Lite i efterhand

Jomensåatteeeh...

Nu var det ju ett tag sedan jag kom tillbaka till Seattle. En vecka har snart passerat. Jobbet är tillbaka i vanlig takt, vardagen lunkar på i gamla invanda spår.

Så då kanske det passar bra att gå igenom de där bilderna jag tog under de mer "turistande" dagarna i Indien. Först hade jag tänkt att återskapa dagarna en och en, lite som att posta inläggen med fördröjning, men när stunden har passerat käns det lite för konstlat att återuppbygga dagarna var för sig. Så här kommer ett "medley" av mina (få) turistdagar.

Saker man skall se när man är i Delhi, #1:
The Red Fort.

En fästning och hem för indiens mogul under si så där 200 år.
Fast det kändes lite fånigt att vara i ett så gammalt land som Indien, med så mycket historia, och besöka saker som var byggda på 1600-talet. Det är ju "nyss"! :)
Anyways, förstår varför det är en "world heritage site". Det är fint och lugnet som uppstår när man traska in på området är välkommet efter ett par dagar med det konstanta trafikkaoset som är Delhi.

Efter att ha promenerat runt där i en timme ungefär var vi ett par stycken som trängde in oss i en "auto" och gav oss tillbaka in till de centralare delarna av Delhi... Det där med att åka auto blev något av en vana rätt snabbt. Det går snabbare att ta sig fram med sådana än med vanliga bilar, och det är precis lika nervkittlande trafik oavsett vilket typ av fordon man sitter i.

Saker man måste se i Delhi, #2:
En annan av dagarna tog vi oss till "Qutb området". Det är lite äldre än The Red Fort, 1200-tal i alla fall. :)
Det mest kända i det området är ett torn - Qutb Minar.

Det är en minaret, men den används inte till det länge och man får inte gå upp i den. Tydligen fick man det "förr", men som med det mesta gammalt som är högt så är det alltid någon som gör sig illa och så får alla andra vara utan upplevelsen... Fåniga turister att slå sig alltså. ;-) Tornet är drygt 70m högt och således världens högsta sandstensminaret.

Anyways... I samma område finns också en gigantisk järnpelare. Jaha, tänker ni, var är det för skoj med en järnpelare då?
Well. Den här järnpelaren är dryga 7 meter hög, väger nästan 6000kg...och tillverkades på 300-talet. Now we're talking!

Även här fanns det en "förr i tiden kunde man..." - inte klättra upp i den, men ställa sig med ryggen mot den och försöka nå med armarna runt den. Bakom sig alltså. Svårt tydligen, för om man lyckades så skulle man önska sig precis vad som helst och det skulle falla in...

Saker man måste se i Delhi, #4:
Samma dag som Qutb skulle vi ta oss till "lotus templet" också. Det gick sämre... Stängt på måndagar tydligen, så det fick bli en "genomettstängselochlångtifrånsombaraden"-bild

Nåja, då har jag ju något att göra nästa gång jag kommer dit. ;-)

Efter att ha varit där så tog vi en auto till...
Fel ställe. :-D
Trots att vi hade en Dehli:it med oss så blev vi avsläppta vid någon turist-fälla och auton försvann snabbare än en avlöning.
Nåja, det var ju bara att dra fram en karta och försöka hitta hur man gick till närmaste Metro, för vi var lite förbannade på auto-förarna i området efter den upplevelsen...

Det blev lite promenerande, genom ganska shady gator och kvarter. Men hej, det är ju det som är resäventyr!

Att jag ser lite skeptisk ut har inte med miljön att göra, det var solsken i ögonen...

Vi kom helskinnade tillbaka till "civilisationen" och sedan vidare till den plats vi egentligen skulle till.

Saker man tydligen måste se i Delhi, #5:
Ja, alla ställen har en sådan här. Hantverksmarknad. Typ. "Hand crafted items from all of India". Ah well, inte riktigt min grej, men sällskapet vill dit.

Efter 30min av att titta runt så vinkade jag hejdå till de andra och tog en auto till annan plats. Nej, jag shoppade inget. Krimskrams är som sagt inte min grej...

