Tillbaka till vardagen

Så var man tillbaka hemma igen.
Lägenheten stod kvar - 35C inne och en överfull brevlåda.
Bilen stod kvar - inga repor eller inbrott.

Tar som vanligt ett par dagar att komma tillbaka till en normal dygnsrytm, men det tycks ha ordnat till sig nu i alla fall.

Och det är ju förunderligt hur man kan vara borta i fyra veckor, och sedan efter fyra dagar känna att det är som om man inte varit borta alls. Dvs vardagens rutiner faller in snabbt och det lunkas på på samma sätt som innan semestern.

Jag såg verkligen fram mot att komma igång med träningen igen när jag kom hem, men det har inte riktigt blivit som tänkt/hoppats - min tränare är inte här! Nooooooo! Hennes farfar blev akut sjuk så hela familjen flög iväg till Toronto för att vara där...och tyvärr gick han bort bara två dagar senare. Så nu blir hon kvar en stund till för att fixa med begravning och allt omkring. Får se om hon är tillbaka till nästa vecka, jag hoppas det för jag får allt erkänna att jag saknar våra träningspass...

Så istället har jag tränat CrossFit. För man kan inte vara hemma och inte träna alls! Himskansk vad tungt det var att sätta igång igen! Jag hade ju inte tränat styrka på tre veckor, så musklerna skrek och tyckte att jag pysslade med dumma saker. Men det går väl rätt snabbt att komma tillbaka skulle jag tro.

Och på tal om träning så är det nu dags att fokusera på nästa mål - en Spartan Beast. Dvs nästan en halv marathon med hinder. Varför anmälde jag mig till en sådan för? ;-)

Så på söndag sätter jag igång med "Spartan Beast training" med ett par andra tokar på gymmet. Det blir hinder och styrka och hänga i saker och svänga i saker, och så ut och springa i terräng. Det blir säkert skoj, det var ju det förra gången...

Jag klurade på att skriva lite om Moskva här, ta en recap av de ca 36 timmarna vi var där. Men jag hittar inte riktigt flytet och inspirationen. Ni får hålla er tillgodo med en bild på yours truly med en klassisk vy i bakgrunden så länge:

Upp och ner och upp och ner och upp och ner...

Så tog vi våra packade ryggsäckar och tog oss upp på berget då...

Om allt gick enligt plan så skulle vi ta oss upp på toppen redan andra natten på berget. Vi höll alla fingrarna för det, men i värsta fall hade vi tre extra nätter i schemat som backup-plan om vädret inte var på vår sida.

Vi tog skidliften upp till samma ställe som där vi tränade dagen innan, på 3800m, och sedan en kort promenad med packning och all vår mat och vatten (som vi släpat in och ut ur skidliftar med super-fart vid varje anknytning - två stopp på vägen upp för byte av lift) till vårt luxuösa boende för de kommande nätterna:

 

Tubhotell! ;-)

Varje tunna har två sovrum (ett i varje ände) och ett gemensamutrymme (i mitten).

Helt ok för att vara på ett berg tycker jag. Jag har sovit på sämre ställen "mitt i stan" under mina resor...

Fast toaletten lämnade ju en del att önska... Som vanligt är det "hål i golvet"-modell och doften ökar med värmen ute. Tur att vi var på ett kallt berg. ;-) Men vyn runt dasset var ju fin iaf...

Vi hade även en "kock-tunna", där vår härliga ryska kock lagade mat åt oss morgon, lunch och middag och ett ordentligt långbord där vi alla fick plats.

Efter att ha stökat in oss i våra tunnor och fått lite lunch i magen så blev det dags för ytterligare en liten acklimatiserings-hike. En kort den här gången. Bara en timme upp för berget.

Vädret var inte helt på vår sida, men det regnade i alla fall inte.

