Vi går, och går, och går, ...

När jag var liten fanns det en ramsa som gick "Vi går, och går, och går. Vi går, och går, och går. Och rätt som det är så kommer vi fram, till vårat lilla hus."

Jag kom att tänka på den igår...när jag gick, och gick, och gick.

Jag hade skämtat med min tränare om att, för att få in långa promenader med ryggsäcken, man kanske skull börja traska till gymmet på mornarna med den istället för att ta bilen.

Nu hör det till att det "till gymmet" är 20km från mitt hem. Tar ju sina timmar att gå även utan en tung rycksäck.

Men hon tyckte naturligtvis "Go Roberth! Go!" och den lille träningsjävulen på min ena axel viskade "Bara gör't! Hur svårt kan det vara? Det är ju inte ens rejäla uppförsbackar, och ingen snö!".

Så... Well... Nu kom lördagen och jag kände att "Ah well, det är väl bara att testa på det. I värsta fall kan man ju ta bussen sista biten". Sagt och gjort, på med ryggsäcken och så iväg:

Tiiiidigt på morgonen! Nästan så jag inte hunnit gå och lägga mig! ...kändes det som i alla fall. Strax innan fem så stövlade jag iväg hemifrån. Tanken var att hinna till 09:30 träningen. Karttjänsten hade nämligen tyckt att det skulle ta fyra timmar att ta sig till gymmet om man gick, och så vill man ju ha lite tid att vila benen och stretcha innan själva träningspasset också.

Tittade på klockan när jag tagit mig genom stan och kommit fram till bron över till östra sidan - 30min, dryga 3km. Lite snabbare tempo där än beräknat alltså...

Otroligt nog var jag inte först över bron detta dygnet:

Den femte var jag, den slog om när jag klev upp och skulle ta kortet. Undras hur dags de fyra innan mig passerade?

Kanske var det på väg hem snarare än på deras "morgon"? För promenaden var väldigt tunn på andra trafikanter. Inte ens bilar var det gott om på bron:

Det kom typ en bil var 5-10:e minut. Och så en lastbil då och då för att stänka på mig i vinddraget efter den...

Jag kan ju säga att det känns lååååångt över bron. Den tar aldrig slut. Något som bara tar ett par minuter med bil tar en halv evighet till fots. Och eftersom större delen av sträckan är rak och platt så är det inte så att det känns som man tar stora steg heller. Ouff.

Väl över på östra sidan och någon timme till in i promenaden började det ljusna. Och med ljuset kom andra trafikanter. Vid ungefär en timmes promenad kvar mötte jag den första cyklisten, dvs när jag nästan var framme vid gymmet.

Och fort gick det alltså. Eller så är karttjänsten vinklad till väldigt långsamma trafikanter. 3 timmar och 20minuter. Swooooosh! Man trampar på lite extra när det är lite tråkigt, eller nåt. ;-)
Fast det visade sig "bara" vara 19km, så min snitthastighet var strax under 6km/h. Det är på tok för snabbt egentligen. Rask promenad liksom...med 18kg ryggsäck på ryggen!

Väl framme jublades det i gymlokalen. För naturligtvis hade min tränare "skvallrat" om var jag höll på med denna morgon, så gänget som tränade innan stannade upp och klappade händer när jag klev in. Damn you guys! Det där gör ju inte att man slutar med dårskap liksom. ;-)

Lite trött i benen var jag, för det blev bara en paus på vägen, men rätt nöjd ändå.

Ja, kortet är "posing", jag hade börjat snöra av mig skon när Janelle tyckte "Duuuude! Måste ju ha ett kort på dig med ryggan och allt ju!". Så där står jag med skosnöret uppknutet på ena skon. ;-P

Eftersom det gick så snabbt att promenera över till gymmet så deltog jag i den tidigare WOD:en. 08:30. Gick bättre än jag trodde det skulle göra, fast "assault bike" biten av passet var rätt tung för benen får jag allt erkänna...

Well. Efter genomförd WOD var det ju bara att vila lite, äta lite, dricka MASSOR, och så byta om och traska hem igen då.

Mooooh! Hempromenaden var inte alls lika snabb och smidig kan jag ju meddela. Fler stopp på vägen, och framåt andra sidan på bron var jag redo att ge upp och beställa en Uber.

Men skam den som ger sig! Bara att pressa på den sista timmen upp för kullarna till lägenheten! För naturligtvis bor jag högst upp på en kulle. Whyyyy!? ;-)

Det enda som jag kunde tänka på sista halvtimmen av promenad var "Gud vad skönt det skall bli med en skållhet dusch efter det här!". Så det var inte helt skoj att komma fram till huset och se att det var strömlöst! Men vad sjutton!? Ja, strömlöst. Kolsvart i korridorerna, och ingen hiss naturligtvis. Så det var ett härligt avslut på promenaden med att traska upp för trapport med ryggsäcken. Ouff...

Duschen fick jag vänta på i nästan tre timmar. Tur jag hade lunchen färdiglagad och att den gick fint att äta kall i alla fall. Somnade en sväng på soffan i stället, det funkade rätt fint det med. Men när strömmen väl kom tillbaka var det en väligt skön skållhet dusch som avslutade mitt "träningspass".

Var lite förvånad när jag tittade på tiden på träningstrackern efteråt och såg att det knappt alls gått långsammare på vägen hem! Whaaaa!? Japp, jag hade traskat på rätt bra även på hemvägen trots stoppen.

Så att traska hemifrån, till gymmet, köra ett en timmes träningspass, och sedan traska hem igen, tog mig ganska precis åtta och en halv timme...och hur många kalorier som helst! Wowza! Nog för att jag konstant blivit matad med informationen att "Försök att äta 300cal* varje timme" (* ja, det skall ju egentligen vara kcal, men hela världen verkar köra med bara "cal" nu för tiden så jag anpassar mig till det) under mina klättringar, men att faktiskt se energiloggen efter det här var ögonöppnande:

Det gröna-gul-röda är naturtigtvis träningspasset i mitten där, vilket i sig var 1000cal. Så promenaden med ryggsäcken brände i sig ca 4500cal, dvs dryga 600cal per timme. Plötsligt känns de där 300cal/h när man nästan konstant traskar i uppförsbacke som väldigt lite energi, men det är svårt (för att inte säga omöjligt) att stoppa i sig lite mycket som man bränner när man bränner mycket.

Kul att ha testat det där, men jag gör det nog inte igen. :)
Resten av dagen spenderades på soffan kan jag ju säga. Så nu är jag nästan i kapp med Altered Carbon (TV-serie) och har dessutom börjat titta på säsong 2 av Punisher (annan TV-serie). Ibland orkar man liksom inte läsa och behöver få bara luta sig tillbaka och låta någon annan göra jobbet åt hjärnan...

Idag är det vilodag. Stretching och lite promenad på schemat, men ingen "träning". Man behöver vila och återhämtning också...