Noma

Alltså. Var börjar man? Och hur summerar man en sådan här upplevelse? Bilderna gör den inte full rätta, och inte heller ord känns som de kan förmedla hur kvällen verkligen var. Uff...

Lite bakrund först då. Jag blev varse om Noma 2009. Då bodde jag ju i krokarna så att säga men kände inte riktigt att den typen av matupplevlser var "min grej". Sure, det verkade ju fancy och coolt, men var det inte lite pretentiöst?

Ett par år senare hade min matvärld förändrats och jag tänkte att jag nog skulle vilja besöka Noma trots allt. Men se det gick inte, ety att få en bokning var stört omöjligt... Jag försökte ett par gånger men gav sedan upp. Nåväl, det fanns ju andra fina restauranger att besöka.

Fast forward till förra året.

En bekant hör av sig och tycker "Borde vi inte besöka Noma innan de stänger?".  What the what?! Stänger? Ok, well, det borde man väl. Låt oss försöka få ett bord. Hur många blir vi? "Vad sägs om sex pers?".

Så vi satte igång och försökte få en bokning. Det gick inte första vändan. Inte heller andra. Men på tredje försöket så lyckades vi! 😀 Tiden för besöket var inte utstuderad, vi bara tog den vi lyckades få, så resultatet av det blev att jag stannade länge i Sverige för min "jul&nyårsvistelse" - hela januari nästan.

Dagarna gick och plötsligt var det dags - Noma Day!

Den lilla skylten som säger att här är Noma är...full av klistermärken! Hah. Så sött att de liksom inte "städar av" den. Det säger väl lite om hur avslappnad restaurangen är, trots alla sina Michelin stjärnor. Lite oväntat får man väl lov att säga.

Innan vi blev välkomnade till bords fick vi invänta vår tidsbokning i ett av deras växthus(!). Det var ju lite kallt och ruggigt väder ute. Medan vi väntade fick vi en kopp fantastiskt te, och så passde vi på att ta en bild på gänget:

Glada miner över att äntligen vara här! Fyllda av förväntningar.

Efter att inväntat vår sittningstid så blev vi visade till sjäva restaurangen, det är en kort promenad längs vattnet ned till huset. Jag kan tänka mig att det är otroligt vackert på sommaren, men även vintertid i småruskigt väder var det en fröjd att promenera dit:

Väl där blev vi mötta av personalen och visade till vårt bord. Och här börjar alltså kvällens upplevelse, och den biten som det är svårt att hitta rätt ord till.

Först kan jag ju berätta att det blev inte mindre än arton (18!) rätter. Det är på tok för många för en blogpost som denna känner jag, så jag kommer välja ut en handfull av dem att dela här. Sedan var det ju dryck till allt också, men det tog vi inga direkta bilder på. Längst ned i denna post finns kvällens meny, den säger vad rätterna hette men ger inte i närheten av en full bild av vad det var som hamnade framför oss. 🤷‍♂️🙂

Well, without further ado - mat i bött!

Nedan följer nu ett par bilder, innan/ovanför varje bild är namnet/beskrivningen från meny, under är min upplevelse av den.

Först ut här, och så även på borde, var:

Whole cooked langoustine
Mussel broth with bergamot

Stjärnan i den där rätten var inte havskräftan, det var såsen till den! Oj, oj, oj vilken sås! Jag frågade vår servitör om hon kunde smuggla ut en flaska fylld med den åt mig afteråt. Tyvärr kunde hon inte det. 😉 Musselbuljongen var riktigt trevlig den med, den förhöjdes av att man satte näsan i ett knippe med sjögräs, så dofterna av det blandade sig med smaken. Kul sätt att ändra smakprofil på något utan att ha det i själva maten.

Nästa ut här, men i själv verket rätt nummer fyra att landa på bordet:

Blue mussel and golden beets

Det här var flera av sällskapets favoriträtt. Inte min dock, min favorit kommer senare. Men visst var den fantastisk den här med! Jag vet inte riktgit vad de gjort med betorna, men de var mer som äpplen i smak än betor. Musslan var alltså som inlindad i grönt äpple. Väldigt friskt och gott.