Sedan var det bara att traska ner igen, och vila och vänta på middagen. Och efter middagen var det bara att...vila och vänta på frukosten. :)

Ja, det är lite så på berget. Man sitter mycket still och bara är. Tur att jag är en hejjare på att ha tråkigt. Jag kan titta på en spik i väggen i säkert trettio minuter innan jag måste hitta något nytt att titta på. ;-D Och när man får slut på saker att titta på, varesig det är utsikten utomhus eller spikarna i väggen inomhus, så kan man ju läsa en stund, sedan blir det mörkt rätt tidigt så man kan gå och lägga sig och försöka sova. Med betoning på "försöka", för sover så värst mycket på bergen gör jag inte.

Så blev det i alla fall morgon och frukosten avnjöts och sedan var det på med ryggsäckarna och iväg upp på berget igen. En längre klättring den här dagen för att acklimatisera ytterligare.

Vädret var med oss denna morgon

Och fyra timmar senare såg vi ut över detta:

 Det är ju inte en helt illa plats att sitta på får man väl lov att säga?

Jag gillar att vara ovanför molnen, det är en magisk känsla på något vis. Man ser inte resten av världen och det är som ett mjukt fluffigt hav som sträcker sig i oändlighet åt alla håll.

Men allt är ju inte en dans på rosor. Det blåser lite där uppe på berget, så man fick dra på sig ordentligt när det var dags att sitta still.

 Jodå, jag lovar, det är jag bakom alla de där lagren och solglasögonen. :)

Men för att ge lite perspektiv på hur mycket man går på fyra timmar på ett berg, och hur liten del av berget det är, så exporterade jag ut mina loggpunkter till Google Earth för att dela med mig:

Det där lilla röda strecket är vår acklimatiseringsklättring. Från där är det lååååångt kvar till toppen. Vi befann oss på 4680möh som högst där, toppen på berget är 5642möh så dryga tusen höjdmeter kvar att gå.

...men det skulle vi ju göra senare.

Tillbaka ner till våra tuber, och så en sen lunch. Sedan bara att lägga sig en stund igen och försöka få lite sömn...innan det blev dags för middag och "ödes ögonblicket" - skulle vi få komma iväg redan i natt?

Vädret på Elbrus är väldigt nyckfullt, och tidsfönstret för "ok" väder är kort, så det är inte mycket marginal mellan "vi kom ner i lite lätt snö/regn" till "vi fick gå försiktigt i full storm och noll sikt". Så om prognosen inte var ok så skulle vi vänta på ett bättre fönster.

Middagen serverades och Jonathan, vår lead-guide, gav oss den goda nyheten - vädret såg ut att vara ok för natt/morgon i morgon, så packa om allt som skall med, lägg fram alla saker ni skall ha på er (typ allt) och få så mycket sömn ni hinner. Yaaaaay! Väntan nästan över!

Prognosen såg ok ut för natten och morgonen, men vi hade ett eventuellt åskväder på intåg vid lunchtid så vi var tvugna att sikta på att vara ner till lunch ungefär - dvs start runt 02, vilket innebär väckning vid 00.

"Så mycket sömn ni hinner" visade sig vara en timme för min del. Visst, jag låg i min sovsäck och försökte sova, men så mycket sömn kom inte... Det är ju inget ovanligt på berg för mig, men lite slitsamt blir det ju när summit days är långa.

Då vårt base camp var ända nere på 3800m och toppen är på 5642 så inses ganska snabbt att man tar sig inte upp och ner på 10 timmar. Man tar sig upp på 10 timmar kanske om man trycker på ordentligt. Så hur skulle vi göra för att kunna komma ner till lunch-tid med en start vid 02?

Vi tog en "snow cat" upp till 4600m helt enkelt. Vi hade ju redan gått den sträckan tidigare på dagen, så varför gå den igen? ;-)
En "snow cat" är en sådan här pryl:

Fast vår hade rejälare bakstycke så att säga, med bänkar längs kanterna. Bara att klämma sig in och luta sig tillbaka och njuta av färden... Well. Njuta och njuta, det blåste rätt ordentligt och det var is på bänkarna - men vi slapp ju gå de där nästan tusen höjdmeterna i alla fall. :)

Efter att ha lastat av oss så var det ju bara till att dra av sig några lager (man går inte i stor puffig täckjacka om man inte absolut måste för att det är oändligt kallt och blåsigt) och börja gå så sakteliga upp, upp, upp, upp.

