Det var dags för sista etappen i en så kallad "trifecta" för Spartan-lopp - en "sprint". Kartan som dök upp ett par dagar innan loppet gjorde att jag nästan skrattade åt det hela:
11 hinder!? Det är ju knappt så man hinner bli varm... :)
Det lite mystiska var dock de där pilarn för "ut" och "in" på stadion. Jag tänkte att det var för att man skulle få till alla kilometrarna av löpning (5km totalt skulle det bli). Så med ganska lätta steg tog jag min ryggsäck och begav mig ner till stadion i morse. Solen sken och värmen var...well, kanske inte varm direkt men i alla fall bättre än i Seattle. 12C tror jag termometern lyckades krypa upp tilll innan det var dags att börja springa i alla fall.
Japp. Ny keps. Den vita överlevde inte mitt förra lopp... Svart kanske funkar bättre? Fast jag hade den inte på mig i slutänden iaf. Solglasögon var nog, det var ju inte så gassande sol att man stekte skalpen direkt.
Medan jag väntade på att det skulle bli min tur att springa så tittade jag lite på hindren på innerplanen på stadion och hejjade på "elite" löparna när den gjorde sin runda. 28minuter tror jag den snabbaste kom in på! Wow. Det är rätt snabbt jobbat, bara löpningen borde ju ta 20min eller så i alla fall. Särskilt som det visade sig att de där pilarna ut och in, well, de var för "upp" och "ner" - dvs man skulle springa upp och ner på läktarna om och om igen.
Ouff! Kanske var racet lite jobbigare än det gjorde sken av på kartan i alla fall?
Tiden sprang iväg rätt snabbt, för plötsligt var det dags att ta sig till startlinjen.
Kö till starten... Vi släpptes iväg i ganska smp grupper - typ 10-20 pers i taget. Det var tur det, för det var ganska mycket "en-filigt" på läktarna, så när man väl hamnade bakom någon som var lite långsam så...well...så var det bara till att andas djupt och ta det lugnt en stund.
Men what!? Plötsligt var det liksom över! Gick det inte lite snabbt? Vad sjutton. Skulle det inte ta mig en timme att ta mig runt? Kollar klockan: 38 minuter och 41 sekunder!
Wowza!
Undrar vad den officiella tiden blev.
38:41! Och...what...vänta lite...
TREDJEPLATS!??!?! Visst, en tredjeplats bland oss gamlingar, men i alla fall!
Wowza! Det där hade jag ju aldrig räknat med att det skulle bli. Och detta trots att jag inte sprintade mellan hindren, tog lite tid på mig vid repklättringen och monkeybars (som jag dessutom trillade av och fick göra 15 burpees som straff för), och hamnade bakom slöputtar uppe på läkatarna som jag inte kunde springa om.
Så jag var rätt glad där med mina tre medaljer efter loppet:
Får se om jag fastnat på någon "oficiell" bild om ett par dagar eller så.
Ok. Det var ju faktiskt rätt bra jobbat trots allt då. Yay me!
Och så har jag nått (ytterligare) ett av mina fitnessmål för 2018. Yay me, igen!
Så för att fira att det gick så pass bra, och att jag nått ytterligare ett mål på min fitnessresa, så skall jag nog sätta mig på en Michelin-klassad restaurang ikväll och njuta av god mat - för det får man unna sig när man gör bra ifrån sig. Om jag får bord vill säga, det är ju inte så att jag bokat i förväg, men de brukar ha en plats över om man bara är beredd att vänta en stund, och det är jag - jag har inte bråttom, i alla fall inte när jag inte springer race. ;-)
Aroo, aroo, aroo!





No comments:
Post a Comment