Ro att skriva...

...har jag inte riktigt hittat sedan jag kom tillbaka. Det har blivit full fart med jobb och vardag, och när helgen väl kommit och tid funnits att sätta sig ned och "sortera intrycken" från Nepal så har orken och inspirationen inte riktigt infunnit sig.

Det kommer, så småning om, det är jag säker på. Men just nu behöver jag pyssla med annat. Som tex att cykla nästan 100km på en eftermiddag/kväll.

Janelle (min tränare) har nyligen skaffat landsvägscykel, hon har aldrig cyklat på det viset tidigare i sitt liv, så hon är som en hundvalp - jätteentusiastisk och vill UT OCH LEKA!!! precis hela tiden. :)

Entusiasmen smittar av sig lite, så klart. Så jag kunde ju inte säga nej när hon ville ta en sväng runt Lake Washington. Hon är, enligt egen utsago, lite "directionally challenged" - dvs har svårt att hitta rätt med lite generella vägledningar bara, så hon vill gärna ha en cykelkompis med sig varje gång hon ger sig ut för att hjälpa till med att leda vägen och hitta rätt. Och så är det ju roligare att cykla med sällskap, även om man hittar, än det är att traggla på själv på cykeln i flera timmar.

Så, sagt och gjort. Efter lördagens träningspass och lunch så gav vi oss ut på en runda runt sjön.

 Det tog oss strax under fem timmar att ta oss runt. Av de fem timmarna så var vi i rörelse ungefär 4h40m - vi hade två kortare stopp på vägen för att ordna med utrustning.

Det var perfekt väder för det där. Lite småsoligt, runt 20C, men inte så man stekte sig. Ja, det här var ju årets första cykeltur för min del - hoj oj oj... Det var inte riktigt min plan att börja säsongen med en så lång runda, men nu blev det så. Får väl cyklandet till jobbet att kännas enkelt framöver kanske. ;-)

På fem timmar, med en hastighet runt 20km/h i snitt, hinner man bränna mycket energi. Idag, söndag, ligger jag fortfarande efter på matintaget och det känns. Är tröttare än vanligt (nej, det beror inte på den lite kortare sömen än vanligt också), så där så man känner sig seg och som om saker tar mer energi än det borde, men man inte är sömnig.

Men visst är man söt i cykelkäder. ;-)

Och ja, det är samma cykel som jag haft sedan 2009. Den är en riktig trotjänare. Men kanske är det dags att byta kugghjul och bromsar på den nu, det är ju trots allt tio år av slitage och det kändes som att bakbromsen inte riktigt "bet" så bra som jag tyker att den borde... Och kanske är det dags att köpa nya skor också. ;-D (Men de är ju hela och passar fortfarande!...)

Avsaknad av kundservice

Vilken resa det blev från Kathmandu till London...
Inget jag vill göra om om jag kan unvika det.

Air India gjorde alla fel man kan göra i service-handboken alltså.
Först: På Kathmandus flygplats gavs ingen information. De bara pekade och sa "inte inchecking!" för alla som skulle ansluta i Delhi. Bara de med slutdestination Delhi tilläts checka in. Resten av oss stod och var iväg för ingen sa något om vad som hände.
Sedan plötsligt började de checka in _vissa_ anknytningar. Fortfarande utan någon som helst information om vad som hände eller vad för flyg vi skulle komma med eller inte.

Efter två timmar i kö fick jag till slut checka in, och allt killen säger är "Jag har bokat om dig till senare flyg", knattrar på sin dator och kastar upp boardingpassen till mig när han är färdig. Inte en ursäkt, inte en förklaring, ingen info om _hur_dags_ jag skulle anlända till London - det fick jag klura ut själv.

Well. Efter att ha kastats på ett senare flyg från Kathmandu så hade jag sju timmar väntan i Delhi. Yay... Super fun...

