Skattjakt och så

Lördagsmorgonen spenderades med kaffenörderi på Blue Bottle och så läste jag i stort sett ut Neil Gaiman's "Trigger warning".

Short stories är inte riktigt min grej alltså. Var och en för sig är de väl bra, men att ha en bunt i en bok känns lite som att titta på 17 avsnitt av olika TV-serier direkt efter varandra - det blir bara lösryckt och efter ett tag tröttnar man även om avsnittet i sig hade varit bra en annan dag.

Antar att man inte skall läsa "samlings-verk" av det här slaget pärm-till-pärm, men jag har svårt för att läsa böcker på annat sätt.

Anyway...

Lördagen var inte bara kaffesnobberi och promenad i ett fantastiskt varmt och soligt San Francisco, det var ju skattjakt på schemat!
Vid fyra på eftermiddagen samlades vi på ett McDonalds...Ja, jag vet, Macdonken liksom. Damn, där sprack min svit av år utan att ha handlat på McD! Men det var för att det var enda stället i närheten där vi kunde snylta hyfsat bra WiFi medan vi löste klurigheterna som skulle ge oss platserna för var sakerna vi sökte fanns.

Jag köpte en sallad. Jag åt halva. Bläurk. Inte ens grönsaker kan de få ordning på utan häller ost och nachos-strips och elände på dem. *suck* Nåja, vattnet gick ju att dricka iaf...

Det tog oss två timmar att lösa ledtrådarna. Argh! Så lång tid har det inte tagit vid tidigare tillfällen. Det var med andra ord klurigt i år...
Dags att ge sig ut och hitta platserna och leta reda på svaren... Men först, let me take a selfie!

Lite suddigt det där, men men får väl skylla på att jag inte var van vid kameran - körde med en ny telefon i helgen som jag knappt hunnit använda tidigare...och så har den beta-mjukvara på sig så...Jaja, undanflykter. :)

Polaren jag sett fram mest mot att träffa den här vändan hade dock insjuknat hastigt i lördagsmorse och fick stanna hemma. Trist, men sådan är världen ibland.

Det blev många kilometer över San Francisco. Jag glömde ju helt att ta på mig GPS:en så jag fick inte exakt koll på var vi gick, men här är en ungefärlig promenadväg. Fast promenerade gjorde vi ju inte, raska steg var det som gällde och på slutet sprang vi för att hinna in med svarsblanketten innan skattjakten stängde.

Sa jag att det pågick firande av det kinesiska nyåret samtidigt? Inte, well det gjorde det. Och skattjakten är planerad så att det skall vara lite stökigt att ta sig runt, man måste "korsa" paradvägen, vilket är stört omöjligt så man får gå runt den...

Nästan två timmar och dryga 12km senare tyckte vi att vi var värda mat och öl. Det blev indiskt då stället vi hade tänkt att ta oss till från början kändes alldeles för avlägset för trötta fötter: "Är det uppförsbacke dit? Nej då får det bli ett annat ställe!". :-)

Efter att ha ätit gott och "de-briefat" skattjakten så satte några av oss kurs mot Chinatown, trots backarna, och traskade runt bland kvardröjande firare under glada tillrop. Nyårsfiranden är sällan fel, oavsett kultur som firar den. Partaj liksom.

Dagen efter är Chinatowns gator täckta av rött papper. Det är inte konfetti, det är delar av smällare. Och ja, det är MASSOR.

Kan väl säga att det är lite smatter under kvällen/natten ja...

Söndagen spenderades med mer promenerande. Traskade runt så väl i Chinatown igen som upp runt Nob Hill, Russian Hill, Telegraph Hill... Sa jag att det var mycket backar? ;-)

Promenerade runt, stannade för olika kaffe-stopp och promenerade mer. Bara njuta av att inte jobba, att ha strålande varm sol, och bara vara själv med mina tankar.

Snubblade även in här:

The Beat Museum. Jag känner inte att jag är riktigt kultursnobbig nog för det, men det är ju alltid trevligt med små "independent-museer" som fokuserar på smala saker. :)

Men så kom den sena eftermiddagen och med den var det bara att ge sig ut till flygplatsen och ta sig tillbaka till Seattle igen. Det var kallt. Mycket kallt i jämförelse. Och som vanligt när jag varit i San Francisco med omnejd får jag ställa mig frågan varför jag bor där jag bor och inte i San Francisco... Men det vet vi ju alla varför egentligen, trots vädret så trivs jag ju riktigt bra här uppe i norr.