Igår körde jag ett Spartan race för första gången i mitt liv. Hinderbana och terränglöpning i en mix, typ. Lite drygt 8 miles (ca 13km) med totalt 28 hinder.
Jag gjorde det inte ensam, min tränare - Janelle - var med mig och såg till att hejja på där så behövdes, eller ge en hjälpande hand eller instruktioner vid hinder där det var tillåtet (ja, vissa hinder får man hjälpa varandra med, ge en liten boost upp till första grepp-stången och liknande).
Det var lite kaos redan innan vi börjat själva racet. Det har regnat i nästan en veckas tid nu, det innebär att ALLT blivit till lera på race-platsen. Detta inkluderade även parkeringen... Det som vanligtvis var ett gräsfält var nu ett lerfält med lite grönt här och där. Så bilar körde väldigt sakta och försiktigt och försökte att inte fastna.
Audi. Kör alltid Audi! Quattro funkar utmärkt även i rejält med lera. Vi kom både till parkeringen och ut ifrån den igen utan incidenter. Detta i lera som till och med fick en Ford F150 att fasta och behöva bli utdragen av en traktor! Hah! Och jag som har "performance" sommardäck på bilen, de har ju knappt grepp på asfalt! :-D
Anyways, vi kom fram, vi parkerade, och det duggregnade. Redan innan vi kommit in genom registreringen var vi leriga upp på vaderna. Bra start...
Eftersom vi suttit i bilkö längre än planerat så fick vi en senare start än planerat också. En timme efter vår egentliga start-tid kom vi iväg. Men först en selfie innan racet börjar...
Ni ser leran och vattnet redan där ja... Det blev värre nästan direkt. Racet började med en sjuuuuukt brant uppförsbacke, som tack och lov inte var så lerig, men efter det var det lera, lera, lera.
Vi sprang genom lera som gick till fotknölarna. Vi joggade genom lera som gick till varderna. Vi pulsade genom lera som gick upp till knäna. Vi krälade genom lera. Vi kröp genom lera. Vi till och med SIMMADE i lera! Ja, verkligen. Simmade. Det var så lös och djup lera under ett av taggtrådshindren att det bara var att ta simmtag och glida fram. Wow...
En sak med Spartan race som är lite extra jobbigt är att om man inte klarar ett hinder så måste man kliva åt sidan och göra 30 burpees. Jag avskyr burpees. Verkligen från djupet av min själ avskyr dem.
Så när det var dags för spjutkast så... Well, med spjutkast så har man bara ETT försök. Missar man det så är det burpees. Så ni kan kanske förstå min reaktion när...
Men det gick ju inte att undvika burpees hela vägen inte. För till slut är det ju dags för "monkey bars", ni vet - hänga i saker och klättra framåt. Det är svårt nog utan regn och lera. Det var stört omöjligt med dagens väder. Allt var så halt att jag inte ens fick ett vettigt grepp på första handen. Så det var bara att kliva åt sidan och göra burpees.
Totalt blev det 120 straff-burpees. Jag missade alltså 4 hinder. Av totalt 28. Inte så illa pinkat tycker jag!
Och ja, det syns nog lite på leendet och i ögonen att jag hade en skoj dag trots regn, lera och kyla...
På väg tillbaka till bilen så bestämde sig mina flip-flops att fastna i leran. Jag tittade ner på mina fötter, såg all lera mellan där jag stod och där bilen var parkerad, tänkte "nope, inte värt det" och steg ur flip-flopsen. De får vila i frid på lerfältet, jag kan köpa nya om jag behöver dem i framtiden...
Som sagt, jag hade skoj genom nästan hela racet igår. Så mjao, kanske blir det ett till vid tillfälle. Men nästa utmaning är ett berg, så nu blir det till att ställa om träningen lite - vi kör igång igen på måndag!
No comments:
Post a Comment