Så... Då är det väl bara det sista sightseeandet kvar då.
Saker man måste se i Delhi, #6:
Well. Inte riktigt i Delhi. Snarare 4h bussresa från Delhi. En fantastisk bussresa...i världens kanske mest obekväma buss. Men det är ju också saker som hör till när man är ute och reser, kan ju inte glida runt i limousin mellan alla platser heller! :)

Nåväl, efter en fantastisk bussresa kom vi så fram till om inte världens så i alla fall Indiens mest kända byggnad:

Taj Mahal.
Och jo visst är den maffig och vacker och imponerande.
En timme promenera runt och titta på saker, och så in i bussen igen och "hem" till Delhi. Aaaah. Åtta timmar buss för att titta på en gravplats! :-D

Det var väl ungefär allt turistande som hanns med i Delhi det... Sedan flög vi till Guwahati, men det tar jag en annan dag.

Nu så

...är vi färdiga med allt "giftandes".
Fjärde gången gillt eller nåt. ;-)

Är nu tillbaka i Paris efter ett drygt dygn i Loire-dalen med katolsk kyrka och boende och fest på slott. Det är vackert där nere, även om träden inte fått sina blad än och vinodlingarna bara är kala stockar.

Tänkte att jag skulle ha suttit på hotellrummet och skrivit ihop blog om Frankrike-delen av resan nu när jag har en kväll "över", men jag har åkt på en förkylning som inte ens bastu (ja, jag blev uppgraderad till ett rum som har bastu här i hotellet - räkmacka!) verkar rå på.

Det var lite segt att hålla sig vaken genom festen igår, men man kan ju inte smita undan som best man innan dess att maten har ätits färdigt i alla fall - vilket var strax efter midnatt eftersom det ju var ett franskt bröllop den här gången och då börjar man ju inte sätta sig vid borden förräm vid 9-tiden på kvällen...

Bilder och sådant kommer när jag är tillbaka i Seattle och har kurerat mig. Lovar att skriva om så väl turist-dagarna i Indien som turist-dagen och cermonin i Frankrike.

Till dess, här är en turistbild från Eiffeltornet, för sådana skall man ju ta när man är i Paris...

Så var de gifta

...igen.

Den här gången enligt nordost-indisk hinduistisk sed...

Det var mycket sitta ner i den här cermonin också. Fast mer interaktivt för brudparet. Alla gudar skulle bjudas in att välsigna dem. Det tar ju en stund att bara rabla upp dem på en rad, de är ju några stycken... Så ni kan ju tänka er hur lång tid det tar om det är lite mer prat kring varje också. :)

Men först skulle brudgummen lotsas från bilen ner till platsen för cermonin. Traditionellt sker den promenaden från brudgummens hemby till brudens, dvs en lite längre promenad än den vi tog igår. Under denna promenad så är det upp till brudgummes vän/bror att skydda honom från väder och vind...och folk som kastar ris på honom, Han skall vara oskadd, hel, ren och utan ris i håret när han kommer fram till bruden.
Jag gjorde min plikt med ett paraply i högsta hugg:

Och jodå, han kom fram helskinnad och utan ris i håret. Mission accomplished!

Sedan var det dags att sitta ner och lyssna på prästen en stund. Först bara brudgummen, brudens far...och jag på ett hörn, men min roll från nu till slutet av cermonin var mer att se till att hålla insekter borta och att brudgummen inte snubblade över sina kläder under alla stå upp, sitta ned, snurra runt, slänga saker på elden manövrar under den dryga timmen det tog att genomföra cermonin.

När väl brudgummen var välsignad nog så lotsades bruden in. Bakom ett skynke...

Och efter lite mötes-cermonier så fick brud och brudgum se varandra.

Här slutade dock de jag givit min kamera till för kvällen ta kort. Så hela biten med eld och promenader kring den och hur brud och brudgum knöts ihop med deras halsdukar för att aldrig separeras uteblir för tillfället. Får se om någon annan tog bilder, annars får vi vänta tills de officiella bilderna från de inhyrda fotograferna kommer.

I slutet på cermonin så sotades våra pannor med ett "tredje öga" från askan av elden som byggdes under cermonin. Lycka och välgång åt alla, gudarna på vår sida osv.

Och när vi väl fick kliva av den lilla scenen och mingla runt med resten av festfolket så kom en av brudens mostrar fram till mig och flinade stort med lite pillimarisk blick och säger:
Det är god lycka att sitta med vid den cermoniella elden. Den ungkarl som sitter med är nästa att bli gift.

Hah! Jaja. Det blir nog bra med det.

Och när hon sa "bachelor" så ryckte Poojas farfar till och tyckte "Va? Är du singel?" och sedan var resten av kvällen körd...
Jag tror inte jag blivit introducerad till så många döttrar och systerdöttrar/brorsdöttrar under en och samma kväll i mitt liv.