Traskade runt lite på flygplatsen, spanade i butiker jag inte hade något som helst sug att handla i, gick och åt en bit "riktig" mat (lounge-mat är sällan särskilt mättande eller god i stora mängder) för att sedan traska till loungen och sätta mig.

Sitter i loungen och fördriver tiden med att titta på TV-serier. Somnar nästan i fåtöljen framåt kvällskvisten. Gnuggar mina ögon och tänker att det kanske är lika bra att gå bort till gaten i tid, så man är först i kön..."utifallatt"...

Holy moly!
Ok. Det här går ju fint. Kommer dit. Väntar lite och så börjar boarding. Nice. Flyter på...tills det är min tur.

WTF!?!?

Ajdå, det sätet du har är inte tillgängligt. Vi flyttar dig till annat säte.
OK. Sådant har ju hänt förr.

Men se det strular mer.
Nehepp, det sätet vi just flyttade dig till är också "unserviceable", vänta lite så fixar vi.

Suck.

Står vid sidan av och väntar och väntar. Till slut får jag en plats och får gå på planet.

Kommer in på planet, lägger ner min väska och... Möts av ett "Ah, sorry sir, I need to talk to you". Men vad faaaaaaaaaa****...

Nehepp. Nu var det sätet också upptaget. Vi måste nedgradera dig till economy om du vill med på det här planet, annars får du vänta till imorgon.

Seriöst? Seriöst?

Jag exploderade...eller iaf nästan. Men visst, hellre till London i economy än inte alls - men då skall jag ha en full refund av HELA min flight, inte bara den här sträckan. Alla pengar tillbaka för tur och retur resan. FIXA!

Killen såg lite skrämd ut vid den sista ordväxlingen, men han sa att det skulle kunna ordnas. Ok. Vänta på en economy-plats då... Efter ett tag kommer han tillbaka med mitt bordingpass och har skribblat ner "16D" - det är en gångplats iaf. Ok, sure, fine.

Tar min väska och traskar bak till economy.
Gissa vad - DET SITTER NÅGON PÅ DEN PLATSEN!

Men vad ända in i... Jag stormar tillbaka mot business. NU är jag i explosionsläge kan jag säga.

Innan jag hinner ånga ur mig mer än "Sooo... That seat seams to be taken." så petar en kille i pilotkostym på mig och säger "Du kan sitta här. Vi har dom här platserna egentligen, men ta den.".

What? Aha. De "non servicable" sätena var för att transportera andra piloter från Delhi till London. Seriöst? Air India kastar alltså hellre av fullt betalande Business passagerare än flyttar på sina piloter (som alltså inte är i tjänst då).

Anyway. Jag tackade honom för hans godvillighet, slog mig ned i sätet, blängde på killen som kastat runt mig mellan alla sätena och morrade genom tänderna - I still want that refund, beacuse this is not how you treat customers...

Han gick av utan ett ord.

Och ja, jag kom ju fram till London till slut då. Men inte var det tack vare Air India, nej det var tack vare en individs goda hjärta. Jag glömde fråga efter hans namn, för jag var trött och förbannad och inte alls på humör just då, men jag skulle gärna vilja få fram ett tack till honom igen.

Men med Air India flyger jag nu aldrig mer.

Vilket avslut...

Det var tydligen crash i Air India's datorsystem i natt. Effekt - total kaos i Delhi. Tusentalsresenärer strandade i Delhi då inga flyg kunde lyfta därifrån (åka dit gick dock bra).

Så tror vi då att Air India skickar mail och säger "öh, sorry, vi behöver boka om dig till senare flyg pga kaos"?

Nä. Det hade ju varit smidigt och bra. Istället anländer jag till flygplatsen i god tid... Och möts av kaos här med. Somliga får check in, andra inte. Jag fick inte, men ingen info om varför, och först blev jag bara bortvinkad från business/gold-kön med en vag "only for final destionation Delhi!" disclaimer från personalen. Så där stod jag i dryga två timmar i kaos-kö och väntade på att få checka in.