Och som vi gick. Steg för steg genom mörkret med bara våra pannlampor som guide för var vi sätter fötterna. Och det är ungefär det man ser på hela sin promenad där på natten, ryggsäcken/rumpan/benen/kängorna på personen framför dig.

Vi tog ett gemensamt beslut att fortsätta gå istället för att sätta oss ner på den branta sidan av berget mitt i mörkret och ta en paus, så när vi väl fick får första paus hade det hunnit börja ljusna. Och vilken vy vi möttes av:

I "sadeln" mellan Elbrus två toppar.

Som vanligt på "summit day" så är jag inte helt jättebra på att ta kort. Och inte kommer jag ihåg att ta kort alls alltid heller. Så det blev inte så många eller så bra vinklar kanske. Jag hoppas på att några av de andra som var med har några lite bättre kort i sina kameror som de kan dela med sig av senare.

Nåväl, en stunds vila och snacks och vatten och sedan "på det igen".
Nu blev det så brant att vi tog på oss rep och även "clip in" på fasta linor på berget. Hua! Brant som i brant brant! Varje steg var som att gå i trappor. Ouff...

Men upp till nästa lilla platå innan toppen kom vi.

Och det här är en mycket vanlig syn på berget - applicering av solskyddskräm. Här visar Jonathan, vår hubudguide, hur det skall göras med stil. ;-)

Där väntade vi bara in båda rep-teamen, tog av oss repen och sedan bar det av upp till målet för dagen - toppen!

 Upp kom jag och glad var jag!

Och hela teamet utom en var med oss där på toppen:

Utom en? Va? Tappade vi en på vägen?
Well, en av grupperna i gruppen var en familj - mamma, pappa, son och dotter. Mamman var inte riktigt i samma form som oss andra och hamnade lite på efterkälken. Hon fick en egen guide och tänkte att "jag tar mig så långt det går, så vänder jag om det inte går alls".

Vi mötte henne nere på den där sista platån när vi var på väg ner. Gav henne massor av pepp på hur kort det var kvar och att det var klart att hon skulle göra det. Hon var forfarande lite skeptisk, och då gjorde sonen det som bra söner ska: "Mamma, jag följer med dig upp. Kom igen nu så går vi."

Ahwww. Precis rätt sak att säga och göra. Iväg gick de och upp kom de. De kom sedan ikapp oss nere i "sadeln" igen och vi tog resten av vägen ner tillsammans.

Här är vår summit day route:

Tog oss fyra timmar upp från det att vi lämnade vår snow cat, och fyra timmar ner - ingen snow cat på vägen ner alltså annars hade det gått mycket snabbare ner också ja.

Så vi kom upp och ner hela. Det var en fantastisk klättring och vädret var på vår sida - vi hade nästan perfekt väder. Sol och inte så mycket vind.

Sedan var det det gamla vanliga igen - vila, mat, vila, mat, vila... En sista natt på berget, med lite bubbel till middagen för att fira vad vi just gjort:

Jag avslutar med en sista vy-bild från basecamp. Klicka på den så ni kan se den ordentligt, det var fantastiska vyer är uppe! Wow!

Och så en sista på en glad skit som pekar på en topp han just varit upp på:

Nu är vi nere i Terskol igen. Vad vi hittar på med de "buffert dagarna" som var i schemat om väder och vind gick snett vet jag inte, vi får se imorgon helt enkelt. Först på torsdag bär det av till Moskva, så något skall vi väl lyckas fylla dagarna med här ute i bushen. :)

Träning på berget

Idag var en relativit lugnt dag.
Frukost vid åtta (fast den öppnade vid 07:30 och då var jag där och hängde på låset :) ) och iväg till berget vid strax efter 9.

Lätt ryggsäck, mest för att få med sig saker inte så mycket för att bära runt på.
Vi tog skidliftar upp på berget, ingen lång och tung hike idag.

