Welcome to Kyoto

Tågresan gick mycket snabbare den här gången tyckte jag. Fast på klockan tog det lika många minuter som förra året... Jag unnade mig "1 klass" på resan, det kan ha gjort att jag inte var lika obekväm i sätet och därför inte satt och tittade på klockan och undrade hur långt det var kvar den här gången. Det var värt varenda krona extra det kostade. Sätena var bredare och det var gott om benutrymme. Samma klass på vägen tillbaka på torsdag ja...

Väl framkommen i Kyoto snurrade jag mig ut från stationen och fram till taxi-platsen. Taxin som trillade fram åt mig kördes av en mycket gammal man. Jag insåg direkt att här var det nog lika bra att försöka sig på att prata lite japanska... Så, lite knackigt bad jag om att bli körd till min ryokan (inte så svårt egentligen "Ikumatsu ryokan onegai shimasu", men uttalet lämnade nog en del att önska). Han tittade lite på mig, rabblade en herrang på japanska som jag inte förstod mycket mer än det första "hai" av och "ikumatsu" någonstans i mitten, och klev sedan ur taxin och gjorde plats i bagageluckan för min väska.

Väl inne i taxin så sa han något igen, den här gången lite långsammare och jag lyckades uppfatta att det var en fråga där (imasu ka/desu ka). De små grå jobbade stenhårt och jag insåg att han nog frågade om vilken gata Ikumatsu låg på. Eller, jag gissade på att det var så i alla fall och sa gatunamnet och eftersom han då repeterade det med ett gladare tonläge, nickade och gasade iväg så gissar jag på att jag träffade rätt. Så snart han lämnat taxi-luckan så fumlade han fram en gammal kassett och stoppade i bilstereon. Åter igen rabblade han en bunt japanska och så drog han igång Marlene Dietrich! På en raspig inspelning och med lite svaj i stereon. Wouha! För en stund där undrade jag om jag plötsligt blivit skickad bakåt i tiden och landat någonstans kring andra världskriget... Han pratade en massa mer genom resan, jag nickade ibland, lyckades förstå ett ord här och.

Underbart! Det är sådana där plötsliga händelser som gör resande så otroligt roligt.

Som vanligt kom jag "för tidigt" till ryokan så jag dumpade väskan och gick ut på stan en sväng. Promenerade genom lite bakgator och upp till Kyoto Goyen. I Kyoto Goyen ligger (bland annat) det kejserliga palatset. Dit får man inte traska in hur som helst dock, men den här gången kom jag ihåg att promenera upp till info-stället och anmäla mig till en guidad tur. Man måste göra det minst ett dygn i förväg och de tar en kopia på ens pass. Antar att de gör någon slags sökning i lite register också för att se så att man inte är en "skum typ". Så, den här gången skall jag iaf lyckas komma in och titta lite i den kejserliga trädgården. Man får tydligen inte ta bilder hur som helst där inne utan det är bara på utvalda platser. Får väl se om det blir några att visa eller inte. Sightseeingen är samma dag som jag åker tillbaka till Tokyo. Förmiddag med rundtur, sedan lunch, hämta väskan och så på tåget. Blir en lagom avslutning på Kyoto-vistelsen.

Anywho... Jag tog lite bilder från Kyoto Goyen. Det är inte en japansk trädgård utan en park. Och attans stor är den. Tar sin lilla tid att traska genom den.

 Tog ett par bilder i försök att visa hur stort det är. Vet inte riktigt om jag lyckades.

Hittade ett litet tempel där inne också.

En liten katt höll vakt. Eller. Mnja. Den sov nästan. Eller var i alla fall alldeles för upptagen med att ha ögonen slutna för att bry sig om att någon kom på besök.

Kul att se att även gudar/gudinnor beställer sina offergåvor via Amazon. ;-)

Nu skall jag dock stänga ihop bloggandet för kvällen och njuta av en riktigt god middag följt av en stunds meditation och kanske en promenad genom Gion i kvällsbelysningen. Tidigt i säng dock för jag har beställt frukost till 07:30. Inga långa sovmornar här inte! Nej, inte ens på sin födelsedag - jag har ju så mycket jag vill uppleva imorgon ju.