Skoj var det i alla fall att cykla lite. Kanske skulle jag lasta in min egen cykel i bilen en helg och åka ut till någon av öarna och trampa runt i många fler timmar? Kanske det...

Well, well. Jag kom ikapp och förbi ett par av polarna, ett par hade hunnit tillbaka till huset. Så jag kom nästan ikapp i alla fall.

Väl tillbaka i huset åts det lite snacks och dracks champagne. Det var ju födelsedagshelg för den ena av tjejerna så champagne it was. Snacksen tog slut och magarna kurrade fortfarande, så medan tjejerna satt och skvallrade eller pratade seriösa saker - jag vet ärlig talat inte vad de pratade om för de talade hindi med varandra när vi grabbar inte satt på samma plats - medan pojkarna ställde sig i köket och byggde mat.

Inget avancerat, klockan var på tok för sent för det. Det blev pasta med en tomatbaserad sås och så lite parmesan på det.

Efter att ha ätit hittade vi en riktig skatt i TV-rummet.
Top Gun på VHS! \o/
Tjejerna var helt ointresserade av denna kulturskatt och skakade mest på huvudet åt oss så vi hämtade lite öl och bunkrade oss i vår improviserade "man cave" medan de fortsatte att sippa champagne och prata. :-)

Natten kom och sömnen kallade. Jag var (och är fortfarande) jetlag:ad och kunde knappt hålla ögonen öppna efter Goose spelat Great balls of fire på dinern...

Morgonen var det i stort sett bara att äta frukost och ta sig till färjan för hemfärd. Det var födelsedagskalas planerat till halv fem...

Men innan jag stänger vistelsen på ön helt så måste jag dela med mig av lite annat kring huset. Det var...lite udda.

Hur många fågelholkar och fågelmatplatser kan man ha på en tomt?
Svaret är: fler än vad som verkar sunt.



Och här började jag seriöst fundera på om vi inte klivit in i en skräckfilm...
Ja, det är en råttfälla på utsidan där ja. What!?


För är det inte lite klassiskt skräckfilmsaktigt att vara sju polare som åker ut till en stuga i ödemarken? :-)

De andra uppskattade inte alls mina skräckfilmsassociationer eller funderingar på vad filmen skulle kunna heta och vad som skulle vara mördaren. Meh! Jaja, alla kan ju inte ha en sund och fin humor så som jag. :-)

Nu stänger jag dock butiken för den dagen. Det var en mycket trevlig dag, om än lite kortare än planerad.

No comments:

Post a Comment