Väl uppe på 12000ft (dryga 3600m) lade vi av oss ryggsäckarna och tog på oss all "teknisk" utrustning. Precis intill oss fanns en gammal "hydda" i rätt sunkigt skick, vi pekade på den och undrade skämtsamt om det där var vår hydda vi skulle bo i imorgon.

 Tack och lov var det inte det. :)

Medan vi tränade drog det in lite väder(TM). Vi fick både snö, hagel och lite vind. Inte så det störde allt för mycket där vi traskade runt eller gled ned för backen.

Blev inte så många kort tagna idag - fokus på att ramla rätt och gå rätt. Intensiv-refresher. Knappa två timmar på berget och sedan ner med liften igen.

Efter en sen lunch var det bara att traska tillbaka till hotellet och... Well... "Hurry up and wait" helt enkelt. Ikväll blir det en sista natt på hotellet, imorgon tar vi oss upp till vår hydda, dit upp tar jag dock inte med mid datorn - så nu blir det blog-tystnad ett par dagar framöver.

När jag väl kommer ner igen hoppas jag att jag har ett leende på läpparna och en och annan bild från en lyckad bestigning. Till dess!

Acklimatisering

Igår flög vi och åkte buss. Först flyg till närmsta lite större stad, sedan fyra timmar buss till Terskol där vi nu bor.

Här är långt söder ut, så det blir mörkt redan vid 19-tiden, vi anlände strax innan midnatt igår så jag hade ingen aning om hur området såg ut.
Ni kan ju gissa hur stort leendet var på läpparna när jag vaknade i morse och drog undan gardinen och såg det här:

De vita topparna i horizonten är Elbrus, det är dit vi skall framåt helgen. Bara ena toppen (den östra) syns ordentligt, det är naturligtvis inte den vi skall upp på. ;-)

Idag har vi ägnat dagen till att acklimatisera oss. En lite hike upp till 10500ft (3200m). Liten och liten iofs. Tog oss fyra timmar att ta oss upp, och ungefär hälften att komma ner igen. Utsikten på vägen var dock värd varje steg trots att det inte var till toppen vi var på väg...

Här är några bilder på vägen...

 Stannade till vid ett vattenfall och svalkade oss lite under en paus. Det var riktigt varmt idag, ett väder som dock inte är lovat att hålla i sig...vi får se hur det blir...

Ja alltså, sämre ställen än så här kan man ju äta sin lunch på.

Sedan tog vi oss ner, stannade till vid ett kafe på väg tillbaka till hotellet och fick i oss lite mer energi, och sedan upp på hotellrummen och lägga i ordning all utrustning för inspektion för att se om något saknades eller se om det var för mycket av något - man vill ha med sig precis rätt saker och varken mer eller mindre.

Behöver skaffa ett par "vantar", dvs inte handskar. Stora tjocka saker. Det är tydligen lite mer vind på berget i år än det brukar, så den lokala guiden ville verkligen att vi skulle ha "mittens" och inte "gloves". Det blir till att fixa imorgon - som tur är är ju det här en klättrings-by, all turism är runt berget, så det finns butiker i stan som både hyr ut och säljer utrustning.

Nu är det snart dags för middag. Får se om det blir något nytt "ryskt" att testa på. :)

Imorgon är det träning på berget som acklimatisering. En natt till på hotell efter denna innan vi tar oss upp till hyddorna på berget. Jag skall duscha varmt och njuta av min säng riktigt mycket båda nätterna - man får passa på medan man har lyx!

St Petersburg

En dag av turistande.
Jag vaknade vid 06 som vanligt. Tog gott om tid på mig. Gjorde 27st burpees för att min tränare fyller år idag - och skickade med en time-lapse video på att jag faktiskt gjorde dem med min grattishälsning till henne. Japp, när folk fyller år gör man burpees, lika många om åren som fylls. Så från och med nu fyller jag aldrig mera år! ;-)

Anyways, det var en sido-not. Här är jag ju i Ryssland och vi hade en dag av lugnt turistande att se fram mot, de flesta andra är ju jetlaggade som bara den då de flög in från USA igår - själv har jag ju haft en vecka på mig att ställa om redan.