Ah well. Det var ju skoj på sitt sätt, och de sa att de bara skämtade...fast kanske inte...eller jodå det var bara på skoj...eller inte... Lustigkurrar där... :-)

Nåväl, jag blev inte bortgift i slutänden i alla fall.

Idag lämnar vi Guwahati och flyger tillbaka till Delhi för en sista natt i den stan. Resan till Frankrike går sedan natten mellan måndag och tisdag.

Liten uppdatering

Som jag skrev tidigare så lämnade vi Delhi i onsdags för ett besök i nordöstra Indien. Befinner mig just nu i Guwahati och idag är det dags för en hindu cermoni för brudparet.

Vi började dock vår vistelse här med en fem timmars bussresa till en nationalpark. Buss i mörker på små slingriga och smala vägar är intressant här... Det där med två filer verkar bara vara för fega turister, man kör där det finns plats och det är inga som helst problem att köra om en lastbil i en kurva, över ett backkrön, med träd som skymmer all sikt åt alla håll.

Det var lite svettigt en stund, men jag beslutade mig för att det nog var så det skulle vara och att det inte fanns något jag kunde påverka genom att stressa upp mig. Så jag drog på mig hörlurarna och lyssnade på lite trevlig musik medan bussen susade fram genom mörkret. Det hjälpte lite i alla fall.

Så kom vi fram till boendet ute i "ödemarken". Stor "resort" med högt i tak och alldeles lugnt och stilla. Inga bilar, inga tutor, inga hundar som skäller i natten. Bara en väldigt högljudd gecko precis utanför mitt fönster! Nåja, de är rätt söta krabater så den fick väl pipa lite om den nu kände för det.

Morgonen efter var det dags att ta sig ut på safari. Tyvärr hade jag varken safari-kostym eller djungelhatt att ta på mig, så jeans och t-shirt fick duga...

Tog inte många minuter från det att vi kommit in i parken innan djuren började synas. Elefanterna höll sig på avstånd, de verkade vara på promenad åt andra hållet genom parken mot vad vi var.

Men noshörningarna var desto fler under färden genom vår del av parken.
Här en stor med en lite mindre i släptåg.

Gott om fåglar var det också, de flesta hade jag ingen koll på vad de var för någon sort - som de här små fåniga bollarna tex:

 Eller den här långhalsade saken som satt och tittade på oss vid en bro vi passerade:

Men den här krabaten vet jag minsann vad det är för något, för den finns på varenda ölflaska jag dricker här. ;-)

Och på en plats vi stannade till cirklade gamarna över oss, men jag hade fel objektiv för att ta bra bild på dem där uppe i luften...

Det skumpades runt i jeepar så det var lite svårt att ta kort annat än när det stannades till, och de flesta kort är bara upprepningar av de här djuren, plust lite vattenbufflar och några "hog deers" (svin-hjort? Fasen vet vad de heter på svenska), så jag besparar er plågan att gå igenom 200+ kort för att sålla ut ett par bra.  :)

Efter att ha svängt tillbaka till hotellet och duschat av dammet så käkade vi lunch och satte oss i bussen igen. Fyra timmars resa till Guwahati. Jag kan ju säga att när vi väl kom till hotellet så var jag allt lite trött på att sitta ned...

Mer om Guwahati kommer senare, nu är det dags att göra något med dagen, turista runt lite på stan en stund innan det är dags för bröllopsbestyren här.

Just ja, jo jag har en massa bilder från turistane i Delhi också. Det blir ett hopslaget inlägg senare. Troligen när jag väntar i någon flyg-lounge i början på veckan som kommer...

Kontaktlös

Vi landade i Guwahati i onsdags förmiddag. Ingen telefontäckning för oss utlänningar. Sedan bussade vi oss till Kaziranga, där fanns inte ens WiFi. Nu är vi tillbaka i Guwahati men fortfarande ingen telefontäckning. Har dock WiFi på hotellet så det kommer nog någon lite längre post så småningom. Ville bara tala om att allt är bra och jag har inte trillat i Ganges. ;-)

Här är ett par elefanter att titta på medan ni väntar...

Ja de var en bit bort, och gick åt "fel" håll för att ge riktigt bra bild. Men i alla fall - Elefanter juh!

Bröllop - punjab style.

Igår var det dags för första "ordentliga" cermonin.

