Musik

Eller som pappa någon gång sa när jag var liten "Din stereo verkar trasig". :-)

Igår svängde jag ner till Tacoma, en timmes bilfärd söder om Seattle, för att gå på konsert med ett band som varit med mig genom i stort sett alla mina år. Första skivan införskaffades när jag gick i trean - det var ju ett par år sedan det...

Iron Maiden.
Oh ja... Inte första gången jag ser dem om man säger så, och det är alltid en bra upplevelse när man väl står där på golvet och studsar och sjunger med.

Gårdagen var lite extra speciell. Dels för att jag testade på det där med att vara "VIP". Well. I det här fallet var det ju bara fråga om att jag betalat ett par slantar extra för att få vara i en "privat lounge" med andra maiden-nördar, lyssna på lite musik innan konserten, dricka öl och äta lite mat. Och så fick man ju en "goodie bag" också, och en turné t-shirt. Så på det hela taget gick man nog plus-minus noll på den VIP-notan, och så slapp man trängas i kö för att komma in också. Gött.

Påsen var jag iväg och lämnade i bilen innan konserten dock, vill ju inte traska runt med en påse när man skall rocka ju! :-)

Anyways. Det var en riktigt riktigt bra konsert. Mycket nytt material som rockar minst lika mycket som det gamla materialet. Men det är klart att mungiporna åker upp lite extra när låtar man har många minnen till dyker upp i spellistan.

Och som om det inte räckte med att jag hade en skoj konsert så avslutas det hela med... Well... Ni vet ju hur det är med rockers - de skall ju kasta ut saker som plektrum, trummskinn, svettband, och trumpinnar ut i pubilkhavet efter konserten. Det hör till.

Jag har alltså traskat på Maiden-konserter sedan slutet på åttiotalet och jag har aldrig någonsin lyckats fånga något när det kastats ut i publikhavet... Inte ens ett litet plektrum...

...tills nu då. :-)

Se där ja, en trumpinne landade i näven på mig. Disco! Tog ju bara si så där 30 år att få en Maiden-pryl alltså. ;-D