Vid 07 öppnade frukosten så då tog jag mig ner och fyllde på energiförådet, de andra drällde in en efter en då och då fram till halv nio då jag traskade upp på hotellrummet igen för att packa dagsväskan och sedan dra iväg vid 09.

Mycket turistande blir det... Det finns typ en miljooooon palats i staden. Varenda person på 17- och 18-hundratalet verkar ha fått eller byggt sig ett palats i den här stan. Wowza. Och de är alla färggranna. Det finns också hur många broar som helst, för stan är byggd på öar.

Ett gammalt fyrtorn, från när staden grundades så inte elektriskt utan eld som ljuskälla. Ser lite snyggare ut än vanliga vita kolosser tycker jag nog. :)

Jodå. Kyrkor finns ju också förstås. Vi var inte inne i just denna, men de är ju rätt granna utifrån också - även dessa är färgglada i den här stan.

Det här är en fantastiskt dålig staty av Peter den Store. Den ser inte alls ut som honom. Konstnären tog sig rätt stora friheter, men eftersom han tydligen är väldigt känd så kan man inte tacka nej till den, typ. Den är tydligen lite av ett skämt bland lokalbefolkningen...

Vi stannade även till vid Aurora. Denna båt var central i den ryska revolutionen (den som inträffade 1917 alltså, de har ju haft några stycken) då det var från denna som signalen om start av det hela kom.

På andra sidan vattnet från den där båten ligger ett hus. Huset har ett par stoooora antenner.
Det är KGB som ligger där. Skämtet från guiden var att de har så stor antenner att skämt om Putin inte får ske utanför bussen, för då hör KGB det... Jag tror hon bara halv-skämtade, iaf lät skrattet lite tvingat...

Det här, det är en tunnelbanestation det. Snacka om att inte se ut som T-bane-uppgångarna i Stockholm direkt. ;-)

 Och inte inne heller...

Klart man skall ha kristallkronor i tunnelbanan!
Det här var väl den mest flådiga av stationerna just i St Petersburg, men jag ser fram mot att se de i Moskva i slutet på vår resa - de skall vara sjukt flådiga säger de.

Så var det ju de där palatsen då. Notera hur jag väntade lite med dem. ;-)
Just de här tre kallas för "de tre systrarna".

Och så en färgglad kyrka till. Den här gick vi in i.

 ...och lagom när jag tog det här kortet kom det en sur vakt och sa att vi minsann inte fick ta kort där inne. Så njut av kortet som egentligen inte får finnas. ;-)

 Även i St Petersburg har de gubbar på pinnar över hela stan. Det där huset till vänster i bild är dock inget speciellt - bara en bokhandel och ett cafe - inte ett palats. ;-) Till höger är dock ett gammalt palats...

 St Petersburgs mest kända byggnad - Hermitage. Det är fånigt flådigt. Och sjukt stort!

 Bevis på att jag var där. :)
Och ja, vi hade strålande väder hela dagen. Solsken och över 30C varmt. Ouff kokis!

Inget turistande i St Petersburg är komplett utan en båttur runt stan och under en massa broar. Lite som Stockholm, fast nog mer vatten i själva centrala delen av stan...

Jodå, jag var på båten också, och solen gassade och gassade och gassade...

 Ett litet palats i bland träden. Ibland tror jag att de kallar allt för palats bara för att det byggdes av någon kunglighet eller så. Nästan så dasset intill var ett palats också, eller hur? :)

Tight mellan husen på vattnet ibland...

På kvällen blev det middag på ryska så att säga:

Borscht till förrätt.

Och biff Stroganoff till huvudrätt.

Nu dags att duscha av sig all dagens sol och värme, och sedan hitta till kudden. Det är en lång dag imorgon - mer turistande på förmiddagen och sedan flyg ut till Terskol som är "byn" vid berget.