När jag väl fick lägga upp mitt pass på disken så tycker killen bakom den att "Total chaos in Delhi, you will not make your connection, I have now rebooked you for later flights". Igen utan någon som helst info om varför, vilka flighter, eller när jag skulle komma att anlända till London. Allt det fick jag leta reda på själv när jag väl fått mina boardingpass.

Visar sig att jag flyger ut dryga fem timmar senare från Kathmandu, och får snällt vänta på nattflyget från Delhi till London. Dvs istället för att landa i London ikväll runt åtta, så landar jag runt åtta på morgonen på måndag istället.

Yaaaaay. Det lär ju inte bli många knop gjorda i London den dagen då. Hinner ju knappt dit innan jag skall flyga igen (nåja, tisdag eftermiddag, men iaf). Naturligtvis var det för sent för att boka om hotellet också, så jag hoppas de är ok med att jag dyker upp 12h senare än beräknat och en dag efter utsatt datum. Mailat dem och väntar på svar. Vill inte att de cancellerar det hela bara för att jag inte checkat in innan midnatt liksom...

Nåja, det går ingen nöd på mig iaf - det visade sig att det fanns en PriorityPass lounge här i Kathmandu, så jag sitter där i en ganska så bekväm fåtölj och surfar gratis och dricker kaffe - livet kunde vara värre...

Det tar lite tid...

Blir ingen riktigt blog-post innan jag kommit hem till Seattle igen. Dels tar det sju evigheter att synka upp alla bilder till OneDrive så jag kan få in dem här, dels så är min lilla tablet inte den bästa att skriva mycket och länge på - och tro mig, det kommer bli en hel del långa poster från den här resan.

Uj uj uj vilken upplevelse det varit!

Anyway, jag är sedan ett par dagar tillbaka i Kathmandu och kommer imorgon att resa iväg till London för ett kort stopp innan det bär av hem till Seattle igen.

Jag har tappat rejält med vikt. Troligen inte bara fett dock, utan även muskler, så det blir till att jobba sig tillbaka igen under maj. Det är svårt att äta 5000kcal extra om dagen, så det är helt normalt att gå ner i vikt under en klättring.

Ikväll blir det till att sitta på en takterrass och skåla av äventyret med Adam (min klättringskompis), men först måste jag packa om mina väskor så att allt kommer med som det skall.

Vi hörs om ett par dagar. Tills dess får ni hålla er till godo med ett "yak-tåg":

London calling

Så var första "benet" av resan avklarat.
London har bjudit på så väl solsken som regn, det senare inte alls så mycket av som det tidigare - förvånansvärt nog.

Det har gåtts mycket, trots syrrans vrickade fot, och vi har njutit av så väl lugna parker som stadsmyllret.

Sista heldagen fick vi oss lite kultur - ett besök på nationalmuseum med ett par timmars promenerade genom målningar från 1300-talet och framåt. Många "jesus-bilder" blir det...

Dagen innan det så körde vi en "speed touristing" - hinna bocka av så många turistmål som möjligt på en dag, eller nåt.
Vi tickade av: Buckingham Palace

Westminster Abbey

Big Ben (under renovering så man ser bara byggställningar),
Tower of London

Trafalgar Square,

London Eye, Piccadilly Circus, och så Marble Arch (inga bilder här, de skall publiceras i annat format troligen, vill ju inte förstöra överraskningar helt för de som det berör ;-) ). Ja och så lite promenad genom Hyde Park också förståss.

Med lite tur i bagaget så passerade vi Buckingham precis när det var vaktombyte, så vi fick oss lite parad där på förmiddagen.

Utöver detta turistande har vi förståss också ätit mat och druckit en och annan öl, det hör ju till i det här landet att trilla in på pubar då och då...

Imorgon bär det av till Nepal. Snart börjar äventyret på allvar!

Up, up, and away!

Nu jäsikens är det dags!

