Som idag tex. Det gick inget bra att hike:a. Alls.
Redan när jag svängde ut från garaget i Seattle så regnade det. Man kunde ju hoppas att det skulle lätta på vägen, det var ju trots allt 2,5timmes bilfärd till destinationen för dagen.
Men se inte det inte.
Det var regn från början till slut, med lite snö som bonus mitt i. Jag försökte ha ett gott humör när jag startade:
...bra mycket mer illa skulle det visa sig...
Det blev kallare i takt med att höjdmetrarna lades på. Och när jag stannade för att försöka ta in lite av vyerna i alla fall så såg jag detta:
Ser ni snötäcket under och till höger om den? Mhm.
DÄR gick leden. Eller. Den skulle ha gått där. Om den gick att hitta...
Inte nog med att det var snö på marken, någon gång runt 1500m bestämde sig temperaturen för att halka ned så pass att regnet blev till snö istället. Men det var då själva...
Anyways. Jag försökte i alla fall ta mig hela vägen. På andra sidan av den där ryggen finns närmligen en sjö och det skall vara riktigt vackert, även när det regnar och är lite dimma...
Men det gick inte. Snötäcket visade sig vara för mjukt för att gå på, så jag sjönk ned till vaderna. Kanske hade man kunnat plöja igenom det med lite vilja, om det inte vore för att det var rätt brant också. Lös kramsnö i backe är en typiskt dålig sak. Så det var ju bara att vända om och gå tillbaka då...
Eftersom det blev så kallt och snöade så funkade inte regnkläderna riktigt som de borde. Det blev kondensation på insidan, så det rann kallt vatten över hela mig. Länge och mycket. Niiiiiiice.
Behöver jag säga att jag var oderntligt nedkyld när jag väl kom ner igen? Det var jag. Så pass att det kändes varmt att få av sig kläderna och torka sig lite med en handduk trots att det fortfarande regnade kallt på mig. Illa. Illa. Kände inte för att hitta ett motell att torka mig och mina kläder på, så jag vände tillbaka hela vägen hem istället.
Tillbaka på ruta noll alltså. Vädret skall vara bättre imorgon säger prognosen just nu, får väl se om det stämmer. Drar ut igen när klockan pinglar tidigt imorgon bitti.
Just ja. Som om moder natur inte tyckte att det var nog att slänga snö, regn, vind och dimma på mig så dolde hon en kladdig lera under snön. Kladdig lera är hal. Snö som packas ihop under foten åker rätt bra undan om det är lera under snön.
Swoooooosh! Spagat!
Eller. Inte riktigt. Eftersom jag är vig som ett kylskåp och graciös som en noshörning så bestämde sig det bakre benet för att det där med split är inte alls kul, istället är det mycket roligare att böja på benet så att man landar rakt på knät. Oh ja. Det är jätteroligt... SMACK! Och då kan man ju tänka "Ja men, det var ju lera under snön. Snö och lera är ju mjuka saker, så det var väl inte så farligt.". Man kunde ju ha hoppats på det. Men nu var ju moder natur på lite kinkigt humör just idag, så hon såg till att det låg en sten preciiiiiis där mitt knä tog i marken.
Visade sig att det inte var så farligt, mest skrapat. Men kraften i fallet var rätt hård så jag är lite öm. Det har säkert gått över till imorgon.
Så nu skall jag sura lite i soffan över att jag fortfarande är i Seattle och att det inte blev mer än en 2 timmars hike idag...
No comments:
Post a Comment