Inte Nepal...

I söndags (förra veckan) så var det dags att ta på sig löparskorna och ge sig ut på ett halvmaraton.

När jag satte mina mål för året så var på väg mot nya höjder av "fitness" och tanken var att försöka sätta nytt personligt rekord, att ta mig runt på 1h50m eller under.

Men sedan var jag ju i Nepal, tappade massa vikt, kom hem med hosta och kunde inte riktigt träna konditionsträning på ett tag. Så mitt mål ställdes om - jag skulle ta mig runt helt enkelt.

För man kan ju inte backa ur bara för att man inte sprungit en massa veckorna innan, man får ju inte tillbaka startavgiften! ;-)

Så sagt och gjort, söndag morgon - upp tidigt som sjutton och på med löparkläderna. Och så ut på gatan och försöka få tag på en Uber.

Det gick...inte så lätt. ALLA Uber-bilar i stan var upptagna, fanns inga att uppgringa. Lite lätt panikartad då tiden började rinna iväg för att ta mig till start-strecket, så kom jag på att det ju finns hyrcyklar nu för tiden! Woho! In med appen, skapa konto, hitta en cykel i närheten, och iväääääg!

Det blev ju uppvärmning i alla fall. :)
Kom ner till start-området med lite tid över, så jag hann dumpa en väska med ombyte och sedan synka upp med Janelle och två av hennes andra träningsklient som också skulle springa.

Deras mål var dock väldigt mycket långsammare än vad jag tänkte att jag skulle ta mig runt på, så när väl startskottet gick så var jag på egen hand resten av racet.

Och vilket lopp det var!
Solen sken lagom, värmen var inte allt för varm, luften kändes fin, banan var längs vatten och fina kvarter - det var med andra ord härligt att springa.
Och benen kändes bra, jag tittade då och då på sportklockan för att se hur snabbt jag sprang, och fick konstant hålla tillbaka för att det gick lite fortare än jag planerat. Jag ville ju inte behöva bryta för att jag tagit i för hårt i början!

Men det visade sig att jag inte alls tagit i för hårt. För det gick i samma tempo genom hela loppet. Bara den där sista backen på 2km som tog knäcken av mig en stund så jag blev tvungen att gå. Men se här, jag ser ju oförskämt avslappnat ut där ute vid 12:e kilometern:

Och i mål kom jag. På 1:53:06! Whaaaaaaat!? Det är inte ens 30s från ett nytt personligt rekord! Dang! Jag är nog i bättre grund-form än jag tror med andra ord.

Efter att ha bytt t-shirt och strumpor och ätit ett par bananer så gick jag och ställde mig vid mållinjen och väntade in de andra. En dryg halvtimme senare var alla i mål - alla med sina egna mål för loppet nådda! Smiles all around!

Janelle är allt lite galen - men hon är bra för mig! Fantastisk tränare och jag är otroligt glad att jag får förmånen att jobba med henne. Nu mot nya mål!