Mr Clueless

Nu skall farbror berätta en historia...

2013 var jag i Sverige över ett par månader mellan jobben här i USA. Jag flängde från plats till plats och försökte att inte stressa ur totalt över att det tog sådan tid och var så mycket strul med att förnya mitt arbetsvisum.

Well. Bland allt detta flängande spenderade jag många timmar med mina vänner och så här i efterhand var det en rätt bra tid trots allt även om huvudet var snurrigt och kroppen stressad.

Sommaren i Sverige var fantastisk det året och många sena nätter spenderades under det stjärnfyllda himlavalvet med en drink eller ett glas vin i handen.

En sådan natt var i Stockholm.

Jag var inbjuden till en väns födelsedagsfirande, och även om vi har många gemensamma bekanta var det bara ett fåtal där som jag verkligen kände. Och det blir väl lite som det blir när man träffar vänner man ser rätt sällan - man hamnar i en grupp och försöker komma ikapp med vad som hänt medan man varit i skilda delar av världen. Och det var väl så jag till största delen spenderade tiden medan kvällen gick. Nära vänner, prat, blanda drinkar, dricka champagne, komma ikapp...

Men av någon anledning så hamnade jag vid ett tillfälle ute på balkongen...kanske var det för att någon av dem skulle röka och vi var mitt i ett samtal vi inte ville avsluta...och så blev jag kvar där. Balkongen var fylld av en hel hög människor jag inte träffat tidigare. Sådant brukar inte vara min starkaste sida, särskilt inte på fester. Men där blev jag kvar resten av kvällen. Timmarna gick, vänner kom och satte ned drinkar vid mig som jag "bara måste smaka!" och det blev liksom aldrig av att jag reste på mig igen på väldigt länge.

Solen försvann över horisonten och vi pratade och skämtade och skrattade och trivdes med livet. Och som så småningom händer så började solen gå upp... Och här någonstans inser värdparet att det kanske var dags att avsluta kvällen så de börjar fösa in oss från balkongen och ut ur lägenheten. :)

Många avskedskramar från de vänner som är kvar, och från nya bekantskaper, en lite längre kram och en kyss på kinden av någon bland alla avsked, och så iväg till tunnelbanan (som börjat gå igen) för att ta mig till min sovplats.

Av med kostymen och ned i säng... Slockna och sova gott och länge. Utmattad inte bara av att ha varit vaken hela natten utan också av att ha varit social med så många nya människor.

Många timmar i nya människors sällskap alltså, människor jag liksom hade på känn att jag nog sällan skulle se igen. Om alls.

Och ja, det blev just så - människor jag inte sett sedan den där sommarkvällen i ett underbart vackert Stockholm.

Och jag har inte riktigt tänkt på det där sedan dess.
Men så ikväll gick jag genom garderoben för jag behöver se över hur jag skall packa mina kostymer inför den kommande långresan. Det var med andra ord dags att släpa fram alla resegarderober och gå igenom vilka som kan funka.

I en av resegarderoberna fanns en kostym jag inte haft på länge. Jag gick liksom upp lite i vikt efter att ha kommit tillbaka till USA, så kostymerna från innan 2012 har fått hänga där i ett mörk hörn av garderoben. Himla tråkigt för det är riktigt trevliga kostymer.

Öppnade så den här resegarderoben och kollade att kostymen i den fortfarande var OK. Den har ju hängt ett tag utan kemtvätt så man vet ju inte... Men jodå, allt är OK.

Men vad är det där för något i innerfickan? En kartongbit?

Drar upp ett visitkort.

Hm. Vad sjutton? Det här företaget känner jag inte igen.

Vänder på kortet och ser ett namn som inte ringer någon klocka.

Vänder och vrider lite på kortet och låter namnet snurra runt i huvudet en stund.
Ah! Nu minns jag!

Det var en sommarkväll i Stockholm. Jag satt på en balkong med 6-8 kvinnor jag inte träffat förr och ett par goda vänner som kom och gick med drinkar och champagne. Vi drack, pratade och skrattade oss genom natten. En av kvinnorna pratade jag nog mer med än de andra, och jag minns att hon liksom jag inte lämnade balkongen på hela natten... Så blev det dags att gå hem för solen kom upp. Och en avskedskram övergick i en hand som vilade på min bröstkorg en stund, sedan en kyss på kinden följt av ett "det var trevligt att träffas".

Clueless Roberth... Clueless...

Kanske ska jag försöka komma ihåg att tömma fickorna på kostymen lite noggrannare efter att ha varit på fest i fortsättningen.

---

Updatering: 2013 var året, inte 2012...