Ikväll går flyget till London, väl där väntar ett par dagar av nedvarvning och lite tidszons-acklimatisering, sedan bär det av till Nepal och Äventyr™!

Jag har packat alla mina saker som skall med.
Ja, jag har dubbel- och trippel-kollat att jag har med mig passet. ;-)
Jag har satt mitt Out of Office mail-autosvar på jobbet.
Jag har tömt kylen på saker som kan bli dåliga medan jag är borta.
Jag har kopplat ur all elektronik utom bredbandet (som kopplas ur när jag går i eftermiddag).
Jag har talat om för posten att hålla kvar min post hos dem medan jag är borta.
Jag har alla räkningar på auto-betalning.
Jag har tvättat allt i tvättkorgen så jag har kläder att byta till när jag kommer hem.
Jag har bäddat nya lakan i sängen så jag kan sova gott när jag kommer hem igen.
Jag har gett en extranyckel till vänner så de kan komma åt saker här om det skulle behövas.
Jag har meddelat alla mina resvägar till min syster så att någon mer än jag har koll om det skulle behövas.

Så nu är det bara att sitta här i ett par timmar, titta på väskorna som står vid dörren, och fundera på vad det är jag har glömt att göra/packa...

Kanske skulle raka mig innan flyget?

...

Kanske skulle dammsuga innan jag går?

...

Kanske skulle...

Resnerver? Jag? Nejdå, inte alls! ;-P

Vem vann sa ni?

Så var vår "winter wellness challenge" över. I torsdags slutade vi loggandet av mat och träningspass i utamnings-appen, och i lördags vägde vi in oss på gymmets våg. Ned hade jag gått, 5kg tyckte vågen.

Fast jag var inte riktigt färdig där. Jag fortsatte med mat-planen över helgen också, för jag hade min slutliga "DXA scan" idag - dvs en scan av kroppen för att inte bara se hur mycket man väger, utan också visa fett, ren muskelmassa, densitet på ben, och distribution av fett. Skoj med mätdata när man kan ju. :)

Så. I morse var jag och scannade mig.
Vikt vid start: 87kg
Vikt vid avslut: 81kg

Noooiiiice! Ner 6kg på sex veckor alltså.

Kroppsfett% vid start: 28%
Kroppsfett% vid avslut: 23.1%

Oj! Det är rejäl skillnad det. Och som bonus på det så har jag även lagt på mig nästan ett kilo muskler också, så det är inte "bara" vikt-tapp här, det är lite transformering också.

Det där var riktigt skoj att se "svart på vitt" så att säga. För visst ser jag ju skillnaden på mig själv i spegeln, och känner skillnaden i kroppen, men att se mätvärdena ger det hela lite mer oumph!

Utöver kropps-data har det ju även loggas information om alla träningspassen. Så här är lite skoj data om hur jag tränat de senaste 46 dagarna.

På 46 dagar hag jag hunnit med 50 träningspass. Ja, det var ett par dagar med dubbla pass, och ett par dagar utan pass alls (bara två). Och totalt spenderade jag 61 timmar med träning (ytterligare 14 timmar i nedvarvning eller uppvärmning, men med för låg puls för att räknas som träning).

Under dessa 61 träningstimmar förbrukade jag 57265kcal. Yikes! Ja, ni läser rätt. 57_tusen_ kcal... Det är nästan tusen kcal per träningspass - svettigt värre alltså.

Så allt detta för att jag var lite mer fokuserad än vanligt. Och som mamma brukar säga när man tar sig för att göra något - man vet aldrig, det kan ju löna sig.

Och löna sig gjorde det visst, ety i eftermiddags kom det ett mail från de som anordnade och koordinerade tävligen:

Minsann! Delad förstaplats! :)

Nu är ju frågan - skall jag unna mig en massage innan jag traskar upp på berget, som lön för all träningsmöda senaste månaden, eller skall jag spara den tills jag kommer tillbaka?