Lookin' good out there

De officiella fotona från racet blev tillgängliga i går.

Det är viktigt att hålla stilen ute på banan alltså:

Alltid metall! ;-)

Fast ibland bryter man ihop av skratt åt det omöjliga i situationen. Som sista hindret, "monkey bar rig" med massa olika typer av grepp-saker att hänga i...när alla muskler bara skriker av trötthet och önskan att få gå hem och vila ett dygn. Både jag och tjejen bredvid mig började skratta, så pass att vi till slut bara klev av pallarna och gick bort till burpee-hörnan. Det var inte lönt att försöka sig på det där...

Där syns rätt bra hur lerig jag var också...

Fast de sista 30 burpeesarna "tvättade" av lite av leran med allt sitt vatten på marken där, så när det var dags att "hoppa genom eld" inför slutlinjen så såg det ju inte fullt så illa ut:

Får säga att jag allt är rätt nöjd med den där bilden. Den fångar liksom känslan rätt bra. Raaaaaaaah! :)

Fast om ett par veckor, när "runner's high" har lagt sig, och jag börjar fundera på nästa lopp och kanske till och med en "beast" (13-15miles istf 8-9) så påminn mig om detta:

Aouch... Nåja, det går över.

Och som sagt, nästa mål är att traska upp på en bergstopp i Ryssland, så inga hinderlopp innan dess - vill ju inte råka trilla snett med en fot och få ställa in klättringen ju.