2014s mest episka vecka?

Kan vara så att det här har varit den mest episka av veckor det här året. Jag vågar säga det trots att det är två månader kvar av året, med en vecka i Japan...

Veckorna börjar på söndagar här borta, så vi börjar med förra söndagen:

En kväll med Cory Doctorow och Neal Stepheson som diskuterade den nära framtiden och hur SciFi kan hjälpa "verklig" vetenskap att nå nya banbrytande framsteg. De är härligt nördiga båda två. Och herr Stephenson är inte direkt känd för sina publika framträdanden så att ha sett honom live är lite speciellt.

Måndagen kom och passerade utan något direkt att rapportera. Visst, vi åt tårta klockan nio på morgonen för att fira en stor milestone, men det kan jag inte skriva mer om än så. :)

Tisdagen kom och oj vilken tisdag det var!
Först var William Gibson förbi jobbet och pratade om och läste från sin senaste bok - The Peripheral.

William fader-av-cyberpunk Gibson! Oj oj oj! Livs levande live, i samma rum som jag. Det var allt med lite skakiga knän som jag fick mig en bok signerad... Det är inte många människor jag känner så inför, men Gibson är en legend i min bok.

Efter jobbet bar det av till en konsert. Gary Numan var i stan. Wow! Som han rockade! Det var smutsig, tung, explosiv industri-electro. Wow!

Hans omarbetade version av Cars var otroligt skön! Extra roligt var att se 60+ paret som rockade loss mer än tjugoåringarna på golvet. :-) Det finns hopp för ens egen framtid alltså...

Onsdagen kom och passerade...

Torsdagen plingade i min mobil och sa "Du har en låda vin att hämta upp". Yay! Och som godis i ett care-package så fanns det en liten bonus i vinlådan.

En flaska var signerad av Dave Mustaine. Den åker in i samlingsarkivet.

Fredag - dompf! I kvadrat! Freaknight här i stan. Stor elektronisk dansfest. Tusentals människor, Halloween-utklädnad, tivoli-prylar, dansmusik - timmarna flöt snabbt och alldeles för sent kom jag hem till sängen.

Carl Cox var det stora dragplåstret för mig. Äntligen lite techno i Seattle!

Lördag - upp i hyfsad tid, dvs med alldeles för lite sömn, och iväg till flygplatsen. Dags att hoppa ner till San Francisco för en konstert.
Efter att ha dumpat min lilla ryggsäck på hotellet så tog jag mig först förbi ett snobbigt kaffehak för lite koffeinintag:

Fourbarrel coffee nere i Mission är riktigt bra kaffe. Så väl deras bryggkaffe som espresso är underbart goda. Och är man i San Francisco måste man dricka bra kaffe. Det är nog lag på det tror jag, precis som i Seattle och Portland... Hipsters... Jaja, jag klagar inte, jag gillar ju kaffe. :)

Efter att ha promenerat genom ett soligt Mission med min kaffe så knackade jag på hos polaren som jag skulle på konserten med. Och sin vana trogen av att vara en god värd så ordnade han ett par Manhattan och lite snacks åt oss som avnjöts medan vi ömsom "pratade i kapp om året" och han sprang och bytte om.

Innan kvällens konsert var det en middag inplanerad och möte med en bunt, för mig nya, människor. God middag ett stenkast från konsertlokalen. Vi valde att sitta kvar och ta en drink istället för att se förbandet som ingen riktigt hörttalas om men alla lyssnat på en låt från Spotify/iTunes dagarna innan och tyckt att "ptja, inget märkvärdigt".

Vi kom in på konserten alldeles lagom till det var dags för huvudbandet att kliva upp på scen.

Erasure!
Åttiotalsnostalgi i kubik. Av någon anledning har jag aldrig lyckats se dem live på alla dessa år. Men nu så. Och ja, det var riktigt bra. Och publiken dansade och sjöng och var glada, glada, glada. :-)

Efter konserten hamnade vi på en undanskymd bar bakom en annan. Lite "speakeasy" över den, fast inte riktigt i klass med de vi har i Seattle... Cool, SF ligger efter på något område i alla fall. ;-)

Alldeles för sent kom jag så i säng. Och vaknade morgonen efter och funderade på om jag såg fel på klockan eller... Nej just ja, omställning till vintertid under natten ja...

Efter att ha knorrat lite för mig själv och dragit mig en timme till under täcket (vilket inte var SÅ svårt med två sena utenätter bakom sig) så tog jag mig upp och ut på stan.

Promenerade gjort jag. Mycket. Si så där fem-sex timmars promenad totalt under dagen.
En del av promenaden var upp för nästan 500 trappsteg... Upp till Coit Tower. Ett gammal telegraf-torn på en av stadens kullar.
När man väl tagit sig upp för alla dess trappsteg så kunde man betala 8 dollar och ta en hiss upp i tornet. Jag funderade en stund på att fråga om man kunde få ta trapporna istället. ;-)

Väl uppe i tornet var det en hejdundrande utsikt.

Och det var skönt att via fötterna lite medan man tog in den.

Mesta delen av resten av dagen spenderades i Chinatown. Jag gillar verkligen San Franciscos Chinatown.

Hem kom jag klockan sent. Dumpade mig i säng nästan direkt. Vilken helg! Vilken vecka!