Brummeli, brum, säg vem lufsar väl där...

Jo alltså... Jag nämnde väl att jag trodde att det där med björn bara var en skröna? Jag menar, jag har ju hikeat omkring här borta i flera år nu och aldrig så mycket som sett ett hårstrå av en björn.

Well. Nu är det slut på "jag har aldrig sett en björn där ute". För nu har jag det.

Oh my... Jäklar vad pulsen går i taket när man som bäst håller på att ta sig runt en bit av stigen som växts över av gräs och hängande storbladiga träd och så tar man sig runt det hela och står bara ett par meter ifrån en svartbjörn!

Jag borde väl ha tänkt på att försöka göra mer ljud ifrån mig när stigen var så svårhittad, svartbjörnar trivs i mer "lummiga" partier av skog.

Men där stod jag då, öga mot öga med en stor svart pälsboll!
Snabbt flög "vad skall man göra"-listan genom huvudet och allt snurrade. Men upp med armarna, veva lite, göra mer ljud ifrån mig (utan att låta som en pipig mus - det var svårt...) och försöka få björnen att tycka att "det här är ju inget skoj, bäst att jag går min väg".

Men se det gick inte... Istället ställer sig skrället på bakbenen. Holy crap! Iiiiik! Det är nu jag börjar backa tillbaka där jag kom ifrån, utan att snubbla på den överväxta stigen. Och helst utan att kissa på mig... ;-)

Runt grenarna tar jag mig, runt partiet med överväxt stig, sakta och med händerna i vädret fortfarande, pratandes för att liksom gno in "det här är en människa, vi står högre på näringskedjan, låt bli mig, gå din väg". Well. När jag rundat det där himskans trädhelsiket så får jag rätt bråttom i benen. Upp, upp och iväg! Med en puls på närmre 200 och rätt trötta ben redan så försöker jag så snabbt jag kan börja ta mig upp för backen jag nyss tagit mig ned för.

Behöver jag säga att jag skakade som ett asplöv, var genomdränkt av svett och hade riktigt brännande benmuskler när jag väl ansåg mig vara på tillräckligt avstånd från pälsbollen?

Jag är en rejäl fegis alltså. :-)
Nej, jag letade inte fram en annan stig att ta mig fram på, jag valde att traska tillbaka till en rätt OK utsiktspunkt jag sett på vägen ut och satte mig där och åt en tidig lunch.

Så det som skulle ha varit en heldagsutflykt på lite drygt 20km med en bergstopp att stå på och titta ut över vidderna blev istället en ungefär 16km lång hike genom skog med lite bergsutsikt längs vägen...

Nåja, ibland blir inte saker som man tänkt sig men bra ändå.
Det var fina vyer mellan träden då och då, det var vacker skog att promenera i (svårt att ta kort på skog dock, iaf med standardobjektiv) och jag hittade en liten sjö på ett stickspår också.

Så dagen får anses som lyckad iaf. Och det var en skön hike om man bortser från rushen upp för kullen bort från pälsbollen. Och en del av mig känner mig på sätt och vis lyckligt lottad som faktiskt fått se en björn i vildmarken, även om jag kanske velat att det vore på lite mer avstånd så att jag fick tillfälle att iaktta den en stund och kanske ta en bild eller två. :-) Så här i efterhand kan jag inte annat än säga att de är imponerande djur iaf.