Lördag

Det här skulle ha postats igår, men då fungerade inte mitt internet så det blir postning idag.
Så här var min lördag:

Solen har skinit hela dagen. Verkligen hela dagen, från det att jag klev upp vid strax innan sju till dess att den sjönk ned bakom horisonten. Underbart.

Så vad har jag då ägnat denna underbara lördag åt?
Utflykt i det blå.

Efter att ha kontaktat Comcast för support då bredbandet inte fungerar (troligen är kabeln frånkopplad i kopplingsplinten i huset, för det blir aldrig någon kontakt med deras managementsystem och de lyckas inte kontakta åt mitt håll heller) och spenderat nästan en timme i telefon för detta så packade jag en picknick-korg (nåja, inte mycket till korg, men det är tanken som räknas) och satte mig i bilen.

 Ett mål hade jag redan från start - jag skulle ut till havet. Så jag satte riktning västerut, ingen adress inmatad på GPS:en utan bara ha den som stöd för karta och färdriktning. Det är långt till havet... Tre timmar tog det att ta sig fram till strandkanten.

Jag hade tänkt att äta lunch vid havet, titta ut över vågorna och filosofera i solskenet, men det blåste så in i bängen mycket att jag promenerade tillbaka till bilen och bara åt en av smörgåsarna jag hade gjort.

Där ute vid kusten saknade min telefon täckning och de enda radiokanalerna jag fick in på stereon var antingen Country eller någon kristen talkshow. Av två onda ting valde jag det som gjorde minst ont. Men jag får erkänna att när jag mitt ute i ödemarken (lite senare i skogen, se nedan) gled fram i min bil till country-toner så fick jag lust att ropa "Yeeehaw!" och skjuta pistol mot vägskyltar eller spotta tuggtobak omkring mig... Fast hur mycket redneck jag än kände mig där i min bil så var jag nog inte redneck nog att få komma in här i alla fall

Från kusten satte jag sikte norrut och tänkte att jag borde kunna åka först lite norr och sedan tvärs över öster ut, genom Olympia National Park och tillbaka mot Seattle. Då borde jag vara hemma lagom till middagstid.

Kom nu ihåg - jag använde bara GPS:en som karta, inte som vägvisare...

Och där på kartan såg det ju ut som det borde gå. Och se jag hittade en väg in åt öster i lagom höjd med parken, så det såg ju lovande ut. Visst? Det här verkade ju vara en fantasiskt plan!

Efter att ha stannat vid en avkrok (Humptulip. Ehm. Vilket namn...) och tankat (för att vara på den säkra sidan, jag kände inte för att leka soppatorsk ute i ödemarken där min telefon inte fungerade) så började jag mitt äventyr österut genom vildmark och regnskog.

Ja, ni läste rätt. Det är faktiskt en regnskog här. En tempererad regnskog. Det är hur coolt som helst! Och vackert. Abbans vackert.

Jag får ju erkänna att jag blev lite fundersam på om det här var en så vidare värst bra idé när den asfalterade vägen tog slut...

Ehm. Jo. Det var som att köra på grusväg i småländska skogarna där. Och sedan blev det värre... Inte nog med att det var grus och lera, det var stora hål i vägen här och var så man fick sick-sacka fram och köra mycket långsamt och försiktigt. Värst var det vid de små broarna över bäckar och åar, det var med nöd och näppe att jag lyckades undvika de stora hålen där och ändå träffa rätt med bron. Jag borde kanske ha vänt tillbaka vid första bron? Det var ju uppenbart att här behövde man egentligen en jeep eller en stor pickup, och de få andra bilar jag mötte ute i vildmarken var alla stora rejäla saker och det kändes som att dess förare skrattade åt mig och skakade på huvudet då jag puttrade fram där i min lilla Audi. Men men. Äventyr ju!

Och hela tiden denna vackra skog runt mig. Underbart. Jag stannade lite här och där och klev ur bilen och promenerade in en bit i skogen och bara njöt. Efter två månader av storstad var det som balsam för tankarna att omges av skogens ljud istället för bilar, sirener och festande människor.

Jag kom nästan halvvägs genom nationalparken innan vägen tog slut. Doh! Det stod inte "dead end" när man körde in på den här vägen, så jag förutsatte att den faktiskt skulle gå hela vägen genom parken. Men se icke. Stopp mitt i, så snopet. Så eftersom jag inte kom längre så plockade jag ut min lunchlåda och satte mig på en stock och åt lunch och filurade lite i solskenet som trängde ned mellan träden.

Så var det ju bara att vända om...

 Och med facit i hand så hade jag nog hunnit åka 101 runt hela Olympia-området på den tid det tog mig att åka in där i skogen och vända tillbaka. Men då hade jag ju inte fått se denna underbara natur på samma sätt.

 Drygt 400miles avverkade jag bakom ratten, dvs ungefär 65mil.

Det är en del timmar bakom ratten det. Och det är naturligtvis så att ju mer man åker desto mer tid spenderar man i trafik, och ju mer tid man spender i trafik desto större är risken att något händer... Inget hände idag, men jag fick en hjärtklappande upplevelse en halvtimme från att vara hemma.

Trafiken lunkade på i ~90km/h och det var inget konstigt, inga vansinnesomkörningar, bara lugnt flyt. Så plötsligt inser jag att bilen en bit framför mig TVÄRSTANNAR! Ohshit... Jag får uppleva hur snabbt min bil kan gå från 90 till 0. Det kändes som en evighet, men det gick på nolltid och kort sträcka. Jag är glad att det var soligt och torra vägar... Och det värsta är ju att efter att "hinner jag stanna?"-upplevelsen lagt sig så ser man i bakspegeln först en stor bil komma farandes och med nöd och näppe hinna stanna ett par centimeter bakom mig för att sedan se ytterligare en stor pickup vobbla sig till ett stopp SNETT bakom. Dvs den andra bilen hann inte få stopp på sträckan han hade att tillgå, så han vek in bredvid på väggrenen och hamnade med ungefär samma avstånd som den första.

Ingen krockade, varken bakom, framför eller vid sidan av mig. Men det var en lite svettig upplevelse. Vad som orsakade det plötsliga stoppet har jag inte heller någon aning om, det var en gigantisk kö som sedan plötsligt upplöstes och jag såg inget utmed vägen efter stoppet heller.

Så, det var lördagens påskäventyr det.
Jag måste ut til Olypia naturområdet frammåt sommaren också, fast då hyr jag nog en jeep så jag kan åka på de mindre skogsvägarna och ta mig in djupare i den fantastiska naturen. Gärna med ett tält och övernattning också, det finns ett par bergstoppar att promenera upp för, om man ger sig av efter jobbet på en fredag så kan man nog ha fått rikligt med upplevelser och ända hinna hem till söndag kväll...

Inget påskägg att leta reda på för mig i år, men jag hade ett ägg i min lunchsallad. Räknas det?

På söndag skall jag iväg på amerikanskt påskfirande, eller iaf en påskmiddag med amerikaner, och se vad det innebär, för här "firar" man påsken på påskdagen inte på påskaftonen.