Upp vid 06 för att hinna få lite frukost innan allt bestyr satte igång. Efter att ha ålat in mig i en preciiiiiis rätt storlek "undertröja" (långärmad och räcker ner till mitt på låret), dragit på mig byxor som skall "knöla sig" nere vid anklarna, klivit i skor, hängt på mig en tjock, tung, tight "rock", slängt ett stycke sammet över axeln och dragit på mig en turban så var jag allt annat än rörlig och sval. Ouff. Trots AC på rummet var det lite svettigt.

Efter att ha hängt på mig allt själv så traskade jag över till brudgummens rum och hjälpte honom svida upp. Samma kommentar där - ouff kokis.

Vi hade 15 minuter till godo från utsatt schema när vi anlände hotell-lobbyn... Men som vanligt med indiska event så börjar ju ingenting i tid. :)
Så vi fick vänta... Och vänta... Och...

Och medan vi väntade så ville precis alla i hela världen ta kort med oss. Så väl indier som turister från andra länder ville ta kort med oss. Förstår inte varför, ser ju ut som vilka snubbar på stan som helst ju!

När väl alla andra i vårt sällskap kommit ner så lämnade jag över min kamera till ett par av Remys polare - jag insåg att jag inte skulle ha möjlighet att ta kort själv idag, för mycket stök att stå i och vara med i...

Anyways. Klockan tickade vidare och till slut fick våra chaufförer "Go" order från brudens far och vi for iväg.

Dagen börjar med att familjerna möter varandra. Mamma träffar mamma, pappa träffar pappa, syskon träffar syskon, osv tills alla hälsats välkomna in i den nya familjen.

En präst ledde denna cermoni och det pratades mycket på språk jag inte förstår det minsta av, men det var ju bara att lyssna efter sitt namn och stiga fram när det väl sades så flöt det mesta på efter det. :)

De enda som så här dags fortfarande inte mötts är brud och brudgum.

Brudgumens släkt lotsades sedan in i trädgården och alla satta sig ner och det började serveras en andra frukost. Allt medan ett par musikanter spelade väldigt pipig musik i örat på oss. :-D Om ni sett filmer med "ormtjusare" som spelar blåsintrsument så vet ni hurdan musik det var. Så här dags på morgonen var det kanske inte mitt förstahandsval om jag fått välja själv, men nu är det tradition och då är det ju bara att gilla läget.

Och preciiiiis när vi fått in vårt te och våra gurk-mackor så kom bruden...

Och brud och brudgum fick så mötas och byta blomband med varandra.
Bruden började och hängde lätt på blomsterbandet. För vad kan väl vara svårt med det?

Well... När det var brudgumens tur så vips var hennes kusiner där och lyfte upp henne högt i luften så brudgumen hade lite svårt att nå, och när han näääästan lyckades så lutade sig bruden bakåt för att göra det än lite svårare att nå.

Till slut lyckades han i alla fall placera blommorna runt hennes hals och alla skrattade gott och applåderade hans framgång.

Det här är ett genomgående tema i punjab-bröllop - det skall jävlas lite med brudgummen hela tiden, han får liksom kämpa för sin brud. :)

Så skulle alla naturligtvis fotograferas med bruden och brudgumen

Sedan fick de en stund att sätta sig i hyfsad lugn och ro för att äta lite frukost tillsammans innan det var dags att stuva in sig i bilar och ta sig till ett tempel för den officiella bröllops-cermonin. I det här fallet ett Sikh-bröllop.

Det lite lustiga för en västerlänning här är att tempel inte går att "stänga av" för cermonier. Dvs mitt i bröllopet så kommer det andra personer och traskar fram till altaret och knäböjer och ber. :) Lite stökigt om man inte har koll på allt som sägs kan jag väl medge, men det verakde gå bra i alla fall.

Större delen av timmen efter att vi anlät tillbringades så här:

Sittandes i skräddarställning och försöka att inte tänka på hur lustigt det skulle bli att ställa sig upp då ett av benen somnat från knät och nedåt...

Det gick hyfsat bra när det väl var dags, haltade bara genom templet men var återställd när vi väl kom ut.

Och när vi kom ut var det dags för problem nummer två för brudgummen...
Eftersom det var ett tempel så var vi tvungna att ta av oss skorna och lämna in dem i förvaring medan cermonin hölls. Vanligtvis är det här ju inga problem, man får en liten token för facket ens skort hamnat i och när man lämnar tillbaka denna token så får man tillbaka sina skor.

