Grattis på födelsedagen Amerika!

Ja, alltså, det är så de säger här borta på 4:e juli. "Amerikas födelsedag", för här borta är Amerika det samma som USA. De andra länderna på den här kontinenten har bara inte förstått storheten med USA och blivit en del av dem än. ;-)

Det har varit underbara veckor ett tag nu. Jobbigt varma, men sol och värme skall man aldrig klaga över så jag försöker njuta så gott det går när svetten rinner av 30+ i lägenheten på kvällarna...

Igår var inget undantag från detta. Eftersom jag tittat på väderprognosen redan innan så visste jag ju detta, så jag bestämde mig i fredags för att lördagen minsann skulle spenderas ute i naturen. Sagt och gjort. Strax efter 04 klev jag upp ur sängen och lastade in ryggsäcken i bilen och gav mig iväg.

Första hikingturen med nya bilen... Aj aj aj vad dammig den blev, och full av krossade insekter på framrutan! Iiiiiiih! Måste tvätta den idag eller imorgon, så här kan vi ju inte ha det...

Anyways. Det blev en sväng ut till Mt Rainier-området. Sunrise point. Medan jag avverkade sista sträckan på vindlande serpentinvägar så så jag månen gå ned bakom Mt Rainier. Fantastiskt vackert!

Det tar lite drygt två timmar att ta sig ut till berget, så när jag väl anlände var det långt efter soluppgång. Men det var svalt i luften på två tusen meters höjd, så med ett leende traskade jag iväg från parkeringsplatsen och ut mot "The Burroughs" - tre bergstoppar med de otroligt kreativa namnen "första Burroughs", "andra Burroughs" och "tredje Burroughs"...

Vägen ut bjuder på härliga vyer. Det är liksom svårt att inte börja le redan efter ett par hundra meter. Och när det går en timme mellan varje person man ser...well. Jag gillar't. :-)

 Redan vid första Burroughs är Mt Rainier där och visar upp sig. Om dryga två månader skall jag alltså stå där uppe och titta ned åt det här hållet istället. Det känns...underligt.

Det är svårt att fånga på bild dessa dalar nedanför bergstopparna. Det gröna där nere är inte gräs - det är skog... Livet ser lite annorlunda ut från ca2400meters höjd.

En lunchutsikt så god som någon får jag nog säga.

Det var en liten kulle med snö kvar uppe på tredje Burroughs. Den gjorde att jag kom upp si så där 2-3meter högre än man annars kommer upp här borta. Höjdrekord! :-D

Att promenera ut på dessa avsatser och stå och se ut över vidderna - obetalbart.

Och en av de absolut bästa sakerna med att stanna och äta lunch är att ta av sig kängorna en stund och låta brisen kyla fötterna. Man uppskattar det lilla när man är ute och promenerar i naturen. En bris mellan tårna är värd mer än den senaste modellen av telefon, any day här ute. :-)

Det här kortet får mig dock att känna en sorgeklump i magen. Det är nämligen så att den här lilla sjön kallas för "Frozen lake", eller "den frusna sjön". Detta då den är täckt av snö och is still största delen, året runt. I slutet på sommaren första året jag var uppe här så var ungefär en tredjedel av sjön täckt av ett tjockt lager is och snö. Nu är vi knappt i början på sommaren och isen är nästan helt borta...

Men det är svårt att deppa över förlorad is när man ett par minuter senare står här... Naturen är underbar. Jag kan inte beskriva hur glad jag är att jag hamnat här. Det är fantastiskt och jag njuter av varje minut jag befinner mig här ute, ja även när skoskavet kommer krypande och fötterna värker efter timmar av promenader. Det är härligt på sitt sätt...

Så med en liten utsikt över den där stenbumlingen jag skall upp på om ett par månader lämnade ja så hikingen för att ta mig tillbaka till civilisationen och fira "Amerikas födelsedag".

Då jag ju gav mig ut tidigt och bara promenerade i sex timmar så var jag hemma i "vettig" tid. Dvs det fanns tid till att bygga sig en ordentlig födelsedagsmiddag. :-)

'MERICA! Är ju ett land där man nästan helst skall äta sin kossa direkt från fältet efter att ha brottat ned den med sina bara händer. "Manly men" och allt det där. Så, kött fick det bli en dag som denna.

Tanken var biff serverad med karameliserad lök och en näve ungsstekta grönsaker. Och så blev det också. Den där blaskiga amerikanska ölen i bakgrunden då? Varför finns den där? Well. Det var ju stekhett ute så jag behövde få i mig ordentligt med vatten. :-)

Och jag får nog faktiskt lov att erkänna att en Bud sitter rätt bra när det är så illa varmt ute. Man vill liksom inte ha de där tunga, bittra, smakfulla ölerna när det är över 30C i skuggan.

Men till biffen serverades det rött vin. Man kan ju inte vara hur barbarisk som helst ens när man firar 'MERICA!

Till efterrätt skulle jag ha gjort en liten äppelpaj, men det blev det inget med. Mättnaden var total och det beslutades att mötas upp med ett par vänner för en svalkande drink innan kvällens fyrverkerier istället.

Oj oj oj... De kan det där med att fira här borta alltså.
Innan fyrverkerierna började så flög det en STOR helikopter (den där sorten man kallade för "bananhelikopter" som liten) runt sjön där tillställningen begav sig. Under helikoptern var det monterat en flaggstång med en GIGANTISK amerikansk flagga. Och de tusentals som samlats för att se spektaklet vrålade och applåderade och busvisslade och ropade "Happy birthday America!" till varandra medan den flög runt.
Det är svårt att inte dras med i sådant...

Det går inte riktigt att fånga sådant här på kort, de få försök jag gjorde blev suddiga i natthimlen. Så jag får avsluta posten med litet kort på den första fyrverkeripjäsen istället.

Grattis på födelsedagen Amerika, och tack för att jag får vara med och uppleva allt det här.