Vi fortsätter här på mollusk temat och presenterar rätt nummer åtta:

Hand dived scallop

Kammussla. Hur annorlunda kan det vara att äta en här på Noma mot vilken restaurang som helst? Det är ju en kammussla. 🤷‍♂️ Weee-eeell... Det var annorlunda, inte bara det faktum att den lilla såsen till musslan hade ett helt spektrum av smaker som öppnade sig medan man åt, men själva musslan i sig var också något utöver det vanliga. Den hade bara stekts lite lätt på ena sidan, så den var fortfarande mestadels rå. Men den var hantera på ett sätt som gjode den mör som leverpastej. Tillsammans med såsen var det en gudomlig smakupplevelse.

Efter det hoppar vi till den kanske mest iögonfallande arrangerade rätten. Eller snarare 'rätterna' då det var två på samma "tallrik". Rätt nummer 9 och 10:

Cod head:
Tounge on the bone
Eye pie

Här skall jag väl säga att flera vid bordet hade lite "reaktion" på upplägget. Jag kan förstå det, men samtidigt är det ju det här vi äter... För min del var det bara en roande presentation och härligt. Och här, här mina vänner var min favorit! Inte tungan, den var...lite udda konsistens, men "ögonpajen"! Wow! Gudomlig!

Sedan lite mer "vanlig" fisk. Vi hoppar till maträtt nummer 14:

Barbecued burbot

Sista huvudätten var en lite rejälare bit fisk, så där så man faktiskt fick flera rejäla tuggor. Såsen som var till var en härlig balans av lite syrlighet som bröt av den annars söta barbecue-glacen. Den där lilla snäckan ni ser på änden av fisken var i själva verket en "skewer". De hade skalat ned en större snäcka till att bli som en pinne! Vilket himla jobb det måste ha varit, och allt det bara för en måltid!

Sedan lämnar vi huvudrätterna och går vidare till efterrätterna (ja, det var flera efterrätter!). Här är nummer två av efterrätterna, och rätt nummer 16 att landa på bordet:

Sweet oyster

Der här mina vänner, det var något alldeles speciellt det! Det som ser ut som ett ostron är i själva verket glass! 😯 Allt det där som sitter ovanpå isen var ätbart, och det åts med fingrarna! Glass med ett litet chokladlock, och ett pra lager av en creme innuti. Det var fantastiskt gott! Och vilket jobb att pilla ihop alla de där "ostronen" och få dem att se ut så där. Fröjd både för ögat och gommen! Och ja, eftersom det var "havssäsongen" så var det så klart någon från havet/sjön i glassen också. Det var verkligen en ostronglass! Wow!

Och så avslutar vi matkavalkaden med de sista två efterrätterna, och kvällen 17:e och 18:e rätter:

Snøbröd
Clam gel

Pinnbröd... Fast inte så som pinnbröd var när man var liten inte! Nej, det här var som en croissant lindad runt sjögräspinnen, och med en musselglace. Till den var det en hjortron och saffrans-gel med ett litet körsbär innuti. Det var en perfekt avslutning på en fantastisk middag!

Och där skulle en vanlig kväll på Noma ha slutat - tredje efterrätten, lite kaffe på det och sedan hem. Men... Så blev det inte för oss. Long story short, men tidigare på kvällen råkade jag ut för något som "bara inte skall ske" på en resturant av den här kalibern - det var ett fiskben gömt i fiskbiten, och det hamnade på tvären i min hals. Aj, aj, aj. Well, jag hostade upp det så det var ju ingen fara på taket, men vår servitris hanterade det på ett fantastiskt sätt. Först såg hon till att jag fick lite te för min nu lite ömma hals och sedan, när vi närmade oss slutet på middagen så frågade hon om vi hade rum och tid för "after dinner drinks". Jodå, det hade vi ju så klart!

Hon tyckte till mig att hon gärna ville göra något för mig för händelsen, så hon skulle kolla om det gick. En liten stund senare kom hon tillbaka och sa att vi var välkomna över till "the lounge". Hoppla. Den är "by invitiation only", alltså inget som de flesta gäster hamnar i efter sin middag. De bjöd så klart på mitt val av dryck också. En får lov att tacke, som det heter. 🙂 Jag valde en whisky.

Visste inte att danskarna gjorde sådant! En lokal whisky alltså. Well, den var riktigt trevlig. Inte fullt så rökig som jag kanske hoppats, men ett trevligt avslut på kvällen.

Vi spenderade totalt sex timmar på Noma! Så länge har jag aldrig suttit på en restaurant tidigare i mitt liv. Det kändes dock inte som så länge, det var en förvåning att titta på klockan och inse hur mycket tid som sprungit iväg. Wow.

Mycket glada och nöjda lämnade vi så Noma - vilken upplevelse!