Saker man kan, och saker man inte kan skriva om

Det är lite fokus på jobbet just nu. Och jag kan inte skriva om det... Jag kan inte ens prata med mina kollegor om det. Det är lite jobbigt när det är så, men ibland är projektorganistationerna uppsatta på sådana sätt att man blir "ensam" från sitt team, så de vanliga bollplanken finns inte att tillgå och nya måste skapas.

Ibland är jag rätt dålig på att skapa nya bollplank, så då går jag in i mig själv, stänger dörren, drar på musik och fyller mina whiteboards med "total gibberish" som jag sedan försöker se från nya vinklar och förklara hur det hänger ihop och funkar för någon som inte har varit med och tänkt igenom sakerna.

Det går väl bra för det mesta, men ibland när de här situationerna uppstår så saknar jag en "soul mate" på jobbet. Det blir lite ensamt i mitt huvud ibland. Ja, trots alla röster där inne. ;-)

Nåja, allt är ju inte riktigt så isolerat. Andra saker jag jobbar med är "öppna" och jag kan prata med kollegorna om dem, men jag kan fortfarande inte riktigt prata om det med någon utanför jobbet.

Det är lite svårt det där. Att inte kunna prata om saker som man har en stark passion för/kring. Det äter på insidan och det är svårt att riktigt släppa tankarna kring sakerna på fritiden. Jobbet spiller över och tar upp tid utanför jobbet, fast då helt utan några som helst bollplank eller ens en whiteboard att tillgå. Frustrerande.

Men "in other news" så finns det ju saker jag KAN skriva om. Som tex vad jag håller på att jobba på privat. Och nej, det är inte "sitta framför en dator" jobbande jag tänker på då. Det är mycket mer fysiskt än så.

I slutet på november är det dags för en halvmara igen. Det är tre år sedan jag sprang en sådan nu. Att jag inte sprungit berodde bland annat på de trasiga fötterna, men också på att jag helt enkelt inte haft motivationen. Nu är dock fötterna OK sedan i alla fall ett år tillbaka och motivationen börjar komma tillbaka.

Men hur motiverar man sig till att börja springa långt och länge igen? Annat än att anmäla sig till ett lopp då alltså. Jo, man anmäler sig till något helt annat:

Jajjebass! Nu jäklar är det slut på dagdrömmandet och dags att faktiskt göra slag i saken.
Under 2017 skall jag alltså upp på Kilimanjaro. 5896 meter över havet skall jag stå och le som en tok efter fem dagars "hiking" för att komma dit.

Den där strapatsen sker inte förrän i slutet på juni, men det är dags att börja planera för den redan nu. Det är inte en teknisk "klättring", så det handlar mer om allmän fysisk kondition och mental uthållighet. Så det är bara att sätta igång, och för att inte skjuta det till sista stund (som, ehm, jag nog gjorde med både Rainier och Baker) så blir det delmål på vägen.

Första delmålet är alltså en halvmara. Det sätter press på att få igång grundkonditionen och att vara "uttråkad" under fysisk aktivitet. Visst, att traska upp på Kilimanjaro är nog inte alls lika "tråkigt" som att springa 21km i Seattle, men det är ju inte heller så att man konstant har intressanta saker att se och göra där heller.

Andra delmålet är mer äventyrligt. I mars (troligen slutet på mars, inte spikat helt än) skall jag ta mitt "mountaineering kit" och flyga ner till Kalifornien. Där skall jag traska upp på Mt Whitney. Det är högre än Rainier och vintertid är det en utmaning istället för en dags-hike (som det är på sommaren - men where is the fun in that?). Tre dagar inklusive approach och att traska ner igen. Lagom långhelg med andra ord.

Nu skall jag bara klura på om jag vill ha ytterligare något delmål där på slut-tampen, säg i början på maj, för att garantera att jag inte tappar farten på slutsträckan.

Och ja. Jag ser sjukt mycket fram mot det här!
Och ja, det här är bara början på en lista med bergsäventyr som jag jobbar på. Om Kilimanjaro går smidigt och fortfarande tycker att höga berg är skoj efter det, så blir det till att ta tag i den listan på riktigt också. Äventyr!