Så inte nu... För nu hade brudens polare stulit skorna för oss... Dags för förhandling om att köpa tillbaka dem.

Aj aj, de var väldigt hårda i sina förhandlingar. Till slut landade vi på 11000 rupees för båda paren skor. Det motsvarar ungefär 1400kr. Inte det billigaste paret skor jag köpt direkt. :)
Nåja, det är all in good fun.

När vi så väl fått tillbaka våra skor var det dags att åka tillbaka till brudens hem för lite skålande i te och lunch. Och efter att lunchen var avslutad var det dags för brudens familj att vinka av sin dotter. Tårar och kramar en masse. Och bilen som brudparet stuvats in i puttades med handkraft ut från parkeringen som en sista "push" ut från det gamla livet och in i det nya.

Efter detta fanns det dags för lite paus. Duscha efter en dag i solen i varma kläder, vila lite på hotellrummet och sedan svida om för kvällens mottagning. Dags för smoking alltså!

Vi tog inte med kameran till den här delen av tillställningen. Jag tror vi alla var lite trötta i kamerafingret helt enkelt. Tog ett par kort med mobilen, men de flesta blev inte så bra. Här är i alla fall något från "officiersklubben" där vi spenderade kvällen:

Det var åter igen en massa mat... Ja mamma, jag äter verkligen ordentligt här, det går ingen nöd på mig och jag tynar inte bort. :)

Vi var tillbaka på hotellet vid strax innan midnatt. Lång men rolig dag och det var rätt skönt att glida ur smokingen och lägga sig under täcket. En hel del för hjärnan att ta in. Så mycket färg, skratt, leenden, värme och nya intryck att smälta...

Som ur Tusen och en Natt...

Oj, oj, oj... Var börjar jag för att beskriva gårdagskvällen?

Jag tror helt enkelt att entrén till brudens föräldrars trädgård får hjälpa mig att sätta stämningen...

Det här var inte själva bröllopet, det här var en "förfest" kan man säga. En första kväll för de två släkterna att träffas under festliga förhållanden och lära känna varandra med sång, dans, dryck och mat.

Hela trädgården var fylld av ljus och blommsmyckning. Det hade ställts ut bord och dukats up längder med mat längs "kanterna". I ena änden fanns en scen och dans-plats.

Sakta men säkert började gästerna anlända. Vi Européer var naturligtivs nästan i tid enligt utsatt tid, vilket enligt indisk standard är "för tidiga"/"först på plats".

Men så dök bruden upp och efter det började resten av familj, släkt och vänner att anlända. Nästan så man kunde tro att de hade telefonkedja för att inte komma alla på en gång, och ingen innan bruden... :)

Brudparet var strålande och bruden naturligtvis otroligt vacker.

(Bilden är från lite senare på kvällen, inte kronologisk ordning här :) )
Det är så mycket färg och glitter i allt när det firas här, det är svårt att inte le stort hela tiden. :)

Naturligtvis fanns det plats för gästerna att få sina händer "tatuerade" med henna traditionsenligt. Fast bara för kvinnor... De franska gästerna gav sig i kast med det hela med entusiasm. Tror inte det var någon av kvinnorna som inte lät sina händer och armar smyckas i alla fall lite.

Kvällen gick och det var så väl dans av oss gäster, här med en "bunke" som skulle hållas på huvudet och man skulle dansa och snurra runt och ha sig... svårt att inte skratta och le med sådan disco-boll på skallen kan jag säga. :)

...som framförande från en traditionell danstrupp.

Fartfyllt och glädjefullt. Svårt att stå still till det tempo och "swing" som är i Indisk musik. Medryckande.

Framåt slutet av kvällen, medan DJ'n delade punjab beats till dansgolvet, så hittade brudparet en stund i avskildhet från allt stök för lite mat.

Kvällens timmar flög förbi fort. Skratt. Dans. Mat. Dryck. Fantastiskt roligt, bländande vackert, och så mycket värme.

Trötta och glada stuvade vi in oss i ett par taxis och tog oss tillbaka till hotellet. Vilken upplevelse!

Jag höll ju i min kamera för kvällen, så mina bilder har inte mig i sig, men när alla kommit hem efter detta äventyr kommer det att delas bilder och då får jag posta lite "i efterhand" som visar mig i indisk utstyrsel "live" så att säga. Till dess får ni hålla tillgodo med denna lite skeva bild från spegeln på hotellet strax innan festen.

Och det här var ju bara början på festiviteterna!